Svante skrev:IngOehman skrev:Svante skrev:IngOehman skrev:Minimumfassystem som används i audiosammanhang kallas alltid
faslinjära, men bara i specialfall är de linjärfasiga (CD-systemet är
potentiellt ett sådant specialfall).
Jaså? Vad är det som är linjärt, var finns den räta linjen för fasen i ett minimumfassystem? Det förstår jag inte alls varför det skulle kallas faslinjärt.
Tyck vad du vill. Jag har inget mer att tillföra i frågan.
Så, du har rätt när du säger att: minimumfassystem som används i audiosammanhang alltid kallas faslinjära?
Har jag sagt att: "minimumfassystem som används i audiosammanhang
alltid kallas faslinjära", påstår du?

Det skulle ju inbegripa att jag påstår att alla kallar dem det, hela tiden.
Jag tror snarare att jag skrivit: "Minimumfassystem som används i audiosammanhang kallas alltid faslinjära, men bara i specialfall är de linjärfasiga".
Det kanske ser snarlikt ut, men läser man det är det lättare att inse att det bara gäller de fall där någon kallar dem något överhuvudtaget (som har med fasegenskaperna att göra).
När det gäller ditt
Svante skrev:var finns den räta linjen för fasen i ett minimumfassystem? Det förstår jag inte alls varför det skulle kallas faslinjärt.
...så vet jag inte vad du är ute efter. Det verkar mest som du vill bråka.
Faslinjäritet är, som jag antytt tidigare en relativ fråga, på samma sätt som tonkurvelinjäritet är det. Jag tror inte du ifrågasätter att ett högtalarrsystem man kallas "tonkurvalinjärt", utan att ha varken en oändligt stor bandbredd, eller att ha en linjäritet som är bättre än +/- 0,000... dB.
Eller hur?
Detsamma gäller minimumfassystem: Är bandbredden tillräckligt stor och tonkurvan tillräckligt rak - så kommer även fasen att vara hyggligt rak i varje fall inom en del av frekvensområdet. Så är inte fallet om man tittar på brantfiltrerade flervägssystem, där avsaknaden av minimumfas-beteende ger en massa "exess-phase", som i regel INTE är faslinjäriserande, utan motsatsen. När så är fallet kallar man högtalarna inte faslinjära, eftersom de inte med något större likhet kan återge en komplex (flera toner samtidigt) vågform.
Vad som är "linjärfas-system" är inte en subjektiv fråga dock, utan det är system (eller systemkomponenter) som kännetecknas av att vara en "ren" tidsfördröjning. Något som inte beskriv av poler och nollställen - utan av tid.
Ska man vara petig så är det fel, eftersom jag inte gör det, men om jag tolkar dig lite snällt så menar du att alla som begriper något om filter gör det.
Jag tror du misstolkar det jag skrivit.

Avsiktligt eller oavsiktligt vet jag inte...
Jag menar ju inte det du skriver ovan heller. Jag tror att de flesta som inte begriper något om filter, heller inte svänger sig med sådana termer överhuvudtaget. Tror snarare att de flesta som använder begreppet "faslinjära högtalare", faktiskt vet något om filter, och använder begreppet för högtalare med en fasgång som är så linjär som man kan begära av ett system med den bandbredd det har.
Det är en subjektiv fråga, om man tycker att grunka skall kallas faslinjär eller ej. I högtalarfallet avgörs det för det mesta av delningsfiltrets fasegenskaper, och med avseende på övriga egenskaper accepterar man minimumfasbeteende, eller "bättre".
Så slarvigt får man inte utrycka sig om det är ett
linjärfas-system man talar om dock, vilket ju typiskt är ett system (exempelvis en tidsfördröjning) som inte beskrivs av poler och nollställen, utan av en fördröjning, det vill säga ett system som har en frekvensberoende fasvridning med annat ursprung än poler och nolställen.
(Obs: "Linjär fas" och "linjärfas" är olika saker. Det första är en beskrivning av egenskaperna (precis som faslinjär), det senare en kategori.)
Ljud som går... säg en sträcka i luften, eller kanske en elektrisk (eller digital) signal som spelas in för att senare spelas upp är typexempel på linjärfassystem. Ett besselfilter med oändligt ordningstal är möjligen ett undantag dock, som nödtorftigt satisfierar definitionen, men sådana finns ju å andra sidan inte i verkligheten.
Svante skrev:Menar du alltså att ett tredje ordningens butterworthlågpassfilter är faslinjärt?
Okej, jag skriver några ord till då...
Jag menar att det (i normalfallet) ett minimumfassystem, och att det kan ingå i ett system som det kan finnas fog för att man i vissa sammanhang kallar det faslinjärt. När det gäller audiosystem brukar man ju exempelvis inte bry sig om de faskaraktärer som bandbreddsbegränsningsfunktionerna inbegriper.
Skillnaden mellan ett högtalarsystem som man kallar faslinjärt och ett som man
inte kallar faslinjärt, är praktiskt taget undantagslöst att det senare är smutsat av diverse destruktiva
allpassfunktioner. (Även om inte alla allpassfunktioner är destruktiva.*)
Om man pratar mera allmänt fysikaliskt är det ju en bedömningsfråga vilka lågpassfilter som är faslinjära. Det beror ju på inom vilket frekvensområde man bryr sig, samt vilka avvikelser man upplever vara acceptabla.
Detsamma KAN faktiskt gälla linjärfasbegreppet, vilket jag tycker är lite olyckligt.

Det är exempelvis populärt att påstå att besselfilter har linjärfaskarakteristika, men det har de förstås bara om ordningstalet är oändligt högt. Det som kännetecknar besselfltret är annars bara att det är
optimerat med avseende på fas - enligt ett visst vägningssystem, som ingen kan påstå är det "mest riktiga" utan att först veta vilka frekvensområden man bryr sig mest om.
Ett 4:e ordningens LR-filter (LP) är exempelvis bättre, läs extremt faslinjärt, upp till -6 dB-punkten.
Om man skall kalla ett sådant filter faslinjärt eller inte i audiosammanhang beror förstås på i vilken applikation man står i anspråk att använda det. Använt såsom ett delningsfilter (LP + HP) blir det näppeligen någon överföringsfunktion som kan kallas faslinjär (HP-delen är ju bara rimligt faslinjär utanför passbandet

), men som bandbreddsbegränsande filter (LP) kan det mycket väl vara rimligt att kalla det kompletta systemet för ett faslinjärt dito. Fast ett linjärfassystem är det förstås inte.
Det är ju en minimumfasfunktion i det sammanhanget, och dessutom en som ger tämligen konstant både grupplöptid OCH faslöptid* inom passbandet.
Kort sagt: Det är vettigt att vara rimlig när man talar om faslinjära hifi-apparater, men det är fel att kalla system vars egenskaper inte är en ren tidsfördröjning (frekvensoberoende) för ett linjärfassystem!
Normala filter är helt enkelt ALDRIG linjärfassystem, annat än möjligen om de används i delningssammanhang (så fasegeneskaperna släcker ut varandra som med t ex 1:a ordningens butterworth - som dock inte existerar som akustiska filter i den verkliga världen).
Ej heller är HP- och LP-funktionerna i en högtalare något som gör att de kvalificerar som linjärfassystem. Men system med faslinjära egenskaper kan de dock vara,
med vissa toleranser och inom mer eller mindre stora frekvensområden.
Är de senare så stora att de börjar motsvara huvuddelen bandbredden kallar man oftast högtalaren för faslinjär (eftersom fasen är linjär inom en stor del av bandbredden). Men igen: Det gör dem inte till
linjärfassystem!
Däremot kan man säga att en högtalare i praktisk användning
har en linjärfaskomponent. Den är ju nämligen en kombination av en överföringsfunktion som är själva högtalaren en aktuell utstrålningsriktning, som kan vara antingen illa allpasfasdistorderande, eller kvalificera som faslinjärt (enligt gängse, nu flera gångar nämnd, praxis) PLUS ett linjärfassystem, som utgörs av vågrörelsen i luften mellan högtalaren och lyssnaren!
Vh, iö
- - - - -
*I verkliga komplexa system (audiosystem t ex) gör man sig själv en otjänst om man blandar samman fas och grupplöptidsegenskaper dessutom. Ett system med avvikelser från en rak fasgång som är mycket små kan uppvisa STORA grupplöptidsfel. Grupplöptid och faslinjäritet är därför begrepp som man gör klokt i att hålla isär (men förstås utan att glömma de matematiska sambanden, de är ju inte disparata parametrar).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).