celef skrev:vid närfältsmätningar, hur högt upp i frekvens är mätningen valid?
vid tidfönstermätning, hur är den sanna frekvensupplösningen?
Allt beror ju på hur stor noggrannhet man är ute efter och geometrin på det man mäter på.
Efter lite bläddrande i gröna boken kom jag fram till detta:
Vid närfältsmätning utgör avståndet r²/λ-λ/4 en gräns, man bör vara bortom den. Är man vid det avståndet är nivån ~4 dB lägre än om elementet hade varit en punktkälla med samma styrka i fjärrfältet. Går man närmare blir det svårt att hålla koll på hur mycket fel det blir.
Uttrycket blir noll vid λ²=4r² eller λ=2r, dvs när våglängden är diametern på elementet. Det, i sin tur betyder att man kan vara hur nära som helst och ändå inte få mer än 4 dB fel relativt lägre frekvenser.
För ett element med en diameter på 200 mm motsvarar det en frekvens på 345/0,2=1,7 kHz.
I verkliga livet kompliceras det hela av att elementet inte uppträder som en styv kolv (som matten ovan förutsätter).
Om man trunkerar ett impulssvar (vilket jag tror du menar med andra frågan) så får man en snutt av signalen som är T lång. Matar man in detta i en FFT som är T lång så kommer frekvensupplösningen att bli 1/T. Är fönstret 10 ms blir alltså upplösningen 100 Hz. Man får alltså mätpunkter med 100 Hz mellanrum.
Därmed inte sagt att mätningen vid 100 Hz blir riktig, den blir det om trunkeringen inte förstör impulssvaret, men om det fortfarande ringer vid slutet av fönstret så kan man inte riktigt lita på mätningen.
Även här blir alltså svaret att det "beror på". Bäst är nog att lära sig av att mäta på system som man vet hur de uppför sig. Man kan tex ta nåt elektriskt, tex en tonkontroll eller en eq och mäta upp den och se vad olika fönsterlängder får för inverkan. Jämför detta med långsam svepmätning, tex i TombStone.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
av Svante » 2007-03-20 23:13 