Jag tog fasta på att en bra signalkabel skall ha minimal yta som kan ta upp störningar, och som av en händelse så hittade jag en rulle teflonkoax med ca 1.8 mm diameter och med en tunn innerledare (motsvarande Elfa nr: 55-940-07) inköpt på en elektronikauktion i Växjö för säkert över 10 år sedan. (Återigen ett bevis för att man aldrig skall kasta något).
Efter att ha lött nya RCA-stift i mängder av sladdar så har jag både lyssnat och använt mina mätinstrument.
Mätmässigt så konstaterar jag att signaler som jag hänför till "brus och störningar" minskade med 6-8 dB (medelvärde integrerat under två timmar), jag har svårt att påstå att skillnaden är hörbar, men det låter inte sämre.
En orsak kan vara att när jag nu tillverkade kablarna "lagom långa" så minskade den totala kabellängden från 31 m till 20 m, så över 1/3 försvann. Jag har försteget 5 m från slutstegen så det blir lite kabel därmed.
Den kabel som rensades bort var olika kablar av "lågkapacitiv karaktär" med en ytterdiameter på 5-7 mm / part. Väl inspelad sladd från 80-talets senare hälft alltså.
Den kapacitiva belastningen ökade ca 10%, att det inte blev mer beror på att sladdarna blev avkortade med 1/3. Nu har jag ganska lågohmig drivning i mina försteg så någon påverkan på högre frekvenser kunde inte noteras. Resultaten känns så pass bra att jag funderar att byta all koax kring omkopplaren i försteget mot samma kabel.
Någon annan som provat med tunn teflonkoax?
