IngOehman skrev:... Marknadsstrategin att lancera varje ny generation apparater med "nya fräscha sales points", hjälper nog inte det heller. Det man (enligt order uppifrån) inte skall tala om i marknadsföringen, kommer ofta heller inte att få någon ingenjörstid under utvecklingen.
Ny generation grejjor - nya egenskaper och nytt fokus, det vill säga på nya saker.
Ändå ser ju verkligheten ut på det viset att vi biologiskt sett ut ungefär likadana under ett antal årtusenden, så det finns nog inget skäl till att högtalare skall optimeras med avseende på bara en (för allmänheten) eller tre (för de extra intresserade) parametrar. Ändå kommer det nog att se ut på det viset så länge det är aktieägare med ekonomiskt intresse av ett företag, som bestämmer företagets strategier...
Ja, tyvärr. Det enda undantaget, torde vara att hitta de (få..?) förmögna som under den finansiella resan gång - när de skapade sina förmögenheter som handelsmän, industrimagnater, investerare, riskkapitalister etc. - har fått en ny syn på vad som verkligen är värt något i livet och i världen. Till exempel kvalitet. Dessa personer kan ibland, långt ifrån alltid, dock ibland, gå in med ett förutsättningslöst finansierande av olika kvalitetsinriktade verksamheter. Ett svenskt exempel som kanske är lämpligt att lyfta fram, kunde vara följande.
Finansmannen Sven-Olov Johansson tycks bejaka sitt hifi- och musikintresse bl a genom att vara med och finansiera verksamheten hos det högtalarföretag vi känner som
Transmission Audio. Konstruktören Bo Bengtsson och Johansson byggde år 2006 landets största högtalarfabrik i Söderhamn för nämnda företag. Enligt en
artikel i tidningen Ny Teknik, är Sven-Olof Johansson "en brinnande 'audiofil' och musik-älskare", vilket här yttrade sig i att han gav sex miljoner kronor till Transmission Audio, och erbjöd fabriksyta i Ericssons gamla lokaler. Lokaler han själv äger.
IngOehman skrev:... Ibland tycker jag att det bara borde finnas B-aktier (aktier utan rösträtt till deras ägare, utgår jag då ifrån att det betyder)...
Egentligen är aktieslaget en b-aktie, och/eller de ibland förekommande c-aktierna, aktieslag som visserligen ger rösträtt på årsstämman (där tunga, strategiska beslut normalt fattas), men (mycket) mindre rösträtt än en a-aktie. Det kan handla om att b- eller c-aktier bara ger 1/10 eller 1/100 rösträtt jmf med en a-aktie. Vilket förhållande som gäller, beslutar det aktuella aktiebolaget själv om. Det viktiga här, är ju - precis som Ingvar lyfter fram - att en mindre mängd personer, som knappast behöver vara världsbäst på ett visst aktiebolags verksamhet, kan sitta och fatta alla avgörande beslut rörande detta bolag tack vare sina röststarka a-aktier. A-aktier de för övrigt kanske inte ens gjort sig (riktigt) förtjänta av genom att personligen arbeta ihop kapitalinsatsen som behövdes för köp av dessa värdepapper, utan har helt enkelt ärvt a-aktierna.
Ett känt svenskt svenskt exempel på detta förhållande, torde vara familjen Wallenberg. Denna familj och maktsfär, har - i kraft av ett mindre antal a-aktier - under mycket lång tid haft ett betydande inflytande över svensk industri och svenskt näringsliv. Om samtliga svenska aktiebolag hade haft endast ett aktieslag, och Wallenbergarna genom åren hade haft samma mängd aktier i dessa aktieslag som de haft innehav av a-aktier, hade de aldrig varit i närheten av det inflytande de faktiskt har haft.
Eftersom detta inflytande har gett Wallenbergarna möjlighet att fatta ett och annat viktigt beslut genom tiderna, beslut som har påverkat många tusen människor decennium efter annat, beslut som måhända inte alltid varit klockrent briljanta, går det ju att försiktigt undra över det rimliga i Wallenberg-sfärens dominanta position.
Huruvida Wallenbergarna sedan är verkliga
visionärer eller ej, får nog andra svara på.
Jag har personligen länge hyllat principen
ett bolag, en aktie (dvs. inte mer än ett aktieslag per bolag). Detta skulle automatiskt tvinga alla som vill kontrollera aktiebolag, att köpa så många aktier att de rent matematiskt, ensamma eller tillsammans med andra aktieägare, hade mer än 50 procent av aktierna/rösterna inför varje viktigt, långsiktigt, beslut av mer strategisk karaktär. En sådan situation skulle göra det "ärligare" och mer transparent (härligt ord..!) rörande bolagsförhållanden ang vilka som verkligen ägde ett bolag, och vilka värderingar och vilken agenda som alltid lär lyftas fram på bekostnad av andra dito.
Dessutom skulle den massiva kapitalinsats som krävdes för inflytande i bolag med blott ett aktieslag, göra att allt av förgrundsfigurer skulle ha investerat så tungt i aktuella bolag, att de skulle tvingas att ordentligt noga tänka efter vad bolaget skulle syssla med, och även lyssna på sakkompetensen på aktuella områden. I annat fall riskerade de att bolaget gick dåligt eller rent av konkurssade, och deras tunga investering gick åt pipan.
IngOehman skrev:... Kort sagt: All strategisk makt till visionärerna! Det är ju bara dom som vet hur deras visioner ser ut...
Yes! Vad gäller de synliga visionärerna... idealisterna, innovatörerna, kännarna... undrar jag i mitt stilla om de är blott de som överhuvudtaget
har visioner..?
Andra visioner än simpel profit, vill säga...
kring "bullen" strax under 1kHz.
Om det är ett problem så är det naturligtvis generellt för en sådan här typ av konstruktion men ScanSpeaks 7"-are är väl dokumenterade och välkända så låt oss ta det som exempel.
