Stereophile: The Science of Subwoofing

av **guldfisk** » 2008-11-15 22:40

Helgläsning
Stereophile har lagt upp en artikel från 1989 om bashögtalare:

The Science of Subwoofing
By Dick Olsher • January, 1989
http://www.stereophile.com/features/189subs/

av **Max_Headroom** » 2008-11-16 00:27

Vad skriver dom då?

av **Nattlorden** » 2008-11-16 00:34

En del saker som en del borde läsa och förstå... men sen saknar den antingen länk till fortsättning, eller så har den ett extremt platt slut.

av **Kraniet** » 2008-11-16 11:28

Nattlorden skrev:En del saker som en del borde läsa och förstå... men sen saknar den antingen länk till fortsättning, eller så har den ett extremt platt slut.

jag håller med. väldigt abrupt slut där.. ganska intressant läsning även om det kändes mer intressant att läsa källartiklarna som han hänvisar till
"Subwoofer Performance For Accurate Reproduction Of Music" Louis Fielder and Eric Benjamin
En intressant sak jag inte hört förut är att vi är mer känsliga på tredjetons dist än andraton. Från artikeln kommer en generell regel om att vi "tål" 3% andraton men bara 1% tredjeton och mycket mindre av högre ordningens dist

Harman Koncernen med jbl i spetsen har ju också en del artiklar i området som är intressanta.

av **Nattlorden** » 2008-11-16 11:34

Tål och tål... det är väl mer så att jämna övertoner är mer trovärdiga på att de skulle kunna ha varit del av originalmusiken, medan udda övertoner är mer tydlig biprodukt av dålig reproduktion.

Det är väl samma vad det gäller rör jämfört med transistorer... att det är mer jämna övertoner från rören, så där "tål" folk disten "bättre". (Dvs. upptäcker den sämre... eller tolkar den som förbättrad musikalitet)

av **icko** » 2008-11-17 14:12

Ingen som vet bra litteratur var man beskriver detta med jämna respektive udda ordningens distorsion? Exempelvis var dessa beskrivningar som man hör ibland, att jämna låter "varmt" medans udda låter "metalliskt"?

Det borde ju inte handla om avstånd från överton till den fundamentala tonen, eftersom udda ordningens intermodulation har en tendens att hämna i närheten av de fundamentala. ja det är bara mina vilda spekuleringar...

edit:förtydligande

av **-Martin-** » 2008-11-17 23:14

Nja, så här är det (som Svante brukar skriva)...

Anledningen till att högre ordningens distorsion är jobbig är att den/de ökar snabbare då någonting (t ex en högtalare) närmar sig kompression. En tredjeton ökar med en faktor tre (linjärt) jämfört med grundtonen som i ett passivt system ökar med en faktor ett (normaliserat) till något gränsvärde, t ex 1dB kompressionspunken (en term som främst används inom förstärkartekniken). Andra övertonen ökar med en faktor två vid ökade innivåer. Därav är den inte lika "besvärande".

När man har gått över kompressionspunkten (i mitt exempel en högtalare som bottnar) fortsätter dock övertonerna att öka linjärt vid ökande in-nivå.

Om det var högre (grund-)nivåer på fjärde, femte... övertonen skulle de vara de som var mest besvärande. Nu är ju dessa lyckligtvis inte speciellt markanta, utan olinjäriteter (som påverkar de udda övertonerna) ger sig mest tillkänna i tredje övertonen. Nog så illa dock...

av **icko** » 2008-11-18 11:10

Det du beskriver är väl bara ett resultat av modellen ut = a*x + b*x^2 + c*x^3 ... tillsammans med att c brukar kanske vara större än de andra övertonerna. IOF så kan jag köpa det. Dock skulle jag gärna veta vad de typiska adjektiven som beskriver de olika tonerna kommer ifrån? Eller är det bara mumbojumbo? gärna länkar om någon sitter på någon.