http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... pic&t=2538
Simuleringarna är mycket enkla och bygger på förenklingar. Man ska därför inte bry sig så mycket om de exakta detaljerna utan mer principen.

Stigs mål var att integrera högtalarn så mycket som möjligt i framväggen utan att den skulle ställa till det och bli problematisk. Hur problemen ser ut i frekvensdomänen kan man se i simuleringen nedan. Det är en punktkälla som är placerad ca 10cm från en vägg.

Hade elementet varit fritt i luften utan någon vägg i närheten så hade vi sett ett rakt streck som låg vid 0dB-nivån. Vi får alltså (i fallet med den närplacerade väggen) en förstärkning på 6 dB vid låga frekvenser och vid högre frekvenser omväxlande försvagningar och förstärkningar. Nivån på försvagningarna är mycket lägre p g a skillnaden i nivå mellan ljudet som kommer direkt från högtalaren och det som studsar i väggen är liten. Det är också en konsekvens som beror på att ljudkällan är så nära väggen. Varför det blir försvagningara behöver jag kanske inte förklara?
Tar man dämpmaterial som är 10cm tjockt så kan det ha en absorbtion som ser ut som följande ungefär:

Detta är en grov uppskattning. Här är det som så att ju större siffra destu mer av infallande ljud dämpas.
Använder man den absorbenten och kombinerar den med ljudkällan i första fallet (där allt ljud dämpas av absorbenten vid enskilda frekvenser enligt ovan) så får vi något som ser ut som följande:


Nåväl detta om man tar en punktkälla som är helt rundstrålande. Sådana använder man i princip inte sig alls av (eftersom de inte finns!


Faller snyggt även om det ser brantare ut än vad det är i dB (eftersom jag har använt en absolut skala här för att den ska kunna jämföras med kurvan för absorbtionen).
Tar man bara hänsyn till den dåliga spridningen och kollar hur stor påverkan blir av det när man sätter högtalaren nära väggen (det påminner då om hur EPS-W ser ut och fungerar) så blir det ungefär som så:

Inte så illa faktiskt. Detta gäller dock bara för basen. Diskanten skulle i en liknande situation bete sig mycket sämre i o m att den sprider bättre.
Nåväl. Tar man hänsyn till både den dåliga spridningen för elementet och dämpmaterialet så kan man förvänta sig något som ser ut som följande:

Inte en helt rak kurva kan man notera men en som är lätt att kompencera för i o m sitt flacka och rippelbefriade beteende. Dock så finns det en sak till som man måste ta hänsyn till och det är att detta är helt utan att man räknar med en baffel. För de som vet hur ett element i en baffeln beter sig så inser man att de borde passa bra ihop i det här fallet!

Dock så blir det ändå i praktiska tillämpningar lite för mycket nivå nedåt i frekvens som man får hantera om man inte gillar det.

Det var det hele för nu... Synpunkter/kommentarer?
