oivavoi skrev:Tangband skrev:Som jag ser det så finns det ofta ett optimalt lyssningsavstånd till en specifik högtalare där illusionen av stereo blir som bäst. Det beror även på rummet i hög grad. Man kan även laborera mycket med högtalarnas placeringsavstånd till bakväggen. Sedan har vi ju dethär med avståndet kontra öppningsvinkeln mellan högtalarna.
Det tror jag du har rätt i. Och det är ju mycket rumsberoende också. Och jag tror även musikalisk genre spelar en roll. Själv tycker jag om mer rumsbidrag på klassisk musik, och mindre rumsbidrag på rock, hiphop osv.
Interessant att det är många på Faktiskt som tycker om levande rum! Min känsla från andra audiofila forum är att tendensen i dag går i riktning av rätt dämpade rum.
Jamenalltså... "Levande rum" är väl ingen bra metod för att specificera egenskaperna?
Både det du och det Tangband skriver är ju helt fritt från konkret information. Ni bedömmer att ni gillar "levande" men hur levande då? Ni vill väl att det skall vara lagom? Och hur vet ni att det inte är mindre levande än det rum som någon som säger sig vilja ha ett dämpat rum, har?
- - -
Mängden dämpning bakom högtalarna skall såklart vara lagom! Men hur mycket är det?
Efterklangstiden i rummet skall också vara lagom! Men igen - hur lång är den då?
- - -
Det Tangband skriver om, som kan vändas och vridas lite, handlar om att man för olika stora rum, olika dämpade rum och olika lyssningsavstånd, behöver olika egenskaper hos högtalarna. Eller att man för en given högtalare i ett givet rum, behöver anpassa dämpningen. Även det är en självklarhet, men den säger inte något om vilka egenskaperna skall vara.
Man kan säga att ett par högtalare för ljudåtergivning i en biograf för 1000 människor behöver ha väldigt hög direktivitet för att fungera bra, och att ett par högtalare för ett pyttelitet rum och nära lyssning, behöver ha väldigt låg direktivitet för att låta liknande.
Sen är det ju bortsett ifrån att några konkreta siffror inte nämns, även så att rum kan vara "levande" på så många olika sätt. Det kan betyda att de ger tidiga reflexer från rätt riktningar, men kanske väldigt kort efterklangstid. Eller att de ger en massa efterklang men att reflexer från bra riktningar och i rätt tid lyser med sin frånvaro. Båda egenskaperna kan dessutom ha väldeliga frekvensberoenden.
"Bra" har helt enkelt inget enkelt recept. Alla behöver inte heller visa sig tycka lika, ens om de beskrivit sitt ideal med samma ord.
Vill man veta vad folk verkligen tycker så är det inte alltid så lätt.
Man kan fråga vilka egenskaper de vill ha (konkret) men finner då ofta att de inte vet, eller att de tror att de vet man har väldigt fel.
Jag har åtskilliga gånger stött på lyssningsrum som ägaren varit missnöjd med och klagat på att det låter överdämpat.
Men efter en snabb analys av rummets verkliga egenskaper så har det visat sig att rummet nog är för lite dämpat, men framförallt i vissa delar av registret. Det kan låta väldigt bumligt och tjockt. Ägaren tror att lösningen är mindre dämpning eftersom upplevelsen stämmer med hur han eller hon tolkar ordet "överdämpad", men det är tvärtom. Mera dämpning men framför allt rätt dämpning (och kanske kraftiga ändringar i diffusionen?) skapar det rum som ägaren blir nöjd med!
Olika stora rum behöver dessutom oftast ha rätt så olika recept. Så även om jag lite försiktigt efterlyste siffror från er som talar om vad ni gillar, så duger inte siffrorna till just något utan att de sätts i ett sammanhang - resten av rummets egenskaper.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).