paa skrev:För en vanlig sluten låda så är det väl hur mycket utnivån fallit vid resonansfrekvensen som bestämmer vilket Q-värde det blir?
Men om man kör en LT-transform så påverkar ju inte det resonansfrekvensen eller impedanskurvan, utan nivån vid resonans flyttas upp till noll dB, och fallet flyttas ned en bra bit under resonansen.
Var hamnar Q-värde och resonansvillighet i allt detta?
Om man har gjort linkwitzkompensensationen som avsett så kommer
systemets Q-värde och undre gränsfrekvens helt att bestämmas av elektroniken.
Högtalarens gränsfrekvens och Q-värde ändras förstås inte av det, men sett som ett system är elementets egenskaper helt bortkompenserade.
Man brukar ju prata om poler och nollställen när det gäller sådana här egenskaper, och de kommer från filterteorin. Det finns hela kurser om sånt, men i korthet kan man säga att en pol bryter tonkurvan nedåt när man går från låga till höga frekvenser. Ett polpar gör likadant, fast dubbelt så brant och med ett par så finns den där möjligheten till resonans som kan ge en topp vid höga Q-värden.
Nollställen däremot bryter tonkurvan uppåt på samma sätt. En pol kan alltså "tas ut" av ett nollställe.
Det är precis det man gör med Linkwitztransformen*. Man lägger ett nollställepar precis där elementets polpar ligger. Sen lägger man ett nytt polpar där man vill, oftast vid en lägre frekvens.
Då blir det ungefär så här.
Man kan se att elementets resonanstopp i exemplet vid dryga 50 Hz kompenseras bort av elektroniken och att en ny undre gränsfrekvens fixas av elektroniken vid 30 Hz.
*Egentligen är det inte en transform utan bara ett filter. Av någon anledning kallar han det en transform, fast jag förstår inte varför.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.