Distortionsmätning - vad är bra?

[Crumboo]

Satt och grejade med Sirp häromdagen och funderade lite över de distortionsmätningarna på högtalare/element man kan göra med detta. Undrar om man kan säga något generellt om vilka värden som är:

Superbra?
Bra?
Acceptabla?
Gräns mellan hörbart/icke hörbart?

Antar att svaret skiljer beroende på vad man mäter på (diskantelement/baselement/komplett högtalare etc.) med mera (tex ljudtryck), men det skulle vara intressant att höra om det finns några generella slutsatser man kan dra av mätningarna.

[ollenorell]

Detta undrar jag också lite över. Jag vet att man tål mer dist i basområdet än övriga register...

[celef]

detta är väl ett ypperligt tillfälle att göra lite egna test

[Svante]

Mja, det här är en stor fråga utan självklara svar.

Till att börja med är det skillnad på hörbarhetsgräns och hur mycket man står ut med. Båda varierar mellan individer.

Distorsionens art spelar också roll, det framhålls ofta att distorsion som domineras av lägre övertoner inte är lika obehaglig som när högre övertoner finns med. Ibland framhålls tom de lägre övertonerna som något positivt, men det tror jag är nys. Dist är dist och dist låter alltid illa även om det kan låta olika illa.

Sedan är det ju så så att det inte är harmonisk dist vi hör när vi lyssnar på musik, såvida inte musiken består av rena sinustoner. Det vi hör är effekterna som prylens olinjäriteter har på just den signal man kör igenom den. Påverkan och dess hörbarhet blir därmed beroende av musiksignalen.

När vi mäter så är det prylens påverkan på mätsignalen vi ser. Den är inte nödvändigtvis samma som påverkan på en musiksignal.

Egentligen skulle man vilja beskriva olinjäriteten direkt, men det är ganska knepigt att göra i generella termer. En mätning av harmonisk dist är en indikator på olinjäritet, men ingen fullständig beskrivning. Ingvar brukar ju hävda också att högtalardist är mindre allvarlig än förstärkardist, och han har visst fog för det. Anledningen är just att musiksignalen skiljer sig från mätsignalen.

Tål man mer dist i basen då? Mja, jag skulle nog vilja formulera det som att man är van vid mer dist i basen. Men jag tror faktiskt att om vi hade vuxuit upp med lågdistande basar så skulle vi tycka precis lika illa om dist där som någon annanstans.

Hörbarheten är dessutom nivåberoende.

Så, svaret är inte enkelt. Ibland kan 5-10% dist vara svårt att höra. Ibland blir 1% klart jobbigt. Ingvar hävdar att förstärkare bör ha under 0,01% dist.

Det finns alltså uppgifter mellan 0,01 och 10%, dvs skillnaden är en faktor 1000.

Det där kan man förstås använda som argument mot att alls mäta distorsion, men det är ju inte heller rätt. Det speglar bara hur olika svårt det är att höra olinjäriteternas påverkan på signalen under olika förhållanden och hur olika hörbara olika typer av påverkan är.

[Linnar]

Försök att lyssna på ett riktigt bashorn av god kvalité! Jag tror de flesta kan höra även liten dist i basen efter det.

Jag lyssnade på en favoritskiva i då och då i flera år. basen var så där go' som basen kan vara ibland. Så byggde jag mitt första bashorn (till försäljning). Det var inget bra horn men ändå hörde jag nyanser i basen jag aldrig hört förut. Det lät dessutom avsevärt mindre blumrigt.

Senare (1975) byggde jag en 400liters ljudledning. Skivor jag ratat för den dåliga inspelningen i basen var nu riktigt härliga att lyssna på. Då hade jag mina misstankar att det distade kanske lite mindre med dessa horn och pipor. Numera vet jag att det distade otroligt mycket mindre med de högtalarprinciperna.

Testa favoritplattan en vanlig högtalare på 50 liters volym med dyra morderna element och en simpel gamal Voigt-pipa med Philips 9710 från 50-talet. Inget märkvärdigt i högtalarväg alltså, men man kommer att höra fler nyanser i den kristallklara basen.
Förutsättningen är att man inte spelar för högt. Pipan i sig kan dista vid för hög nivå.

Vill man få en riktig upplevelse skall man försöka lyssna på favoritplattan genom ett stort välbyggt bashorn. Ingen klarar sig ifrån en sådan upplevelse utan att börja ifrågasätta sin egen högtalare i basen (bortsett från att man också upptäckt en ny Värld...). Alltså en "fastna ihornträsketvarning" är på sin plats här.

Man höra dist även i basen. Jag räknar då bas från 20-30hz och uppåt en bit. Under 20-30hz är frågan om man kan höra någonting överhuvudtaget.
Som Svante skriver är man van vid distad bas därför tycker man att det låter bra om disten framförs på ett bra sätt i en bra högtalare.

Men dist är alltid dist!

[Svante]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Programmet ger alltså möjlighet att lyssna på en distorsionsfri lågfrekvent sinus.

Skillnaden med och utan utsläckning är oftast ganska stor och var åtminstone för mig ganska öronöppnande.

http://user.faktiskt.io/svante/harmosc.exe

...och kalibreringen av utsläckningen av övertonerna görs lämpligen genom att man tittar på signalen från en mikrofon med RTSect:

http://user.faktiskt.io/svante/rtsect/rtsect.exe

[paa]

Försök att lyssna på ett riktigt bashorn av god kvalité! Jag tror de flesta kan höra även liten dist i basen efter det.

Tänk om någon kunde bygga små bashorn med låg dist och rak frekvensgång.

[celef]

jag tycker det räcker att välja alternativen med den lägre disten, inte att jaga viss %, att modda befintligt material till lägre dist tycker jag är svårt

[Linnar]

Försök att lyssna på ett riktigt bashorn av god kvalité! Jag tror de flesta kan höra även liten dist i basen efter det.

Tänk om någon kunde bygga små bashorn med låg dist och rak frekvensgång.

= En Värld med bara horn!

Om katten då kommer släpande med en bättre basrelfex åker den ut samma väg! Distande ohyra kan man bli sjuka av.....

[Linnar]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Programmet ger alltså möjlighet att lyssna på en distorsionsfri lågfrekvent sinus.

Skillnaden med och utan utsläckning är oftast ganska stor och var åtminstone för mig ganska öronöppnande.

http://user.faktiskt.io/svante/harmosc.exe

...och kalibreringen av utsläckningen av övertonerna görs lämpligen genom att man tittar på signalen från en mikrofon med RTSect:

http://user.faktiskt.io/svante/rtsect/rtsect.exe

Finurligt!

Jag testade för ett par år sedan att mata en högtalare med två sinustoner med 5hz mellanrum, om jag inte mins fel. Någonstans under 80hz matades det in.
När den ena sinustonen stängdes av var man tvungen att höja nivån och ändra frekvensen för den som blev kvar för att det skulle låta lika mellan en signal och två signaler. Jag fick det aldrig att låta exakt samma men man kunde tydligt höra interferenstonerna när båda sinustonerna var påkopplade.

Det var en överaskande skillnad i renhet trots att arangemanget inte var perfekt.

[Flint]

Jag gillar ljudet som bashorn presterar. Låter verkligen hifi dvs. som ljuden låter i verkligheten. Helt överrlägset t.ex. basreflexlådor. Det jag inte gillar med bashorn är storleken på lådorna.

[bomellberg]

Jag gillar ljudet som bashorn presterar. Låter verkligen hifi dvs. som ljuden låter i verkligheten. Helt överrlägset t.ex. basreflexlådor. Det jag inte gillar med bashorn är storleken på lådorna.

Gäller det även sk tappade, eller veckade horn? Jag är sugen på att bygga efter Martinssons ritning, med Audes-element.

[Flint]

Jag gillar ljudet som bashorn presterar. Låter verkligen hifi dvs. som ljuden låter i verkligheten. Helt överrlägset t.ex. basreflexlådor. Det jag inte gillar med bashorn är storleken på lådorna.

Gäller det även sk tappade, eller veckade horn? Jag är sugen på att bygga efter Martinssons ritning, med Audes-element.

Jag har bara hört (och byggt) veckade bashorn så det det blir ett tydligt "ja" där. Kan du länka till "Martinssons ritning"? Jag har tydligen missat det/den.

[Crumboo]

Sedan är det ju så så att det inte är harmonisk dist vi hör när vi lyssnar på musik, såvida inte musiken består av rena sinustoner. Det vi hör är effekterna som prylens olinjäriteter har på just den signal man kör igenom den. Påverkan och dess hörbarhet blir därmed beroende av musiksignalen.

Tack för ett utmärkt inlägg!

Är det så att den harmoniska disten man mäter (för ett högtalarelement) kan ses som en indikator på hur det står till generellt med distortionen som man får när man lyssnar på en musiksignal genom elementet? Dvs finns det något samband mellan den harmoniska distortionen och andra typer av olinjäriteter för ett högtalarelement?

Vilken typ av distortion är det i ett högtalarelement som kan anses som mest fördärvlig (och vad kommer den av)?

[Linnar]

Jag gillar ljudet som bashorn presterar. Låter verkligen hifi dvs. som ljuden låter i verkligheten. Helt överrlägset t.ex. basreflexlådor. Det jag inte gillar med bashorn är storleken på lådorna.

Gäller det även sk tappade, eller veckade horn? Jag är sugen på att bygga efter Martinssons ritning, med Audes-element.

Tappade horn är inga horn, det är kvartvågspipor. Det tappade horn som just nu är populärt bygger på Voigt-principen med avstämd pipa som utvidgas mot öppningen. Dessutom veckas pipan så att elementet hamnar innanför öppningen. Det den har gemensamt med horn är att distorsionen är väldigt mycket lägre än "vanliga" högtalare. Det som skiljer pipor av Voigt-typen mot horn är att horn har ännu lägre distorsion och över fler oktaver.
Men om man inte vill har en större klädkammare i vardagsrummet kanske det kan gå bra med en vanlig garderob.

[Svante]

Sedan är det ju så så att det inte är harmonisk dist vi hör när vi lyssnar på musik, såvida inte musiken består av rena sinustoner. Det vi hör är effekterna som prylens olinjäriteter har på just den signal man kör igenom den. Påverkan och dess hörbarhet blir därmed beroende av musiksignalen.

Tack för ett utmärkt inlägg!

Är det så att den harmoniska disten man mäter (för ett högtalarelement) kan ses som en indikator på hur det står till generellt med distortionen som man får när man lyssnar på en musiksignal genom elementet? Dvs finns det något samband mellan den harmoniska distortionen och andra typer av olinjäriteter för ett högtalarelement?

Vilken typ av distortion är det i ett högtalarelement som kan anses som mest fördärvlig (och vad kommer den av)?

Det är just det som är grejen.

Distorsionen sitter inte i elementet.

Distorsionen uppstår när man kör en signal genom olinjäriteten som sitter i elementet.

Men om jag formulerar om din fråga som "vilken typ av olinjäritet kan anses som mest fördärvlig" så ... har jag inte heller något svar.

Alltså, graden av fördärvlighet beror på många saker. Den varierar mellan element, det beror på ljudstyrka och frekvens osv.

Sen så luktar frågan lite reduktionism, som att man bara ska bry sig om just den värsta sortens olinjäritet. Jag skulle vilja påstå att med högtalare är särskilt olämpligt att bara ägna sig åt en aspekt. Det är så många olika saker som måste stämma för att slutresultatet ska bli bra.

[bomellberg]

Jag gillar ljudet som bashorn presterar. Låter verkligen hifi dvs. som ljuden låter i verkligheten. Helt överrlägset t.ex. basreflexlådor. Det jag inte gillar med bashorn är storleken på lådorna.

Gäller det även sk tappade, eller veckade horn? Jag är sugen på att bygga efter Martinssons ritning, med Audes-element.

Jag har bara hört (och byggt) veckade bashorn så det det blir ett tydligt "ja" där. Kan du länka till "Martinssons ritning"? Jag har tydligen missat det/den.

Här:

http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=78803

Är inte en av fördelarna med denna typ av horn att vid avstämningsfrekvensen spelar båda sidor av elementet i fas, vilket gör det mer effektivt? I traditionella horn drar man ju inte nytta av elementets baksida på detta sätt.

[Flint]

bomellberg
Det där var ju intressant även om det inte var vad jag menar med ett bashorn utan mer en "kvartsvågspipa". Det jag syftade på med begreppet (veckade) bashorn är exponentialhorn och i storleksklassen nånstans 300-1000 liter.

//

[bomellberg]

OK. Jag har blandat ihop begreppen.

Jag har aldrig hört vare sig horn eller kvartvågspipor. Skulle vara kul att få göra det någon gång. En liten pipa av Martinssons typ kunde kanske vara ett lämpligt sommarprojekt. Enligt honom får man material till två stycken från en enda plyfa-skiva, och Audes-elementet är ju hyffsat billigt.

[Flint]

Ja, den där blir det till att bygga nån gång här framöver men jag nöjer mig nog med spånskiva. Har aldrig sett den där idén. Verkar som om faserna på vardera sidan om elementet blir rätt med.

[2-ch]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Suveränt, en förstärkare med den programvaran inbyggt skulle få vilken högtalare som helst att prestera bättre alltså.
Patent Svante patent

[Crumboo]

Sedan är det ju så så att det inte är harmonisk dist vi hör när vi lyssnar på musik, såvida inte musiken består av rena sinustoner. Det vi hör är effekterna som prylens olinjäriteter har på just den signal man kör igenom den. Påverkan och dess hörbarhet blir därmed beroende av musiksignalen.

Tack för ett utmärkt inlägg!

Är det så att den harmoniska disten man mäter (för ett högtalarelement) kan ses som en indikator på hur det står till generellt med distortionen som man får när man lyssnar på en musiksignal genom elementet? Dvs finns det något samband mellan den harmoniska distortionen och andra typer av olinjäriteter för ett högtalarelement?

Vilken typ av distortion är det i ett högtalarelement som kan anses som mest fördärvlig (och vad kommer den av)?

Det är just det som är grejen.

Distorsionen sitter inte i elementet.

Distorsionen uppstår när man kör en signal genom olinjäriteten som sitter i elementet.

Men om jag formulerar om din fråga som "vilken typ av olinjäritet kan anses som mest fördärvlig" så ... har jag inte heller något svar.

Alltså, graden av fördärvlighet beror på många saker. Den varierar mellan element, det beror på ljudstyrka och frekvens osv.

Sen så luktar frågan lite reduktionism, som att man bara ska bry sig om just den värsta sortens olinjäritet. Jag skulle vilja påstå att med högtalare är särskilt olämpligt att bara ägna sig åt en aspekt. Det är så många olika saker som måste stämma för att slutresultatet ska bli bra.

Tack återigen för ett upplysande inlägg. Jag formulerade mig slarvigt ovan - med elementets distortion menade jag elementens olinjäriteter.

Det här med distortion verkar som sagt vara ett inveckat ämne. Om den distortion som uppstår när man kör en musiksignal genom elementet inte generellt kan beskrivas utifrån den distortion man kan mäta med andra signaler (tex sinus) - då får man förlita sig på hörseln för att bedömma distortionen?

Vad har man för verktyg för att karaktärisera ett elements olinjäriteter?

Ni som är seriösa byggare - är ni noga med att utforska de olinjära egenskaperna hos de element ni använder (med mätningar) eller förlitar ni er på hörselintrycket?

[Svante]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Suveränt, en förstärkare med den programvaran inbyggt skulle få vilken högtalare som helst att prestera bättre alltså.
Patent Svante patent

...om man bara vill spela statiska sinustoner med en given ljudstyrka.

[2-ch]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Suveränt, en förstärkare med den programvaran inbyggt skulle få vilken högtalare som helst att prestera bättre alltså.
Patent Svante patent

...om man bara vill spela statiska sinustoner med en given ljudstyrka.

Hm, ja det blir ju lite tråkigt i längden att lyssna på Dessutom svårt att sälja utanför nördgruppen.
Men rent teoretiskt borde det väl gå att göra samma sak på musiksignalen i den digatala domänen och då har du en hit!

[Svante]

Jag kan påminna om ett program som jag gjorde som genererar en sinuston med övertoner. Övertonernas amplitud och fasläge kan justeras så att de släcker ut de övertoner som högtalaren genererar.

Suveränt, en förstärkare med den programvaran inbyggt skulle få vilken högtalare som helst att prestera bättre alltså.
Patent Svante patent

...om man bara vill spela statiska sinustoner med en given ljudstyrka.

Hm, ja det blir ju lite tråkigt i längden att lyssna på Dessutom svårt att sälja utanför nördgruppen.
Men rent teoretiskt borde det väl gå att göra samma sak på musiksignalen i den digatala domänen och då har du en hit!

Jaadå, och det är väl en välkänd och väl utvecklad teknik. Den kallas framkoppling och har problemet att den är känslig för variationer i systemets olinjäriteter. En oftare använd teknik kallas återkoppling och den fungerar somregel bättre, framför allt map robusthet.

[Piotr]

Satt och grejade med Sirp häromdagen och funderade lite över de distortionsmätningarna på högtalare/element man kan göra med detta. Undrar om man kan säga något generellt om vilka värden som är:

Superbra?
Bra?
Acceptabla?
Gräns mellan hörbart/icke hörbart?

Antar att svaret skiljer beroende på vad man mäter på (diskantelement/baselement/komplett högtalare etc.) med mera (tex ljudtryck), men det skulle vara intressant att höra om det finns några generella slutsatser man kan dra av mätningarna.

Lågnivå-elektronik kan ge harmonisk distortion om ca. -120dB vid typisk nivå.

Slutsteg kan ge -120dB vid några watt ut = typisk lyssningsnivå.

Dynamiska högtalare kan ge ca. -70dB (=0.03%) vid 90dB SPL i diskanten och neråt -80dB (=0.01%) eller så i mellanregistret om flera element används.

Banddiskanter kan ge ännu bättre resultat som det verkar. BB's design ska väl prestera -70dB (=0.03%) vid 110dB SPL.

Ino's större toppar presterar runt 0.05% HD vid 100dB SPL i området 100Hz-3kHz om minnet inte sviker mig.

Detta är alltså vad som kan betecknas SOTA.

Rimliga krav kan väl annars vara mindre än -100dB (=0.001%) HD från elektronik och runt -60dB (=0.1%) från högtalare ovan 100Hz.

Ett bra men inte alltför extremt bassystem (under 100Hz) bör och kan prestera ca. -40dB HD (=1%) vid 90dB SPL. Runt 10% är dock vanligt och måste betecknas mediokert/dåligt.

En gissning blir att det är möjligt att nå ner till -60dB (=0.1%) eller lägre i basen vid 90dB SPL.

Jämn frekvensrespons, energirespons samt relativ frihet från resonanser och mer elaka distortionsfenomen får nog ändå anses vara av större betydelse än ultralåg distortion.


/Peter

[Crumboo]

Satt och grejade med Sirp häromdagen och funderade lite över de distortionsmätningarna på högtalare/element man kan göra med detta. Undrar om man kan säga något generellt om vilka värden som är:

Superbra?
Bra?
Acceptabla?
Gräns mellan hörbart/icke hörbart?

Antar att svaret skiljer beroende på vad man mäter på (diskantelement/baselement/komplett högtalare etc.) med mera (tex ljudtryck), men det skulle vara intressant att höra om det finns några generella slutsatser man kan dra av mätningarna.

Lågnivå-elektronik kan ge harmonisk distortion om ca. -120dB vid typisk nivå.

Slutsteg kan ge -120dB vid några watt ut = typisk lyssningsnivå.

Dynamiska högtalare kan ge ca. -70dB (=0.03%) vid 90dB SPL i diskanten och neråt -80dB (=0.01%) eller så i mellanregistret om flera element används.

Banddiskanter kan ge ännu bättre resultat som det verkar. BB's design ska väl prestera -70dB (=0.03%) vid 110dB SPL.

Ino's större toppar presterar runt 0.05% HD vid 100dB SPL i området 100Hz-3kHz om minnet inte sviker mig.

Detta är alltså vad som kan betecknas SOTA.

Rimliga krav kan väl annars vara mindre än -100dB (=0.001%) HD från elektronik och runt -60dB (=0.1%) från högtalare ovan 100Hz.

Ett bra men inte alltför extremt bassystem (under 100Hz) bör och kan prestera ca. -40dB HD (=1%) vid 90dB SPL. Runt 10% är dock vanligt och måste betecknas mediokert/dåligt.

En gissning blir att det är möjligt att nå ner till -60dB (=0.1%) eller lägre i basen vid 90dB SPL.

Jämn frekvensrespons, energirespons samt relativ frihet från resonanser och mer elaka distortionsfenomen får nog ändå anses vara av större betydelse än ultralåg distortion.


/Peter

Tackar Peter, det är kul att ha någon slags referensram när man gör egna mätningar!

[-AG-]

Satt och grejade med Sirp häromdagen och funderade lite över de distortionsmätningarna på högtalare/element man kan göra med detta. Undrar om man kan säga något generellt om vilka värden som är:

Superbra?
Bra?
Acceptabla?
Gräns mellan hörbart/icke hörbart?

Antar att svaret skiljer beroende på vad man mäter på (diskantelement/baselement/komplett högtalare etc.) med mera (tex ljudtryck), men det skulle vara intressant att höra om det finns några generella slutsatser man kan dra av mätningarna.

Lågnivå-elektronik kan ge harmonisk distortion om ca. -120dB vid typisk nivå.

Slutsteg kan ge -120dB vid några watt ut = typisk lyssningsnivå.

Dynamiska högtalare kan ge ca. -70dB (=0.03%) vid 90dB SPL i diskanten och neråt -80dB (=0.01%) eller så i mellanregistret om flera element används.

Banddiskanter kan ge ännu bättre resultat som det verkar. BB's design ska väl prestera -70dB (=0.03%) vid 110dB SPL.

Ino's större toppar presterar runt 0.05% HD vid 100dB SPL i området 100Hz-3kHz om minnet inte sviker mig.

Detta är alltså vad som kan betecknas SOTA.

Rimliga krav kan väl annars vara mindre än -100dB (=0.001%) HD från elektronik och runt -60dB (=0.1%) från högtalare ovan 100Hz.

Ett bra men inte alltför extremt bassystem (under 100Hz) bör och kan prestera ca. -40dB HD (=1%) vid 90dB SPL. Runt 10% är dock vanligt och måste betecknas mediokert/dåligt.

En gissning blir att det är möjligt att nå ner till -60dB (=0.1%) eller lägre i basen vid 90dB SPL.

Jämn frekvensrespons, energirespons samt relativ frihet från resonanser och mer elaka distortionsfenomen får nog ändå anses vara av större betydelse än ultralåg distortion.


/Peter

Jag tror att det är väldigt få prylar som når upp till de siffrorna. Iaf om man snabbt ögnar igenom resultaten på www.milleraudioresearch.com och http://www.soundstagenetwork.com/measurements

[LasseA]

Lågnivå-elektronik kan ge harmonisk distortion om ca. -120dB vid typisk nivå.

Slutsteg kan ge -120dB vid några watt ut = typisk lyssningsnivå.

Dynamiska högtalare kan ge ca. -70dB (=0.03%) vid 90dB SPL i diskanten och neråt -80dB (=0.01%) eller så i mellanregistret om flera element används.

Banddiskanter kan ge ännu bättre resultat som det verkar. BB's design ska väl prestera -70dB (=0.03%) vid 110dB SPL.

Ino's större toppar presterar runt 0.05% HD vid 100dB SPL i området 100Hz-3kHz om minnet inte sviker mig.

Detta är alltså vad som kan betecknas SOTA.

Rimliga krav kan väl annars vara mindre än -100dB (=0.001%) HD från elektronik och runt -60dB (=0.1%) från högtalare ovan 100Hz.

Ett bra men inte alltför extremt bassystem (under 100Hz) bör och kan prestera ca. -40dB HD (=1%) vid 90dB SPL. Runt 10% är dock vanligt och måste betecknas mediokert/dåligt.

En gissning blir att det är möjligt att nå ner till -60dB (=0.1%) eller lägre i basen vid 90dB SPL.

Jämn frekvensrespons, energirespons samt relativ frihet från resonanser och mer elaka distortionsfenomen får nog ändå anses vara av större betydelse än ultralåg distortion.


/Peter

Jag tror att det är väldigt få prylar som når upp till de siffrorna. Iaf om man snabbt ögnar igenom resultaten på www.milleraudioresearch.com och http://www.soundstagenetwork.com/measurements

Håller med, inte ens det som Piotr anser vara "rimliga krav" på högtalare uppnås av en enda högtalare i Soundstage's mätningar. Detta inkluderar Guru QM10 som ligger kring -37dB mätt vid 90dB.

[shifts]

Piotr skriver att dynamiska högtalare KAN ge sådana låga distsiffror. Och de rimliga kraven gäller ovan 100 Hz. Har inte kollat på deras mätningar.