Har jag köpt en elgrill?

[swek]

Hej!

Igår fick jag hem en YAMAHA A-720 förstärkare att ha i det system jag nu ska sätta ihop.

Förstärkaren är köpt begagnad och ser inte ut att ha några defekter förutom att chassit blev lite intryckt ovanpå, detta ska dock inte göra någon skillnad eftersom det finns gott om plats under det galler som plåten utgör över den större delen av kåpan.

Nu är det så att förstärkaren blir så fruktansvärt varm! Det sitter en enorm kylfläns inuti den och det är väldigt väl ventilerat. Dvs. nästan hela lådan är full i galler. ca. 80% av toppen, halva underdelen samt delar av sidorna.

Är det normalt att en förstärkare blir så het att man knappt kan ta i den? Den har stått i en garderob i ett flertal år, kan det ha med saken att göra?

Jag har "loudness" på "flat, och alla tonreglage i neutralt läge och spelade visserligen stundvis ganska högt när jag testade steget. Dock inte längre än en timme. (Jag krämade på ordentligt emellanåt).

Förstärkaren var kopplad till högtalare på 8ohm som den är ämnad för.

Det finns även en "Auto Class A" knapp på framsidan av förstärkaren. Vad gör den? Den var inte intryckt iaf.

Tacksam för tips vad det kan bero på, eller om det helt enkelt är normalt?

//Swek

[besan]

Antagligen så går stärkaren i klassA...

Tryck bort knappen så att den inte kör i klassA så skall du se att den blir kallare....

//jonas

[Lazyboy]

auto klass A borde väl betyda AB eller? Om det är så så kan du ju testa trycka in knappen. Den borde då inte bli lika varm?

[swek]

Ok, rakt motsatta svar där.

Hur fungerar det nudå, måntro?

På knappen står det "Auto Class A" En diod breve lyser upp när den är intryckt.

Så fort jag får högtalarna (nästa vecka!!! ) så ska jag prova.

Om någon vet säkert vad knappen gör så kan ni ju höra av Er!

Tack för de svar jag fått!

[swek]

Är det någon som kan förklara vad de olika "class" betyder?

Fortfarande ang. "Auto Class A" knappen.

[Bill50x]

Är det någon som kan förklara vad de olika "class" betyder?

Fortfarande ang. "Auto Class A" knappen.

Jag gissar att "Auto Class A" betyder att slutsteget jobbar i klass A så länge det är möjligt, sedan går det över i klass B. Ändrar du inställning går slutsteget kontinuerligt i klass A vilket ger mer värme.

I klass A förstärker en enskild transistorer både + och -, det vill säga den belastas hela tiden. Till skillnad från klass B där en transistor tar hand om + och en annan tar hand om -.
Som någon så målande beskrev det, i klass A går transistorn för fullt och hastigheten bestäms av hur mycket man bromsar. I klass B gasar man så mycket det behövs.

Vissa menar att klass A har fördelar därför att det då inte krävs någon "passning" när signalen skiftar från plus till minus. Andra menar att ett korrekt klass B slutsteg är lika bra som klass A därför att en "mis-match" vid switchpunkten (som orsakar sk övergångsdistorsion) enbart beror på en felaktig konstruktion.

Detta vet Morell mer om - kommentar??

/ B

[grubblaren]

När det gäller Yamahas förstärkare A-760 så är det precis som det står på knappen, Auto-class A. Det innebär att förstärkaren jobbar i klass A när effektkravet ut från förstärkaren är låg.
Jag skall försöka förklara på ett enkelt sätt.

A-760 är konstruerad så att den som tycker om klass A skall få sitt lystmäte. Men att driva en högtalare i klass A kräver mycket effekt. Därför har man gjort som så att så länge effektuttaget på A-760 understiger 10W, om jag minns rätt.

Så snart effektuttaget på A-760 överstiger 10W slår förstärkaren om automatiskt till klass AB. Detta om knappen Auto-Class A är intryckt. Är den inte intryck jobbar förstärkaren hela tiden i klass AB.

En klass A-förstärkare förbrukar mycket högre effekt i "tomgång" än övriga klasser. Det beror på att det är en transistor som tar han om hela signalen (både den positiva och negativa halvperioden). För att den skall kunna göra så måste den ligga "öppen" halvvägs i tomgång. I och med att transistorn ligger öppen halvvägs förbrukar den nästan halva förstärkareffekten när den inte jobbar. Därmed blir den också mycket varm utan att det spelas musik.

För ljudälskare anses en klass A-förstärkare överlägen eftersom den saknar övergångsdistorsion.

Klass B innebär att det är två transistorer som tar hand om ljudsignalen. Den ena tar den positiva halvperioden och den andra den negativa. En klass B-förstärkare använder sig av samma typ av transistor för båda halvperioderna. Använder man en PNP till den positiva så används även en PNP till den negativa. Vad man gör är att förkoppla den ena av dem med en transistor som fasvänder signalen.
Normalt använder man inte en förspänning (bias) i en klass B-förstärkare men det finns undantag. En klass B-förstärkare behöver inte matas med en positiv och negativ matningsspänning. I de fall man inte gör så använder man en kondensator i serie med högtalarutgången.

En klass AB-förstärkare jobbar på ett något annorlunda sätt. Den använder sig av två olika transistorer som oftast är matchade (gäller dyrare förstärkare). Den ena halvperioden tas om hand av en PNP-transistor och den andra en NPN. Man kallar även en klass AB-förstärkare för en "push-pull".

Eftersom man använder sig av två transistorer, en för varje halvperiod, krävs det inte att transistorerna är halvöppna. Det betyder också att förstärkaren drar väldigt lite ström i tomgång, samtidigt som uteffektresurserna kan bli mycket bra. Verkningsgraden på ett klass AB-steg är mycket god i förhållande till klass A.

Det finns också en missuppfattning beträffande klass AB att denna förstärkartyp lider av övergångsdistorsion. Övergångsdistorsion är en förvrängning som kan uppstå när en signal passerar den s.k. nollinjen, d.v.s. när den går från en positiv nivå till en negativ och vice versa.
Orsaken bakom detta fenomen ligger i transistorernas halvledarkonstruktion. För att en signal skall kunna passera genom en transistor krävs det att den öppnas. För att öppna en transistor krävs normalt en spänning på ca. 0,7V. Det innebär att en signal måste stiga till 0,7V positivt, för att "kila igenom" en transistor av NPN-typ. Det innebär också att den del av signalen som understiger 0,7V inte kommer igenom och därmed klipps bort av transistorn.
Motsvarande gäller för den negativa signalen, där en nivå på minus 0,7V krävs för att transistorn av typen PNP skall öppna.

I teorin innebär det att 1,4V av signalen aldrig förstärks eftersom den klipps bort av de två transistorerna. Det är den s.k. övergångsdistorsionen.
Till saken hör att inga klass A-förstärkare byggs på det viset. Vad man gör är att man lägger på en liten förspänning, bias, på basarna på transistorerna. När det gäller PNP lägger man på ca. minus 0,7V och på NPN ca. plus 0,7V. Det betyder att transistorerna ligger lite öppna hela tiden. Tillräckligt mycket för att den minsta nivån i signalen skall kunna passera utan att förvrängas.

Slutligen, att din A-760 blir väldigt varm efter att du tryckt på med uteffekt efter en stund är inte så konstigt. Varmast blir den när du ligger på ca. 1/3 av maxeffekten eftersom du då har den största effektförlusten i sluttransistorerna. Mer än 1/3 av max eller mindre än 1/3 av max reducerar förlusten i transistorerna och förstärkaren blir inte riktigt lika varm.

Åge

[Piotr]

Åge,

"Det beror på att det är en transistor som tar han om hela signalen (både den positiva och negativa halvperioden). För att den skall kunna göra så måste den ligga "öppen" halvvägs i tomgång."

Kan förtydliga och nämna att det du pratar om är en single ended klass A lösning. Normalt kallar man även en komplimentär förstärkare klass A så länge som båda transitorerna är på. Dvs. båda transistorerna leder och "förstärker" hela signalen.

"Man kallar även en klass AB-förstärkare för en "push-pull". "

Yup! Visa gör det men man kan ju diskutera huruvida det är korrekt. Komplimentär är väl ett mer korrekt ord. Push Pull är ett uttryck som kommer från rörhäckar och de har ju inga komplimentära diton, utan där är det en single end förstärkare med ett element, eller en PP med två stycken identiska element.

"Det finns också en missuppfattning beträffande klass AB att denna förstärkartyp lider av övergångsdistorsion."

Inget missförstånd, ett faktum.

"När det gäller PNP lägger man på ca. minus 0,7V och på NPN ca. plus 0,7V. Det betyder att transistorerna ligger lite öppna hela tiden. Tillräckligt mycket för att den minsta nivån i signalen skall kunna passera utan att förvrängas."

Man reducerar crossover distortion med bias men man eliminerar den icke. Spikarna från till och frånslag skapar elaka höga ordningens distorsionsprodukter. Kan nämnas att FET trissor är snällar än BJT gällande dessa spikar och crossover distortion (OBS kan tänkas vara ett icke aktuellt påstående men dagens moderna BJT men det låg till så för ett antal år sedan).

/Peter

[grubblaren]

Peter,

Kan bara beklaga men du har fel. En klass AB-förstärkare kallar man mycket riktigt en komplementärförstärkare men inte som du skriver "komplimentär förstärkare klass A". Skulle någon göra detta är denne fel ute. En klass A-förstärkare är en klass A där EN transistor tar hand om hela signalen och inget annat.

"Push-pull" har använts sedan urminnes tider när de första klass B-förstärkarna kom och blev än mer vanligt när man introducerade klass AB. Ordet säger så mycket om hur en klass AB jobbar.

Beträffande övergångsdistorsionen i en klass AB så är det definitiv inget missförstånd! Rätt justerad förspänning eliminerar övergångsdistorsionen! Beträffande de "spikar" du pratar om pratar du om alltför gamla transistorer. De transistorer som har använts i ljudande apparater sedan början av 70-talet har inte de "spikar" du nämner.
Personer som framhävdar klass A-förstärkarnas förträfflighet missbrukar gärna detta vid jämförelse av andra förstärkare. Man blundar för den verklighet som råder inom ljudvärlden.

Mitt inlägg innehåller inga missförstånd eller faktafel. De är väl underbyggda.

Åge

[Jax]

En klass A-förstärkare är en klass A där EN transistor tar hand om hela signalen och inget annat.

Det finns ingenting som säger att en klass A måste ha en enda transistor på utgången. Det går utmärkt att sätta en totempåle i klass A där båda transistorerna leder i 360 grader.

Klass B för mig är en bias där transistorerna växlar exakt samtidigt dvs 180 grader.
Klass AB är som klass B men med lite överlapp för att undvika den krokiga delen av överföringsfunktionen i viss mån vilket blir någonstans mellan 180 och 360.

[grubblaren]

Dags för lite förstärkarlektioner, ser jag.

När det gäller klass A så jobbar den, om vi håller oss till transistorer, med EN transistor. Att man sedan kan använda flera transistorer för att öka uteffekten är en helt annan sak. EN transistor tar hand om HELA signalen i klass A. Men, en transistor är begränsad i sin strömtålighet. Vill man ha höga uteffekter krävs också att transistorn klarar detta. Gör den inte det kan man parallellkoppla flera. Men fortfarande tar EN transistor han om hela perioden! Vid en parallellkoppling delas inte signalen upp mellan transistorerna utan de tar hand om HELA signalen, var och en. Den läggs sedan samman på utgången. Genom att använda flera transistorer ökar man strömtåligheten i förstärkaren. Effekt är inte enbart spänning, det är ström också.

När det gäller klass B så är det en förstärkare som har två lika dana transistorer, antingen PNP eller NPN. Men INTE en av vardera! En klass B-förstärkare jobbar normalt UTAN bias (förkopplingsspänning). Det innebär att den är behäftad med övergångsdistorsion. I äldre förstärkare sitter det en transformator på utgångssteget som sedan högtalaren kopplas till. Detta för att man inte använde plus/minusspänning. En fasvändare kan kopplad till den ena transistor. I äldre konstruktioner använde man sig av en transformator som fasvändare.

När det gäller klass AB så är det INTE som en klass B. Klass AB är en kombination av klass A och klass B! Därav namnet!
En klass AB-förstärkare jobbar på ett så kallat push-pull-sätt. På svenska kallas det för MOTAKT. I en klass AB-förstärkare använder man sig av en NPN och en PNP - transistor. Genom att lägga på en förspänning (bias) undviker man övergångsdistorsion.

Beträffande uttrycket "Single ended" så hänvisar det inte i sig till någon förstärkarklass. Står det "Single ended Class A" betyder det att utgångssteget utgörs av EN enda transistor som jobbar i klass A. Står det "Single ended Class AB" betyder det att det är endast ETT par transistorer i förstärkarens utgångssteg. Det har således inte ett dyft med klass A att göra.

Man kan i klass AB-förstärkare parallellkoppla ett antal transistorer, på liknande sätt som i en klass A, för att öka på uteffekten. Stora slutsteg har hög matningsspänning till förstärkarslutsteget. Vill man ha ut hög effekt krävs också att strömtåligheten räcker till. Att använda en transistor per halvperiod i en klass AB-förstärkare kräver att transistorn klarar en mycket hög strömstyrka och har en mycket stor effektålighet. Sådana transistorer blir oftast mycket dyra att tillverka. Ett billigare sätt är att parallellkoppla några stycken, som fördelar strömuttaget sinsemellan.

Om man kopplar två par transistorer på utgångssteget i en klass AB-förstärkare, kan man kalla det för "Dual ended Class AB". Hoppas tydligheten i vad "Single ended" betyder framgår nu.

När det gäller uttrycket "komplementär" så hänger det ihop med att de två transistorerna i en klass AB-förstärkare är ett par som komplimenterar varandra. De har identiska data med skillnaden att den ena gäller för positiva värden och den andra för negativa värden. "Puh-pull" tillkommer i samband med utvecklingen av klass AB-förstärkarna av den enkla orsaken att de jobbar som "push-pull". Den ena delen "trycker ut" signalen, den andra delen "drar in" signalen.
Till skillnad från en klass B-förstärkare så är de transistorer som används där inte komplementära eller ett par. De är oftast identiska, d.v.s samma sort. De komplimenterar inte varandra.

Går vi över till definitionen av "övergångsdistorsion" så är det den förvrängning av signalen som uppstår när en signal förstärks av två transistorer som delar upp perioden i var sin halvperiod.
En transistor av "normal" tillverkning (kisel) kräver en spänning på ca. 0,7V för att öppna. Ett förstärkarsteg som klass AB, använder sig av två transistorer. Den ena för en förstärkning av en positiv halvdel och en för en negativ halvdel. En ljudsignal är en obruten signal där den passerar en tänkt nollinje. Denna tänkta nollinje delar upp signalen i en positiv del och en negativ del. Om denna signal påförs en transistor kommer signalen inte att passera förrän signalen styrka uppnår spärrnivån på transistorns halvledaregenskaper. Det betyder att först när signalen når en nivå om 0,7V (plus för den positiva delen och minus för den negativa delen) kommer den att börja passera. Det betyder att tidslinjen för signalen kommer att ligga på noll tills att tidslinjens nivå uppnår 0,7V.
Eftersom vi använder två transistorer i en förstärkare av klass AB (liksom i klass B) tappar vi sammanlagt ca. 1,4V av signalen i dess övergång på den tänkta nollinjen. Det blir en oönskad förvrängning.

Genom att lägga på en förspänning (bias) på de två transistorerna i en klass AB-förstärkare som överstiger den spärrspänning som de är behäftade med eliminerar vi det problem som annars uppkommer. Det betyder, om vi använder oss av en positiv signal i detta exempel, att om en positiv signal påförs de två transistorerna, kommer den transistor som förstärker de negativa delarna att stängas medan den transistor som förstärker de positiva delarna att öppnas ytterligare. Den är redan lite öppen vilket innebär att signalen utan problem kan passera.

När signalen sedan återgår mot nollpunkten kommer NPN-transistorn (som är den som hanterar den positiva signalen) att stängas allt mer. När signalen når +0,1V öppnas PNP-transistorn (som tar hand om de negativa signalen) samtidigt som NPN-transistorn fortfarande är öppen. När signalen når noll ligger de båda transistorerna lite öppna och när signalen når -0,1V har NPN-transistorn stängts och PNP-transistorn öppnats lite till.
Ingen tillstymmelse till övergångsdistorsion här inte.
Åter igen, med rätt justerad förspänning på en klass AB-förstärkare uppstår det ingen övergångsdistorsion.
Beträffande de s.k. "switch-spikarna" så undviks även dessa vid en rätt justerad förspänning (bias).

Jag har aldrig påstått att ett slutsteg i klass A består av endast en transistor. Vad jag sagt är att i en klass A-förstärkare är det EN transistor som tar han om HELA signalen. Den delas inte upp mellan två eller flera transistorer. Det är en väsentlig skillnad mot den "tolkning" som Jax gör. En parallellkoppling förändrar inte detta faktum! Det är fortfarande EN transistor som tar hand om HELA signalen.

I en klass B och klass AB - förstärkare delas signalen upp i två delar där TVÅ transistorer tar hand om var sin HALVA av signalen. Skall ni kommentera vad jag skriver krävs också att ni läser vad jag skriver och inte lägger in egna tolkningar av det.

Hoppas tydligheten är god nog denna gången.

Åge

[Naqref]

Jag har aldrig påstått att ett slutsteg i klass A består av endast en transistor. Vad jag sagt är att i en klass A-förstärkare är det EN transistor som tar han om HELA signalen. Den delas inte upp mellan två eller flera transistorer. Det är en väsentlig skillnad mot den "tolkning" som Jax gör. En parallellkoppling förändrar inte detta faktum! Det är fortfarande EN transistor som tar hand om HELA signalen.

tror det är många som kommer att invända mot detta att i en klass-A så tar en trissa hand om hela signalen....

Det kan vara så men behöver inte vara det. Man får skilja på kopplingar och förstärkarprinciper. I vissa fall så är de förknippade med varandra. En klass-C förstärkare måste man ha två rör/trissor medan en klass-A kan man koppla på många olika sätt.

Det de flesta kräver av principen klass-A är att de ingånende förstärkande elementen (rör eller trissor) aldrig stryps. Det innebär inte med nödvändighet att en trissa (kan vara parallellkopplad) alltid förmedlar HELA signalen. Så länge den inte stryp så är det klass-A.

Klass-C är lika enkelt att definiera. Där är båda trissorna strypta då signalen är noll. När det gäller klass-AB och klass-B så finns det flera definitioner som brukar variera på vem man frågar.... Den enda principiella skillnaden dock är att det skiljer i var man lägger biasspänningen.

En vanlig modern PP trisseförstärkare kan dock beroende på hur man justerar biasen gå alltifrån A-C.

[Jax]

Jag ska ge dig några exempel Åge,

Vi börjar med rör

Vi tar ett rör och lastar det med en utgångstransformator. Vi väljer en katodström hälften av den maximalt tillåtna. Vi väljer en anodspänning så att vi kör med maximalt tillåten anodförlust.

Vilken klass?

Vi tar 2 rör och sätter samma arbetspunkt per rör som exemplet ovan. Vi låter dem arbeta i motfas och summerar i utgångstransformatorn.

Vilken klass?

Vi tar en transistor kopplad som emitterföljare mot en last. Vi sätter strömmen till halva maximala tillåtna.

Vilken klass?

Vi tar 2 transistorer, en NPN och en PNP och sätter strömmen i vardera till halva maximala strömmen. Vi kopplar ihop emittrarna så de delar last och låter dem arbeta i motfas. (Totempåle)

Vilken klass?

Svarar du annat än A i alla fallen så vill jag gärna veta din bakgrund

Annars: välkommen till forumet. Det är rekommenderat att lära känna forummedlemmarna lite innan man postar alltför mycket.

[Kempa74]

Hej!

Jag har köpt en JVC AX-Z911 Digital Reference Integrated Amplifier (Modell från ca 1988, 2*120W 6 Ohm, 2*200W 4 Ohm). Den beskrivs vara en klass AA, vilket jag aldrig har hört talas om tidigare. Denna integrerade koloss blir också ganska varm. Kanske är denna en klasskamrat till nämnda Yamaha. Någon som känner till benämningen AA. Är det samma sak som klass A?.

En som också undrar -:)

http://www.audio-shop.nl/site/product_show.php3?id=138

[Piotr]

Åge,

Kan bara beklaga men du har fel. En klass AB-förstärkare kallar man mycket riktigt en komplementärförstärkare men inte som du skriver "komplimentär förstärkare klass A".

En A/B topologi kallas ofta komplementär om den består av det typiska en NPN samt PNP eller N och P FET. En sådan toplogi kan läggas med HÖG BIAS så hög så att man med den lasten man använder steget med ALDRIG slår ifrån någon trissa. Ett sådant steg kallas KLASS A utav ALLA utom dig.

Ett steg bestående utav tex. två NPN (med dual supply) kallas ofta som du säger push-pull men lika ofta "quasi comlementary".

Se gärna till att läs och förstå vad jag skriver innan du påstår att jag påstår något som enligt dig är felaktigt..

En klass A-förstärkare är en klass A där EN transistor tar hand om hela signalen och inget annat.

Nix! Ett LTP ingångssteg drivs alltså alltid i klass B eller A/B enligt dig? Kan informera om att du har fel igen.

Beträffande övergångsdistorsionen i en klass AB så är det definitiv inget missförstånd! Rätt justerad förspänning eliminerar övergångsdistorsionen! Beträffande de "spikar" du pratar om pratar du om alltför gamla transistorer. De transistorer som har använts i ljudande apparater sedan början av 70-talet har inte de "spikar" du nämner.
Personer som framhävdar klass A-förstärkarnas förträfflighet missbrukar gärna detta vid jämförelse av andra förstärkare. Man blundar för den verklighet som råder inom ljudvärlden.

Mig veterligen så har transistorer blivit snabbare och det har minskat men ej eliminerat switching distortion. FET när de kom var snabbare än BJT och hade bättre beteende på detta vis men idag med ultra snabba BJT så är skillnaden kanske mindre. Dioder och transistorer är dock INTE utan "spikar" vid till och frånslag. Om du hävdar det så kom gärna med referens då det är första gången jag någonsin hör nå´n påstå detta.

Förresten, vilken verklighet är det som råder?



/Peter

[Piotr]

Åge skrev;

Dags för lite förstärkarlektioner, ser jag.

Håll tillgodo!

När det gäller klass A så jobbar den, om vi håller oss till transistorer, med EN transistor. Att man sedan kan använda flera transistorer för att öka uteffekten är en helt annan sak. EN transistor tar hand om HELA signalen i klass A. Men, en transistor är begränsad i sin strömtålighet. Vill man ha höga uteffekter krävs också att transistorn klarar detta. Gör den inte det kan man parallellkoppla flera. Men fortfarande tar EN transistor han om hela perioden! Vid en parallellkoppling delas inte signalen upp mellan transistorerna utan de tar hand om HELA signalen, var och en. Den läggs sedan samman på utgången. Genom att använda flera transistorer ökar man strömtåligheten i förstärkaren.

Så om man bryggkoplar två identiska klass A steg (enligt din definition) och matar in en balanserad signal i ett sådant steg så bli det helt plötsligt ett klass B eller A/B steg?

Effekt är inte enbart spänning, det är ström också.

Magistern JAG KAN JAG KAN JAG KAN!!! *ivrigt vinkandes med handen* Ohms lag va.

Skoja bara, men du kan nog utgå ifrån att de flesta här kan formler som U=IR. Kan du?

När det gäller klass B så är det en förstärkare som har två lika dana transistorer, antingen PNP eller NPN. Men INTE en av vardera! En klass B-förstärkare jobbar normalt UTAN bias (förkopplingsspänning). Det innebär att den är behäftad med övergångsdistorsion. I äldre förstärkare sitter det en transformator på utgångssteget som sedan högtalaren kopplas till. Detta för att man inte använde plus/minusspänning. En fasvändare kan kopplad till den ena transistor. I äldre konstruktioner använde man sig av en transformator som fasvändare.

När det gäller klass AB så är det INTE som en klass B. Klass AB är en kombination av klass A och klass B! Därav namnet!
En klass AB-förstärkare jobbar på ett så kallat push-pull-sätt. På svenska kallas det för MOTAKT. I en klass AB-förstärkare använder man sig av en NPN och en PNP - transistor. Genom att lägga på en förspänning (bias) undviker man övergångsdistorsion.

Okej, det var dina definitioner som är helt nya för mig. Skoj! Hä'r kommer några definitioner från High Performance Audio Power Amplifiers utav Ben Duncan - 1996;

Class B definition;

"Pure class B operation is defined as conduction of an active device (in practice, an output transistor) over 180degrees, ie. for only half a sine wave cycle. Foraudio, class B necessarily implies a minimum of two opposing devices operating on alternate half cycles. Compared to class A push-pull (the two may use very similar circuitry), the devices on each side are cut-off about half the time, ie. there is little or no common-mode conduction."

Class A-B definition;

"Class A-B is formally defined as any output stage having a conductin angle which is beyond 180degrees, but less than 270degrees (where the conduction angle for class A operation is 360degrees). // snip // It is worth noting that these suffer NO LESS FROM CROSSOVER "notch'" and "switching" distortionwhcih are not purely "transistor dieases" //snip//"

Beträffande uttrycket "Single ended" så hänvisar det inte i sig till någon förstärkarklass. Står det "Single ended Class A" betyder det att utgångssteget utgörs av EN enda transistor som jobbar i klass A. Står det "Single ended Class AB" betyder det att det är endast ETT par transistorer i förstärkarens utgångssteg. Det har således inte ett dyft med klass A att göra.

Skrotprat. Förvisso används uttrycket vid en rad andra situationer men att säga att ett single end aktivt steg inte har ett dyft med klass A att göra är rent nonsens.

Att använda en transistor per halvperiod i en klass AB-förstärkare kräver att transistorn klarar en mycket hög strömstyrka och har en mycket stor effektålighet. Sådana transistorer blir oftast mycket dyra att tillverka. Ett billigare sätt är att parallellkoppla några stycken, som fördelar strömuttaget sinsemellan.

Yup! Billigare och sämre då det är en källa till högre ordningens distorsions produkter vilka är ungefär lika gosiga för öronen som din "obefintliga crossover distorion".

Om man kopplar två par transistorer på utgångssteget i en klass AB-förstärkare, kan man kalla det för "Dual ended Class AB". Hoppas tydligheten i vad "Single ended" betyder framgår nu.

Jag tror inte du förtydligat någonting för någon här. Kan upplysa om att det du refererar till kallas för balanserat eller "bryggat" utgångssteg av de flesta i designers audiovärlden.

När det gäller uttrycket "komplementär" så hänger det ihop med att de två transistorerna i en klass AB-förstärkare är ett par som komplimenterar varandra. De har identiska data med skillnaden att den ena gäller för positiva värden och den andra för negativa värden. "Puh-pull" tillkommer i samband med utvecklingen av klass AB-förstärkarna av den enkla orsaken att de jobbar som "push-pull". Den ena delen "trycker ut" signalen, den andra delen "drar in" signalen.
Till skillnad från en klass B-förstärkare så är de transistorer som används där inte komplementära eller ett par. De är oftast identiska, d.v.s samma sort. De komplimenterar inte varandra.

En förstärkar koppling kan väl vara komplementär med tex. NPN/NPN eller "PP/quasi komplementär" (som den klassika Lin quasi complementary topology) med NPN/NPN och fortfarande arbeta i olika klasser så det känns som du rör du till det här igen.

När signalen sedan återgår mot nollpunkten kommer NPN-transistorn (som är den som hanterar den positiva signalen) att stängas allt mer. När signalen når +0,1V öppnas PNP-transistorn (som tar hand om de negativa signalen) samtidigt som NPN-transistorn fortfarande är öppen. När signalen når noll ligger de båda transistorerna lite öppna och när signalen når -0,1V har NPN-transistorn stängts och PNP-transistorn öppnats lite till.
Ingen tillstymmelse till övergångsdistorsion här inte.
Åter igen, med rätt justerad förspänning på en klass AB-förstärkare uppstår det ingen övergångsdistorsion.
Beträffande de s.k. "switch-spikarna" så undviks även dessa vid en rätt justerad förspänning (bias).

Se utdrag ur High Performance Audio Power Amplifiers ovan, din info går helt emot.

Jag har aldrig påstått att ett slutsteg i klass A består av endast en transistor. Vad jag sagt är att i en klass A-förstärkare är det EN transistor som tar han om HELA signalen. Den delas inte upp mellan två eller flera transistorer. Det är en väsentlig skillnad mot den "tolkning" som Jax gör. En parallellkoppling förändrar inte detta faktum! Det är fortfarande EN transistor som tar hand om HELA signalen.

Stämmer icke. Däremot kan man formulera det som att alla ingående transitorer i ett klass A steg ALLTID leder.

I en klass B och klass AB - förstärkare delas signalen upp i två delar där TVÅ transistorer tar hand om var sin HALVA av signalen. Skall ni kommentera vad jag skriver krävs också att ni läser vad jag skriver och inte lägger in egna tolkningar av det.

Helt inkorrekt än en gång. I ett A/B utgångssteg går HELA signalen via BÅDA halvorna av steget HELA tiden så länge som man ej matar ut en ström som överstig BIAS. Gällande det sista kan jag bara säga det samma.

Hoppas tydligheten är god nog denna gången.

Tyvärr. Det brister nog i både kunskap, förmåga att formulera pedagogiskt samt ödmjukhet... om du vill komma in i tråden och leka uber-magister här.

Med vänlig hälsning!



/Peter

[grubblaren]

Det efterfrågas ödmjukhet här på forumet. Dessutom verkar det som ett inträdesprov krävs.
När det gäller ödmjukheten tycker jag den brister hos flera här. Det gäller inte enbart mig.
Jag började med att skriva en god förklaring till hur Yamahas förstärkare A-760 fungerar. Detta avvisades. För mig är det märkligt.

Inträdesprovet kände jag inte till. Var fyller jag i proverna?

Vad som irriterar mig är att de som kommenterar mina inlägg rycker ut inläggen från sina sammanhang och förvanskar det jag skrivit. Varför kan ni inte läsa det hela som det står?

En klass A-förstärkare utgörs av en transistor. Sannolikt är det ett missförstånd som råder här. Om jag läser alla inlägg så verkar det som att ALLA ser just det att jag skriver att en klass A-förstärkare utgörs av en transistor som om jag menare HELA förstärkaren. Självklart är jag medveten om att en förstärkarkonstruktion innehåller långt fler transistorer än en enda! Från ingången på en förstärkare till utgången på den samma, om vi förutsätter att ingången är en lågnivåingång och en utgång är en högnivåutgång så utgörs denna kedja av en följd av transistorer.

I en traditionell förstärkare där slutsteget utgörs av en klass AB-förstärkare kan alla stegen innan detta utgöras av transistorer som jobbar i klass A. Men det var inte vad frågeställaren frågade om från början!

Om man ser till hur en transistorkoppling fungerar så är det som jag beskrivit ovan. En transistorkoppling där en transistor tar han om hela signalen är en klass A. Så snart signalen delas upp och förstärks eller behandlas av fler än en transistor är det inte längre klass A.
Märk väl, jag talar om delar av perioden på signalen! Det kan vara den positiva halvdelen eller den negativa halvdelen.

En transistor som är kopplas som klass A, ligger till hälften öppen för att kunna hantera hela signalen.

Nagref säger att en Klass C-förstärkare där är båda trissorna strypta. I min lärobok, och som jag lärde mig i skolan så är klass C en oscillerande förstärkare.

Jax, om du lägger märke till mina inlägg så nämner jag inte ett ord om rör. Orsaken är att jag inte har de kunskaper om rör som gör att jag kan blanda mig i leken.
Därför kommer jag inte heller att beröra dem nu. Du ser, jag inser mina begränsningar. En kommentar som med stor sannolikhet kommer att göras narr med. Men jag tar den smällen.

Jag tycker det är tråkigt, Jax, att du förvränger mina inlägg. I ditt inlägg kl. 11.40 idag, fredag, vill du att jag skall besvara dina frågor och om vilken klass. Det är inte svårt för mig att göra det men kan du tala om för mig vad för likheter din "konstruktion" med en NPN och PNP har med vad jag beskrivit ovan?

Kan du tala om för mig vilken skillnad det är på en klass A-förstärkare byggd på en NPN-transistor respektive en som är byggd på en PNP-transistor?

Jax, jag har inte ramlat in här för att vara en besserwisser. Men saken är den att klassificeringen här verkar vara något diffus. Jag har också noterat med tydlighet hur man bryter ut små strofer av mina inlägg och sedan förvränger dem. Jag tror inte att ni läser hela inlägget i sitt sammanhang eller så missförstår ni det hela. Vilket, det vet jag inte men jag tror det senare.
Min bakgrund, Jax, den skall du få. Om det hjälper till att bli godkänd, ja, det vet jag inte.
Jag trodde att det framgick att min bakgrund är genuin. Tydligen har jag fel och misstolkningarna haglar! Även här ser jag ett ypperligt tillfälle att använda som citat och göra narr.

Piotr, du bryter ut en del av mitt inlägg och förvränger det fullständigt!
Vad gör du för att få en klass AB-förstärkare till att bli en klass A? Jo, du skriver att man kan lägga en sådan förstärkare med så hög bias att steget aldrig slår ifrån någon trissa. Men då är det inte längre en klass-AB-förstärkare du har! Det är ju just det man inte gör med en klass AB! Man lägger inte på så hög bias eftersom man inte eftersträvar att göra den till en klass A.
Är det en klass AB så är det och inte en klass A.
På vilket sätt har jag påstått något annat?
Det är INTE jag som skriver att man KAN lägga på så hög bias på en AB så den blir en A. Jag förklarar skillnaden mellan A och AB. Självklart kan du lägga på så hög bias i en klass AB-förstärkare så den jobbar i klass A. Det är ju det som man gör i A-760 vid Auto Class A. Men då är det inte längre en förstärkare i klass AB. Märk väl, alla transistorerna tar då hand om hela signalen. Var och en och ingen delar den mellan sig. För att förtydliga, delar mellan är inte detsamma som att dela med!

Sitter det EN transistor på ett ingångssteg, som skall hantera hela signalen, är det en förstärkare som jobbar i klass A. Om det inte är det, kan du tala om för mig vart den delen av signalen tar vägen som inte tas om hand av ingångstransistor?

När det gäller switchningen i övergången, har du tittat på ett förstärkarsteg med oscilloskop och sett hur det ser ut?

Piotr, i ditt andra inlägg med kommentarer, fredag 11 Mars kl. 18.06, börjar du med en kommentar som är främmande för mig. Var nämner jag bryggkoppling? Var skriver jag att parallellkoppling med automatik innebär att förstärkaren blir en klass B eller AB? Hur kan du få mitt inlägg till att bli det?
Har du förstått vad jag skriver? Jag har läst igenom mitt inlägg ett par gånger och ingenstans ser jag att jag ens nämnt något sådant.

Ohms lag? Vad är det? Något som man lägger in?

Du refererar till Audio Power Amplifiers utav Ben Duncan 1996. Ledsen, men sådana celebriteter umgås jag inte med.
Men du kan få referenser av mig om du vill. Det är visserligen en gammal räv så du kommer säkert att negligera denna man.

Inom den svenska hi-fi-kulturen är han en aktad man med gedigen kunskap om förstärkarteknik. Han heter Göran Mård.
Göran Mårds bakgrund är att han är utbildad teleingenjör. Han har varit studiotekniker hos SR samt under några år kursledare och facklärare för utbildning av ljudtekniker inom samma företag.
Göran har också jobbat som facklärare i många andra ljudtekniska sammanhang, både inom SR/SVT som i andra sammanhang. Under ett antal år var han chefsredaktör för facktidskriften Stereo Hi-Fi. Efter det blev han produktchef hos Pioneer där han bl.a. hade fackutbildning för hi-fi-handlare. Göran var/är medlem i AES - Audio Engineering Society.

Om du vill fördjupa dig lite i det han lärt ut kan jag varmt rekommendera boken "Ljud och hur det ska låta", Faktabok om ljud, utgiven av Svenska Hi-fi-institutet. Om du börjar med sidan 134 så kommer du att se att det jag skrivit inte är taget ur luften. Fast det är klart, Göran är en gammal räv...... liksom jag.

Piotr, du rycker åter igen ut ett citat från ett av mina inlägg och ur det citatet berör du bara en punkt men syftar till hela.

Jag skriver att en "Single ended Class AB" inte har ett dyft med klass A att göra. Du hävdar att det är rent nonsens. Jag utgår från att du då vill hävda att någon skillnad mellan klass A och klass AB inte finns. Om så är fallet, varför två olika typbeteckningar?

Nästa citat vill du hävda att den beskrivning jag ger där man kan parallellkoppla två transistorpar för att öka på strömtåligheten och som man kan kalla "Dual ended Class AB" så har du på nytt ryckt ut citatet ur sitt sammanhang. På vilket sätt är det en bryggkoppling? En bryggkoppling görs på ett helt annat sätt än vad som är beskrivet i sin helhet. Och var nämner jag bryggkoppling i mina inlägg förutom i detta?

Ledsen, Piotr, men två lika dana transistorer är inte ett komplementärt par. Ett komplementärt par är ett par av varandra motpolerna men med samma data, där skillnaden ligger i att den ena har data för negativa värden och den andra för positiva.
Jag kan referera till min gamla lärobok, Effektkretsar, skriven av Gunnar Markesjö och Ingemar Höglund. Gamla rävar även de.

Åter igen, jag tror att du missuppfattat vad jag åter igen skrivit beträffande en klass A-förstärkare. Jag skriver att i en klass A-förstärkare är det EN transistor som tar hand om hela signalen. Det är så sant som det är skrivet. Om inte en transistor tar hand om hela signalen jobbar den inte i klass A. För vart tar den delen vägen om det inte stämmer? Fortfarande pratar jag inte om en hel topologi. Jag talar om en enskild förstärkare. Sådana finns det gott om i en komplett förstärkare, eller topologi.

Du formulerar om det som att alla ingående transistorer alltid leder. Självklart! De leder med halva effekten hela tiden. Annars kan EN transistor inte behandla HELA signalen.
Skulle någon av de ingående transistorerna inte leda till hälften i tomgång kan den inte heller ta hand om HELA signalen.
Varför krångla till det genom att missförstå. För nog menar vi samma sak här!

När det gäller din uppfattning om klass B och klass AB måste jag be dig läsa Göran Mårds beskrivning av de olika klasserna. Detta eftersom du inte godtar det jag skrivit och som vidimeras av Göran Mård.

I ett slutsteg i klass AB är bara EN transistor öppen så snart någon av halvperioderna överstiger den ena transistorns biasförspänning. Eftersom båda transistorerna i utgångssteget bara ligger precis öppna i viloläget innebär det att så snart en signal av positiv karaktär når de två transistorerna så stängs PNP-transistorn eftersom den kräver en negativ signal för att öppna. NPN-transistorn är den enda som jobbar i det fallet.
Så snart polariteten på signalen går mot minus och sjunker under den nivå som krävs för att hålla NPN-transistorn öppen så stängs denna. PNP-transistorn får en negativ spänning på basen vilket förorsakar att den öppnar. Därmed leder enbart PNP-transistorn under den negativa halvperioden.

Mer om detta kan du, om du vill, läsa i boken "Ljud och hur det ska låta". Det hela börjar på sidan 134 och när det gäller effektsteg så startar förklaringarna till dessa på sidan 153. Förhoppningsvis finns boken att låna på biblioteket.
ISBN: 91-970158-06

Om du är intresserad av högtalarteknik så kan jag berätta att Olle Mirsch är den som författat kapitlen om detta. Även han en gammal räv inom den svenska hi-fi-världen. Mannen bakom Mirsch-högtalarna under 70 och 80-talet. När det gäller högtalarelementen så är det Clenn Junefelt som ligger bakom kapitlen om hur dessa fungerar.

Allt jag skrivit kan du få bekräftat om du läser boken och kapitlen om förstärkare, skriven av Göran Mård. Nej, jag har inte skrivit av boken här. Jag gjorde mina inlägg, blev ifrågasatt, gjorde nya, blev på nytt ifrågasatt och därefter plockade jag fram mina gamla böcker för att kontrollera hur fel jag har.
Böckerna bekräftar bara vad jag skrivit.

Men det finns många utdragna citat som sedan förvrängs eller rycks ut ur sitt sammanhang för att därmed förlora det värde de har i sitt sammanhang.
Jag visste inte att det går till så här på detta forum. En mycket trist erfarenhet.

Och till slut så kommer jag till Jax lilla begäran. Vem är jag och hur vågar jag klampa in så här hos er och ställa till det? Först, en ursäkt för att jag uppfattas som en "uber-magister" (citat från Piotr). Men är det för mycket begärt att ni rannsakar er själva och ert sätt att hantera vad som skrivs här? Är det för mycket begärt av er som konsekvent hävdar att jag har fel, som misstolkar vad jag skriver, eller missförstår vad jag skriver, att kontrollera hur det verkligen ligger till? Jag har gjort så genom att plocka fram mina gamla böcker som jag haft i min lära. Detta eftersom jag blir så hårt ifrågasatt. Genom att läsa igenom dem igen kan jag se vad jag gjort för fel. Jag hittar inget och därför vågar jag utan omsvep ta upp dem här. Jag referera till två av dem varav den ena, den från Svenska H-fi-institutet, är en mycket god bok att plöja igenom.
All det jag skrivit här överensstämmer mycket väl med vad som kan återfinnas i boken. Om ni fortfarande anser att jag har fel så innebär det att en bok, skriver av fackfolk, fackfolk inom den svenska hi-fi-fackvärlden, är fylld av fel. Men böckerna vidimerar helt vad jag skrivit.

Nå, vem är jag då?
Jag är en kille med tre års gymnasial utbildning inom elektronik. Tre år med huvudpunkten på praktisk tillämpning, i såväl konstruktion, reparation som mätteknik. Jag har ett år på Komvux inom TV-teknik. Jag har jobbar professionellt med ljud och service på ljudande apparater i 21 år. Där har jag 12 år bakom mig på Yamaha i Göteborg där jag utfört reparationer på ljudande apparater. Detta såväl inom musiksidan som hifi-sidan. Två gånger har jag varit i Japan på utbildning och ett flertal gånger till huvudkontoret för Europa, liggandes i Tyskland.
Jag har flera år bakom mig på SVT i Göteborg på ljudservice. Inom SVT har jag gått utbildning i ljudteknik, såväl analog som digital. Genom SVT är det också boken "Ljud och hur det ska låta" som kommit i mina ägor. Jag har några år bakom mig som servicetekniker på MTV, då inom både ljud och bild.
För att bekräfta detta kan jag be er, som bandade Oldsbergs Julstuga, att plocka fram de banden med programmen på. Läs vilka som varit medarbetare i programmet och ni kommer att finna mitt namn under "Ljudservice".
Jag har jobbat på komponentnivå.

För fyra år sedan sadlade jag om professionellt och jobbar idag med medicinsk elektronik. Jag gör fortfarande mindre jobb för mina spelande vänner när deras utrustning packar ihop.

För er som vill ha än mer referenser kan jag fråga er om ni använder datorer. Varför datorer, undrar ni säkert. Vad har det med ljud att göra? Ja, de flesta använder sin dator till att spela spel på. Men det finns de som jobbar med ljud i sina maskiner. Är du fortfarande intresserad kan du besöka biblioteket och se om du kan låna tidningen Datormagazin nummer tolv 2001. Vad har den tidningen med ljud att göra?, kanske du undrar. En skittidning är väl inget att referera till. Datormagazin vänder sig till semiproffs och proffs inom datorvärlden. I det numret finns det en artikel om ljud i digital form. Den är på 13 sidor och författaren bakom den är jag.

Okej, nu finns det säker några av er som tänker att den är lika illa underbyggd som det jag skrivit här. Med tanke på att mitt referensmaterial här bygger på min mångåriga erfarenhet inom branschen samt att allt jag skrivit här vidimeras genom mina böcker, som förhoppningsvis går att låna på biblioteket, anser jag mig ha varmt på fötterna.
Åter igen kommer jag att betraktas som "uber-magister" och det är bara att beklaga. För er som gör detta ber jag er att läsa, i första hand boken från Svenska Hi-fi-institutet. Som sagt, ni kan börja på sidan 153 för där börjar effektsteg. Allt jag beskrivit här återfinns i boken, med bilder, vilket kanske underlättar förståelsen. Visserligen något annorlunda formulerat eftersom det finns bilder som hjälper till. Jag har försökt förklara utan bilder.

Vänligast
Åge

[Jax]

Kan bara beklaga men du har fel. En klass AB-förstärkare kallar man mycket riktigt en komplementärförstärkare men inte som du skriver "komplimentär förstärkare klass A". Skulle någon göra detta är denne fel ute. En klass A-förstärkare är en klass A där EN transistor tar hand om hela signalen och inget annat.

Det är inget fel på din första post, det är en bra förklaring.

Det är din andra post ur vilken jag citerat ovan som missförstås. Man (och även jag i början) tolkade detta som om en klass A bara kan bestå av en transistor (eller flera parallellkopplade).

Det var det jag reagerade på.

Jag tror vi kan vara överrens om att ett steg med två komplementära transistorer arbetar i klass A om båda transistorerna i sig är i klass A. Eller hur? Det är ett rättså oekonomiskt sätt att förstärka på när man använder bipolära transistorer som är strömförstärkare.

Det var kanske lite korkat av mig att tro att du kände till rör, det är inte många idag som kan. Men rör (åtminstone tetroder och pentoder) bär sig åt som depletion mode FET i halvledarvärlden och med din bakgrund borde du känna till dem. Själv designar jag rörförstärkare som hobby sen 1967 och är Y-are från LiTH med mätteknisk inriktning.

Sedan detta med klass B. Det beror faktiskt på vem man frågar. Mård har sin uppfattning, andra har en annan. Själv anser jag att klass B råder när de båda transistorerna ligger precis vid tröskeln vid noll signal in. Steg där bas och emitter har samma DC-potential kallar jag zero bias klass C, dessa kräver en resonant belastning för att fungera.

Till och med de gamla rörgubbarna tvistade om vad som var B och AB, man kan hitta datablad från olika tillverkare där den ena kallar en arbetspunkt B och den andra AB trots att det är samma arbetspunkt.

Klass AB varierar, vissa säger 270 grader men jag säger mellan 180 och 360.

Alla forum har oskrivna inträdesregler. Det tar ett tag innan man blir tagen på allvar eftersom tidigare medlemmar inte har en aning om vem en ny medlem är och vad han kan. Jämför med att gå in i ett rum fullt med okända människor och svara på en fråga man råkar höra. Hur ska alla de andra lita på ditt svar?

[grubblaren]

Som jag misstänkte, Jax, så drogs det för stora växlar när jag förklarade hur en klass A-förstärkare beter sig. Detta eftersom jag ser till just den enskilda kretslösningen och inte hela stärkaren i sig. Missförståndet ligger i, just det du skriver, att uppfattningen är att jag syftar till att en komplett förstärkare som jobbar i klass A innehåller enbart en endaste liten trissa. Så är inte fallet. Jag bröt ut just den enskilda transistorkopplingen. Kul att du också noterat detta nu.

Och helt klart är vi överens om att två komplementära transistorer som biasspänning som motsvarar halva arbetsspänningen båda jobbar i klass A. Det var också anledningen till att jag undrade vad skillnaden är i klass A mellan en PNP och NPN. Jag ser ingen skillnad annat än att de jobbar i olika faser.
Och nog är det en oekonomisk lösning!

Visst berörde vi rör när jag gick i skolan. Alla TV-apparater var utrustade med rör, förutom CRT då. Men digitaltekniken var på intåg och rör på uttåg. Rör hänger kvar i två kretsar, musikbranschen och audiofilbranschen. Vilken hårdrocksgitarrist byter sin Marshall mot en transistorstärkare? Okej, Eddie Van Halen gillar Rockman men på scen trycker han ut ljudet med rörstärkare.

Jag lärde mig rör upp till pentoden men när jag lämnade skolan lämnade jag också rören där. Att gå in i en debatt rörande rör (vilket kan bli rörigt *L*) är inget jag vill göra. Och orsaken är självklar, jag behärskar inte området.

Eftersom Mård (kul att du känner till honom!) håller sig till samma uppfattning beträffande klass B som jag fick lära mig i skolan så tycker jag att den del av boken "Ljud ..." är lämplig som referensmaterial. Jag förmodar att du också är välbekant med boken. Du har några fler år än mig i livet, om jag förstått det hela rätt. *L*
Klass B är enligt min skollära och enligt Mård, två transistorer som i princip inte har någon bias. Det i särklass vanligaste är att man använder två identiska trissor i den kopplingen.
När det gäller klass C fick jag lära mig att det är en oscillerande förstärkare. Du beskriver den annorlunda.

När du skriver klass AB varierar mellan 180 och 360 grader, syftar du då på perioden i signalen och hur stor del som förstärkaren tar? När jag skriver "positiv halvperiod" syftar jag på de första 180 graderna. "Negativ halvperiod" syftas till de resterande 180 graderna i signalens tidsflöde. Menar vi samma sak?

Ja, hur skall alla andra lita på mitt svar? Jag förstår frågan. I mitt fall tyckte jag att min förklaring var så talande för att kunskaper bakom verkligen fanns. Mitt stora misstag var att det jag skrev kunde feltolkas, vilket det också gjordes, och sedan förvrängdes till oigenkännlighet för min egen del.

Hoppas att tydligheten är bättre nu. *L*
Förmodar att "inträdesprovet" ännu inte är klart. Det finns fler som säkert har kommentarer till mitt näst senaste inlägg. Det här var extremt tuff och jag känner att jag inte är särskilt välkommen här.
Tack för ett trevligt svar, Jax. Det känns lite lättare att krypa till kojs för jag är inte lika arg och irriterad längre.

Vänligast
Åge

[Jax]

När du skriver klass AB varierar mellan 180 och 360 grader, syftar du då på perioden i signalen och hur stor del som förstärkaren tar? När jag skriver "positiv halvperiod" syftar jag på de första 180 graderna. "Negativ halvperiod" syftas till de resterande 180 graderna i signalens tidsflöde. Menar vi samma sak?

Ja.

Det kommer från engelskans "conduction angle", ledningsvinkel på svenska men jag gillar inte översättningen, den låter fånig. Så med 180 grader menas ena halvperioden. Det är oxå detta jag stöder mig på i min (och många andras) definition av klass B. En transistor utan bias leder mindre än 180 grader.

Oscillerande förstärkare har jag faktiskt aldrig hört så det låter i mina öron som en återkopplad förstärkare nära självsvängning. Klass C förekommer mest bara i radio där man låter pulserna från transistorn exitera en resonanskrets från vilken man tar ut en komplett sinus. Ledningsvinkeln kan vara så liten som 90 grader och klassen har den högsta verkningsgraden, även med rör.

[grubblaren]

God morgon Jax,

Åter igen ser jag att vi menar samma sak men uttrycker det olika. Jag är helt enig med dig om att en klass B-förstärkare inte leder i 180 grader. En klass B-förstärkare är behäftad med övergångsdistorsion. I mina ögon innebär det att tidsaxeln flyttas tills dess att signalens styrka överstiger brytspänningen för transistorn. I kiselsammanhang oftast 0,7V.

Beroende på hur stark signalen är begränsar också hur stor del av signalen som tillåts passera. En signal mindre än 0,7V (eller brytspänningen för transistorn) innebär att signalen blockeras, d.v.s. inte en grad av signalen når ut. Men en klass B kan aldrig bli 180 grader oavsett hur stark den är eftersom den alltid har en nollgenomgång. Vi är väldigt överens där.

När det gäller klass C så menar vi tydligen samma sak i alla fall. Vi beskriver den bara olika! Klass C är en självsvängande krets.
Jag skall beskriva ett exempel som jag fick lära mig och du skall se att vi menar samma sak.

En transistorkoppling görs där man lägger tre kondensatorer i serie med varandra. De tre kondensatorerna är kopplade från transistorns kollektor till dess bas. Genom detta förfarande bildas en svängningskrets som självsvänger, eller oscillerar.

En kondensator vrider fasen på en signal i princip 60 grader. Med tre kondensatorer i serie blir fasvridningen 180 grader. Kollektorn på en kondensator lämnar ut en signal från basen som är vriden 180 grader. Om man vrider den ytterligare 180 grader, i detta fallet med hjälp av tre kondensatorer, så ligger den i fas med ingångssignalen på basen. Vi får en återkoppling som genererar en självsvängning. Denna signal kan vi plocka ut, antingen på kollektorn eller emittern (beroende på vilken fas vi vill ha) och den är sinusformad.

Jag utgår från att det du menar är samma som jag skrivit.
Märk väl, detta är inte taget ur en bok utan det är taget ur minnet hos mig.

Åge

[Jax]

Morrn Åge,

Vi är inte överrens om klass C

Vad du beskrev är en fasskiftoscillator. För att den ska fungera bra ska transistorn helst arbeta i klass A.

En klass C förstärkare är inte en oscillator. Det är en förstärkare som förstärker mindre än 180 grader av perioden. Den har alltså en ganska extrem distortion. För att en sådan ska bli användbar behöver dess utsignal passera en resonanskrets eller ett lågpassfilter med relativt högt Q-värde. Men oscillerar gör den inte, den behöver en insignal.

[grubblaren]

Hej Jax!

Nu är vi överens om Klass C. Jag har läst på! *L*

Ha en bra vecka för jag kommer att varapå resande i tjänsten hela veckan.

Vänligast
Åge

[swek]

Insåg idag att tråden jag startade för 5 månader sedan fortfarande är mycket vid liv. Jag har inte lagt märke till den då jag inte är lika aktiv på forumet längre.

Ska läsa allt jag orkar nu.

Tack för alla svar iaf! Jag kommer nog få en lärorik stund de kommande minuterna/immarna jag sitter o läser!

Tack!

[goranmard]

Att läsa era inlägg i debatten om de olika klasserna och deras arbetssätt och dessutom se hur det refereras till av mig för längesedan skrivet material känns både stimulerande och intressant. Någon undrade om jag fortfarande lever - javäll gubben håller sig igång. Och tänker fortfarande på välljud och svårigheterna att få fram det på rätt sätt. Just nu kan jag inte närmare gå in i era diskussioner, sitter utomlands, men jag hör av mig snart. Nu vet ni iallafall att jag fortfarande finns och är SÅ intresserad. Göran Mård.

[Frodrak]

Välkomna hit, både Åge och Göran.

[Adhoc]

Faktiskt-grytet börjar befolkas av såväl rävungar, rävar, erfarna rävar som silverrävar. Kul tycker jag, som vet i princip 0 om vad som debatterats i den här tråden, finns mycket att ta till sig.

[soundbrigade]

Det var fasen vad tråden drog iväg ....


... det har varit lite "macho" och "klass" med klassA-stärkare. Att de bara lämnar som högst 25% av inmatad effekt som musikeffekt till högtalarna har ju inneburit a dels har de haft låg effekt, dels blivit mycket varma eftersom resterande 75% måste ta vägen någonstans och dels att de blivit stora pga stora nätdelar, stora kylflänsar, samt dessutom blivit mcyket dyra.
För att ändå få komma med på klassA-tåget tillverkades förstärkare med olika klassA-system: "New ClassA", "Auto ClassA" .... Inget har varit äkta klassA utan förstärkarna har bara arbetat i klass A i ett begränsat område.
Därmed inte sagt att föärstärkarna varit dåliga utan att producenterna haft god fantasi när de försökt sälja sina produkter.

De flesta förstärkartsteg arbetar vid vissa nivåer i klass A för att sedan gå över i klass AB. I dessa "nya klassA" förstärkare ligger den punkten säkert högre upp.

En bra läsning är den här artikeln av Martin Colloms:
http://www.pastisch.se/faktiskt/The_Sound_Of_Amplifiers.pdf

[goranmard]

Vad gör egentligen en förstärkare - eller snarare vad ska den klara av att göra?
Jo, den ska utan att förvränga ljudsignalen, och därmed det ljud vi lyssnar på, kunna dels överföra allt man matar in i den, dels kunna förstärka den relativt svaga insignalen.
Enkelt kan man tycka. Och på sätt och vis är det enkelt med dagens moderna komponenter - bara man vet hur det ska göras.
Och det fantastiska är att det vet man, faktiskt sedan mycket lång tid tillbaka.
En gång i tiden skrev t ex von Braunmuhl i Tyskland mängder med böcker och vetenskapliga avhandlingar som teoretiskt visade nästan alla lösningar på hur man skulle åstadkomma bl a riktig ljudåtergivning. MEN! Han talade också om att det då fattades det mesta av de komponenter som skulle behövas för att utföra konststyckena.
Jag hade själv den stora lyckan att en enda gång i Nyrnberg få möta honom alldeles innan han gick bort - en fantastisk gammal entusiast och kunskapare som vi alla kan se upp till, men som alltför få haft orken eller möjlighet att studera. Det är nämligen inte precis lätt att läsa hans gammelmodiga vetenskapliga tyska...
Numera finns det tillräckligt med de komponenter som har prestanda nog för att klara av det som ska klaras av!
Men vad händer? Ja, det fattas uppenbart konstruktörer som kan dessa verkligt nödvändiga grunderna för att det ska låta bra om resultaten. Många är fantastiska på att konstruera de mest invecklade ljudlösningar på de mest invecklade sätt som ser SÅ imponerande ut, men låter mer eller mindre skräp. Synd verkligen på alla komponenter som går åt till dessa massframställda apparater.
Därför är det samtidigt så välgörande att se hur det egentligen är tänkarna från 60-talet, nu menar jag de verkligt grundläggande som t ex Williamson och John Linsley Hood m fl, som redan då i HiFi:ns grunder talade om både teoretiskt och praktiskt hur man borde göra - och också gjorde det i praktiken. Dessa giganter hade naturligtvis inte helt rätt i allt, men i tillräckligt mycket! Gör vi i dag som dom sa fast med moderna tillägg så blir det verkligt välljud!
En av många, men en verklig entusiast, med Pappan som berömd bakgrund, Maynard den äldre, är Graham Maynard. Han har under många långa år både teoretiskt och praktiskt, också tillsammans med vänner från många ställen på jorden, jobbat fram t ex en kombinationsförstärkare av klass A och klass AB som kallas GEM - en förkortning av hans berämda fars namn som en liten hyllning.
Till allas vår stora glädje har framförallt John Linsley Hood och Graham Maynard lagt ut sina skrivningar, konstruktioner, scheman, bygganvisningar, diskussioner, tankar mm på nätet till oss alla. Fantastiskt!
Vad får vi då grundläggande lära oss? Jo, att en stor del av "hemligheten" ligger i att få den nödvändiga motkopplingskedjan att bli riktig = snabb, frekvensriktig och en del till. Och att förstärkaren redan utan motkoppling inkopplad måste ha tillräcklig bandbredd. Man får inte med hjälp av motkoppling NFB kompensera bort grundläggande felaktigheter i en dålig konstruktion. Detta går förvisso, men då låter det inte bra.
En annan mycket viktig sak är att högtalaren tyvärr själv alstrar mängder med tråkiga signalkomponenter som sedan matas tillbaka till förstärkarens utgångskontakter och som förstärkaren MÅSTE kunna klara av att "döda" - annars låter det illa, det blir vad många kallar transistorljud, färgat, hårt, vasst, mellanfrekvenspeakar och mycket mycket mera.
Till svårigheterna hör också ledningsdragningen, ledningsareor, avstånd mellan olika signalförande ledningar och komponenter, jordningarna, jordpunkter, matning av ström-spänning från nätdelen, avkopplingspunkter för elektrolytkondingarna, nedåtgående parallellkoppling av de flesta lytar med minskande kondensatorvärden och inte minst nätdelen själv, stabiliseringskretsars utformning (som påverkar ljudet avsevärt!!!) samt ovanpå allt detta mekanisk stabilitet i konstruktionen, dvs vibrationsfritt. Det är otroligt mycket att tänka på, men tankar och redovisningar finns, man måste bara ta reda på dem och lära sig om man själv vill bygga något riktigt välljudande. Men DET GÅR!!! Och man KAN göra det själv om man bara är van med lödkolven och lite till...
Redan på 70- 80-talen visste man detta och några av de stora inom HiFi gjorde rätt stort nummer av den mekanisk stabiliteten i sina konstruktioner. T ex Technics, Pioneer m fl.
Ttrots all denna bevisliga kunskap så byggs så mycket idag med felaktigheter på samtliga dessa punkter. Värst kanske ändå är de undermåliga förbilligande nätdelar som inte har en chans att mata förstärkaren med det den behöver för att det ska kunna låta bra. Ibland, ja ganska ofta, kan det räcka med att köra förstärkaren på en "riktig" nätdel så vaknar den upp till oanade höjder... Huh!
Komponenter är tyvärr ingalunda alltid vad de tycks utge sig för att vara, det finns mängder med sk "fakes" inte minst bland transistorer. Och nästan alltid är det kapacitansfel som sedan påverkar ett flertal funktioner som är viktiga för bl a motkopplingen. Det här är ett av de områden som gör att sk "fina" förstärkare kan kosta så mycket trots att de om man bara tittar på schemat ibland kan verka rätt enkla att förstå. Det krävs riktigt kunniga specialister för att välja rätt komponenter och dessutom kan dessa bli mycket dyra. Tag exempelvis låg-EMF-elektrolyter av rätt sort. De finns, påverkar ljudkvaliten avsevärt (titta gärna på ELNA:s hemsida och sök vidare där) och kan vara avgörande för hela resultatet på en i övrigt riktigt byggd förstärkare. Det är ibland så lustigt att dessa låg-EMF-kondingar måste köpas "från utlandet" för att man ska få rätt sort ur "ljudfreaksynpunkt". Trots att de finns i flera större ellytkondensatortillverkares standardsortiment - men de kostar förstås...
Till allt detta kommer småfinesser, nog så viktiga, som t ex kompensation för Millereffekten i transistorer. Här labbar man med små kondensatorer på några hundra pF i serie med exakt rätt motstånd osv! Fel kompensation på några hundra pF kan ge förvånansvärt stor negativ ljudpåverkan. Osv.
Ni får färlåta att jag drar lite på mungiporna när jag ser funderingarna om klass AB kontra klass A osv. Absolut! Klart intressant och VIKTIGT det också, men det är bara en liten liten grundläggande del av det som skapar fint eller ofint ljud om man så kan säga. Jag menar naturligtvis inget ont med denna kommentar. Jag tycker det framkommer stor kunskap i de diskussioner jag nu har läst här av en slump!
Nå, har jag själv efter alla mina ljudår både som skribent, proffsljudtekniker och en del till inom hemelektroniken kommit till det absolut riktiga? Nej, förstås inte, det går väl aldrig sån petgubbe som man blir allteftersom. Nu är jag 72 men hör tack och lov fortfarande bra har jag testat fram. Och fortfarande funderar jag vidare. Så ska det nog vara och så ser jag att ni mina glada efterföljare också gör. Nu ska jag följa med era diskussioner mycket mera framöver. Ni är SÅ stimulerande att läsa - det ska ni veta.
Så till sist länkarna till några viktiga webbsidor, dels till JLH-sidorna, dels till Graham Maynards hemsida. På dem kan ni gå vidare till många av de förklaringar jag talat om här ovan. Jättekul tycker iallafall jag.
Ha det bra och lycka till!

http://gmweb2.net/
till Graham Maynard
http://www.tcaas.btinternet.co.uk/
till den berömda klass A-sidan med alla JLH-beskrivningar.

[KarlXII]

Mycket trevlig post, Göran.
Ser fram mot att få läsa mer av dig!