Style skrev:fast rent principiellt borde väl nån slags komprimering kunna ge bättre resultat
Ja, det är väl det som var min tanke. Att, åtminstone principiellt, kan en komprimerad signal låta bättre. Helt klart är det så om man jämför en 8-bitars linjärkodad signal med en mp3-kodad 750 kbit/s (vilket kanske inte finns, men i princip) så är ju mp3-an bättre.
Jag hittade fö en inspelning av Ravels Bolero nyligen, den var en rätt kul demo av de nivåer man kan förvänta sig i en symfoniorkester. Det är svagt som fasiken i början, och sen ökar och ökar och ökar det under 13 minuter för att bli ruggigt starkt på slutet. Jag fick anstränga mig för att inte dra ner ljudnivån mot slutet. Flera gånger tänkte jag att "nu kan de nog inte spela starkare" men det gick.
Jag kunde förstås inte låta bli att mäta nivån på signalen; medelnivån varierade med futtiga 40 dB från det svagaste till det starkaste. Medelnivån på slutet låg 10-15 dB under full utstyrning, ändå var skivan faktiskt överstyrd (!) av topparna stundtals när det var som värst starkt. Det betyder att de svagaste ljuden i början hade en medelnivå 55-60 dB under full utstyrning, dvs ~40 dB över det teoretiska brusgolvet för CD. 8-bitarsupplösning mao. Hur lät det då? Lite brusigt. Jag skulle tro att det var mikrofonerna och förstärkeriet som brusade. Jag är rätt övertygad om att 24-bitarskodning eller perceptuell 16-bitarskomprimering hade gjort nada i skillnad.
Trots det tycker jag att det är kul att prata om principer.
PS. Det är fullt möjligt att den verkliga medelnivåändringen i konsertsalen var större än 40 dB, säkert har ljudteknikern lagt på lite komprimering, manuellt eller med nån burk.
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.