i skrev:Svante skrev:i skrev:Svante skrev:...
Smoothingen ska vara där. Den funkar inte som i de flesta mätprogram, utan som på gamla analoga mätutrustningar. Att den står på 10 Hz, betyder i runda slängar att mätningen fungerar ner till 10 Hz.
...
Varför kallas det faktumet att mätningen fungerar ner till 10hz för "smoothning" ?
För att det är vad det är.
Smoothing på svenska heter glättning. Tombstone fungerar så att den kvadrerar insignalen, som då kommer att få en AC-komponent med dubbla frekvensen och en DC-komponent som är proportionell mot signalens styrka. Man vill ha bort AC-komponenten och det gör man med ett lågpassfilter på tex 10 Hz. Man glättar den kvadrerade signalen.
Problemet med namngivningen är att folk inte längre vet hur de gamla analoga utrustningarna fungerade. Tombstone bygger ju på samma principer som sådana (av pedagogiska skäl).
Jag vet inte om jag förstår. Ska jag tolka det som att "nyttosignalen" är DC-komponenten och då alltså t ex AC-komponenten är störsignal som man filtrerar bort genm lågpassfiltret ?
Jag vet att det i elektroniksammanhang kallas "glättning" när man tar bort AC-komponenter, men är det inte "kutym" i ljudmätkurvesammanhang använda ordet "smoothning" för när man "förgrovar" kurvorna genom att ta bort mindre variationer (mindre = sett från x-axelns synvinkel) ?
Det fungerar helt enkelt som så att de gamla analoga mätinstrumenten
arbetade enligt superhetrodyn-principen, eller som jag hellre kallar det, en
tvåfasigt synkronlikriktade demodulator.
Kan nämna att jag var den som Stig Carlsson ringde till med jämna mellan-
rum för att laga hans åldrande B&K-apparatur, så jag råkar veta att den är
uppbyggd på det sättet. Har varit mycket inne i den och grottat, och kände
mig hemma eftersom jag själv konstruerat mätinstrument som användt
sådana principer (närmare bestämt geodetiska mätinstrument där jag posi-
tionsdemodulerade en modulerad laserstråle som hade vänt i ett prisma
och därefter landat på en kvadraturdetektor som således kunde lägesbes-
tämma prismats position med någon eller ett par mm's noggrannhet på ett
avstånd av några km. Det kräver enastående S/N - en dynamik pål i stor-
leksordningen 1 000 000 gånger (CD-systemets är 65 000 gånger)). Och
att tvåfaslikrikta är ett fantastiskt sätt att understrycka störningar.
När man gör så får man en väldig fördel framför att bara kvadrera signalen
för att omvandla AC till DC - nämligen att den bara tittar på den frekvens s
som synkronlikriktaren håller. Det vill säga den tittar ju på alla frekvenser,
men ut från synkronlikriktaren så kommer två signaler (0 och 90 grader)
vars frekvens är F-Fsynk, så allting som avviker från mätfrekvensen blir
högfrekvent, det gäller båda gamla ljud i rummet, och störljud. Och om
man innan man absolutbeloppadderar de två faserna, LP-filtrerar dem, så
slipper man störningarna!
En bieffekt är att pennan inte kan röra sig snabbare än den tidskonstant
som LP-filtret ger. Det ger en sorts smothing som dock inte betyder att
någon information går förlorad eller att en frekvens smittar över till en
annan på pappret. Även med mycket låg penn-tidskonstant, kan man få
en oerhört högupplöst kurva, bara man sveper långsamt.
Man kan även ha olinjära funktioner för pennan, t ex en integrator. Många
mätinstrument har det snarare än ett vanligt LP-filter. Men en integrator så
kan man istället för att tala om pennans bandbredd, styra dess hastighet.
Alltså mätt i mm/s, eller det generellare dB/s. Detta gör ju att kurvan blir
mycket tolkbarare, eftersom man kan använda pennhastighetsinfon direkt
för att förstå vad som kan ha slewrate-begränsats under utskriften.
Fiffigt som tusan. Men jag förespråkar alltså egentligen den senare typen
av matematisk behandling, där man begränsar pennrörelsen olinjärt, alltså
till en maximal slew-rate (dB/s helst, men mm/sekund går ju bra om det
är ett givet papper) snarare än dess bandbredd.
Det senare kan lätt uppfattas som en matematisk behandling av själva den
linje som ritas, så att upplösningen försunkas, vilket den alltså inte behöver
göra.
Så de 10 Hz som Svante talar om har inte hed de Hz som man ser på den
horisontella skalan att göra, bortsett ifrån att man om man försöker mäta
en ton med 10 Hz frekvens, finner att pennan "darrar", eftersom den inte
längre visar envelopen, utan börjar försöka följa periodiciteten direkt.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).