Många kombinationer som sagt, men en sak som är relativt enkel att göra ett objektivt test på är kablar. Så det gjorde vi – det klassiska Dyrkabel vs. Snikkabel. lennartj hade en digitalkoax i tjugotusenkronorsklassen till låns, samt en uppsjö hemmabyggen att välja mellan, varav vi tog en smutt liten sak gjord av RG59 och RCA-kontakter från ELFA.
Eftersom lennartj redan hade rapporterat om möjliga skillnader så började jag med att inspektera kablaget. RG59:an var ganska sliten jämförelsevis, och dessutom gick det att se någon liten smutsfläck längst inne vid övergången till dielektrikat. Så det blev lite demontering och rengöring för att få bort eventuell oxid och den synliga smutsen, som förmodligen var lite lödtenn. Samma inspektion, samt lite rengöringsspray, utsattes den andra kabeln för också.
Vi hade lennartj:s Oppo BD-95 som transport och en lånad Devialet som DAC.
Sedan satte vi oss för att lyssna in oss på eventuella skillnader, helt öppet. Vi testade olika musik för att se vad som skulle kunna vara utslagsgivande, och försökte identifiera skillnader vid de öppna bytena. Själv hade jag väldigt svårt att höra några skillnader, vilket underlättade för mig att enbart koncentrera mig på att utföra alla växlingar och notera avgivna svar.
Vi hittade en bra slinga på cirka 30 s (i låten Dat Dere från Ricki Lee Jones skiva Pop Pop) som A-B-loopades så att vi skulle kunna lyssna på den, pausa, avge svar, byta kabel, och sedan köra nästa. För att också godkänna en ”helfel” svarsserie – d.v.s att man vänder på vilken kabel som är vilken, men ändå lämnar konsekventa svar – satte vi 9 av 9 som krav, med möjlighet om förlängning till 10 av 11 vid ett fel. Alltså 11 lyssningar inbokade, där 9 av 9 eller 10 av 11 ger över 99% konfidens.
Jag tog en tärning och slumpade fram några slumpserier á 11 händelser för att avgöra vilken kabel som skulle vara inkopplad vid respektive lyssning; etta–trea gav kabel A, fyra–sexa kabel B. Sedan slumpade jag med ett tärningsslag vilken av kablarna som skulle vara A respektive B.
Sedan körde vi igång. Jag försökte mecka lika mycket bakom racket oavsett om jag skulle byta kabel eller ”byta” kabel. Jag tog alltså alltid bort kabeln efter varje lyssning, sedan bytte jag eller satte dit samma igen efter den slumpserie som jag hade framför mig.
Efter 8 lyssningar hade bägge lyssnarna ungefär hälften rätt och hälften fel, vilket gjorde det mindre meningsfullt att fortsätta, så då bröt vi. Efter lite vila ville vi testa om kanske ett annat stycke (något orkesterstycke av Dvorak) kunde vara mer utslagsgivande, men det var mycket svårt att höra några skillnader så vi kallade det en dag och öppnade varsin öl.
Alltså: det gick inte att höra skillnad på en tjugotusenkronorskabel från en välrenommerad tillverkare och en egentillverkad där materialet gått på ett par hundra kronor.
I alla fall inte hemma hos lennartj, med just de kablarna. Och i torsdags.
Diskutera med en kamrat.
, å jag trodde att du bara drack cider* . . . typ