Den stora tråden om STATISTIK

[niclas]

"Avoid employing unlucky people - throw half of the pile of CVs in the bin without reading them."

[Svante]

Dvs de använder fel statistisk modell i sitt beslutsfattande.

Nej, precis, det är fel modell att använda, men modellen är riktig för det den gäller för.

Alltså,

En riktig, men inte applicerbar modell här är att sannolikheten för 8 svarta i rad är 1/256

En annan riktig och appllicerbar modell är att sannolikheten för 7 rätt i rad är 1/128, har man redan fått 7 rätt i rad är sannolikheten för att få den 8:e svart (1/256)/(1/128)=1/2.

En annan riktig och applicerbar modell bygger på insikten om oberoende händelser, och då ignorerar man helt de sju första och inser att sannolikheten att få svart i ett snurr är 1/2.

(Fö bygger även modell 2 på att händelserna är oberoende)

(Ovanstående bortser från nollorna.)

[Almen]

Ju mer jag håller på med sånt här, desto mer fascinerad blir jag av hur människan ser på slump. Man kan ju tycka att evolutionen borde ha rustat oss för att hantera slumpen bättre.

Eller är det kanske så att evolutionen faktiskt har optimerat oss, men inte för maximal genomsnittlig individlycka utan för att några få ska få mycket lycka. De kanske bara är de med mycket lycka som har fått fortplanta sig. Och då blir det nödvändigt att chansa, trots att det för 90 % av de som chansar blir dåligt. 10 % får ju ändå föra sina gener vidare. I en population där ingen chansar kanske alla dör.

Vi ser till individens genomsnittliga nytta när vi resonerar logiskt och väntevärdesmässigt, evolutionen "ser" till artens nytta.

Nej, jag tror man fortfarande i stort formulerar det så att evolutionen verkar på individnivå.

[IngOehman]

Dvs de använder fel statistisk modell i sitt beslutsfattande.

Nej, precis, det är fel modell att använda, men modellen är riktig för det den gäller för.

Alltså,

En riktig, men inte applicerbar modell här är att sannolikheten för 8 svarta i rad är 1/256

En annan riktig och appllicerbar modell är att sannolikheten för 7 rätt i rad är 1/128, har man redan fått 7 rätt i rad är sannolikheten för att få den 8:e svart (1/256)/(1/128)=1/2.

En annan riktig och applicerbar modell bygger på insikten om oberoende händelser, och då ignorerar man helt de sju första och inser att sannolikheten att få svart i ett snurr är 1/2.

(Fö bygger även modell 2 på att händelserna är oberoende)

(Ovanstående bortser från nollorna.)

Det är samma modell alltihopa, och den är nästan riktig*.

(Den som talades om tidigare var helt riktig, den du exemplifierar här är bara nästan riktig*.)

Den som tappar bort indata (att en stor del av händelsen "8 av 8" redan har hänt) riskerar dock att använder den fel. Konstigare än så är det inte. Statistiken för det framtida utfallet gäller inte för det som redan har hänt. Det som redan har hänt är indata. Se tidigare inlägg om detta.

Om något är oklart så tänk såhär - det finns ingen möljlighet att avgöra hur sannolikt det var att det skulle bli 7 av 7 som historien berättades (av mig) då det inte finns någon uppgift om hur det gick till att den grundförutsättningen uppstod. Det enda jag har berättat är att situationen såg ut så. Det troliga kanske är, att den gjorde det på grund av att man väntat på att den skall uppstå. Om tidsramen för detta var obegränsad är sannolikheten för att 7 av 7 skulle uppstå 1,0.


*Det vill säga, inte riktigt riktig. Det du skriver om 1/256 om 1/128 och om 1/2 är om man skall vara noga inte riktigt. Du verkar plötsligt ha glömt bort nollan och kanske dubbelnollan.


Vh, iö

[idea]

Svar till Svante - Ja exakt, det är sällan matematiken är det svåra inom statistiken utan att veta vilken modell man skall använda, vilket utfallsrum man har och vad som är beroende - oberoende händelser och vad som skenbart verkar vara beroende. Sök på "Statistics done wrong" och mycket intressant uppenbarar sig.

[IngOehman]

Om du inte redan läst "Kahneman - Tänka, snabbt och långsamt" så kan den rekommenderas. Det står en hel del intressant om beslutsteori och riskanalys - att man hellre vill undvika förluster än få vinst tex.
Detta är något av det som styr "folk" när man använder fel statisk modell i sitt beslutsfattande. Sen får ju gärna Ingenjörn kalla det att "folk tänker fel", för på ett plan gör de ju det men de har faktiskt rätt i att 8 svart i rad ÄR osannolikt men det är inte det som skall styra beslutet hur man satsar i en given situation (som Ingenjörn mycket riktigt påvisar). Dvs de använder fel statistisk modell i sitt beslutsfattande. Jag förstår inte vad som är så kontroversiellt i att erkänna det påståendet.

Kontroversiellt?

Erkänna?

Tråkig retorik. Kom igen, bättre kan du.


Modellen för oddsen för olika händelser på roulettbordet är generell och gäller alla utfall och situationer. Från modellen så kan man extrahera enstaka ekvationer, som blir mera specifika, mera tumregelmässiga. Gör man det fel så blir det fel. Konstigare än så är det inte.

Använder man modellen för oddsen riktigt, när förutsättningen är att det redan blivit svart 7 gånger i rad (eller 47 gånger i rad) så finner man att chansen att det skall bli svart en gång till är nästan 1 på 2.

En modell är det som beskriver hur något förhåller sig.

Från en modell kan man extrahera en specifik ekvation eller en där en massa variabler har blivit givna.


Modellen för förhållandet mellan ström, spänning och resistans heter ohms lag, och den lyder i en av sina tre (informationslika) versioner U = R*I. Det är samma sak som R = U/I = R och I = U/R. Det är modellen. I en specifik situation där man petar in känd indata (1 kohm t ex) i modellen kan den ekvationen få en mera specifik form, t ex att strömmen kan beskrivas som U/1000, och känner man även spänningen (5 V) så blir det I = 5/1000, alltså 5 mA.

Men I = 5/1000 är inte en modell. Modellen är ohms lag. Hänger du med?


Vh, iö

[Svante]

Ju mer jag håller på med sånt här, desto mer fascinerad blir jag av hur människan ser på slump. Man kan ju tycka att evolutionen borde ha rustat oss för att hantera slumpen bättre.

Eller är det kanske så att evolutionen faktiskt har optimerat oss, men inte för maximal genomsnittlig individlycka utan för att några få ska få mycket lycka. De kanske bara är de med mycket lycka som har fått fortplanta sig. Och då blir det nödvändigt att chansa, trots att det för 90 % av de som chansar blir dåligt. 10 % får ju ändå föra sina gener vidare. I en population där ingen chansar kanske alla dör.

Vi ser till individens genomsnittliga nytta när vi resonerar logiskt och väntevärdesmässigt, evolutionen "ser" till artens nytta.

Nej, jag tror man fortfarande i stort formulerar det så att evolutionen verkar på individnivå.

Tja, fast inte syftande till individens välmående utan till dess förmåga att få avkommor.

[Svante]

Dvs de använder fel statistisk modell i sitt beslutsfattande.

Nej, precis, det är fel modell att använda, men modellen är riktig för det den gäller för.

Alltså,

En riktig, men inte applicerbar modell här är att sannolikheten för 8 svarta i rad är 1/256

En annan riktig och appllicerbar modell är att sannolikheten för 7 rätt i rad är 1/128, har man redan fått 7 rätt i rad är sannolikheten för att få den 8:e svart (1/256)/(1/128)=1/2.

En annan riktig och applicerbar modell bygger på insikten om oberoende händelser, och då ignorerar man helt de sju första och inser att sannolikheten att få svart i ett snurr är 1/2.

(Fö bygger även modell 2 på att händelserna är oberoende)

(Ovanstående bortser från nollorna.)[/quote]
Det är samma modell alltihopa, och den är nästan riktig*.

(Den som talades om tidigare var helt riktig, den du exemplifierar här är bara nästan riktig*.)

Den som tappar bort indata (att en stor del av händelsen "8 av 8" redan har hänt) riskerar dock att använder den fel. Konstigare än så är det inte. Statistiken för det framtida utfallet gäller inte för det som redan har hänt. Det som redan har hänt är indata. Se tidigare inlägg om detta.

Om något är oklart så tänk såhär - det finns ingen möljlighet att avgöra hur sannolikt det var att det skulle bli 7 av 7 som historien berättades (av mig) då det inte finns någon uppgift om hur det gick till att den grundförutsättningen uppstod. Det enda jag har berättat är att situationen såg ut så. Det troliga kanske är, att den gjorde det på grund av att man väntat på att den skall uppstå. Om tidsramen för detta var obegränsad är sannolikheten för att 7 av 7 skulle uppstå 1,0.


*Det vill säga, inte riktigt riktig. Det du skriver om 1/256 om 1/128 och om 1/2 är om man skall vara noga inte riktigt. Du verkar plötsligt ha glömt bort nollan och kanske dubbelnollan.


Vh, iö

Nej, och det skrev jag också. I övrigt förstår jag inte vad du argumenterar emot.

[IngOehman]

Sorry missade din parentes där på slutet.

Det jag skriver är att modellen för det statistiska utfallet i olika situationer runt roulettbordet är generell. Det är EN modell, och den kan användas för att ge oddsen för olika utfall i specifika fall. Vilken oddsen blir, beror på förutsättningarna.

Men om du inte förstår vad jag argumenterar emot så antar jag att det betyder att du håller med om det jag skrev, och det räcker prima.


Vh, iö

[DQ-20]

Nej, jag tror man fortfarande i stort formulerar det så att evolutionen verkar på individnivå.

Det är till och med så att man nog skall betrakta det på gen-nivå: fenotyperna är bara ett sätt för genomet att leva vidare...

/DQ-20

[idea]

Om du inte redan läst "Kahneman - Tänka, snabbt och långsamt" så kan den rekommenderas. Det står en hel del intressant om beslutsteori och riskanalys - att man hellre vill undvika förluster än få vinst tex.
Detta är något av det som styr "folk" när man använder fel statisk modell i sitt beslutsfattande. Sen får ju gärna Ingenjörn kalla det att "folk tänker fel", för på ett plan gör de ju det men de har faktiskt rätt i att 8 svart i rad ÄR osannolikt men det är inte det som skall styra beslutet hur man satsar i en given situation (som Ingenjörn mycket riktigt påvisar). Dvs de använder fel statistisk modell i sitt beslutsfattande. Jag förstår inte vad som är så kontroversiellt i att erkänna det påståendet.

Kontroversiellt?

Erkänna?

Tråkig retorik. Kom igen, bättre kan du.


Modellen för oddsen för olika händelser på roulettbordet är generell och gäller alla utfall och situationer. Från modellen så kan man extrahera enstaka ekvationer, som blir mera specifika, mera tumregelmässiga. Gör man det fel så blir det fel. Konstigare än så är det inte.

Använder man modellen för oddsen riktigt, när förutsättningen är att det redan blivit svart 7 gånger i rad (eller 47 gånger i rad) så finner man att chansen att det skall bli svart en gång till är nästan 1 på 2.

En modell är det som beskriver hur något förhåller sig.

Från en modell kan man extrahera en specifik ekvation eller en där en massa variabler har blivit givna.


Modellen för förhållandet mellan ström, spänning och resistans heter ohms lag, och den lyder i en av sina tre (informationslika) versioner U = R*I. Det är samma sak som R = U/I = R och I = U/R. Det är modellen. I en specifik situation där man petar in känd indata (1 kohm t ex) i modellen kan den ekvationen få en mera specifik form, t ex att strömmen kan beskrivas som U/1000, och känner man även spänningen (5 V) så blir det I = 5/1000, alltså 5 mA.

Men I = 5/1000 är inte en modell. Modellen är ohms lag. Hänger du med?


Vh, iö

Du mäd mej skemta aprillo, eh? - Jag förstår inte riktigt vad vill med detta inlägg. Du beskriver precis det jag sagt - att man kan räkna rätt men på fel sak, dvs använda fel modell och sedan försöker förklara för mig vad en modell är och därmed påskina att jag inte skulle veta det. Nä, jag hänger inte med och jag tänker inte sjunka till den retoriska nivån

[IngOehman]

Okej, då tror jag snart vi får lämna det där.

Men för sista gången - modellen är rätt, den är entydig och det finns bara en, men man missförstår indata om man sätter in den i modellen således att man bedömer det som osannolikt att det skall bli svart den åttonde gången på grund av statistiken med sju svarta. Det beror inte på att modellen är fel för roulett-statistik, det beror på att man inte förstått rådande indata.

Och förstår du inte fortfarande så få vi nog lämna det där.

Men en bra grundregel för den här sortens spel, för den som tycker det är svårt att förstå hur man skall se på en situation, är att det inte finns någon historia. Utgår man ifrån det så blir ens bedömningar troligen mindre felaktiga.


Vh, iö

[Amit]

Ahh ... en klassiker tar form:

Vilken lottorad är mest sannolik?

A: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
B: 3, 12, 13, 19, 23, 27, 34

[idea]

Men då ser jag vad det är du inte vill förstå i mitt resonemang.
Du ser Roulettespel som en statistisk modell och jag delar upp det efter flera modeller som beskriver vilken statistik man tittar på (för att försöka förklara varför man inte skall använda sin snabba beslutsmodell när man istället skall använda den långsamma för att citera Kahneman).
Och än en gång, tillämpar man modellen - sannolikheten att få x antal i rad (som för många är den skenbart intuitiva) istället för modellen - sannolikheten att få ett visst utfall i en given situation så satsar man lätt fel i roulett (som påpekats hur många gånger som helst av alla inblandade).
Det finns fler än ett sätt att beskriva verkligheten på och det egna måste inte vara det enda rätta

[Almen]

Vilken lottorad är mest sannolik?

A: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7
B: 3, 12, 13, 19, 23, 27, 34

Och, inte minst, vilken ger förmodligen mest pengar vid vinst?

[IngOehman]

Deras inträffanden är lika sannolika, men den som folk än minst benägen att satsa på är den som ger mest vinst.

Och det beror på att just LOTTO är konstruerat på det viset - flera vinnare = mindre pengar till var och en.


Vh, iö

[Svante]

Och av någon anledning tror jag att om man får folk att begripa att de är lika sannolika, så skulle de också begripa hur otroligt liten chans det är att få 7 rätt. Jag menar alla begriper väl hur otroligt osannolikt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 är men förstod man att 3, 12, 13, 19, 23, 27, 34 är lika osannolikt så skulle man väkl aldrig spela.

[IngOehman]

Njae, där tror jag du har fel indata.

Staten snor förvisso åt sig en massa pengar, men hittar man en tillräckligt "osympatisk rad", en som nästan ingen vill satsa på, så känns det långt ifrån omöjligt att nå upp över insatsen med väntvärdet.

Men man kan behöva spela länge (och mycket, kanske behöver man massor av "osympatiska rader") för att gå plus inom rimlig tid. Och framförallt: hur vet man att man hittat en tillräckligt osympatisk rad?


Vh, iö

[Svante]

Njae, där tror jag du har fel indata.

Staten snor förvisso åt sig en massa pengar, men hittar man en tillräckligt "osympatisk rad", en som nästan ingen vill satsa på, så känns det långt ifrån omöjligt att nå upp över insatsen med väntvärdet.

Men man kan behöva spela länge (och mycket, kanske behöver man massor av "osympatiska rader") för att gå plus inom rimlig tid. Och framförallt: hur vet man att man hittat en tillräckligt osympatisk rad?


Vh, iö

Mja, det är väl bara att multiplicera (35 7)=6 724 520 med vad en lottorad kostar. Det verkar vara 3:-. så det blir dryga 20 000 000:-. Vad brukar vinsterna vara när det är en ensam vinnare?

Man måste också göra en skattning av risken att man inte är ensam vinnare.

[IngOehman]

Njae, där tror jag du har fel indata.

Staten snor förvisso åt sig en massa pengar, men hittar man en tillräckligt "osympatisk rad", en som nästan ingen vill satsa på, så känns det långt ifrån omöjligt att nå upp över insatsen med väntvärdet.

Men man kan behöva spela länge (och mycket, kanske behöver man massor av "osympatiska rader") för att gå plus inom rimlig tid. Och framförallt: hur vet man att man hittat en tillräckligt osympatisk rad?


Vh, iö

Mja, det är väl bara att multiplicera (35 7)=6 724 520 med vad en lottorad kostar. Det verkar vara 3:-. så det blir dryga 20 000 000:-. Vad brukar vinsterna vara när det är en ensam vinnare?

Avsevärt mera tror jag det kan vara, men det är inte så enkelt som du illustrerar det, för det finns ju ackumulerade vinster också. När den är stor så vill flera spela.

Största enskilda vinsten i USA låg på ungefär fyra miljarder och chansen att vinna den var ju en på 175,2 miljoner. Lotten kostade 14 kronor. Jag tror vi har ungefär samma system i Sverige.

Man måste också göra en skattning av risken att man inte är ensam vinnare.

Det var precis det jag påpekade i min sista mening.


Vh, iö

[IngOehman]

PS. 237 000 000:- har visst någon vunnit på lotto i Sverige.

DS.

[DQ-20]

Istället för att tjafsa om vad som är en modell eller inte tycker jag det verkar mer intressant att förklara varför många tänker så att "nu har det blivit 7 svarta i rad, nu MÅSTE det bara bli en röd".

Jag tror att det kan bero på att man uppfattar att slumpen är en aktiv, tvingande kraft. Men slumpen är ju svår att förklara även för en statistiker. Om det gäller en kula i en roulette så måste det ju bero på NÅGOT att en kula landar där den landar. Men vad det än är, så är det inte "slumpen".

Jag funderade på alternativet, nämligen att om det har blivit sju svarta i rad MÅSTE det bara bli en åttonde svart. Om man tolkar resultatet sju svarta i rad som att sannolikheterna är betingade så ökar ju sannolikheten för detta utfall och gör det mer troligt. I valet mellan ett troligt och ett mindre troligt utfall bör man välja det mest troliga, dvs. att chansen för svart är högre än för röd och att det därför mest troligt kommer upp svart efter sju svarta i rad. Men så resonerar vi inte i spel där vi förutsätter resultatet "beror" på slumpen (obetingad, fastän ändå inte liksom).

/DQ-20

[IngOehman]

Istället för att tjafsa om vad som är en modell eller inte tycker jag det verkar mer intressant att förklara varför många tänker så att "nu har det blivit 7 svarta i rad, nu MÅSTE det bara bli en röd".

Det tycker jag också, vilket jag hoppas har framgått.

Och svaret tror jag är enkelt, men det kan formuleras på många sätt.

Enklaste sättet är väl att säga att folk inte förstår att det faktiskt inte finns någon historia (som betyder något för framtiden) när det handlar om äkta slumpfenomen (och slumpliknande fenomen). Det finns bara en framtid. Det som har hänt har redan hänt och påverkar inte framtiden.

Att detta är svårt att förstå för många tror jag beror på att inte alla mekanismer är sådana. Så ofta stämmer en intuition som säger att det kommer att ändras sig om det inte gjort det på länge.

Säg att man drar kort och frågar sig hur stor chansen är att man drar ett ess (det är 4 på 52). Men för varje kort man drar utan att träffa ett ess, så ökar chansen. För där finns ju en historia, ju fler kort man dragit utan ess, desto större chans för ett ess.

Inte konstigt om de som tänker mindre än de känner kan låta sig luras av sina erfarenheter därvidlag. Det vill säga, den som känner kan självklart ha en vältrimmad intuition, men ofta så kräver det att man kapacitet att förstå och har tänkt tidigare.

Jag tror att det kan bero på att man uppfattar att slumpen är en aktiv, tvingande kraft. Men slumpen är ju svår att förklara även för en statistiker. Om det gäller en kula i en roulette så måste det ju bero på NÅGOT att en kula landar där den landar. Men vad det än är, så är det inte "slumpen".

Kaos-teoretiker brukar nog säga att det är slump, men inte superslump.

Det finns även en skillnad mellan roulette och rysk roulette, om jag förstått reglerna för det sistnämnda rätt (alltså att man inte snurrar mellan avtryckningarna). För snurrar man inte så finns historiken där igen.

Jag funderade på alternativet, nämligen att om det har blivit sju svarta i rad MÅSTE det bara bli en åttonde svart. Om man tolkar resultatet sju svarta i rad som att sannolikheterna är betingade så ökar ju sannolikheten för detta utfall och gör det mer troligt.

Du menar att vi har en roulette med hemlig mekanism, och vi börjar titta vid en bestämd tidpunkt och från och med denna ser sju svarta i rad?

Ja, då finns det förstås möjlighet att betrakta utfallet som indikativt för mekanismens tendenser.

Men så ser ju inte ett roulett-hjul ut. Vi känner mekanismen. Och i mitt exempel så sades heller ingenting om att de sju svarta var de första sju utfallen man observerade. Då finns det nog inget skäl att tro att så är fallet. Speciellt inte om man som sagt känner konstruktionen. Det är inte en svart låda, det är en öppenlåda, vars obskyra kvaliteter ligger i just slumpens mekanismer, inte i att vi inte vet hur hjulet fungerar.

I valet mellan ett troligt och ett mindre troligt utfall bör man välja det mest troliga, dvs. att chansen för svart är högre än för röd och att det därför mest troligt kommer upp svart efter sju svarta i rad. Men så resonerar vi inte i spel där vi förutsätter resultatet "beror" på slumpen (obetingad, fastän ändå inte liksom).

/DQ-20

Visst, men som sagt - det finns i exemplet inga skäl att tro att de sju svarta i rad visade att hjulet har en sådan tendens.


Vh, iö

[petersteindl]

Ponera att noll kommer 1674 ggr på raken Skulle du gången därefter spela på rött eller svart?

[IngOehman]

Då skulle jag misstänka riggat bord.

Chansen att det skulle hända är 50% om man snurrar hjulet sisådär 7,5 gånger 10 upphöjt i 2624, vilket är ett tal som för en gogool att verka som bara fjutt.

Om man snurrar hjulet en gång varje pikosekund (en tusendels nanosekund) så skulle det ta en 2,5 gånger 10 upphöjt i 2603 livtider(!) innan man når dit.

Om mitt överslag är rimligt rätt, jag har lite annat att tänka på just nu.


Så... Om jag misstänker riggat bord så finns det kanske skäl att tro att det kommer att bli noll nästa gång också?

Men hur vet man det?

Alltså hur är det riggat.

Det vet man inte, men det behöver man veta. Det kan t ex vara en elektromagnet som styrs av ett fotreglage som spelmaskinisten pedalerar. Om så är fallet minskar han eller hon måhända på trycket under sulan när jag satsar på noll...


Vh, iö

[Svante]

Det finns ju flera sorters historia, överhört telefonsamtal på en buss i Östersund:

Var är du? -I Stockholm (volymen var så uppskruvad att svaret hördes.)
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm

Det är nu ytterst rimligt att det åttonde svaret är "I Stockholm". Inte helt säkert, men jag skulle iaf gissa på det.

Skillnaden mot roulettebordet är att det antagligen inte är oberoende händelser.

[IngOehman]

Låt mig se om jag förstått det du berättar riktigt. Är svaren, de med talstreck framför, de som den i andra änden sade? Alltså som du hörde tack vare den högt uppdragna volymen?

Om så är det ju fascinerande att den som satt i bussen INTE hörde det, som du överhörde.


Bortsett ifrån det så menar jag nog att det är svårt, nästan omöjligt, att dra några statistiska slutsatser om nästa svar, givet informationen. Om man förmodar att den halvdöva personen såsmåningom kommer att höra vad personen i andra änden säger, så kommer detta tillfälle närmare och närmare för varje gång han eller hon inte hör rätt och frågar igen.

Men hur skall man kunna räkna på det?

Du kanske redan vet svaret, du satt ju där. Men personligen skulle jag ha väntat mig att de skulle ha givit upp redan innan de nådde 7 likadana svar. I själva verket skulle jag (om jag hade varit i din sits) nog ha lagt mig i redan efter kanske tre, och berättat att det han eller hon i andra änden säger är "i Stockholm".

Nu kan det ju vara så att betoningarna som du hörde, avslöjar något som inte framgår av det du skrivit, t ex att den som ställer frågan egentligen vill veta var i Stockholm den andra personen är. Även i det fallet får man ju förmoda att myntet kommer att trilla ned och insikten om att frågan behöver omformuleras kommer att komma till frågeställaren. Men inte heller det går ju att veta, alltså vid vilken repetition det sker.

Så jag är inte riktigt på det klara med varför du anser att det åttonde svaret kan förutsägas med yttersta rimlighet. Men som sagt, jag var inte där och missade kanske något som var uppenbart när man hörde det på plats.

- - -

Men hur blev det åttonde svaret då?


Vh, iö

[Objektivisten]

Var är du? -I Stockholm (volymen var så uppskruvad att svaret hördes.)
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? -I Stockholm
Ok, var är du nu? - Idiot!

[hifikg]

Och det går att vinna på det! Alltså inte bara via slumpen, utan via den egna skickligheten/idogheten.

Det finns flera metoder, men alla som jag känner till kräver stort tålamod eller en skicklighet som är för mig helt onåbar.


Vh, iö

Really?? vad säger de på casinona i LV när du säger att du har ett roulettesystem som du tänker spela efter? Och vad säger de på Casinot i Monte Carlo i samma situation?

[Almen]

Jag frågade ju tidigare om "multiple comparisons", och såg idag en artikel i GP med rubriken DNA-rön: Förfädernas levnadsförhållanden kan ändra generna

Där skriver man bland annat följande:

Förra året fick en studie av en lokalbefolkning i Överkalix stort genomslag. Genom att studera den varierande mattillgången under 1800-talet och framåt i den då isolerade byn kunde man se effekter hos barn och barnbarn. En av studiens slutsatser är att våra förfäders levnadsförhållanden kan påverka våra gener – Om exempelvis farmödrar svalt ökar risken för att hennes barnbarn att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Samtidigt visar en tidigare Överkalixstudie att om farfäder svalt strax före puberteten kunde detta innebära lägre risk för hjärtkärlsjukdom hos barnbarnen.

Jodå, studien fick stort genomslag, men mest på grund av den statistiska analysen blev starkt ifrågasatt, bland annat av Olle häggström (här och här) och Karin Bojs (här).

Jag tar med alla länkarna här mest för att det finns många som anser att "statistik, det är väl bara att titta på problemet, sätta in i rätt formel och räkna fram svaret".

Nu undrar jag, är det här ett exempel på problemet med "multiple comparisons", eller med "multiple variable analysis" (eller annat)? Det nämns "massignifikans", är det en översättning av "multiple significance test"?

Är det skillnad på att ha flera hypoteser och på att ha flera tester med samma hypotes?