Efter att ha kört en massa masvis analyser på olika alster så har jag börjat undra över varför i stort sett alla komprimerade/limiterade utgivningar så är det i basområdet som komprimeringen behövt arbeta mest. Samtidigt så när man lyssnar på en sådan inspelning så tycker jag att den mår bäst av att man drar ner på diskanten samt ökar upp basen en aning.
Nu har jag en teori om att vad som orsakar fenomenet är att kraftig komprimering/limitering på masterspåret leder till EQ invertering.
Exempelvis om den som mixat ökat upp basområdet med någon dB. Hållit tillbaka diskantområdet med någon dB.
Sen kommer en glad mastringsexpert och använder sitt favoritverktyg och trycker ner hela skiten till en nivå som ligger under vad mixaren satte diskantområdet till.
Då kommer komprimeringen att arbeta extra mycket i basområdet eftersom man där hade ökat upp amplituden på signalen. Hela mellanregistret kommer att tryckas ner även det. Dock inte lite mycket som basen. Och sist så kommer dom högre frekvenserna att komprimeras minst eftersom amplituden här redan var lägre från början.
Resultatet bör då bli att relativt slutmixen så tappar man mest bas, en del mellanregister och nästan ingen diskant. Och detta kommer då att upplevas som att det saknas bas samt upphöjd diskant om man anser mellanregistret vara normalnivån. Och precis såhär upplever iaf jag att en misshandlad inspelning låter.
Eftersom det finns så otroligt mycket kunskap på detta forumet inom ljudteknik så kan ni säkert komma med det rätta svaret på om det är såhär det ligger till eller om jag är helt ute och cyklar.
