Mastered By Barry Diament

[Bill50x]

Någon som känner till honom? Kom över ett gäng Bob Marley-skivor som denna man uppenbarligen mastrat. Det lät riktigt bra och jag kollade lite crest. Tog en platta ur högen och den låg (om man tog hela skivan) runt 20 dB. Enskilda spår varierar mellan 17-21 dB.

Exempel Satisfy My Soul:
Japanpressning - 14,6
HD-Tracks 24/96 - 18,3 (grattis, första gången jag mätt bättre på HD)
Barry Diament - 20,1

Sökte lite på nätet och hittade denna sida där han beskriver mastering:
http://barrydiamentaudio.com/mastering.htm

Låter väl ganska vettig?

/ B

[PekkaJohansson]

Diament är en masteringhjälte som slutade på Atlantic redan på 1980-talet i protest mot att bolaget krävde att han skulle börja använda dynamisk komprimering. Innan dess hann han göra flera bra produktioner. Marley-serien är mycket riktigt omtalad för sin goda kvalitet. Diament har emellanåt synts på Hoffmans forum och svarat på frågor men tycks tyvärr minnas väldigt lite av vad han gjorde när det begav sig. Jag har ytterligare några skivor med hans namn men minns inte vilka det handlar om. Diament har dessutom gjort flera produktioner utan att det anges på skivornas konvolut. Avsaknad av uppgift om masteringtekniker är ofta ett kvalitetstecken eftersom sannolikheten då tycks vara mindre att någon klåfingrig person har velat skapa ett eget sound utan bara gjort en rak överföring av originalproduktionen.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Bill50x]

Tack för infon.

Japanpressningen är verkligen dålig. Lyssnade lite noggrannare nyss och den är väldigt komprimerad och grötig. Det låter instängt helt enkelt. Och just låten som jag beskrev ovan är ju typiskt en sådan man inte ska komprimera på detta vis, den börjar ju lite lugnt och ökar sedan vilket ju skapar ett helt annat intryck än om man pangar på direkt.

Men detta är inte nytt, jag minns för länge sedan en vinylskiva som började med ett bra gitarrsolo. Kort därefter kom bastrumman in och då sjönk nivån på gitarren ordentligt och trycket försvann helt. Snacka om antiklimax... minns dock inte vilken skiva det handlade om, annars hade det varit läge att plocka fram den nu. Troligen handlade det i detta fall om att en naken gitarr skulle ligga så högt som möjligt över brus och knaster men när bastrumman hoppade in var man tvungen att dra ner volymen. Men det kan ha varit en klantig mix också.

/ B

[BORIS]

Diament är som sagt något av en legend.
Finns trådar med listor över album där han stått för mastringen på Hoffmans forum.

Allt ifrån Led Zeppelin, Yes, Emerson, Lake & Palmer till Slayer och Danzig och många fler

[RogerJoensson]

Någon som känner till honom? Kom över ett gäng Bob Marley-skivor som denna man uppenbarligen mastrat. Det lät riktigt bra och jag kollade lite crest. Tog en platta ur högen och den låg (om man tog hela skivan) runt 20 dB. Enskilda spår varierar mellan 17-21 dB.

Exempel Satisfy My Soul:
Japanpressning - 14,6
HD-Tracks 24/96 - 18,3 (grattis, första gången jag mätt bättre på HD)
Barry Diament - 20,1

Sökte lite på nätet och hittade denna sida där han beskriver mastering:
http://barrydiamentaudio.com/mastering.htm

Låter väl ganska vettig?

Absolut!

Equalization, an audiophile "no no" but in fact this often helps when you consider the monitoring situation in most studios, common microphones and the techniques employed in their use. The best recordings (the minority to be sure) don't need this.

Huvudet på spiken!

Tack för skivtipsen!

[Rille]

Är detta de remastrade Bob Marley skivorna som kom för ca 10år sedan?
Har någon gämfört med tidigare europeisk utgåva?

[jeff_belowski]

Här är hans sida på Discogs. Drygt hundra titlar listade.

http://www.discogs.com/artist/389175-Barry-Diament

[RogerJoensson]

Jaha. Så fick man den där Bob Marley cd:n (Uprising) mastrad av denne herre.

Om han tycker detta låter bra, ja då bli det inte fler köp av hans mastringar.
Skitkonstig diskant, både sunkigt och peakigt mellanregister. Antingen är han halvdöv, har misslyckad monitorlyssning eller så har han rätt udda smak. Det låter även illa i Sennheiser HD650 lurarna, vasst, hårt, sunkigt på samma gång. Få se i kväll ifall det går att kröka rätt på den. Dynamiken kändes i alla fall ok, så kanske är det bara en rejäl dos eq-återkrökning som behövs (även om det borde vara mastrarens uppgift).
Det är just den här typen av upplevelse jag inte vill få när jag lägger i en ny cd. Visst hade jag uppskruvade förväntingar, men ändå...

Jag ska dra fram vinylen när jag får tid, har inte hört den på 20 år, men jag vill minnas att den lät bättre än så här och att det var en rätt bra pressning dessutom.

[Bill50x]

Kan hålla med dig om att just den skivan låter lite märkligt. Har bara lyssnat på några få av Barry's remasters av Bob Marley men de har låtit betydligt bättre än just Uprising. Ska lyssna vidare och lägga upp några välljudande låtar i min Dropbox.

/ B

[RogerJoensson]

Har skruvat en stund nu. Basen väldigt hårt filtrerad också. Jag vill minnas att det var go' bas på vinylen, som det brukade vara på reggeaskivor..
Det börjar låta hyfsat ok nu, men mina öron behöver lång vila för att hitta en vettig referens igen.

Inga småjusteringar det rör sig om heller.

35Hz +18dB
40Hz +12dB
50Hz +6dB
180Hz bred svacka -4dB . . . (22dB i förhållande till 35Hz, men fråga är om man inte skulle salta lite till i djupbasen på vissa låtar... )
1KHz 0dB
2.5KHz -4dB
4KHz -2dB
8KHz -8dB
15KHz ca -3dB

Det hade nog varit bäst om han bara överfört det som låg på masterbandet och gett fan att leka specialist. [liten spya]

[PekkaJohansson]

Intressant! Jag har lyssnat mest (kanske 2 gånger) på samlingen "Legend" och vet att den finns i olika mastringar för USA och Europa och kanske fler än så. Övriga Marley-album har fungerat som hyllvärmare. Ska med intresse plocka ned något album och provlyssna.

Jag hörde härom kvällen samlingen "Atlantic soul classics" från 1986 som enligt uppgift ska vara mastrad av Diament. Den lät riktigt bra. Diament har i citat gett exempel på raka överföringar som han har gjort. Marley-serien gjordes i samarbete med en ytterligare person men Diament ska enligt uppgift ha gjort det praktiska arbetet. Kanske har mastringarna gjorts om vid ett senare tillfälle? Läge att masvisa!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Suomela]

Några trådar på temat:

http://forums.stevehoffman.tv/threads/w ... st-1766903

http://forums.stevehoffman.tv/threads/w ... nt.126298/


/Suomela

[RogerJoensson]

Jag fick en gammal utgåva av Legend med köpet. D153521 . 90169-2 . 1984, verkar det röra sig om. Jag värderar den högre än det jag egentligen betalade för! Även om mycket av det är rätt komprimerat/limiterat. Troligen är det fråga om gamla originalmastringar. Inget ger mig känslan av ommastring/nylimitering. Inget ligger heller och limmar på nollan, så det är nog som det var.

Den enda låten som finns med från Uprising är Redemption song och den låter rätt lik på båda versionerna, men så har den inte några rytminstrument som ligger och skaver i lågdiskanten heller. Kanske är den mindre omskruvad än de andra låtarna på Urising?
Jag tror att jag föredrar den äldre mastringen. Låten är svagare på den den gamla Legend (peak max -7,6dB (glädjande att se, mot -3,15 på Barrys ommastring.

Alla låtarna på Uprising låter inte lika skruvade som förstaspåret. Det är inte 100% omöjligt att mastern låter konstigt, men då har Diament i så fall inte gjort någon nytta...
Än en gång har det visat sig att remastrar inte är lika med bättre.

[BORIS]

Har skruvat en stund nu. Basen väldigt hårt filtrerad också. Jag vill minnas att det var go' bas på vinylen, som det brukade vara på reggeaskivor..
Det börjar låta hyfsat ok nu, men mina öron behöver lång vila för att hitta en vettig referens igen.

Inga småjusteringar det rör sig om heller.

35Hz +18dB
40Hz +12dB
50Hz +6dB
180Hz bred svacka -4dB . . . (22dB i förhållande till 35Hz, men fråga är om man inte skulle salta lite till i djupbasen på vissa låtar... )
1KHz 0dB
2.5KHz -4dB
4KHz -2dB
8KHz -8dB
15KHz ca -3dB

Det hade nog varit bäst om han bara överfört det som låg på masterbandet och gett fan att leka specialist. [liten spya]

Låter ytterst märkligt med tanke på vad som brukar nämnas när hans Marley mastringar kommer på tal.
Är det verkligen Cat. 422-846 211-2? märkligt som sagt får leta upp en Tuff Gong CD och lyssna, var länge sedan

[RogerJoensson]

Låter ytterst märkligt med tanke på vad som brukar nämnas när hans Marley mastringar kommer på tal.

Jag har förstått det. Det gjorde mig intresserad och fick mig att köpa en av mastringarna...

Är det verkligen Cat. 422-846 211-2?

Japp. Uprising 422-846 211-2.

Jag kan ha saltat lite väl mycket i basen, men dom inställningarna tycker jag funkar och framför allt då på förstaspåret. Jag ska göra en ny lyssning i morgon, med "andra öron", men jag har svårt att tro att skillnaden blir så stor. Den där diskantpuckeln var riktigt otäck, framför allt när jag drog på. Tunt lät det också (inte bara p.g.a. den vassa diskanten).

[RogerJoensson]

Jag blir inte klok på denna produktion. Det är väldigt skruvat ljud, redan från mix, gissar jag. Spår 1 är mest extremt. Genomgående är den där visslande diskanten (med centrum 7-8KHz), men inte lika mycket på alla spår. Ett par spår som väl var innerspår på LP:n är mildare i diskanten (men skitigare) och funkar utan dämpningen. Kanske anpassade eller valda som innerspår för att det inte skulle dista för illa på vinylen...

[jeff_belowski]

Jag blir inte klok på denna produktion. Det är väldigt skruvat ljud, redan från mix, gissar jag.

Det är väl lite det som kännetecknar musik-produktion från Jamaica?

[Almen]

Jag har Uprising från 2001, "Mastered at Sterling Sound by Ted Jensen". Den har vass diskant och är svår att dra på volym med, förmodligen ligger topparna vid nollan och småklipper - den låter luftigt, trots allt. Men åh, vad den skulle kunna låta bra. Minns första gångerna man hörde den, första fyllan, svajande till Forever Loving Jah, Could You Be Loved...

Kan köra en Masvis på den.

Det har ju precis kommit en superduperutgåva av Legend, inkluderande en surroundmix av Bob Clearmountain. Som vanligt verkar tvåkanalsstereon vara komprimerad, medan surrounden tydligen har bibehållen dynamik. Jag är lite sugen. Men om man vill ha tvåkanalen orörd så borde väl original-CD-utgåvorna vara OK?

[RogerJoensson]

Jag blir inte klok på denna produktion. Det är väldigt skruvat ljud, redan från mix, gissar jag.

Det är väl lite det som kännetecknar musik-produktion från Jamaica?

Jo, men tar man låtarna på Legend 1984 (de flesta är äldre), så är de visserligen komprimerade (det var väl så man mixade/mastrade), men klangligt når nog inget spår upp till denna trumhinneborrande höjd. Kanske hade nya sämre högtalare införskaffats till Uprising, eller hade mixaren/mastraren blivit hörselskadad, vad vet jag. Uppenbarligen gjorde inte remastraren något åt det i så fall och då kan man ju undra varför det skulle remastras och varför man på div forum tycker att det är väl gjort.

[RogerJoensson]

Jag har Uprising från 2001, "Mastered at Sterling Sound by Ted Jensen". Den har vass diskant och är svår att dra på volym med, förmodligen ligger topparna vid nollan och småklipper - den låter luftigt, trots allt. Men åh, vad den skulle kunna låta bra. Minns första gångerna man hörde den, första fyllan, svajande till Forever Loving Jah, Could You Be Loved...

Men om den nu har vass diskant redan 1994 där inte mycket verkar mastrings-typ-klippa hårt, så har det kanske inte med klippning att göra.

Det har ju precis kommit en superduperutgåva av Legend, inkluderande en surroundmix av Bob Clearmountain.

Remix då? Jag är lite kluven till den typen av ombearbetning, men i det här fallet så kanske...

Som vanligt verkar tvåkanalsstereon vara komprimerad,

medan surrounden tydligen har bibehållen dynamik.

Men, varför surround på en gammal inspelning? Njae, det tror jag inte jag vill...

Jag är lite sugen.

Köp! -Och rapportera här!

Men om man vill ha tvåkanalen orörd så borde väl original-CD-utgåvorna vara OK?

Men, finns det några tidiga "original cd" utgåvor? En snabb flukt på discogs.com gav inget tidigare än 1991 (tror jag, samt några som inte var angivna årtal för).

[RogerJoensson]

Barry Diament remaster 1994:

[Almen]

Jag har Uprising från 2001, "Mastered at Sterling Sound by Ted Jensen". Den har vass diskant och är svår att dra på volym med, förmodligen ligger topparna vid nollan och småklipper - den låter luftigt, trots allt. Men åh, vad den skulle kunna låta bra. Minns första gångerna man hörde den, första fyllan, svajande till Forever Loving Jah, Could You Be Loved...

Men om den nu har vass diskant redan 1994 där inte mycket verkar mastrings-typ-klippa hårt, så har det kanske inte med klippning att göra.

Nä, så kan det naturligtvis vara. Man öste väl ibland på med diskant även på vinylmastringar för att de skulle låta "krispigt". På CD:n från 2001 finns i alla fall pucklar runt 600 Hz, 9 kHz och typ 17 kHz.

medan surrounden tydligen har bibehållen dynamik.

Men, varför surround på en gammal inspelning? Njae, det tror jag inte jag vill...

Fanns ju gott om QUAD-utgåvor på 60-/70-talet. Det är mumsigt, speciellt för musik med en massa olika rytminstrument och baktakter.

Men om man vill ha tvåkanalen orörd så borde väl original-CD-utgåvorna vara OK?

Men, finns det några tidiga "original cd" utgåvor? En snabb flukt på discogs.com gav inget tidigare än 1991 (tror jag, samt några som inte var angivna årtal för).

1990 var tidigaste Uprising, verkar det. Legend släpptes 1984 på CD.

[RogerJoensson]

Nä, så kan det naturligtvis vara. Man öste väl ibland på med diskant även på vinylmastringar för att de skulle låta "krispigt".

Inte alls omöjligt. Hade sedan skivköparen tur så hade mastraren eller vinylens begränsningar gjort en återställning, åtminstone delvis.

Fanns ju gott om QUAD-utgåvor på 60-/70-talet. Det är mumsigt, speciellt för musik med en massa olika rytminstrument och baktakter.

Jag menade på inspelningar som inte getts ut så tidigare. Att man kanske gör om lite för mycket om man tillför det nu 30+ år senare.

På CD:n från 2001 finns i alla fall pucklar runt 600 Hz, 9 kHz och typ 17 kHz.

Liknande då... Undrar fortfarande om vinylen verkligen låter på detta sätt, eller om det har mildrats på vägen.

[Almen]

Coming in from the Cold, 2001 års mastring:


Intressant nog är frekvenskurvorna i stort sett identiska för denna och 94:an.

[RogerJoensson]

Ja, den ser ju ut att låta ännu värre (idiotklippning)...

[Almen]

Ja, den är smärtsam att dra upp volymen på.

Men som sagt, frekvenskurvorna indikerar ju att diskantproblemen ligger redan i mixningen, eller att man varit rädd att gå in och EQ:a för hårt (vilket ter sig märkligt när man ser Ted Jensens dynamikslakt).

[RogerJoensson]

Ja, den är smärtsam att dra upp volymen på.

Men som sagt, frekvenskurvorna indikerar ju att diskantproblemen ligger redan i mixningen, eller att man varit rädd att gå in och EQ:a för hårt (vilket ter sig märkligt när man ser Ted Jensens dynamikslakt).

Ja, helst skulle man vilja komma över banden det mixades från, så man verkligen kunde komma åt det som sticker i öronen, utan att påverka det som ligger mer rätt...

Jag har skruvat hit och dit. Rätt drastiska eq-förändringar (och ett trick till). Det är inte optimalt, men det passar i alla fall mina öron bättre:
http://www.lineaudio.se/bla/Faktiskt/Coming%20in%20from%20the%20cold%201994%20remasterremaster%20compare.mp3

Man bör vara medveten om att när man lyssnat på den senare delen (1994 mastern oförändrad) så kommer min remaster-remaster att låta dov eftersom hörseln försökt anpassa sig (orsaken till att diskantracetävling fungerar vid A/B testning).
Det faktum att hörseln delvis lägger sig har gjort det extra jävligt att hitta en motkompensation som funkar. Än är jag nog inte färdig. -Irriterande att man inte kan ge sig. -Men nu går det att dra på utan att få skavsår.

Om man vill veta hur det egentligen låter bör man rensa/vila öronen efter man lyssnat på den diskatiga mastern (andra halvan), innan man går på och bedömer igen. Man kan då gå direkt på den andra halvan, om man vill se var den ligger, men att gå direkt från extremdiskaten till första halvan kommer troligen att get ett missledande intryck av den första. Grrr.

[Almen]

Ja, den är smärtsam att dra upp volymen på.

Men som sagt, frekvenskurvorna indikerar ju att diskantproblemen ligger redan i mixningen, eller att man varit rädd att gå in och EQ:a för hårt (vilket ter sig märkligt när man ser Ted Jensens dynamikslakt).

Ja, helst skulle man vilja komma över banden det mixades från, så man verkligen kunde komma åt det som sticker i öronen, utan att påverka det som ligger mer rätt....

Det kan ju vara en fördel med en ny surroundmix, för då brukar man utgå från flerspår och köra ned för mixning. Blir ju mindre brus i slutändan också.

[MultiMan]

Hmm, jag har alla Marley-CD från 2001 och vill minnas att jag tyckte de lät bra, men nu är det ett tag sedan jag lyssnade.

Ted Jensen verkar ju dessutom omtyckt här: http://forums.stevehoffman.tv/threads/t ... ad.350228/

Har mer av honom ser jag, t ex Aretha Franklin-boxe Queen of Soul, men den har jag inte lyssnat på sedan köpet förra året.

[PekkaJohansson]

Ted Jensen verkar ju dessutom omtyckt här: http://forums.stevehoffman.tv/threads/t ... ad.350228/

Jag vill i all välmening inskjuta att man bör ta en hel del av omdömena på Hoffmans forum med några matskedar salt. Medvetenheten om masteringprocesseringens förödande effekter på musiken tycks där, som på många andra diskussionsfora, vara liten. Nästan varje masteringtekniker tycks ha sin egen fanclub oavsett vad hen har åsamkat originalproduktionen. Jag har förslösat en ganska tjock bunt hundralappar på skivor som har höjts till skyarna på sagda forum och som har visat sig vara usla.

Jag ber att få återkomma om Diament och Marley.

Med vänlig hälsning

Pekka