Ja, ännu en tråd om F/E-lyssning då. Själv är jag ju rätt övertygad om att det är ett utmärkt sätt att testa prylar. Icke desto mindre ska förstås metoden utsättas för kritisk granskning och nu när en tanke slog mig så tänkte jag att det är bäst att ventilera den så får vi se vad det blir för kommentarer.
Efter vad jag förstår så testar LTS effektförstärkare med konstlast, och utstyrd så att en CD med full utstyrning ger ett par dB under klippning. Så gick det iaf till den enda gång som jag har varit med om F/E-lyssning. Det betyder att om förstärkaren klipper mjukt, så kommer den att ge distorsion med en fullt utstyrd CD. En förstärkare med plötsligt ökande distorsion klarar det dock galant, eftersom det inte går att nå taket där distorsionen börjar.
Funderar man en stund så inser man att detta gynnar förstärkare med lavindistorsion och missgynnar rörförstärkare som ju klipper mjukare.
Studerar man konstlasten så ser man också att impedansen vid 1kHz (som ju är frekvensen som används för att hitta klippgränsen) är ganska hög. Det gör att andra frekvenser, där konstlasten lastar hårdare, dras det mer ström, och klippgränsen sjunker då. En förstärkare med klen nätdel eller mjukklippning kan alltså potentiellt dras in i (nära) klippning vid andra frekvenser, och det är förstås hörbart.
Problemet är inte enkelt lösbart. Vilken nivå ska man egentligen lyssna på? Vem ska bestämma den?
Pliis håll diskussionerna till just detta. Jag vill inte ha en tråd till om andra aspekter på F/E. Såna har vi redan haft för många.