Verkningsgrad och Strömstyrka på en hemmabioförst?

[HippHipp]

Håller på med ett litet skolarbete och skulle behöva lite kvalificerade gissningar/faktauppgifter på "normal" verkningsgrad/effektivitet och strömstyrka på en normal hemmabioreciever, typ Denon 2105 eller liknande.

Mycket tacksam för (snabba) svar!

[Svante]

För klass B gäller ungefär att förbrukad effekt är matningsspänning gånger medelvärdet av strömen som levereras till lasten (inte effekttivvärde alltså), medan levererad effekt förstås är levererad ström, gånger levererad spänning (effekttivvärden). Resistiv last antagen. Detta gör att verkningsgraden varierar med hur mycket effekt slutsteget levererar. Klass AB är nära detta, åtminstone vid höga effekter. Det kommer till lite förlusteffekter som viloströmmen ger.

Eller hur, Morello?

[Morello]

Ja, det stämmer.

Ur detta kan man konstatera att verkningsgraden är maximal vid full utstyrning.

[jonasp]

Men kanske Morello/Svante kan ge något svar på själva frågan också? Om vad en typisk verkningsgrad kan uppgå till i ett typiskt lastfall?

Bryston, som varit på tapeten, anger en del siffror på sina grejor. De kan nog ses som ytterst välkonstruerade exempel på klass-AB-förstärkare.

Tittar du här ser du att en Bryston 4B SST gör av med 2100W vid full effekt i 8 resp 4 ohm. Det motsvarar som bäst en verkningsgrad om 47,6%.

/J

[Morello]

Det är i princip omöjligt att svara på, eftersom även nätaggregatets verkningsgrad kommer in i ekvationen.

Neglegeras nätdelens förluster kan man räkna med cirka 70% vid full utstyrning.

[WuXian]

Strömstyrkan beror på många fler föränderliga faktorer

Min ellärare på gymnasiet påstod att det tekniskt bästa...

(han angav inte om han menade effekt-,
eller effektivitetsmässigt*)

...vore att använda högtalare med samma impedans,
som förstärkarens utimpedans. De bipolära transistorerna
tycker annorlunda enligt nätuppgifter, kanske MOS-FETarna
klarar något dylikt utan att brinna upp /Gôtt Mos isåfall

*kan han ha avsett strömstyrke-mässigt?

[Morello]

Har man en utgånsgimpedans Z och vill överföra maximal effekt, bör denna lastas med konjugatat till Z, dvs Z*. I fallet med en resistiv utgångsimpedans, skall steget lastas med samma resistans.

Ovanstående är dock irrelevant för audioslutsteg. En ellärare på gymnasiet är kanske inte rätt person att konsultera i dessa spörsmål.

[jonasp]

Tja, läraren har väl helt rätt, om man bara vill få ut effekt.

Men för en generell förstärkare som ska driva lite olika högtalare är det ytterst olämpligt att fundera i dessa banor...

Att anpassa utimpedansen hos förstärkaren till lasten kan dock ha intressanta applikationer.

/J.

[IngOehman]

Att belasta en förstärkare med högtalare vars impedans matchar slutstegets intrinsiska impedans (för jag hoppas givetvis att det är rimligt motkopplar således att utimpedansen är mycket, mycket lägre än högtalarimpedansen!) är ett utmärkt sätt att garantera att man inte kommer i närheten av 70% verkningsgrad, ens vid full utstyrning (med ensam sinusvåg skall tilläggas).

Å andra sidan kan man ifrågasätta att ange just verkningsgraden för en fullt utstyrd sinus.

Musik består ytterst sällan av en ensam sinusvåg, och praktiska verkningsgraden för ett Klass B- (eller AB)-steg uppgår ytterst sällan till mer än 50 %, ens om man spelar högkomprimerad radiomusik på gränsen till klippning. Spelar man välljudande musik ligger verkningsgraden med största sannolikhet för det mesta under 10 %, ofta under 1 % vid spelning på "självvalda" nivåer, till skillnad från "så starkt det går".

Men det finns knep att ta till för verknigsgradsfreaken! Vill man ha verkligt hög verkningsgrad ur sin förstärkare så spelar man förstås uteslutande lågfrekvent 4-kantvåg, fullt utstyrd.

Då når man faktiskt i närheten av 100%, oavsett om man använder en klass B-, Klass AB eller en Klass A-förstärkare!*

Men det låter förjävligt! Man vill inte lyssna på det. Musik är mycket mysigare.


Vh, iö


*Högtalarens verkningsgrad är förstås en annan historia...