Det är ju inte riktigt entydigt vad "metallmembran" är för nåt. Det går ju att göra det mjut som plast. Sen spelar ju membranets form väldigt stor roll.
En högtalare där de uttryckligen försökt få "plastlikanande" egenskaper från en metallkon är Acoustic Energy Reference 1. Knäpper man försiktigt på membranet så låter det verkligen som plast också. Jag tror att det de ville uppnå med det elementet är den snabba våghastigheten som metallen ger, parat med den kontrollerade uppbrytningen som ett mer "plastiskt" material ger.
Fnurran som ses i en del element har mycket med konupphängningen (gummikanten) att göra och hur väl den matchar konen. I vissa fall, som tex Satori-elementen, har de som ett uttryckligt mål att få så hög QMS som möjligt. Dvs upphängningen har väldigt låg dämpning och det verkar ge en väldigt tydlig påverkan på frekvensgången och impedanskurvan.
Men det är ju sant att element med membran i metall (eller andra hårda material) inte brukar ha det där problemet. Vad kopplingen till membranmaterialet är vet jag dock inte. Kanske något med våghastigheten i materialet? Eller är det styvheten?
Hårda membranmaterial brukar dock vara något av en vattendelar. Frågan man då kan ställa sig är det för att de elementen tenderar att tillföra en "karaktär" eller saknar de en sådan (jämfört med element med annat membarnmaterial). De tenderar att ha relativt sett högre tredjeton i relation till andratonsdist vilket kan förklara varför åsikterna går isär.
Troels har ju gjort tre versioner av samma högtalare där han använde SB-Acoustics papper, plast och metallmembran. Hade varit väldigt intressant att jämföra de tre.*
http://www.troelsgravesen.dk/SBAcoustics-61-NAC.htmhttp://www.troelsgravesen.dk/SBAcoustics-61-MFC.htmhttp://www.troelsgravesen.dk/SBAcoustics-61-NRXC.htmedit: * efter att de korrigerats så de har samma frekvensgång förstås. De har kanske olika spridning också så det skulle ju behövas korrigeras så de blir någorlunda lika. Dvs om det är inneboende elementegenskaper som man vill undersöka.