IngOehman skrev:Njae... Patrik är helt enkelt inne på fel spår när han tror att lådan i piP bara gjorts "tillräckligt styv", och som därför kan förbättras genom att förstyvas. Tankefelet han gör tycks vara att han tror att hans sätt att tänka är rätt och att kompromisstanken därför måste prägla även andras utvecklingsmetoder.
Så är det dock inte alls.
I piP-lådfallet har jag faktiskt snarare gjord lådan tillräckligt mjuk (fast tillräckligt styv är det faktiskt också sant att den är, men det beror på vilken frekvens man adresserar...).
Med "tillräckligt styv" menar jag att rörelserna i lådväggarna (lågfrekvensandningen) inte får "kosta bas" - det vill säga de måste vid frekvenser långt under mode-frekvenserna vara så små att lådans (negativa) bidrag blir försumbart (avsevärt mycket mindre än effekterna av variationen från de bästa tillverkningstolerander som går att åstadkomma). Sett ur denna aspekt är piP-lådan "tillträckligt styv"!
Med "tillräckligt mjuk" (eller rättare sagt precis rätt mjukhet) menar jag två saker i detta fall:
1. Att lådan i piP faktiskt är avsedd att bidra med lite energi i mellanregisterområdet, eftersom det ger geometriska fördelar. De moder som finns i lådan dör snabbt och ligger i registret 350 - 600 Hz där de gör lite nytta för att motverka den stigande riktverkan hos systemet (man skall dock inte överdriva deras betydelse, det är en i förhållade till alla andra egenskaper de givits, rätt marginell finess, men inte försumbar). Vid ungefär 1 kHz behöver lådan inte tillföra något längre, utan bör hellre börja bidra med riktverkan - vilket den tack vare baffelformen gör. För där sprider elementet extremt mycket. Det har i själva verket en svacka rakt fram placerad i oändlig baffel.
2. Mjukheten behöver därtill vara tillräcklig för att potentiella resonanser skall kunna få underbart låga Q-värden/extremt korta utklingningstider.
(Eftersom Q ~ sqr(k*m)/Dm, och Dm primärt utgörs av materialets intrinsiska förluster och de på insidan adderade från dämpmaterialet, blir k en Q-ökande parameter. ) Jag har kort sagt försett piP med en låda som är
exakt som jag vill ha den, och jag avråder å det bestämdaste från att ändra på den på något sätt som riskerar signifikant påverka innervolymen, yttervolymen, dämpningen eller styvheten.*.
Jag har under utvecklingsperioden byggt den både i tjockare och tunnare versioner, liksom med större dämpning - vilket i samtliga fall förfelade dess egenskaper, det vill säga de jag sökte.
Den har dock fått ett stag - som är absolut nödvändigt för att få upp lådans fundamentalmod till exakt rätt frekvensområde, klyva den i två och därtill ge dem en mycket kort utklingningstid.
För den som är orolig för att högtalaren skulle fördröja energi på ett problematiskt sätt visas här ett sin^2-svar från piP i jämförelse med två (mycket goda och välingenjörade) högtalare med konventinella delningsfilter - bara för att sätta saker i proportion...
Ino piP:(Den översta kurvan är den elektriska insignalen till högtalaren, den undre är den akustiska utsignalen från piP)[ Bild ]
Och här syns de akustiska utsignalerna från två konventionella MYCKET välkonstruerade 3-vägs högtalare: (Samma insignal som bilden ovan.)[ Bild ]
Det kan tilläggas att de två senare exemplen har en grupplöptid som är ganska frekvensberoende, och denna effekt är fasorsakad. Man kan därför diskutera om det valda fasläget (som jag inte tror är valt med hänsyn till vilken pol som är röd och vilken som är svart, utan för att få nollfas mitt i audioområdet) är det som visar högtalarna ur sin bästa sida? Exempelis kan man ju hävda att man skall ta fasta på begynnande signalens fas (HF komemr först), och i så fall ser det ju ut som om de båda är uppånervända.
För att inte riskera att göra någon av högtalarna orätt kan jag visa hur pulssvaret ser ut om man fasvänder dem också (har spegelvänt bilden vertikalt):
[ Bild ]
Bättre eller sämre?
Bedöm själv!
Hursomhelt: Om Patrik vill mäta sin^2-pulssvar på sina egna högtalare så hjälper jag honom gärna med den saken - med förhoppningen att han därefter skall ägna energi åt att ta hand om de ofantligt mycket större problemen med fördröjd energi från dem.
(Istället för att som nu älta denna ändlösa förtalskampanj mot Ino Audio, med ständigt nya illasinnade spekulationer/okunniga gissningar.
Det kan tilläggas att man, om man så önskar, kan placera en mikrofon 1 mm från den lådvägg som rör sig allra mest (valfri sida strax ovanför mitten) hos piP, och då är man samtidigt ungefär 20 cm från elementen (=200 ggr längre sträcka) med mikrofonen.
Mäter man tonkurvan där (där alltså kvoten mellan avstånden är 200 ggr till "högtalarelementets nackdel"
jämför med normal lyssning på systemet) så ser man att frekvensgången fortfarande är inom några få dB genom hela mellanregisterområdet!
(Normerat mot en närfältsmätning på baselementet lämpligtvis.)
Och mäter man i ett normalt rum blir faktiskt bidraget från rummet så stort (trots mätmikrononens extrema närhet - 1 mm - till "den vibrerande väggen") att lådans bidrag inte med lätthet går att skilja ut från rumsbidragen!
Så pass "harmlösa" är faktiskt bidragen från lådan - om man är rädd för dem. Fast det skall man förstås inte vara eftersom de är både avsiktliga och en väsentlig del av konstruktionen. Jag har arbetat länge med att få till kabinettet precis rätt.
Vh, iö
- - - - -
*Det kan dock nämnas att jag vid ett tillfälle givit mitt välsignande åt en mindre förändring av ett par piP-kabinett, nämligen när Belker frågade om det var görligt utan att riskera välljudet. Han försåg sina piP-lådor med ett lite tjockare fanér än vanligt. Eftersom det han avsåg göra verkade kunna bidra med i samma storleksordning ökad massa, fjädring och dämpning (=oförsämrat god utklingningsegenskap), och det dessutom i det stora hela verkade vara en marginell förändring, tyckte jag att det var ok. Men det var gränsfall att jag vågade gissa att förändringen skulle bli harmlös.
PS. Det kan tilläggas att den lilla vågningen man ser efter huvudpulsen (cirka tre perioder med intervallet 190 us) på pulssvaret från piP, är en viktig del av den stereosystemkorrektion som är gjord för att de skall klinga maximalt neutralt över ljudbildens bredd. Samma finns med synligt när man mäter "icke-psykoakustiskt" på alla Ino-högtalare. Den yttrar sig då# i frekvensplan som en synlig korrektion om mindre än +/- 0,8 dB).
#Läs: Mätt med mätmikrofon på en högtalare i mono-aktion. Alltså till skillnad från att mäta psykoakustiskt = på två högtalares bidrag integrerat över hela ljudbilden, såsom deras klang yttrar sig vid trumhinnan på ett hörande öra - korrelerat till en verklig rörlig teoretisk idealljudkälla som gör samma rörelse i rummet.