Rapid skrev:Aha, så man kan säga som det står i länken, att open loop polerna ska vara högre upp i frekvens än insignalens bandbredd? Då borde väl signalen nå utgången/ingången tillräckligt fort? Nästa begränsning är väl ljusets hastighet?
Nej, inte alls. open-loop-polerna är möjliga att variera ganska mycket utan att nämnvärt påverka slew-rate.
I rimliga slutsteg är lägsta open-loop-polen ofta snarare lägre än 100 Hz än mycket högre.
Slewrate begränsas av ganska specifika egenskaper i de inledande stegen: det finns kondingar som ska kunna laddas upp och ur snabbt nog. Och de strömkällor som ska driva kondingen/kondingarna är då begränsningen. Den kondensator som dominerar slew-raten är nog oftast den som bestämmer stabiliteten, dvs den dominerande polen. Man fastställer förstärkningen, sen vilken frekvens som openloopförstärkningen ska gå ner till 1 med 6dB/oktav .vid, och därmed bestäms kondingen. (tillsammans med maximal openloop-förstärkning ger då detta den dominerande open-loop-polen. Den är inte så hemskt intressant, därför att den beror av rätt okontrollerbara egenskaper. Det viktiga är att förstärkaren når 0dB förstärkning med << 180 grader fasfel.). Sen eldar man på med drivström till kondingen så det går snabbt nog, dvs hänger med vid högsta intressanta frekvens vid höga nog signalnivåer.
"Elda på" verkar kunna bli ganska så komplext. Alltså, mekanismen är komplicerad, men lösningarna blir ganska enkla. Se Douglas Selfs bok Audio Power Amplifier Design Handbook, t ex.
Om du inte förstår vad författaren skriver kan det vara så att du behöver bli bättre på att läsa.
Självbevarelsedriften säger mig att jag bör uttrycka mig försiktigare på ett sånt här forum.