Jag svarade egentligen aldrig på ursprungsfrågan, vilken är mycket intressant eftersom problemet är allmängiltigt. Hur stor blir den praktiska förskjutningen för diskantelementet?
Vi väljer en av enheterna med xmax på 0,1 mm, D2904/950000 (D2904/980000 ger ett snarlikt resultat om man håller ljudtrycket konstant), och simulerar membranförskjutningen med musiksignaler så att man kan bedöma det hela bättre. Simuleringen är linjär eftersom jag avstår ifrån att modellera magnetkretsen (Bl(x)), vilket betyder att förskjutningarna egentligen blir lite mindre över 0,1 mm eller så (vad viktigare är, distorsionen blir dock inte mindre för det).
Utspänningen från förstärkaren sätter vi till 40 Vp (d.v.s. ca 100 Wrms i 8 ohm) med högpassfilter i form av ett 3:e ordningens Butterworth med delningsfrekvensen 2500 Hz.
Några slumpmässigt utvalda, men sannolikt hyggligt krävande, musikfiler står för insignalen:
AC/DC - You Shook Me All Night Long
Maroon 5 - Best 4 U
Daft Punk - Get Lucky
Vi ser att samtliga musiksignaler ger maximala förskjutningar större än 0,1 mm, vilket leder till en hel del distorsion. Den specificerade känsligheten är 91 dB / 2,83 V / 1 m och med ett bas/mellan-element med samma känslighet samt toppfaktorn för AC/DC om ca 13 dB, för Maroon 5 ca 9 dB och för Daft Punk ca 12 dB, får vi medelljudtrycksnivåer om 98 dB, 102 dB och 99 dB på en meters avstånd. M.a.o., med höga men inte orimliga nivåer får vi ganska tydliga problem med normala musiksignaler och det går dessutom säkerligen att hitta värre prövningar om man försöker.
Slutsatsen blir att om man tycker om att spela högt, speciellt i ett större eller mer dämpat rum, så bör man välja ett mer kapabelt element. D2905/950000 med xmax om 0,4 mm kommer förstås inte att ge några problem i detta avseende, men istället kan den dåliga spridningen för de högsta frekvenserna vara problematiskt.
En diskant tål typiskt 5-10W typ.
