jansch skrev:petersteindl skrev:Fast, själv ser jag själva signalöverföringen som analog. D v s analog signalöverföring av digital kod, till skillnad från analog signalöverföring av analog kod. Man kan titta på den analoga signalen på ett oscilloskop. Den analoga signalen med sina stigtider till följd av filter innehåller digital kod. Blir ungefär som en fyrkantsvåg som är filtrerad på ett eller annat sätt.
Mvh
Peter
Med den tolkningen finns inte begreppet digital signal. Signalen mellan 2 logikkretsar på ett kretskort är då analog. I själva verket finns då inte digitala logikkretsar och ej heller digital signalbehandling. Alla datorer,routrar, bistabila vippor,processorer, osv är analoga.
Detta stämmer ju! Eller hur?
Digital logik finns ju endast i form av två statuslägen som mänskligheten med alla sina begränsningar försöker visualisera med begreppen "1" och "0" och därmed går det att nyttja i ett binärt talsysten. Så fort vi kopplar samman de logiska statuslägena med ett måttsystem, t.ex spänningspotential eller fasändring eller vad som helst så "skiter det sig".
Så frågan är:
- ska vi förändra världen och kalla ALL elekronik för analog
- eller ska vi sätta gränsen vid att endast vågformer som liknar fyrkantvåg är digital teknik.
- eller kan vi definiera skillnaden mellan analog signalbehandling och digital signalbehandling på något annat sätt?
Jag höll några seminarier i vad digitalteknik var/är på 70-talet vilket gjorde att jag var tvungen att tänka till hur man beskriver det pedagogiskt. På senare tid när CD spelare först kom och sedan digitalisering av inspelningar kom "föll alla bitar på plats".
Jag såg också först signalöverföringen som analog......
Så här ser jag det och det överensstämmer också då med de försök till definitioner man kan hitta på nätet.
- I en digital miljö överförs information genom att representera två statuslägen och därigenom ges möjlighet att koda numeriskt binär information.
- Analog information är okodad och representerar i varje ögonblick tänkt signalstyrka
(Man får viss hjälp i att tolka ordet "analogi")
Så just det faktum att t.ex. USB protokollets avsikt att endast överföra två tänkta statuslägen gör överföringen till digital. Detta oavsett vilka "knep" man tar till, t.ex skifte mellan 2 potentialer som inte alls måste vara exakta, som i USB fallet.
Peter, var vill du sätta gränsen mellan digital signal och analog signal?
Jag har ännu inte svarat eftersom det kommer ta för mycket focus, energi och tid just nu. Jag kan skriva en kortfattad inledning.
Jag ser all information som kod. Allt som går att beskrivas med exempelvis ord är kod och det är i princip allt. Varje sanning, varje lögn, varje fantasi, varje atom och dess läge, varje matematisk formel, allt som hänt efter Big bang, allt som inte hänt, allt som skulle kunna ha hänt, allt som inte skulle kunna ha hänt. Och allt detta gäller även före Big bang från - minus oändligheten genom noll och till + plus oändligheten. All information gällande allt kan kommuniceras och finns alltid i en eller annan form och kan övergå från en form till en annan Eftersom informationen alltid finns, så finns även ett minne.
Då kan man använda ord som digitalt, analogt, tidsdiskret, tidskontinuerligt, binärt, m.fl. Det är olika kodsystem för att beskriva någon form av information. Kodning avser översättning av data eller information från en form till en annan. Översättning av kodad data till ursprunglig form kallas avkodning. Det ursprungliga kan kallas källkod. Kod är ett system av regler för att konvertera information — såsom exempelvis ord, ljud, bild eller rörelse — från en form till en annan form.
Nu är vi inne på inlägg som jag tidigare gjort i Steindl?-tråden, men som tyvärr knappt någon läst och troligtvis ingen förstått innebörden av. Det jag nu har skrivit är faktiskt det som kallas isomorfi, d v s om man har kod i ett system och kodar om denna kod med andra regler till ett annat system så är dessa system isomorfa om de uttrycker samma sak eller samma form. Det råder i så fall en isomorfi.
En kod betraktas vanligtvis som en algoritm som genom kodade strängar unikt representerar symboler från något källalfabet, som kan finnas i något annat målalfabet.
En förlängning av koden för att representera sekvenser av symboler över källalfabetet erhålls genom att sammanfoga de kodade strängarna. Man erhåller ord. Den minsta beståndsdelen i en kod kallas grafem. Det kan vara en bokstav i ett alfabet.
Digital kommer från engelskans digit som betyder siffra som i sin tur kommer från latinets digitus i betydelsen finger, att räkna med fingrarna. Det handlar om räkning med diskreta storheter, sådana som kan uttryckas med siffror som i sin tur kan uttryckas med bokstäver, exempel: 1 0ett, 0=noll, 2=två osv.
Data i form av siffror eller motsvarande diskreta tillstånd är således digital kod. Begreppet har generaliserats så att även information uttryckt via någon annan begränsad mängd av diskreta symboler, exempelvis bokstäver, ofta beskrivs som digital kod, även om både diskret och symbolisk kod egentligen är mer korrekta termer. Allt från hieroglyfer eller notskrift till det logiska lagringsformatet på en CD-skiva eller en webbsida är digital kod i en sådan bemärkelse.
Om den kodade informationen lagras, moduleras eller överförs som en kontinuerligt varierande storhet brukar den beskrivas som analog. Även ett pulståg är en kontinuerligt varierande storhet. Så är även en binär kod som uttrycks med ettor och nollor. Det kan vara PCM d v s pulse code modulation. Det uttrycks också som en kontinuerligt varierande storhet. Koden kallas digital kod men storheten är kontinuerligt varierande och kan ses på oscilloskop. Men för avkodning behövs tillhörande regelverk.
För digital systemteori betyder ordet digital diskontinuerlig, eftersom representationen av den digitala signalen ses som en matematisk diskontinuerlig funktion även om den i den fysiska/elektroniska verkligheten är precis lika kontinuerlig som i analoga sammanhang, d v s vägen mellan representationerna för etta respektive nolla är kontinuerlig.
Sedan kommer vi till begreppet tid. Finns tiden ens? Vetenskapen diskuterar det. Det finns rumstid. Det finns tidsdilation.
Är även tiden diskret till sin natur och i så fall har tiden ett minsta värde? Exempelvis kanske 5,391 06(32) × 10−44 s. Då kan man räkna ut denna tidsenhet i form av frekvens i stället. Mellan 2 tidsenheter Least significant time existerar således ingen tid. Detta är teoretiskt abstrakt men tillhör fundamentet för allt inom naturvetenskap. I så fall är tidsbegreppet ett diskret begrepp, men det behövs inte mycket till "filter" för att binda ihop dessa tidskvanta så att det uppför sig såsom ett tidskontinuerligt system.
Detta är en så kallad Planckenhet som är ett enhetssystem för mätning baserad på de 4 fundamentala konstanterna:
1. gravitationskonstanten G
2. Diracs konstant {\displaystyle \hbar }{\displaystyle \hbar } = h / (2π)
3. ljusets hastighet i vakuum c
4. Boltzmanns konstant k
Som du märker så kan ett sådant här inlägg bli hur långt som helst.
Det man kan förstå är att om man vill beskriva ”alltet” ända ner till atomnivå genom tiden från Big bang till idag eller 1000 miljarder år framåt genom att lagra all information, så begränsas informationen från ett oändligt antal samples till bara 0,18549 × 10^44 samples per sekund som representerar den minsta tidsenheten.
Detta är en början som jag har för avsikt att skriva i Steindl?-tråden samt med förlängning.
Mvh
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.