av phon » 2005-08-07 00:03
.... tyngden på elektrodbeläggningen ja .... ritar man på kristallen med en blyertspenna så sjunker frekvensen ... det har man ju gjort några gånger i forntiden ....
lite nostalgi så här på kvällskanten .....
Kristallslipning har också med audio att göra, själva slipmaskinen var gärna ett gammalt grammofonverk. Lägg till lite slippulver och fingerfärdighet så var det hela klart efter en stund.
Kristaller åldras, driver uppåt i frekvens. När man beställde kristaller så kunde man få snabbåldrade kristaller på några dagar, eller vänta flera veckor på åldring efter slipningen. Snabbåldrade fortsatte att åldras lite till så man beställde gärna aningen för låg frekvens.
Kristaller på höga frekvenser, kanske 50 - 100 MHz eller så svänger inte på grundton utan tredje, femte eller sjunde överton eller så. Obs udda överton. Beroende på hur kristallen skulle svänga så lade man snittet i kvartsstaven på olika sätt, vill minnas att AT-skurna var ett.
Ibland tappade dom kontakten med yttervärlden, kristallerna. Anslutningarna var i höljet formade som ett varv av en spiralfjäder, eller som en liten klämkontakt, där kristallskivan satt nedklämd. Själva skivan hade en guldbeläggning på ena och andra sidan med ett kvarts (sic) varvs förskjutning, dessa ytor gjorde sedan kontakt med fjädrarna.
Vill man ha stabil frekvens så stoppar man in kristallen i ugnen, men inte i den vanliga i spisen då, utan den ugn som sitter på kretskortet. Helt enkelt ett litet hölje över kristallen där man håller konstant temperatur med hjälp av lite uppvärmning med tillhörande styrelektronik. 70-80 grader sådär.
Hade en kristall lagt av så lödde men helt enkelt upp den och kollade anslutningarna, men oftast var själva kristallskivan spräckt i två delar. Det skramlar inte nödvändigtvis om en trasig kristall, delarna kan hållas på plats av varsin kontakt. Annars är det tydliga tecknet på tappad apparat att det skramlar hörbart om kristallen när man skakar.
Kristallstommar var en eftertraktad vara, dom användes för att tillverka nya kristaller. Således samlades utbytta kristaller i en burk för retur till tilverkaren, för att på så sätt dryga ut den inte alltför höga lönen, eller möjligen förstärka kaffekassan.
Före frekvenssyntesens tid gick det åt många kristaller i en kom-radioapparat, två per kanal, vilket kunde bli både tio och tjugo kristaller. Öppnar man ett kristallfilter så sitter det en hel hög kristaller inuti, eller ... såna filter finns väl inte heller nuförtiden ....
Håhå- jaja, det var bättre förr, ju förr dess bättre ...
