Vi hör ju inte över 20kHz . Vi hör ju inte ens upp till 20kHz efter x års ålder , så varför inom hifi talas det om toner över 20kHz när det kommer till musikåtergivning? Om det går spikrakt upp till 20kHz så vad spelar det för roll? Detta gäller signalen som matas in i förstärkaren dvs.
Det enda jag kan tänka mig är att när väl en signal ska förstärkas så behövs toner över 20 kHz för att det inte ska skapas lopper som påverkar signalen negativt , distorsion, frekvensgång? etc under 20 kHz. Om det fungerar så?
Ifall det är så att det behövs insignal en bit över 20kHz för att signalen ska kunna förstärkas rakt upp till 20kHz hur pass högt bör signalen gå? 40kHz, 80,120, eller?
Misstänker att det också har att göra med hur brant signaler klipps av . I vilket fall om någon kunnig kunde reda ut mina funderingar vore jag tacksam.
Nyquistfrekvensen/ Nyquistkriteriet
Nyquistkriteriet är ett annat ord för samma sak, nämligen att en signal som ska samplas inte får ha några frekvenskomponenter ovanför halva samplingsfrekvensen.
I princip är Nyquistfrekvensen samma som kanalens bandbredd men det förutsätter att det finns perfekta (ideala) filter som kan släppa igenom de önskade frekvenserna samtidigt som det kapar bort alla oönskade frekvenser. I praktiken använder man sig av översampling d.v.s. att sampla med en högre frekvens.
Som exempel har en ljud-CD 44 100 Hz som samplingsfrekvens. Nyquistfrekvensen blir då 22 050 Hz vilket är den högsta frekvensen som skulle kunna lagras i idealfallet. I praktiken gäller det att när ett filter släpper igenom signaler med lägre frekvens än 20 000 Hz och inte blockerar signaler förrän frekvensen når över 22 000 Hz blir en CD-skivas frekvensområde 0–20 000 Hz.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyquistfrekvensen
Så duger inte ovan nämnda? Måste det gå högre än 44.1? Här talas det om 96 kHz, varför fokus på det? Om det nu är samplingsfrekvens, ? Hur nu det funkar i sammanhanget. Blev det en fråga till.
viewtopic.php?f=9&t=71930&start=60
P.s jag vet att det finns fler som funderar på detta.