Experimentplatta – Bästa valet

[exmag]

Experimentera med kretsar innebär att man bygger upp den krets som är aktuell för tillfället och efterhand ändrar och/eller byter komponenter för att se om det blir bättre än tidigare. För att enkelt kunna göra detta behövs någon form av hjälp som ibland kallas “plattor”. Jag har testat några typer av dessa “plattor”. De som finns är luftkopplingar, brädkopplingar, bräda med spik kopplingar, experimentkretskort och experimentplatta.

Efter ett par veckors tester

Efter att ha testat alla versioner i ett par veckor har jag fått fram två vinnare. En av dem tar dock för lång tid att färdigställa men kan vara ett alternativ. Den andra, som är “vinnaren”, går fortare att färdigställa eftersom man hoppar över ett moment och inte behöver böja trådar osv.
Jag upptäckte också att det sämsta man kan använda ett kopplingsdäck till är att koppla kretsar och sedan experimentera med dem. Det blir rörigt, svårt att orientera sig och det tar en jäkla tid. Av flera olika typer av kopplingsmetoder anser jag att kopplingsdäck är sämst av de metoder jag testat:

20210923_200433.jpg (895.63 KiB) Visad 1812 gånger

Näst bäst

Man använder baksidan på ett större kretskort. Tejpa på ett papper och rita upp kopplingsschemat.
Därefter klipper man ut passande längder av naken kopplingstråd. Vik till de trådarna så de passar kopplingsschemats trådar och tejpa fast dem. Vissa av trådarna lödas ihop efter att de tejpats upp. Löd sedan fast komponenterna på utsedd plats. Experimenterandet kan börja.
Fördelen med detta är att man ser kopplingsschemat under sina lödningar och kan orientera sig direkt till platser man vill ändra.

trådkoppling.jpg (32.84 KiB) Visad 1812 gånger

Bästa metoden
Man gör som ovan men istället för tråd använder man koppartejp. Fördelen är att allt går så mycket fortare och enklare. En annan fördel är att när experimenterandet är klart tar man bort kopplingsschemat från laminatplattan och kan placera den på lämplig plats tillsammans med andra experimentkopplingar man gjort. Därefter är det lätt att ta fram den igen för att testa vidare.

Kopparband med klister jag köpte på Amazon.se från lagret i Sverige för ca 85kr (5mm X 10m):

y-kopparband-1a.jpg (96.55 KiB) Visad 1812 gånger

Öppnat:

y-kopparband-2.jpg (75.08 KiB) Visad 1812 gånger

Pilla upp skyddsfilmen:

y-kopparband-4.jpg (65.75 KiB) Visad 1812 gånger

Klistra fast på schemat:

y-kopparband-5.jpg (76.03 KiB) Visad 1812 gånger

Färdigklistrat:

y-kopparband-6.jpg (98.49 KiB) Visad 1812 gånger

Färdiglödade band och komponenter:

y-kopparband-7b.jpg (154.43 KiB) Visad 1812 gånger

Närbild på två lödningar:

y-kopparband-8.jpg (70.65 KiB) Visad 1812 gånger

Det går mycket lätt att löda banden och pappret under klarar värmen. Det finns också kopparband med ledande tejp. De måste dock importeras med en tullkostnad nästan lika med bandet själv.

Utöver detta kan man montera laminatskivan på en bräda och på den montera olika fästen för kontakter, brytare och potentiometrar mm.

[solhaga]

Bra genomgång.
Vad har laminatplattan för funktion?

[MacBruce]

Experimentera med kretsar innebär att man bygger upp den krets som är aktuell för tillfället och efterhand ändrar och/eller byter komponenter för att se om det blir bättre än tidigare. För att enkelt kunna göra detta behövs någon form av hjälp som ibland kallas “plattor”. Jag har testat några typer av dessa “plattor”. De som finns är luftkopplingar, brädkopplingar, bräda med spik kopplingar, experimentkretskort och experimentplatta.

Efter ett par veckors tester

Efter att ha testat alla versioner i ett par veckor har jag fått fram två vinnare. En av dem tar dock för lång tid att färdigställa men kan vara ett alternativ. Den andra, som är “vinnaren”, går fortare att färdigställa eftersom man hoppar över ett moment och inte behöver böja trådar osv.
Jag upptäckte också att det sämsta man kan använda ett kopplingsdäck till är att koppla kretsar och sedan experimentera med dem. Det blir rörigt, svårt att orientera sig och det tar en jäkla tid. Av flera olika typer av kopplingsmetoder anser jag att kopplingsdäck är sämst av de metoder jag testat:

20210923_200433.jpg

Näst bäst

Man använder baksidan på ett större kretskort. Tejpa på ett papper och rita upp kopplingsschemat.
Därefter klipper man ut passande längder av naken kopplingstråd. Vik till de trådarna så de passar kopplingsschemats trådar och tejpa fast dem. Vissa av trådarna lödas ihop efter att de tejpats upp. Löd sedan fast komponenterna på utsedd plats. Experimenterandet kan börja.
Fördelen med detta är att man ser kopplingsschemat under sina lödningar och kan orientera sig direkt till platser man vill ändra.

trådkoppling.jpg

Bästa metoden
Man gör som ovan men istället för tråd använder man koppartejp. Fördelen är att allt går så mycket fortare och enklare. En annan fördel är att när experimenterandet är klart tar man bort kopplingsschemat från laminatplattan och kan placera den på lämplig plats tillsammans med andra experimentkopplingar man gjort. Därefter är det lätt att ta fram den igen för att testa vidare.

Kopparband med klister jag köpte på Amazon.se från lagret i Sverige för ca 85kr (5mm X 10m):

y-kopparband-1a.jpg

Öppnat:

y-kopparband-2.jpg

Pilla upp skyddsfilmen:

y-kopparband-4.jpg

Klistra fast på schemat:

y-kopparband-5.jpg

Färdigklistrat:

y-kopparband-6.jpg

Färdiglödade band och komponenter:

y-kopparband-7b.jpg

Närbild på två lödningar:

y-kopparband-8.jpg

Det går mycket lätt att löda banden och pappret under klarar värmen. Det finns också kopparband med ledande tejp. De måste dock importeras med en tullkostnad nästan lika med bandet själv.

Utöver detta kan man montera laminatskivan på en bräda och på den montera olika fästen för kontakter, brytare och potentiometrar mm.

Mnja – det finns dock en rejäl uppsättning gratis emulatorer/simulatorer att nyttja, innan man behöver "förfalla" till att behöva "fysiskt prov-koppla"... (Själv är jag en "avhoppad matematiker" som fann det lämpligare att "räkna" snarare än "kolla om det blev bättre eller sämre av att kapa eller förlänga"). Men det var "på den tiden"... Numera behöver man knappast göra fysiska "provkopplingar", och om så ändå är fallet, skulle jag nog förorda wire-wrap.

[exmag]

Bra genomgång.
Vad har laminatplattan för funktion?

Isolera värmen från underlaget. Kan säker gå med en träskiva också eftersom pappret klarar det. Kan dock bli brännmärken med tiden på brädan.

[exmag]

Mnja – det finns dock en rejäl uppsättning gratis emulatorer/simulatorer att nyttja, innan man behöver "förfalla" till att behöva "fysiskt prov-koppla"... (Själv är jag en "avhoppad matematiker" som fann det lämpligare att "räkna" snarare än "kolla om det blev bättre eller sämre av att kapa eller förlänga"). Men det var "på den tiden"... Numera behöver man knappast göra fysiska "provkopplingar", och om så ändå är fallet, skulle jag nog förorda wire-wrap.

Jag har testat det också men valde bort det därför det är en krångligare modell av bräda med spik.
Den stora vinsten är att man kan bygga direkt på kopplingsschemat. Jag upplevde det som en ordentlig tidsförkortning och förenkling. När jag testade koppartejp kände jag att "jag hittat hem".

Teoretiska beräkningar styr in jobbet på rätt spår men teoretiska beräkningar klarar inte det där sista.

[solhaga]

Bra genomgång.
Vad har laminatplattan för funktion?

Isolera värmen från underlaget. Kan säker gå med en träskiva också eftersom pappret klarar det. Kan dock bli brännmärken med tiden på brädan.

Ok.

[jansch]

Mnja – det finns dock en rejäl uppsättning gratis emulatorer/simulatorer att nyttja, innan man behöver "förfalla" till att behöva "fysiskt prov-koppla"... (Själv är jag en "avhoppad matematiker" som fann det lämpligare att "räkna" snarare än "kolla om det blev bättre eller sämre av att kapa eller förlänga"). Men det var "på den tiden"... Numera behöver man knappast göra fysiska "provkopplingar", och om så ändå är fallet, skulle jag nog förorda wire-wrap.

Jag har testat det också men valde bort det därför det är en krångligare modell av bräda med spik.
Den stora vinsten är att man kan bygga direkt på kopplingsschemat. Jag upplevde det som en ordentlig tidsförkortning och förenkling. När jag testade koppartejp kände jag att "jag hittat hem".

Det är ju bra att du har hittat ett sätt som du tycker är enkelt och bra.

Teoretiska beräkningar styr in jobbet på rätt spår men teoretiska beräkningar klarar inte det där sista.

Det finns dock större "problem" med att använda labbkopplingar med långa sladdar och ledningar då de tillför reaktanser och risk för "koppling" mellan olika kretsar. Framförallt om hög råförstärkning finns och om det går mycket ström i vissa ledningar.

Det är väl också nackdelen med en helt teoretisk analys av ett kretsschema, fast tvärt om. Då ses oftast kopplingen mellan 2 punkter som ideal, d v s ingen påverkan på slutresultatet.
I verkligheten är ju aldrig en ledning ideal.

Jag har skrivit om det tidigare att t.ex matningsspänningar är väldigt känsliga på opam:ar och integrerade slutsteg. Inte när dom varierar "fritt" men när dom blir en del av kretslösningens egenskaper framförallt vid högre frekvenser.
Typisk, i praktiken, måste ju t.ex avkopplingskondensatorer för höga frekvenser sitta i direkt anslutning till benen på en opamp. Bäst är faktiskt att löda fast dom direkt på benen, dock i serieproduktion är ju det inte möjligt.

Det är mycket att tänka på......

[exmag]

Jag har testat det också men valde bort det därför det är en krångligare modell av bräda med spik.
Den stora vinsten är att man kan bygga direkt på kopplingsschemat. Jag upplevde det som en ordentlig tidsförkortning och förenkling. När jag testade koppartejp kände jag att "jag hittat hem".

Det är ju bra att du har hittat ett sätt som du tycker är enkelt och bra.

Teoretiska beräkningar styr in jobbet på rätt spår men teoretiska beräkningar klarar inte det där sista.

Det finns dock större "problem" med att använda labbkopplingar med långa sladdar och ledningar då de tillför reaktanser och risk för "koppling" mellan olika kretsar. Framförallt om hög råförstärkning finns och om det går mycket ström i vissa ledningar.

Det är väl också nackdelen med en helt teoretisk analys av ett kretsschema, fast tvärt om. Då ses oftast kopplingen mellan 2 punkter som ideal, d v s ingen påverkan på slutresultatet.
I verkligheten är ju aldrig en ledning ideal.

Jag har skrivit om det tidigare att t.ex matningsspänningar är väldigt känsliga på opam:ar och integrerade slutsteg. Inte när dom varierar "fritt" men när dom blir en del av kretslösningens egenskaper framförallt vid högre frekvenser.
Typisk, i praktiken, måste ju t.ex avkopplingskondensatorer för höga frekvenser sitta i direkt anslutning till benen på en opamp. Bäst är faktiskt att löda fast dom direkt på benen, dock i serieproduktion är ju det inte möjligt.

Det är mycket att tänka på......

Ja, jag har funderat en del på att ledningar kan bli för långa. Men kan man "få till det" i en sådan är jig bör det i vart fall inte bli sämre när allt tajtas ihop på ett kretskort.
Rolighetsfaktorn får vi inte heller glömma. Det är alltså roligare att experimentera på ett sådant här kort än på ett litet trångt kretskort.

[exmag]

Hittade en mycket intressant sida på alternativ till kretskort:
http://www.universumshistoria.se/PemE2Krets.htm