SBIR-fenomen (Speaker Boundary Interference Response) yttrar sig huvudsakligen när avståndet till begränsningsytan motsvarar 1/4 våglängd och leder till en kraftig dal i den utstrålade ljudeffekten. För ett avstånd till högtalarväggen om t.ex. 0,6 m, vilket är vanligt förekommande i normala uppställningar, ligger den första SBIR-dalen vid ca 144 Hz. Om man även har ett avstånd till golv om likaledes vanliga 0,7 m (SBIR-dal om 123 Hz), så har man ganska stora problem i den övre basen/undre mellanregistret. Observera att eftersom SBIR leder till påverkan på den utstrålade ljudeffekten, kommer detta att bli märkbart oavsett lyssningsposition.
Man kan inte tala om 2 ms överlag eftersom detta endast gäller för högre frekvenser. Under ca 200 Hz är hörselns förmåga att uppfatta rumsreflektioner som sådana svag och riktningshörseln fortsätter att vara nästan helt frånvarande upp till ca 500 Hz, där huvudets dimensioner börjar att bli någorlunda jämförbara med våglängden. M.a.o. kan man oftast förutsätta att LTAS-resultat korrelerar väl med perceptionen i det typiska frekvensområdet för SBIR-avvikelser, ca 80-200 Hz (och oftast även betydligt högre).
Ett effektivt sätt att reducera problemen med reflektion mot högtalarväggen är att utnyttja en stor baffel eftersom detta leder till riktverkan (baffelsteg) redan vid ganska låga frekvenser. Om man har högtalare med en mindre baffel måste man antingen dämpa högtalarväggen ganska hårt eller ekvalisera om man är ute efter en god återgivning.
Här är ett exempel för en källposition 0,6 m från högtalarvägg, 0,7 m från golv och 1 m från sidovägg och mottagarposition 3 m från högtalarvägg, 1 m från golv och 2 m från sidovägg (övriga väggar existerar inte här och absorptionsfaktorn är 0,2):
- SBIR.png (19.84 KiB) Visad 868 gånger
Notera dalen runt 135 Hz och begränsad påverkan för övrigt. För övrigt framträder denna dal även i den avstrålade ljudeffekten, vilket medför att den är märkbar i samtliga mottagarpositioner till skillnad från övriga avvikelser. Simuleringen gäller för en punktkälla och en verklig högtalare uppvisar ganska ordentlig riktverkan när baffeln börjar blir stor i förhållande till våglängden vid ca 200-500 Hz, så i praktiken är simuleringsresultatet endast giltigt ned till ca 200 Hz (eller ännu lägre för riktigt stora bafflar), d.v.s. påverkan för högre frekvenser blir betydligt mindre än här.