I-or skrev:goat76 skrev:Nu efter mer tids lyssning med ett bredare omfång av diverse musik måste jag säga att jag föredrar ljudet utan korrigeringarna i mellanregistret och presensområdet, det låter i mina öron mindre "ansträngt" och mer naturligt med den dip som finns där i mina högtalares responskurva. Jag upplever inte direkt att ljudet blir mer "tillbakalutat" utan korrigeringarna, utan snarare mer välbalanserat för helheten och inte samma "överrepresentation" från det frekvensområdet.
Om jag får spekulera:
Kanske blir det märkbart för mycket energi i just det frekvensområdet när två ljudkällor vars ljud infaller snett framifrån och mer riktat mot vardera öra, till skillnad från hur ljud rakt framifrån i en centerposition annars upplevs i verkligheten och att det då uppstår en naturlig avrullning av det aktuella frekvensområdet?
Den där gamla teorin de kallar för BBC-dipen kanske inte var så snurrig ändå?
Det är intressant att du har gjort massor av akustikåtgärder för att maximera ett tydligt direktljud utan tidiga reflektioner och alltför omfattande efterklang. För övrigt har du även ställt upp högtalarna i en liksidig triangel på ett ovanligt kort lyssningsavstånd om ca 2 m. Allt uppenbarligen med en ambition att så långt som möjligt efterlikna studiomiljö.
Då blir det aningen märkligt att du föredrar helt oekvaliserad återgivning eftersom detta inte ens är nära att motsvara klangbalansen i studion. Även med långt tidsfönster, vilket innefattar en stor andel rumsbidrag, infinner sig som framgår i dina mätningar en ganska påtaglig dal runt 2-7 kHz.
Jag har placerat mina högtalare som jag subjektivt tycker låter bäst, helt baserat på lyssning utöver den liksidiga lyssningstriangel som jag anser vara rätt. Och vad beträffar de akustikåtgärder jag gjort i rummet, i kombination med den möblering jag valt för ett trivsamt vardagsrum, så har det inte funnits möjlighet att åtgärda de allra tidigaste reflektionerna då möbler och fönster kommer ivägen för dessa. Om mitt mål var att efterlikna en studiomiljö så hade jag behövt göra om möbleringen av rummet av rätt omfattande grad. Målet har bara varit att få ner efterklangen i rummet genom en relativt jämn utspridning av absorbenter i rummet.
Mitt mål är (och har alltid varit) att optimera ljudåtergivningen för att musiken/ljudet på bästa sätt låta så likt hur jag uppfattar musik/ljud låta i verkligheten. Jag är alltså ganska obrydd i de "mellanhands-stationer" som kommer där emellan så som vad som anses vara en korrekt kurva, vilken nivå basen bör ligga på för att uppnå någon undersöknings genomsnittsnivå, eller hur spridningen från en högtalare bör vara för att den ska anses vara korrekt ur ett återgivningstekniskt perspektiv. Allt det är totalt ointressant för mig om min upplevelse av de parametrarna inte överenstämmer med hur jag upplever klang och balans av musik och ljud i verkligheten.
I det här fallet med mina högtalare, i mitt rum och med den uppställning jag finner låta allra bäst så låter det inte balanserat med de EQ-justeringar jag gjort baserat på den fönstrade mätningen. Åtgärden gagnar helt enkelt inte mitt slutmål att njuta av all den musik jag vill lyssna på, inte mer avancerat än så.
I-or skrev:Ytterligare en poäng är att trots att du har lagt ned mycket möda på att minimera inverkan av reflekterade ljudbidrag så leder den mycket ovanliga frekvensgång och spridning som ATC SCM40 uppvisar till att du runt 2-7 kHz lyssnar betydligt mer "på rummet" än man med normala högtalare gör i oåtgärdade lyssningsrum på lyssningsavstånd om runt 3 m. I en normal uppställning har man ungefär lika stora direktljudsbidrag och rumsbidrag, medan du trots det korta lyssningsavståndet och förhållandevis kort efterklangstid har tydlig dominans av rumsbidragen i detta frekvensområde.
Det är möjligt att det är så, och de åtgärder och den uppställning jag kommit fram till låter bäst är även de baserade på hur slutresultatet låter och vad jag upplever förbättrar densamma.
I-or skrev:I frekvensområdet 2-7 kHz har högtalarna i det här fallet ungefär lika mycket gemensamt med rundspridande konstruktioner som med konventionella dito. Som jag poängterade tidigare är det inte märkligt att man med en så pass avvikande frekvensgång och spridning som i det här fallet inte kan ekvalisera för konstant direktljudsfrekvensgång.
Att lämna dalen i frekvensgången helt utan åtgärd leder dock avgjort till en tydligt annorlunda klang än i studions kontrollrum hur man än vrider och vänder på det hela psykoakustiskt.
Japp, hur det ljudmässiga slutresultatet blir med en EQ-justering, där målet är att uppnå en så rak kurva som möjligt baserad på fönstrad mätning, kommer inte alltid att ge det bästa resultatet beroende på vilka avvikelser högtalaren har. Det finns uppenbarligen ett stort spann vad gäller diverse högtalares spridningskaraktärer så man får helt enkelt prova sig fram med den högtalare man har.
I-or skrev:(För övrigt faller din spekulation angående HRTF-relaterade skillnader från uppställningen. Även i kontrollrummet stod högtalarna uppställda på i princip samma sätt, vilket gör att ljudteknikern/producenten redan har ekvaliserat för uppställningens egenskaper.)
Jag håller med dig om att studioteknikern i de flesta fall har utformat ljudet i minsta lilla detalj tills att slutresutatet låter precis så som han vill vad gäller alla ljudmässiga aspekter. Men vi kan även konstatera att ljudproduktioner i det stora hela är "all over the place" vad gäller klangbalans, basnivå och allehanda andra avvikelser som utformar slutresultatet. Och inbakat i allt det så kan vi även konstatera att många lyssnare (inklusive juanth, Roger, Zappa och Thomas_A) föredrar en avvikelse i övre mellanregistret, en nivåsänkning som kan indikera att även flertalet studios högtalarsystem har en liknande "BBC-dip" i samma frekvensområde som påverkar produktionens slutresultat.
Nedanstående tre påståenden (som jag tror att du tycker eller har sagt) går dock inte riktigt ihop, så någon av dem måste bort!
1. Merparten av alla musikproduktioner är behäftade med diverse avvikelser vad gäller klangbalans, basnivå och allehanda andra fel och brister.
2. De allra flesta människor föredrar en högtalare med rak frekvensgång. (Egen notering: Rimligtvis borde det även innefatta merparten av alla de människor som arbetar med ljudproduktioner i studiovärlden)
3. Enligt undersökning gjord av Genelec har den genomsnittliga musikstudion högtalare som uppvisar en rak frekvensgång.
Så... vilken av ovanstående punkter överenstämmer inte med verkligheten?
I-or skrev:Faktum kvarstår dock att man för normala högtalare av konventionell typ kan vara ganska förvissad om att man med ekvalisering för nära konstant ofönstrad frekvensgång under 500 Hz och konstant fönstrad frekvensgång över 500 Hz uppnår en perceptuellt optimal klangbalans. Man slipper på så sätt den så svårhanterliga Circle of Confusion som annars ställer till det när lyssnarna försöker gissa hur det ska låta. Vissa inspelningar kommer att luta åt det skarpa hållet och andra åt det dova, tunna eller tunga hållet. Detta är helt enkelt ett utslag av tveksam frekvensgång i kontrollrummet och, minst lika viktigt, av rent artistiska val.
Slutligen vill jag utfärda en varning för alla som försöker att rent subjektivt hitta en god klangbalans. Att i stort sett uteslutande utgå från populärmusikproduktioner är närmast omöjligt eftersom man medvetet har rattat olika inspelningar både hit och dit, vilket inte minst sången på albumet Piece By Piece demonstrerar med all önskvärd tydlighet. Om man envisas med att undvika att mäta och ekvalisera enligt metoden i denna tråd rekommenderas därför de bästa audiofilinspelningarna av akustisk musik, vilka har som mål att så väl som möjligt återge ett akustiskt skeende som vi har mycket lättare att avgöra realismen för.
Det vi nog alla kan konstatera är att det saknas en standard, iallafall en standard som efterföljs i studiovärlden. Och även om du vill utfärda en "varning" för alla här att inte utforma klangbalansen i sitt ljudsystem efter subjektiv smak, så kan vi dock konstatera att de flesta ljudproduktioner nog är ljudmässigt utformade med en lyssning som inte alla gånger (och kanske väldigt sällan) har följt någon standard. Så med det sagt är det nog ingen större fara om medlemmarna här utformar sina ljudsystem utefter tycke och smak.
Allt här ovan är skrivet med glimten i ögat och jag har t.o.m skrattat flera gånger medans jag skrev det här inlägget, så ta det inte alltför allvarligt!
.
, och är egentligen påfallande hörselovänlig, speciellt vid höga ljudtrycksnivåer, men är så vanlig att de flesta inte ens noterar förekomsten. Dessutom har klangidealet för vissa genrer/epoker varierat kraftigt framförallt i basen.