Ingångsimpedans och känslighet på hörlursförstärkare

[Bipen]

Hej,

Hoppas någon kunnig kan besvara denna fråga. Min förstärkare saknar både hörlursutgång och pre out. Jag fick iden att kanske kunna använda tape out som har en impedans och utnivå på 1 kohm, 75 mV. Vilken ingångsimpedans och känslighet bör en hörlursförstärkare ha för att kunna drivas optimalt med den utgången?

[Johan_Lindroos]

En grov bedömning skulle kunna vara en inimpedans om minst runt 10 kiloohm, men även 5 kiloohms skulle kunna duga. Utimpedansen på bandspelarutgången var ganska hög, så det kan kan vara läge att inte köra så jättelångt kablage emellan. Lite låg utnivå, men har bara hörlursförstärkaren tillräcklig förstärkning så ska det nog gå bra. Jag vet inte vad sådana apparater har för förstärkning så du för själv räkna ut hur mycket du får ut i lurarna.

Egentligen spelar det ingen roll med nedlastningen på ingången till hörlursförstärkaren eftersom hörlurarna i sig har sådan extrema frekvensgångsfel att lite fel där är så lite i jämförelse.

[BellsnWhistles]

Egentligen spelar det ingen roll med nedlastningen på ingången till hörlursförstärkaren eftersom hörlurarna i sig har sådan extrema frekvensgångsfel att lite fel där är så lite i jämförelse.

Hmm....
Jag skulle säga att högtalare i rum för de flesta har frekvensavvikelser i samma magnitud som ett par hörlurar.
Varför ignorera frekvensgångsfel i detta hörlurfall, då vi kräver max avvikelse på decimaler av dB för all annan elektronik när vi pratar högtalare?

[I-or]

Nja, jag skulle nog påstå att de klangliga avvikelserna överlag är betydligt större för hörlurar än för högtalare inklusive rum. Typiska hörlurar baseras på endast en s.k. driver som via lämplig akustisk dimensionering är tänkt att ge en vettig frekvensgång, men så blir sällan fallet ens om man utgår ifrån en normalperson. Endast i det aktiva fallet kan konstruktören knöka till frekvensgången så att den blir vettig. Till detta ska dock även läggas den individuella spridningen för olika öron som ofta ökar klangavvikelserna till att gränsa mot olyssningsbarhet för den krävande audiofilen.

Anledningen till att tillverkarna kommer undan med dessa enorma klangmässiga brister är att hörlurslyssning ger en så pass udda lyssningsupplevelse att lyssnarna har svårt att avgöra vad som är rätt och fel. Klangmässiga brister som aldrig skulle passera för högtalare accepteras därför nästan alltid.

Medan ekvalisering för högtalare definitivt är att rekommendera är denna helt avgörande för att kunna skapa en vettig klangbalans för hörlurar.