Morello skrev:Konstigt att hifi-branschen inte skall kunna ha en begriplig begreppsapparat.
Någon borde skriva boken "Konsten att beskriva ljudåtergivning i ord"
Jag känner maximalt fem personer som klarar den konsten.
Detta finns noggrant beskrivet i ord i en bok som heter Aspects of tone sensation av Rainer Plomp från Institute for perception TNO, Soesterberg och Faculty of Medicine. Professor Emeritus Free University, Amsterdam. Han har skrivit det i särklass bästa jag sett på området och det är helt upplagt för att ha som nomenklatur i subjektiva blindtester samt även för att kunna kvantifiera på en skala från 0 till 100. Han använder två termer i motsatsförhållande till varandra och får 30 sådana parvisa termer. Han delar in dessa i 4 olika grupper samt med 5 olika dominansfaktorer. På så sätt kan man få fram multidimensionella diagram.
Ett exempel är ordparet "Sharp - Dull". Sharpness increases when either the upper limiting frequency is increased or the slope of the spectral envelope is decreased, rather than the fundamental frequency pitch. The attribute "Sharpness" is primarily determined by the center of gravity of the sound spectrum, rather than by the shape of the spectral envelopes. Man kan t.ex. få fram en linje i ett diagram mellan Sharp och dull och därigenom få fram variance i procent. Om det visar sig att subjekten faktiskt inte får fram lyssningsresultat som ligger ortogonalt mot linjen så finns en stark korrelation med det fysikaliska och det upplevda hos flera subjekt. Man kan t.ex. ha pitch på y-axeln och timbre på x-axeln i ett tvådimensionellt diagram och även loudness/ljudnivå på z-axeln i ett tredimensionellt diagram.
De har gjort undersökningar och analyser och funnit att musiker har sin semantik och nonmusicians får andra resultat som indikerar att nonmusicians har svårare att segregera betydelsen av nomenklaturen gällande ljud. Musikers resultat blir betydligt mer samlat och stringent.
På 80-talet då jag hade Ljudbutiken diskuterade jag språkbruk i samband med ljud med Semmy Lazaroff dåvarande violinist i Stockholmsfilharmonin och inspelningstekniker. Semmy använde spontant samma eller liknande uttryck som Rainer Plomp och han förklarade sitt språkbruk och det var synnerligen intressant. Därefter vill jag helst använda musikers ord vid beskrivning av ljud, även om jag ibland frångår detta för att anpassa mig till dagens torftiga ordval för beskrivning av ljud. Exempel: Om man tar orden hård och kompakt så är det synnerligen positiva ord om man skall beskriva ljudet från en Steinwayflygel irl. Låter det som det är bomull på strängarna så ersätts det kompakta och hårda och ersätts av vokabulär som soft och mjukt och utspritt och i så fall kan de slänga sin Steinway. Men i ljudåtergivning av en Steinway är det idag tyvärr tvärtom.
Själv föredrar jag musikers nomenklatur på ljud. De har det i ryggmärgen att beskriva ljud i ord. Hifinördar på 60- och 70- talet använde mer av den nomenklaturen än vad dagens hififolk gör.
Artikulation skulle snarast användas i samband med musikers spel än om instrumentens ljud eller timbre. Däremot: tense - relaxed, boring - interesting, dim - brilliant, colourless - colourful, complex - simple, angular - rounded, solid - hollow används för att uttrycka ljud
Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.