Snellepelles musik- & ljudtråd

[Snellepelle]

Hej alla musik- & ljudentusiaster!
Jag heter Pelle och detta är en liten presentation av mina tankar och erfarenheter av musik, hifi och ljudteknik.
Tänkte börja med en kort redogörelse av nuvarande musikaktiviteter samt ljudanläggning.

Föddes på 70-talets senare hälft. Hifi-intresset tog fart i tidiga tonåren.
Bor sedan ca 20år med familj i lägenhet i Göteborg. Uppvuxen i Karlskrona.
Läser en högskoleutbildning i musik- & ljuddesign på halvfart.

Har en ganska blygsam två-kanals vardagsrumsanläggning som även används till teve och film bestående av:
Snell E/III, som för närvarande drivs av ett:
NAD c270, kopplat till pre-out från:
Denon AVR-2308, kopplat till signalkällorna:
Apple TV,
Technics SL 1200 mkII/Ortofon Omb30 samt
Pioneer DV-585A

Lyssnar även ofta i hörlurar, främst genom:
Sennheiser HD-600 kopplat från mobil/dator via
Topping NX4 DSD.

Övrig hifi som inte används just nu:
Snell A/IIIi (står i förråd i väntan på större lyssningsrum…)
Vincent SP-331MK (köptes för att driva Snell A3:orna)
QSC GX-7 (drev basarna i A3i)
NAD 106 försteg (bra att ha)
Marantz SR 6400 (tänkt att ersätta denon men bara använts som försteg till A3)

Under reparation:
Audio Pro A2-2 inkl. A-100
JPW AP-3 samt AP-2
Behringer EP-4000
Revox A77 HS ”Live Recording”
Revox A77 mk4 2-spår
Tandberg model 64
Tandberg model 3
Harman Kardon H/K 630 twin powered

Listan kan göras längre men det får räcka så…

Tänkte i mån av tid skriva lite om mina hifi-erfarenheter genom åren.
Jag har själv haft mycket glädje av berättelser från dom som var med före min tid och kanske kan jag nu bidra med något kul för dom yngre.
Jag kan dock förvarna om att det mestadels handlar om ”budget hifi”. Jag kan även tillägga att, trots en stor bekantskapskrets av musikanter och musikentusiaster inte känner någon som delar mitt hifi-intresse.
Om jag vill prata hifi med någon så får jag gå till en hifibutik… så det är bra att iaf få möjlighet att dela mitt intresse med alla er här på faktiskt.

I slutet på 1980-talet inköptes de första lp-skivorna samtidigt som det huvudsakligen var kassettband som avlyssnades. Vi lånade vinylskivorna av varandra och spelade av till kassetter vilka i regel avlyssnades genom en freestyle/walkman. Således hade jag efterhand stenkoll på dom bästa modellerna. Provade även olika bandfabrikat och upptäckte krom- och metallbandens fördelar. Testade även med och utan Dolby B. Bruset minskade ju men på bekostnad av att ljudet blev dovt och livlöst. Dolby C funkade lite bättre. Sen kom ju även Dolby S men det hann jag aldrig testa. Enligt reklamen skulle ju den nya digitala tekniken vara överlägsen den analoga så i konfirmationspresent önskade jag mig såklart en CD-spelare.

Det blev en Onkyo DX-1400.

Fortsättning följer…

[petersteindl]

Välkommen till Faktiskt.

[Snellepelle]

Tack Peter!
Trevligt att just du blev först att hälsa välkommen.
Jag har läst dina inlägg här med stor behållning. Särskilt dina erfarenheter av Peter Snell och hans högtalare har varit trevliga.

[eljulio]

Varmt välkommen!

[Belker]

Ja, välkommen!

[petersteindl]

Tack Peter!
Trevligt att just du blev först att hälsa välkommen.
Jag har läst dina inlägg här med stor behållning. Särskilt dina erfarenheter av Peter Snell och hans högtalare har varit trevliga.

Jag importerade Snell från år 1981/82 till 1988. Jag träffade Peter Snell första gången på mässan i Paris och då sökte jag distribution för Sverige.

Jag distribuerade även JPW högtalarna från år 1982/83 till 1986. Vet du vad JPW står för? Jo det är Joy and Peter Wanstall. Joy var Peters hustru. De hade bolaget gemensamt.
Jag besökte dem då de bodde i Plymouth, runt 1983/84. De hade egen fabrik med tillverkning av lådorna och montering var på Dartmore prison och det var inte alla som gillade det upplägget.
I deras egen fabrik tillverkade de även högtalarlådor till Heybrook och andra.

Jag har för mig att Joy och Peter separerade och då blev det inte så bra för affärerna. Båda sadlade om och gjorde därefter helt andra saker.

MvH
Peter

[hifikg]

Very välkommen till Faktiskt!
Det ska bli skoj att läsa om vad ungdomarna har för sig

[Snellepelle]

Tack Peter!
Trevligt att just du blev först att hälsa välkommen.
Jag har läst dina inlägg här med stor behållning. Särskilt dina erfarenheter av Peter Snell och hans högtalare har varit trevliga.

Jag importerade Snell från år 1981/82 till 1988. Jag träffade Peter Snell första gången på mässan i Paris och då sökte jag distribution för Sverige.

Jag distribuerade även JPW högtalarna från år 1982/83 till 1986. Vet du vad JPW står för? Jo det är Joy and Peter Wanstall. Joy var Peters hustru. De hade bolaget gemensamt.
Jag besökte dem då de bodde i Plymouth, runt 1983/84. De hade egen fabrik med tillverkning av lådorna och montering var på Dartmore prison och det var inte alla som gillade det upplägget.
I deras egen fabrik tillverkade de även högtalarlådor till Heybrook och andra.

Jag har för mig att Joy och Peter separerade och då blev det inte så bra för affärerna. Båda sadlade om och gjorde därefter helt andra saker.

MvH
Peter

Kul att du även träffat paret bakom JPW! Peter tycks vara ett vanligt förnamn på framgångsrika högtalarkonstruktörer…. På utländska forum har ofta en herre från firman ”PureSound” bidragit med mycket information om JPW, och även Heybrook-högtalare. Läste en tråd [/https://theartofsound.net/forum/showthread.php?28693-Snell-Jpw-Audio-note url] där JPW Ap2/3 och Heybrook HB2 jämfördes med Snell type K. Frågan var varför Snell ofta anses låta bättre trots att elementbestyckning och lådvolym är väldigt lika. Puresound-gubben (tror han heter Guy nånting) hade undersökt saken grundligt och även besökt Snell-fabriken. Han ger intryck av att ha varit ganska involverad i både JPW och Snell vid samma tid som du. Är denna herre möjligen ytterligare en gammal bekant till dig?

[RogerGustavsson]

Testade även med och utan Dolby B. Bruset minskade ju men på bekostnad av att ljudet blev dovt och livlöst.

Då hade du nog inte trimmat in bandaren. Med intrimmad bandare blir det inte dovt och livlöst.

[petersteindl]

Tack Peter!
Trevligt att just du blev först att hälsa välkommen.
Jag har läst dina inlägg här med stor behållning. Särskilt dina erfarenheter av Peter Snell och hans högtalare har varit trevliga.

Jag importerade Snell från år 1981/82 till 1988. Jag träffade Peter Snell första gången på mässan i Paris och då sökte jag distribution för Sverige.

Jag distribuerade även JPW högtalarna från år 1982/83 till 1986. Vet du vad JPW står för? Jo det är Joy and Peter Wanstall. Joy var Peters hustru. De hade bolaget gemensamt.
Jag besökte dem då de bodde i Plymouth, runt 1983/84. De hade egen fabrik med tillverkning av lådorna och montering var på Dartmore prison och det var inte alla som gillade det upplägget.
I deras egen fabrik tillverkade de även högtalarlådor till Heybrook och andra.

Jag har för mig att Joy och Peter separerade och då blev det inte så bra för affärerna. Båda sadlade om och gjorde därefter helt andra saker.

MvH
Peter

Kul att du även träffat paret bakom JPW! Peter tycks vara ett vanligt förnamn på framgångsrika högtalarkonstruktörer…. På utländska forum har ofta en herre från firman ”PureSound” bidragit med mycket information om JPW, och även Heybrook-högtalare. Läste en tråd https://theartofsound.net/forum/showthread.php?28693-Snell-Jpw-Audio-note där JPW Ap2/3 och Heybrook HB2 jämfördes med Snell type K. Frågan var varför Snell ofta anses låta bättre trots att elementbestyckning och lådvolym är väldigt lika. Puresound-gubben (tror han heter Guy nånting) hade undersökt saken grundligt och även besökt Snell-fabriken. Han ger intryck av att ha varit ganska involverad i både JPW och Snell vid samma tid som du. Är denna herre möjligen ytterligare en gammal bekant till dig?

Jag ett svagt minne av namnet Guy från den tiden men kan inte placera närmare. Det fanns en person som på något sett var knuten till Heybrook och möjligtvis även till JPW som därefter på något sätt startade eget kring 1984/85. Han kanske det kan vara. Tror jag träffat honom en gång.

Ljudmässigt var det klara skillnader mellan Snell, JPW och Heybrook.

Mvh
Peter

[Snellepelle]

Testade även med och utan Dolby B. Bruset minskade ju men på bekostnad av att ljudet blev dovt och livlöst.

Då hade du nog inte trimmat in bandaren. Med intrimmad bandare blir det inte dovt och livlöst.

Hej Roger!
Trevligt att du kommenterar min lilla tråd! Har haft mycket nytta av dina bidrag här på faktiskt. (Ja, jag har varit frekvent besökare här på faktiskt i många år innan jag nyligen kände mig redo för att bli medlem. ) Särskilt angående den pågående renoveringen av mina Audio PRO A2-2. Metallplattan på slavbasen saknas så jag måste tillverka en ny. Kommer nog starta en tråd om detta inom kort.

Angående trimning av bandspelare så har du ju helt rätt. Men det var ju inget man kände till i tidiga tonåren när man lyssnade i sin Sanyo- freestyle. Vid den tiden kom all tillgänglig information om hifi antingen från försäljare i det fåtal hifibutikerna i staden och från ”Hifi-blaskornas” artiklar och reklam. Men jag minns att min bror köpte ett NAD-kassettdäck ca 1990 som hade ”play trim”-ratt som jag tror kompenserade för problem med avvikande azimuth-vinklar mellan inspelnings- och uppspelningstonhuvuden. Det var nog första gången jag hörde talas om att bandare måste trimmas.
(Sen fanns det ju oftast även en bias-omkopplare för normal/chrome-band etc som skulle ställas i rätt position och de lite modernare apparaterna hade även HX-Pro. Tekniska fakta om dessa finesser var i bästa fall knapphändigt beskrivna i manualen. NAD-däcket hade även en knapp märkt ”CAR” som på något vis anpassade tonkurvan/dynamiken till bilstereons specifika avspelningsmiljö.) Nu i efterhand förstår man att magnetbandsteknologin, efter över 50års utveckling, just vi den tiden närapå var fulländad. Samtidigt hade ju digitala medier slagit igenom (främst CD men även DAT, DCC och Minidisc lanserades då) som skulle lösa alla ”problem” med både band och vinylskivor. Som tonåring kändes det då inte särskilt aktuellt att fördjupa sig denna föråldrade analoga teknologi. (Men jag skaffade mig faktiskt en riktigt fin Sony Walkman, tror det var en dd-33, när dom reades ut…)

Ha det fint!
/Pelle

[RogerGustavsson]

Tror att det även fanns "play trim" på några Yamaha-bandare. I princip lät det bäst på den bandare där inspelningen gjorts. Det var så få kassettdäck som följde de normer som fanns. Intrimning innebär även att in- och avspelningselektronik är inställd för just det band man använder. En del hade automatiska system för detta. Hade man lite prylar kunde man ställa in rätt bias (förmagnetisering), referensnivå och korrektion för hyggligt raka kurvor med och utan brusreducering. Det krävde förstås mekaniskt stabila bandtransporter också. Hade man en bandare med möjlighet till före och efter band var det enkelt att höra om man hamnat någorlunda rätt.

[Snellepelle]

Jag importerade Snell från år 1981/82 till 1988. Jag träffade Peter Snell första gången på mässan i Paris och då sökte jag distribution för Sverige.

Jag distribuerade även JPW högtalarna från år 1982/83 till 1986. Vet du vad JPW står för? Jo det är Joy and Peter Wanstall. Joy var Peters hustru. De hade bolaget gemensamt.
Jag besökte dem då de bodde i Plymouth, runt 1983/84. De hade egen fabrik med tillverkning av lådorna och montering var på Dartmore prison och det var inte alla som gillade det upplägget.
I deras egen fabrik tillverkade de även högtalarlådor till Heybrook och andra.

Jag har för mig att Joy och Peter separerade och då blev det inte så bra för affärerna. Båda sadlade om och gjorde därefter helt andra saker.

MvH
Peter

Kul att du även träffat paret bakom JPW! Peter tycks vara ett vanligt förnamn på framgångsrika högtalarkonstruktörer…. På utländska forum har ofta en herre från firman ”PureSound” bidragit med mycket information om JPW, och även Heybrook-högtalare. Läste en tråd https://theartofsound.net/forum/showthread.php?28693-Snell-Jpw-Audio-note där JPW Ap2/3 och Heybrook HB2 jämfördes med Snell type K. Frågan var varför Snell ofta anses låta bättre trots att elementbestyckning och lådvolym är väldigt lika. Puresound-gubben (tror han heter Guy nånting) hade undersökt saken grundligt och även besökt Snell-fabriken. Han ger intryck av att ha varit ganska involverad i både JPW och Snell vid samma tid som du. Är denna herre möjligen ytterligare en gammal bekant till dig?

Jag ett svagt minne av namnet Guy från den tiden men kan inte placera närmare. Det fanns en person som på något sett var knuten till Heybrook och möjligtvis även till JPW som därefter på något sätt startade eget kring 1984/85. Han kanske det kan vara. Tror jag träffat honom en gång.

Ljudmässigt var det klara skillnader mellan Snell, JPW och Heybrook.


Mvh
Peter

Ok, tack! Ja han var nog mest anknuten till Heybrook och Peter Comeau (ännu en Peter…) så det är förmodligen samma person. Du får ursäkta min nyfikenhet kring detta men det beror på att jag haft så många minnesvärda musikupplevelser med både JPW och Snell-högtalare (samt ett sedan länge uppdämt behov av att prata ljud med någon som både orkar höra på och samtidigt begriper vad man snackar om…), vilket jag kommer berätta mer om senare i tråden. Det är fascinerande att få ta del av historiken kring dom från någon med direkt erfarenhet. Jag har aldrig hört varken type K eller Heybrook men jag har för avsikt att snart jämföra JPW Ap2 med Ap3, dvs mig veterligen identiska högtalare förutom lådvolymen.
Ha det fint!
/Pelle

[petersteindl]

Han heter Guy Sergeant och det är faktiskt den person jag hade i åtanke. Jag tror faktiskt han var delägare i Heybrook från början tillsammans med Peter Comeau. Det var troligtvis på den mässa som jag tog kontakt med Peter Wanstall och fick agenturen på mässan där de ställde ut.

Vad jag minns separerade Guy Sergeant och Peter Comeau på grund av att de hade lite olika åsikter hur Heybrook skulle drivas. Jag träffade dem tillsammans och jag minns att jag tyckte de var ett radarpar. De kompletterade varandra rätt bra. Jag minns att jag blev förvånad då jag senare fick höra att de gått varsin väg.

Men, det är väldigt svaga minnesbilder.

MvH
Peter

[Snellepelle]

Han heter Guy Sergeant och det är faktiskt den person jag hade i åtanke. Jag tror faktiskt han var delägare i Heybrook från början tillsammans med Peter Comeau. Det var troligtvis på den mässa som jag tog kontakt med Peter Wanstall och fick agenturen på mässan där de ställde ut.

Vad jag minns separerade Guy Sergeant och Peter Comeau på grund av att de hade lite olika åsikter hur Heybrook skulle drivas. Jag träffade dem tillsammans och jag minns att jag tyckte de var ett radarpar. De kompletterade varandra rätt bra. Jag minns att jag blev förvånad då jag senare fick höra att de gått varsin väg.

Men, det är väldigt svaga minnesbilder.

MvH
Peter

Tack återigen Peter!
Som sagt så uppskattar jag verkligen sådana här ”inside stories” från hifi-historien.
Du får gärna berika denna tråd med sådant närhelst du får lust. Även väldigt svaga minnesbilder välkomnas!
Ha det fint!
/Pelle

[Nattlorden]

Snell E var nog en av de första högtalare som jag blev riktigt förtjust i. Lite utanför min budget som student, annars hade jag nog köpt ett par. Minns speciellt en lyssning på ABBAs "Andante, andante" som jag upplevde som rent magisk. Inget minne på drivning, men det var på hifiklubben i Lund. Troligen NAD då, men kanske kanske Acurus? Och säkerligen den dyraste Denon CD-spelaren de hade inne.

[I-or]

Jag har en del erfarenhet av både Snell Type E/II och E/III, liksom av Type K/II, och har aldrig riktigt förstått varför dessa högtalare hade ett så pass gott rykte. Det var förstås hyggliga konstruktioner med rimlig ljudtryckskapacitet till ett ganska bra pris, men inte mycket mer i mitt tycke. Flertalet Snell-modeller från den tiden uppvisade en tydlig hängmatta i frekvensgången ca 3-7 kHz.

Type A var betydligt bättre med bl.a. en mycket jämnare frekvensgång, vilket förstås även avspeglade sig i de ljudande resultaten.


Type E/III (svart kurva "Stereophile listening window", övriga kurvor extremt närfält)

1091Snefig2.jpg (40.73 KiB) Visad 1315 gånger

Type K/II (blå kurva med diskantnivån i mellanläge, röd kurva diskantnivå maxläge)

191SK2fig2.jpg (36.98 KiB) Visad 1315 gånger

Type A/IIIi (Troels, endast mellanregister och diskant, mätt på 0,5 m)

snell-a3- 010.gif (30.8 KiB) Visad 1315 gånger

[Snellepelle]

Snell E var nog en av de första högtalare som jag blev riktigt förtjust i. Lite utanför min budget som student, annars hade jag nog köpt ett par. Minns speciellt en lyssning på ABBAs "Andante, andante" som jag upplevde som rent magisk. Inget minne på drivning, men det var på hifiklubben i Lund. Troligen NAD då, men kanske kanske Acurus? Och säkerligen den dyraste Denon CD-spelaren de hade inne.

Hej och tack för ditt inlägg!
Vilket trevligt musikminne, jag blev nu tvungen att spela ”andante, andante” här hemma för att kolla om magin infinner sig…
Jag har hittills provat att driva mina E/3 med bl.a. Denon 2308, H/K 630, Vincent sp331MK och NAD c270. Vincenten är egentligen i en klass för sig men är tyvärr ingen ”perfect match” enligt mig. Det blir lite väl fylligt och gosigt. NAD:en är ju inte heller perfekt men jag tror högtalarna förlåter/kompenserar bristerna ganska bra. (Med Snell A3i blev skillnaderna mellan dessa förstärkare ännu tydligare, med stor fördel till Vincent.) Snart är det nog dax att koppla in Denon:en igen för att jämföra mot NAD. Hade varit smidigt att klara sig utan separat slutsteg. Har även en Marantz Sr6400 som borde testas snart…
Ha det fint!
/Pelle

[I-or]

Gör plats för dina A/IIIi, de är alldeles för bra för att stå och samla damm.

[Snellepelle]

Tror att det även fanns "play trim" på några Yamaha-bandare. I princip lät det bäst på den bandare där inspelningen gjorts. Det var så få kassettdäck som följde de normer som fanns. Intrimning innebär även att in- och avspelningselektronik är inställd för just det band man använder. En del hade automatiska system för detta. Hade man lite prylar kunde man ställa in rätt bias (förmagnetisering), referensnivå och korrektion för hyggligt raka kurvor med och utan brusreducering. Det krävde förstås mekaniskt stabila bandtransporter också. Hade man en bandare med möjlighet till före och efter band var det enkelt att höra om man hamnat någorlunda rätt.

Ja, tänk vad kul om någon trevlig bekant hade haft denna kunskap och undervisat mig när jag var lite yngre!
Vid ett par tillfällen vid miiten av 90-talet spelade mitt rockband in på portabandspelare i replokalen men det lät (av flera anledningar) inget vidare bra. Intresset för band avtog alltmer, speciellt efter att jag köpte mig en liten Sony Minidisc-spelare. I början av 2000-talet var jag för första gången i en professionell studio och mixade några låtar som mitt dåvarande band spelat in. Då såg jag för första gången en 2-tums 24-kanalare, en Studer A827, som senare användes vid mastringen av låtarna. Därmed vaknade intresset för band igen, men nu var det enbart rullband som lockade. Något år senare fick jag en fin fyrspårig Akai till skänks som jag lekte med ett tag. Jag läste på en hel del och och skaffade mig snart även en 2-spårig Revox A77. Service-manualerna finns ju nätet och jag hade även fått tag i ett ex av boken "Ljud och hur det ska låta. En faktabok om ljud" från svenska Hifi-institutet (Jag har även två tillhörande Lp-skivor). Där beskrivs ganska ingående själva principerna bakom magnetbandsmediet på ett ganska pedagogiskt sätt. Vid det här laget förstod jag ju att det behövs en hel del mätutrustning och erfarenhet för att trimma in en bandspelare korrekt. Kanske viktigast av allt är nog referensbandet med testtoner, "MRL-tape". Så jag lämnade in min Revox till Bosse Hansén (Hansén Audio) och bad att få den trimmad till RMGI LPR-35. Jag tror att alla som känner till Bosse vet hur gärna han delar med sig av sin gedigna kunskap och erfarenhet inom musik-teknologi men jag blev vid besöket positivt överraskad av en halvtimmes gratisföreläsning och goda råd. Tyvärr var det något fel som gjorde att inspelningsnivån inte gick att justera på ena kanalen. Men fastän han justerade övriga in-och avspelningsnivåer, bandspännig etc samt bytte några komponenter så tog han inget betalt pga detta fel. Bosse har även varit ganska aktiv på olika forum där han ofta poängterat just hur mycket trimning och service som krävs för att bandspelaren ska fungera bra. Tyvärr är han numera pensionerad.
Ha det fint!
/Pelle

[petersteindl]

Jag har en del erfarenhet av både Snell Type E/II och E/III, liksom av Type K/II, och har aldrig riktigt förstått varför dessa högtalare hade ett så pass gott rykte. Det var förstås hyggliga konstruktioner med rimlig ljudtryckskapacitet till ett ganska bra pris, men inte mycket mer i mitt tycke. Flertalet Snell-modeller från den tiden uppvisade en tydlig hängmatta i frekvensgången ca 3-7 kHz.

Type A var betydligt bättre med bl.a. en mycket jämnare frekvensgång, vilket förstås även avspeglade sig i de ljudande resultaten.

Type E/III (svart kurva "Stereophile listening window", övriga kurvor extremt närfält)

1091Snefig2.jpg

Type K/II (blå kurva med diskantnivån i mellanläge, röd kurva diskantnivå maxläge)

191SK2fig2.jpg

Type A/IIIi (Troels, endast mellanregister och diskant, mätt på 0,5 m)

snell-a3- 010.gif

Jag var distributör för Snell från 1981/2 till 1988. Jag gillade de högtalare som Peter Snell konstruerade. Han dog 1985.

Peter Snell konstruerade Snell type A och A/II, type 1, type E och E/II, type J, type C och type K.

Efter ett tag efter Snells död blev Kevin Voecks konstruktör på Snell. 1986 var Kevin och VD tillika ägaren till Snell hemma hos mig. Ingen av de modeller som Peter Snell utvecklade hade hängmatta. Vi gjorde en del mätningar och på den tiden gjorde även Bengt Olwig mätningar på type E. De hade tämligen rak frekvensgång On-Axis. Ingen hängmatta där. Vad jag minns så tyckte jag att de nyare modellerna som släpptes därefter och var konstruerade av Kevin lät sämre än Snells tidigare modeller. Jag har för mig att type A/III blev bra till slut. Den blev också en del större än tidigare utgåvor.

Det jag vet från samtal med Peter S är att han inte var helt nöjd med type C och det var den modell som stod på tur att uppgraderas, men liemannen kom emellan.

Mvh
Peter

[I-or]

Det är förstås möjligt att Peter Snells versioner var bättre än Kevin Voecks även om jag tvivlar en hel del. Dels är Kevin Voecks mycket kompetent och har arbetat som chefskonstruktör för flera högprofilerade högtalartillverkare och dels har jag hört flera av de modeller, vilka de båda herrarna utvecklade olika versioner av.

Type E/II (PS), vilken jag har mest erfarenhet av, hade också klart hörbara svagheter i frekvensgången även om konstruktionen inte är identisk (bl.a. olika element) med Type E/III (KV) vars mätresultat presenteras ovan. Dock lär Kevin Voecks ha förändrat egenskaperna för Type E/III ganska försiktigt, varför Type E/II inte lär vara alltför olik denna. Jag vill minnas att dessa högtalare inte uppvisade särskilt stora subjektiva skillnader även om jag aldrig hade möjlighet att jämföra dem sida vid sida.

Förutom de högtalare som nämns ovan (Type E/II, E/III, K/II och A/IIIi), hörde jag Type A, J och K när det begav sig och det är nog bara trevägskonstruktionen Type A som skulle stå sig väl även idag (Type A/IIIi hör förstås också till den kategorin).

Det har hänt en hel del speciellt i låg-/mellanprissegmentet för högtalare de senaste ca 40 åren.

[petersteindl]

Det är förstås möjligt att Peter Snells versioner var bättre än Kevin Voecks även om jag tvivlar en hel del. Dels är Kevin Voecks mycket kompetent och har arbetat som chefskonstruktör för flera högprofilerade högtalartillverkare och dels har jag hört flera av de modeller, vilka de båda herrarna utvecklade olika versioner av.

Type E/II (PS), vilken jag har mest erfarenhet av, hade också klart hörbara svagheter i frekvensgången även om konstruktionen inte är identisk (bl.a. olika element) med Type E/III (KV) vars mätresultat presenteras ovan. Dock lär Kevin Voecks ha förändrat egenskaperna för Type E/III ganska försiktigt, varför Type E/II inte lär vara alltför olik denna. Jag vill minnas att dessa högtalare inte uppvisade särskilt stora subjektiva skillnader även om jag aldrig hade möjlighet att jämföra dem sida vid sida.

Förutom de högtalare som nämns ovan (Type E/II, E/III, K/II och A/IIIi), hörde jag Type A, J och K när det begav sig och det är nog bara trevägskonstruktionen Type A som skulle stå sig väl även idag (Type A/IIIi hör förstås också till den kategorin).

Det har hänt en hel del speciellt i låg-/mellanprissegmentet för högtalare de senaste ca 40 åren.

Varför tvivlar du på det jag säger? Vad är det du tvivlar om? Det var en del av min vardag och min arbetssituation på den tiden. Mätningarna var gjorda och rak frekvensgång On-Axis genom hela mellanregistret och upp i diskanten var Snell typ E:s kännetecken. Typ EII hade även en diskant bakåtriktad och det var inte lika populärt. Jag propsade på att få en omkopplare baktill för att konsumenten enkelt skulle kunna koppla ur den bakre diskanten. Det blev också så i produktion. En annan skillnad mellan E och E/II var portens placering. Diskantelementet i E och J peakade något över 10 kHz. Jag importerade containervis med Snell högtalare och jag kände både Peter Snell och Kevin. Jag besökte Snellfabriken flera gånger. Bill Osgood som då var vd och ägare av Snell och jag drog från hifi-mässan i Tyskland och åkte runt i Scotland i stället och provade olika Whiskysorter. Det var en rätt rolig resa.
Jag var rätt förtrogen med produkterna. Det var liksom en del av mitt liv. Då umgicks jag även oerhört mycket med Stig Carlsson, så Stig fick en massa feedback gällande produktion och QC.

Kevin var inte så känd år 1984/85. Det blev han med tiden i sitt arbete i Snell och därefter i Revel. Före Snellperioden var han på Mirage. Kevin lärde sig genom åren och vissa senare modeller blev rätt skapligt bra, men övergången var inte smärtfri. Kring 1984/85 jämförde vi Snell typ E med pi60 och vi föredrog Snellhögtalarna. En annan amerikansk högtalare som då var populär var Vandersteen Model 1 och Model 2.

Utvecklingen gällande högtalarelement i vanlig prisklass har gått framåt. Ja, det har hänt en hel del i låg-/mellanprissegmentet för högtalare. Jag tycker dock att det mesta som hänt är snarast efter år 2005, ungefär, än mellan 1985 - 2005. Tror att det beror på att utvecklingsverktygen med simulering och CAD/CAM fått ett bredare fotfäste de senaste 15 åren.

MvH
Peter

[Snellepelle]

Gör plats för dina A/IIIi, de är alldeles för bra för att stå och samla damm.

Hej I-or,
tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och synpunkter. Jag håller såklart med dig men i nuvarande lägenhet blev det tyvärr bestämt nej från min kära livskamrat. Egentligen lika bra kanske eftersom det skulle bli svårt att placera dom optimalt. E/III finner hon acceptabla, dock mest pga den fina valnötsfinishen. Egentligen tycker hon dom också är för stora... (Ljudet har varken hon eller dottern några anmärkningar på.)

Faktum är att jag sedan länge velat finna någon som har lust och möjlighet att förvara och använda dom tills vidare. Sen kom covid innan jag hann ta tag i det. Jag lade nyligen ut detta erbjudande i en Facebook-grupp men de få som var intresserade bodde alldeles för långt bort. Jag planerar att snart göra ett nytt försök här på faktiskt. Efter dina och Peters inlägg här borde ju intresset vara på topp? Funkar inte det så blir dom nog kvar i källaren. Men jag har iaf täckt över dom noga så inte dammet får fäste...

Ha det fint!
/Pelle

[Nattlorden]

Du får hälsa henne från mig/oss att E/III ÄR små.

[I-or]

Varför tvivlar du på det jag säger? Vad är det du tvivlar om? Det var en del av min vardag och min arbetssituation på den tiden. Mätningarna var gjorda och rak frekvensgång On-Axis genom hela mellanregistret och upp i diskanten var Snell typ E:s kännetecken. Typ EII hade även en diskant bakåtriktad och det var inte lika populärt. Jag propsade på att få en omkopplare baktill för att konsumenten enkelt skulle kunna koppla ur den bakre diskanten. Det blev också så i produktion. En annan skillnad mellan E och E/II var portens placering. Diskantelementet i E och J peakade något över 10 kHz. Jag importerade containervis med Snell högtalare och jag kände både Peter Snell och Kevin. Jag besökte Snellfabriken flera gånger. Bill Osgood som då var vd och ägare av Snell och jag drog från hifi-mässan i Tyskland och åkte runt i Scotland i stället och provade olika Whiskysorter. Det var en rätt rolig resa.
Jag var rätt förtrogen med produkterna. Det var liksom en del av mitt liv. Då umgicks jag även oerhört mycket med Stig Carlsson, så Stig fick en massa feedback gällande produktion och QC.

Kevin var inte så känd år 1984/85. Det blev han med tiden i sitt arbete i Snell och därefter i Revel. Före Snellperioden var han på Mirage. Kevin lärde sig genom åren och vissa senare modeller blev rätt skapligt bra, men övergången var inte smärtfri. Kring 1984/85 jämförde vi Snell typ E med pi60 och vi föredrog Snellhögtalarna. En annan amerikansk högtalare som då var populär var Vandersteen Model 1 och Model 2.

Utvecklingen gällande högtalarelement i vanlig prisklass har gått framåt. Ja, det har hänt en hel del i låg-/mellanprissegmentet för högtalare. Jag tycker dock att det mesta som hänt är snarast efter år 2005, ungefär, än mellan 1985 - 2005. Tror att det beror på att utvecklingsverktygen med simulering och CAD/CAM fått ett bredare fotfäste de senaste 15 åren.

MvH
Peter

Jag har ovan beskrivit varför jag tvivlar, mina erfarenheter säger något annat. Eftersom en nära vän ägde ett par av den av Peter Snell utvecklade Type E/II kunde jag många gånger höra att frekvensgången inte var tillnärmelsevis konstant (dessutom erhåller man spridningsproblem när ett 8"-element arbetar upp till närmare 3 kHz, där en kalottdiskant tar över). Type E har jag aldrig hört, men det vore märkligt om Peter Snell skulle ha förstört sin egen konstruktion när han utvecklade Type E/II.

Prestanda var i mitt tycke hyggliga för den tiden (och prisklassen), men inte med dagens krav. Man hade definitivt lägre krav när Type E utvecklades och vad som ansågs vara jämn frekvensgång handlade inte sällan om ganska bredbandiga avvikelser om sådär +/- 3 dB.

Den goda utvecklingen i låg-/mellanprissegmentet beror huvudsakligen på en i allmänhet mer vetenskapligt inriktad syn på högtalarutveckling (simulerings-/analysverktyg, mätmetoder och psykoakustik) men även på tillgång till mer avancerade material och produktionsmetoder. Ur min synvinkel har utvecklingen varit relativt jämn de senaste 40 åren eller så även om den har hoppat till ibland när diverse datoriserade mätsystem, FEM/BEM-simuleringar och "spinorama-mätningar" blev etablerade. Ingenjörerna gnetar på och det ger som vanligt resultat.

Tyvärr har high end-segmentet inte alls i lika hög grad anammat detta, utan fortsätter i hög grad att istället satsa på exklusivitet och marknadsföring á la modebranschen, vilket är en av anledningarna till att Type A/IIIi står sig ganska bra idag också.

[grannilsson]

Snellepelle skrev:
Övrig hifi som inte används just nu:
Snell A/IIIi (står i förråd i väntan på större lyssningsrum…)
Vincent SP-331MK (köptes för att driva Snell A3:orna)
QSC GX-7 (drev basarna i A3i)
NAD 106 försteg (bra att ha)
Marantz SR 6400 (tänkt att ersätta denon men bara använts som försteg till A3)

Grattis till en fantastiskt fin högtalare, det är bara att parkera dem i vardagsrummet, och låta dem stå där ....
Har haft de flesta av Peter snells gamla modeller och gillat dem bättre än de senare som Kevin konstruerat, mina egna erfarenheter,
har haft 3st par AIIIi och verkligen gillat dem, (de var inte nämnvärt förändrade från Peters original, minimala förändringar) men av olika anledningar har de inte blivit kvar i hemmet, just nu spelar jag på ett par
Snell Type C med sluttande front, och gillar faktiskt den bättre än modell AIIIi, inga stora skillnader, men AIIIi kräver större avstånd till sidoväggar
där Type C inte alls är lika krävande, tanken med Type C var att minska de tidiga golvreflexer som ofta är väldigt störande
vilket jag tycker han lyckats med i den modellen, Type A har ju en "Kudde/Dyna under Mellanregister/Diskant) för att också minska de tidiga reflexerna från golvet.

Arrangemanget för Type C med diskant/mellanregister är ju ganska okonventionellt, men funkar ypperligt på den modellen tycker jag, inte bara hörbart, även mätbart,
loobing problemen i vertikalled är som bortblåsta, kan bara hålla med Peter Steindl att frekvensgången är verkligen rak för Peter Snells 3 vägare, både för Type C och Type AIIIi , fantastiskt att
se för högtalare som var tillverkade för 40-år sedan.

Thomas J Norton Stereophile gjorde en test på efterföljaren till Type C , Type Ci som finns att finna i 4 PDF filer på nätet om man är intresserad
där föredrar även han Snell Type Ci modellen före Snell AII ni kan läsa själv om det finns intresse ......

https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-121.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-122.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-123.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-124.pdf


Mvh Göran Nilsson

[I-or]

Ja, trevägarna har i stort sett alltid varit bra, invändningarna handlar dock om tvåvägarna...

[Snellepelle]

Du får hälsa henne från mig/oss att E/III ÄR små.

Tack för uppbackningen!
Ibland visar jag henne bilder på diverse akustikbehandlade lyssningsrum med monsterhögtalare, subbar och förstärkare över halva golvet för att hon ska inse hur lyckligt lottad hon är (Jag har dock aldrig visat henne piP...) Det verkar dock ha lite motsatt effekt, hon blir istället ännu mer inriktad på att "mota Olle i grind"...
När jag skaffade mina Audio Pro A2-2 (2 litershögtalare) och testkörde med fredagsfilmens ljud så föredrog hon faktiskt E/III. Så dom står iaf relativt säkert (tror dock jag "glömde" nämna att A2-2 har trasiga slavbasar...).

[Snellepelle]

Snellepelle skrev:
Övrig hifi som inte används just nu:
Snell A/IIIi (står i förråd i väntan på större lyssningsrum…)
Vincent SP-331MK (köptes för att driva Snell A3:orna)
QSC GX-7 (drev basarna i A3i)
NAD 106 försteg (bra att ha)
Marantz SR 6400 (tänkt att ersätta denon men bara använts som försteg till A3)

Grattis till en fantastiskt fin högtalare, det är bara att parkera dem i vardagsrummet, och låta dem stå där ....
Har haft de flesta av Peter snells gamla modeller och gillat dem bättre än de senare som Kevin konstruerat, mina egna erfarenheter,
har haft 3st par AIIIi och verkligen gillat dem, (de var inte nämnvärt förändrade från Peters original, minimala förändringar) men av olika anledningar har de inte blivit kvar i hemmet, just nu spelar jag på ett par
Snell Type C med sluttande front, och gillar faktiskt den bättre än modell AIIIi, inga stora skillnader, men AIIIi kräver större avstånd till sidoväggar
där Type C inte alls är lika krävande, tanken med Type C var att minska de tidiga golvreflexer som ofta är väldigt störande
vilket jag tycker han lyckats med i den modellen, Type A har ju en "Kudde/Dyna under Mellanregister/Diskant) för att också minska de tidiga reflexerna från golvet.

Arrangemanget för Type C med diskant/mellanregister är ju ganska okonventionellt, men funkar ypperligt på den modellen tycker jag, inte bara hörbart, även mätbart,
loobing problemen i vertikalled är som bortblåsta, kan bara hålla med Peter Steindl att frekvensgången är verkligen rak för Peter Snells 3 vägare, både för Type C och Type AIIIi , fantastiskt att
se för högtalare som var tillverkade för 40-år sedan.

Thomas J Norton Stereophile gjorde en test på efterföljaren till Type C , Type Ci som finns att finna i 4 PDF filer på nätet om man är intresserad
där föredrar även han Snell Type Ci modellen före Snell AII ni kan läsa själv om det finns intresse ......

https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-121.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-122.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-123.pdf
https://worldradiohistory.com/hd2/IDX-Audio/Stereophile-IDX/IDX/80s/Stereophile-1987-03-IDX-124.pdf


Mvh Göran Nilsson

Hej och tack Göran!
Kul att även du hittade hit, jag hade förhoppningar om det eftersom du brukar dyka upp med intressanta fakta när det snackas Snell.
Tackar för test-tipset, kanske har jag redan läst det redan för det verkar bekant. Jag läste häromdagen ett annat tämligen positivt test av C/i på Hifi-classic.net.
Type C är nog precis på gränsen för vad jag får in i vardagsrummet med vettig placering (och det finns ett par C original på blocket just nu... )
Men man undrar ju varför Peter Snell själv inte var riktigt nöjd med type C?

Vad gäller original jämfört med Voecks-Snell så stämmer ditt och Peter Steindls omdöme med de flesta andra jag läst. Hade verkligen varit kul att få höra ett par original Snell snart. Tyvärr har jag definitivt köpstopp på högtalare för tillfället ( A/III:orna har även sällskap av andra högtalare i förrådet...). Hade nog köpt dina type K som nyligen kom upp på till försäljning ändå om inte avståndet varit för långt.

Apropå det så var det ju ett märkligt sammanträffande att jag köpte mina E/III från en herre i Avesta. Han hade haft dom båda original-varianterna tidigare och även han föredrog dom. Nu blev det dock Ino som ersatte Snell, vill jag minnas.

Jag hade aldrig hört ett par Snell innan jag köpte E/III men mindes dom från Hifiklubbens katalog och annonser när högtalarna dök upp på tradera. Kollade såklart upp omdömen och tester innan jag budade och sen var det ingen tvekan, fastän jag behövde kanta om dom. (Minns att jag även hade kollat in ett par Heybrook HB-3 som verkade intressanta, men även dom behövde kantas om.) Jag vann budgivningen på knappt 1000kr, lånade kompisens gamla Mazda och körde ensam till Avesta tur och retur. På hemvägen stannade jag på ett kebab-hak och läste manualen som medföljde. Kände mig väldigt upprymd! Väl hemma igen så läste jag allt jag hittade ang. omkantning, kollade videos och mätte om och om igen för att beställa rätt storlek. Jag vågade inte spela på högtalarna med trasiga kanter så väntan var olidlig. Var så sjukt trött på mina gamla små stativare där basen bara blev ett diffust blurrande utan substans. Så kom då äntligen kanterna som jag noga utvalt och beställt från Nederländerna. Dom passade inte alls, inte ens i närheten. Firman beklagade och skickade nya utan kostnad men dom passade ännu sämre. Hittade en amerikansk säljare som verkade OK. Blev ju lite dyrare med frakt etc men det fick det va värt. Köpte faktiskt ett extra par i reserv ifall något gick fel. Men jag var väldigt noggrann och allt gick som planerat. När jag sen lyssnade på dom första gången så var det såklart en enorm skillnad mot dom gamla. Ljudbilden blev så mycket större och röster och instrument återgavs med kropp och substans. Och framförallt kunde man nu urskilja vilka toner basen spelade och till och med separera de lägsta bastonerna från baskaggen! (I min iver att sätta tillbaka elementen i högtalaren kopplade jag fel på det ena och då lärde jag mig hur fasfel kan låta. Men det tog en stund innan jag begrep vad som var galet. )

Ha det fint!
/Pelle