Diskanter till 70-talarna

av **Kalejdokom** » 2013-02-14 15:07

Jag vet att detta redan diskuterats till leda, men jag har en kanske lite annan fundering.

Jag har fortfarande en massa junk i garaget som jag bl.a. tänkt förädla till en OA-liknande hyllning till Stig. Tänk 116/2212-inspirerad-multielement-konstruktion, helt utan anspråk på klon eller annan jämförelse med "originalen". Det handlar alltså bara om en lekfull utmaning för att se vad man kan uppnå med befintliga prylar

.

Nåväl, det kommer att gå åt en del diskanter. Många har tidigare varit skeptiska till billiga kondiskanter som ersättare för Peerless originalen (t.ex. Visaton e.d.). T22-oa vore kul att prova men det blir för dyrt

. Det finns ju en del billiga dome-diskanter som borde funka.

Min egentliga fråga är: Är det känsligare/mer kritiskt att välja "rätt" diskant till OA-12 (eller OD-11) än vad det är till OA-2212? Jag menar att OA-2212 kanske är mer "förlåtande" mot sämre* diskanter än vad OA-12 är eftersom den har så många fler?

*) Med sämre menar jag kanske främst fel spridning mm. Inte att de låter illa - då kan jag förstå att det inte är bra med 24 st...

Äsch vad svamligt det blev. Jag vill bara veta vilken billig, liten diskant jag skall välja om jag vill bygga något med många diskanter

och om det kan ha mer eller mindre betydelse beroende på om jag använder en, två eller 12 diskanter i varje låda. Phu...

av **IngOehman** » 2013-02-14 16:05

OD-11 och OA-12 är på sätt och vis kritiskare eftersom de bara har en respektive två diskanter, och då blir verkningsgrad/effekttåligheten en
faktor.

Annars tycker jag MT24HFC är bra, liksom CT62, fast på olika sätt. De
har både kvaliteter men olika svagheter.

Domediskanter är inte så lämpliga eftersom de flesta av dem (i synnerhet
de som har små fronter) övergår till riktad strålning så drastiskt över si-
sådär 10 kHz.

Det fanns goda skäl bakom Stigs val av kondiskanter.

Vh, iö

av **Kalejdokom** » 2013-02-14 16:16

IngOehman skrev:Domediskanter är inte så lämpliga eftersom de flesta av dem (i synnerhet de som har små fronter) övergår till riktad strålning så drastiskt över si-sådär 10 kHz.

Men detta är alltså ett mindre problem om man skulle använda domar i OA-2212 (eftersom den riktade strålningen då kommer från så många element med olika riktning)?

av **IngOehman** » 2013-02-15 01:34

Det var inte vad jag försökte säga. Problemet är inte att vissa riktningar inte
täcks in, utan snarare att energikurvan faller. Det gäller oavsett Sonab-modell.

Snarare skulle jag säga att valet av dome mindre tokigt för de mindre model-
lerna, eftersom de kan vinna mera på den större talspolen hos en 1" dome.

Dock gör ju kombinationen mellan oljekylning och den mycket höga verknings-
graden hos T22-oa att den kan leverera högst ljudeffekt av alla "små element"
jag känner till, utan att brinna upp.

Vh, iö

av **Kalejdokom** » 2013-02-16 14:50

Men du menar väl inte på allvar att diskanterna skulle riskera att brinna upp om man t.ex. skulle använda 6 eller 12 st i en högtalare? Under mina 40 år som DIY-are har jag nästan alltid använt bara en domediskant i mina byggen och aldrig lyckats bränna sönder någon spole.

av **MagnusÖstberg** » 2013-02-16 16:16

Kalejdokom skrev:Under mina 40 år som DIY-are har jag nästan alltid använt bara en domediskant i mina byggen och aldrig lyckats bränna sönder någon spole.

av **Kalejdokom** » 2013-02-16 19:03

MagnusÖstberg skrev:

Har jag missat något? Är det vanligt att diskanter viker ner sig? Torde i så fall bero på felaktig filterdesign eller att man spelar så att det låter illa > distorsion. Förmodligen har jag väl varit för mesig på volymreglaget, men jag har faktiskt lyckats krascha föräldrarnas bröllopsvas i danskt porslin medelst ljudvågor ngn gång på 70-talet...

av **lennartj** » 2013-02-26 13:58

Kalejdokom skrev:Har jag missat något? Är det vanligt att diskanter viker ner sig?

Ja,
Peerless MT20 var ju ett mycket vanligt diskantelement på 1960- och 70-talen som inte bara Carlsson/Sonab använde.
Som det enklaste och billigaste elementet i den här familjen har det en pytteliten talspole som brinner upp av bara några få Watt kontinuerlig effekt.
Alla Stig Carlssons tidiga högtalarmodeller hade 4 sådana element och då var marginalen tillräcklig tillsammans med spektralfördelningen på inspelningarna och uteffekten hos de förstärkare som var vanligen förekommande på den tiden.
Att lansera OA12 med bara två sådana diskantelement och lite senare OD11 med bara ett anser jag var ett onödigt risktagande när receivrar på cirka 30W/kanal var vanliga i praktiskt taget varje hem och populärmusiken blev allt mer bastung.
Om det var party var det oerhört lätt att hamna på eller över klippgränsen utan att någon tyckte att det spelas idiotstarkt på en sådan kombination, men vid varje klippning skickar högtalarnas delningsfilter all effekt från "skräpet" till diskantelementets pyttelilla talspole som fort blir het och...