Man skall ju vara sparsmakad med positiva kommentarer helst när dessa inte stöds med någon form av vetenskaplig fakta, men ibland sitter man ju där och känner sig relativt nöjd.
Jag har ju haft en relativt hög tilltro att detta projekt har för förutsättningar att bli hyfsat OK, mest för att det är få okända ingångs parametrar, men den kommer ju verkligheten, brutal och osminkad bjuder jag på den.
När OA21 (tack Kermit för namnet) föddes som idé så gjorde jag egentligen mest lite matematiska uträkningar på en servett som det brukar heta, Larsen 8 och OA51.N kastades i kvarnen med ett par tomma OA5 lådor och sen tryckte jag på knappen, ut kom något som stämde rent fysiskt så kvar var ju bara lite snickerier och det elektriska.
Snickrar göra jag hellre än bra, men för husbehov brukar det duga, el är något som jag borde ha relativt god koll på eftersom mitt betyg säger att jag kan tillverka den och dessutom får koppla den inom vissa ramar.
Men det är här en intellektuell dissonans uppstår, om något skall kopplas ihop för att bli ett delningsfilter så slutar hjärnan att fungera som den skall, det finns ingen som byggt mer filter än jag, eftersom jag oftast får gå tillbaka 9ggr innan jag får det rätt, vilket även spelar en roll i denna historia.
Självklart bor jag som alla andra i ett hem och inte i ett lyssnings rum så perfekta mätningar inomhus är inget jag förväntar mig, men anständiga med förståeliga fel är ju ändå någon slags grundnivå.
Sagt och gjort, förutom ett litet irriterande skorr och uppfattningen att allt kanske inte var helt friskt med diskanten så borde det ju mäta som jag tyckte det lät, och där sprack den illusionen.
Basänden är inte mycket att orda om, den gör det den skall och ytterligare mätningar av den i rummet är ganska meningslösa, men sen var det den där diskanten, den var all-over i närfält energi fattig och svag, men sen gaskade den upp sig på lyssningsplats ca 3m bort för att sen åka jojo i alla andra mätpunkter.
Polvänd diskanten hörde jag skrikas bakom min rygg, fram med mejsel och lödkolv för att även minska värdet i shunten när locket ändå var av. Japp ni har redan listat ut det, det så etter värre ut, en snabbkurs i LTSA levererade av Juanth och nya mätningar bekräftade att patienten inte var frisk, locket av ytterligare en gång och avvaktan på dags ljus.
Ni som trodde att ni kunde era filtertyper och att man var tvungen att välja mellan parallella eller seriella, det finns numera ytterligare en typ, ut och invända.
Om ni blir sugna på att testa skicka ett PM så sänder jag över en spagetti skiss. Jag hade helt sonika missat att jorda vitala delar av filtret efter som en bygel som skulle förbinda 2 wago klämmor låg kvar på bordet, men då mina fladdermus ögon inte kunde se skillnad på svart och rött på terminalen så vad ju hela högtalen omkastad så filtret gjorde jobbet ut och in och bak och fram, men med ganska trist resultat.
Sagt och gjort, fram med instrumentet och säkerställ att allt faktiskt sitter ihop enligt design, in med bygeln och släng om högtalar kabeln.
Genom misstag utvecklas vi och jag gör många misstag så jag ser ljust på framtiden.
Så tillbaks där vi började, att mäta är att veta, beväpnad med nya verktyg så ställde jag mig i givakt i sweetspot med mikrofonen samtidigt som vackert vitt brus strömmade från högtalarna.
Så för första gången kan jag presentera en LTAS kurva från alla dessa OA liknade skapelser som passerat genom åren, som novis säger jag inte så mycket annat än, det känns bra.
Nu kommer det här projektet antingen gå upp på högvarv så att det kan presenteras en färdig lösning eller så kommer det göras en insättning på kontot för läxor lärda, just för dagen så börjar det bli trång med OA skapelser från 50-år, men kul har jag haft.
Så tills något nytt händer så presenterar jag härmed OA21’s första LTAS kurva och avslutningen på kapitel 1
