Gällande högtalare diskuteras det i allmänhet mycket kring kamfiltereffekter, fasning mellan elementen, spridningsegenskaper etc etc. Varför finns inte dessa diskussioner kring Stig Carlssons konstruktioner? 70-tals-serien måste vimla av det som jag räknade upp?
Är delningsfiltren gjorda på speciellt sätt för att ta hänsyn till tex 4 diskanter åt olika håll och uppåtpekande bas? Hur är det med senare serier, är de tex byggda för sweet-spot sittande lyssnare eller kan man sitta versomhelst i rummet? Jag tog vid en ombyggnad av ett par oa12or upp olika felkällor med Per Gudmundsson, men han verkade inte ha funderat kring detta.