Jag gissar att du måste ha missuppfattat mitt förra inlägg illa. Så jag
tar det i repris, med fetningar:
IngOehman skrev:3/4" domediskanter är väl nästan så långt ifrån de spridningsegenskaper som Stig ville ha till
70-talarna, som man kan komma.
Möjligen med undantag av 1" stora domediskanter utan kraftig höjning i 0-gradersriktningen,
som ju är ännu värre(/mera fel) för dessa konstruktioner.
Vh, iö
Om man skall kunna använda en dome-diskant så menar jag nog att
den helst bör ha en kraftig höjning i 0-gradersriktningen, annars blir
energikurvan helt fel. Nollgradersriktningen bör samtidigt riktas bort
från lyssnaren, sisådär 30-45 grader. Då kan en dome funka i OD-11,
men inte något vidare i någon av OA-högtalarna från 70-talet.
I det stora hela fungerar domar, oavsett storlek, väldigt dåligt i de
äldre OA-högtalarna, eftersom domar som regel går från rundstrålning
till riktad strålning så hastigt när frekvensen stiger, eftersom talspolen
är så stor i förhållande till membranet.
En kondiskant däremot fungerar bättre eftersom den har ett stort mem-
bran som hjälper till att ge riktverkan vid låga frekvenser (där den lätt
blir för liten) men också en liten talspole som ger stor spridning vid
höga frekvenser (där riktverkan annars lätt blir alldeles för hög).
Alltså allt som allt bidragande till att ge ett mindre frekvensberoende,
men även en riktvekan tillräckligt stor för att man skall kunna styra för-
hållandet mellan direkt och reflekterat ljud med hjälp av diskanternas
placeringar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).