Test av Larsen 4 i MOLT

[petersteindl]

Jag har under alla år trott att OA-principen skulle vara mindre känslig för rummet, dvs snarare spela med rummet. Istället för att som "vanliga" högtalare kämpa emot rummet och kräva dämpning och andra akustiska fix.

Då har du levt med en villfarelse.

Eller också inte

Mvh
Peter

[Svante]

Tips 2: Svante är mycket lik Rastapopoulos till sättet.

Mycket har jag fått höra om min näsa men det där var nog det värsta personangreppet hittills...

[darkg]

Jo, de ska förstås stå där de ska stå, men när de väl står där så krävs inte så mycket fix runt omkring. Har aldrig provat, men gissar att 52-orna kan låta lite blekt om jag ställer dem mitt i rummet. Fast det går ju inte, för där står mina 63-or

Spännande motpoler!

/DQ-20

Dipoler, bipoler, motpoler.

[DQ-20]

Tips 2: Svante är mycket lik Rastapopoulos till sättet.

Mycket har jag fått höra om min näsa men det där var nog det värsta personangreppet hittills...

Vi har alla våra kors att bära. Själv har jag anlagt barista-skägg och ser numera ut som kapten Haddock. Jag avskyr dock Loch Lomond (whiskyn alltså.)

[petersteindl]

Finns det inga normala människor[s] på det här forumet[/s]?

[rikkitikkitavi]

Finns det inga normala människor[s] på det här forumet[/s]?

Det var nog den dummaste frågan ställd år 2012.

[Nattlorden]

Finns det inga normala människor[s] på det här forumet[/s]?

Det var nog den dummaste frågan ställd år 2012.

Precis. Han kan inte vara normal han.

[petersteindl]

[IngOehman]

Användningssituationerna kan skilja sig en del, och därför kan också ett antal varianter vara meningsfullt. En högtalare som strålar ljud i såg hög grad i olika riktningar blir känsligare för rummet och olika balanser kan passa olika bra i olika fall.

Jag har under alla år trott att OA-principen skulle vara mindre känslig för rummet, dvs snarare spela med rummet. Istället för att som "vanliga" högtalare kämpa emot rummet och kräva dämpning och andra akustiska fix.

Ja, lite tillspetsat alltså

/ B

Mnjae, den är anpassad till ett rejält (70-tals-) möblerat rum. Dagens ideal, "ljust å fräscht", öppen planlösning etc tarvar vad jag förstår lite mer akustikfix för att funka. Eller mer möbler.

Ja, det är ju en komponent ytterligare i ekvationen, dagens inspelningar
är en annan.

Men redan på Stigs tid fanns tonbyglar på högtalarna, de som var från
70-talet alltså. Och Stig själv hade en tonkontrollbox (han hade lite olika
varianter av dem olika tider) och spelade i själva verket skapligt många,
de flesta faktiskt, inspelningar med denna tonkontroll aktiverad på något
sätt. På fonogrammen kodade han med krumelurer hur tonkontrollboxen
skulle ställas in för att resultatet skulle bli anständigt.

-Ju mera jag förfinar min CD-samling, desto mera sällan behöver jag an-
vända den, sa han till mig.

- - -

Det kan nämnas att det var en del omsättning i Stigs skivsamling. Han
köpte mycket CD, oftast begagnat från de Stockholmska affärer som
sysslade med begagnathandel, och nästan varje gång som jag träffade
honom så berättade han förtjust om nyförvärven och en rätt stor del av
kvällen/natten handlade oftast om just att lyssna på det nyinförskaffade.

Skapligt många hamnade ganska direkt i säljlådan. Men Stig hade en "kan-
ske sälj-låda" också. Där hamnade CD som han inte gillade att lyssna på
av ljudkvalitetsskäl, men som han tänkte kunde låta om inte bra så i varje
fall lite bättre i en framtid där hans anläggning hade förbättrats. Skapligt
många olika kombinationer av elektronik passerade revy hos Stig under de
år jag kände honom, och viss fick CD från "kanske sälj-lådan" att komma
tillbaka till ordinarie CD-hyllan och andra CD att åka ut från "kanske sälj-
lådan" för att läggas i säljlådan. Ny elektronik kunde även få CD från den
ordinarie hyllan att hamna både i "kanske sälj-lådan" och att hamna direkt
i säljlådan.

En CD som jag minns särskilt bra eftersom den passerade alla stadier och
dessutom återinköptes i varje fall två gånger(!) var Deccas inspelning av
Bartoks konser för orkester och Dans suite, dirigerad av Solti*.

När den var som populärast (från Stig) så var det en förmodat "nästan
perfekt inspelning, som dock var för svår för att spelas så bra som den
förmodligen är" (citat ur minnet)

Den lät alltså inte bra, men Stig trodde på inspelningen. Flera gånger blev
den sedan genom åren degraderad, uppgraderad, sorterad som "troligen
dålig", "troligen bra"... och som sagt; flera gånger så uppfattade Stig den
så illa att den åkte ur helt (såldes)! Men jag hade ju ofta med mig min
egen kopia och med viss elektronik som råkade husera hos Stig just då,
så kunde den tas till nåder igen.

Om jag inte minns fel tror jag att det exemplar som till sist hamnade hos
Stig (sista gången han köpte den) bar tecken på att vara samma exemplar
som han ägt många år tidigare. De hade alltså troligen bara vilat hos skiv-
handlaren, eller om det möjligen hade bott hon någon annan i mellantiden.
Jag tror inte det dock, för jag tror att det inte var borta från Stig längre
än någon månad som mest.


Sista gången jag hörde Stig kommentera inspelningen, det var bara några
månader innan han dog, hade han givit upp hoppet om den, och menade
att hans bedömning nu var att den inspelningen inte var bra, men han
behöll den ändå för han hade tröttnat på att sälja den.

Det finns många roliga historier att berätta om många av Stigs fonogram,
och om hur han såg på sin fonogramsamling.


Vh, iö

- - - - -

*http://www.muziekweb.nl/Link/AFX0007

[hifikg]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Vet att mitt inlägg är off-topic, fast diskussionen om L4 tog sig aldrig riktigt.

[Tengil]

Sista gången jag hörde Stig kommentera inspelningen, det var bara några
månader innan han dog, hade han givit upp hoppet om den, och menade
att hans bedömning nu var att den inspelningen inte var bra, men han
behöll den ändå för han hade tröttnat på att sälja den.

Det finns många roliga historier att berätta om många av Stigs fonogram,
och om hur han såg på sin fonogramsamling.


Vh, iö

Hmm, nu blir jag nyfiken, HUR bra var inspelningen, enligt dig ?

Vh Christer

[Ragnwald]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Den här bilden är fin.

[Naqref]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Vet att mitt inlägg är off-topic, fast diskussionen om L4 tog sig aldrig riktigt.

Skicka pm till herr Steindl är mitt förslag. Ska det printas så tror jag fler är intresserade. Bara ett tips från sidolinjen i denna debatt.

[hifikg]

Den här tycker jag e fin



o så den där han sitter intill 52:orna och proklamerar att han gjort Världens Bästa Högtalare (och det utan att ens skryta).

[Laila]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Vet att mitt inlägg är off-topic, fast diskussionen om L4 tog sig aldrig riktigt.

Skicka pm till herr Steindl är mitt förslag. Ska det printas så tror jag fler är intresserade. Bara ett tips från sidolinjen i denna debatt.

MiggissningsvissåhardualldelesrätteridettaNaqref . . . typ(er)

[IngOehman]

Sista gången jag hörde Stig kommentera inspelningen, det var bara några
månader innan han dog, hade han givit upp hoppet om den, och menade
att hans bedömning nu var att den inspelningen inte var bra, men han
behöll den ändå för han hade tröttnat på att sälja den.

Det finns många roliga historier att berätta om många av Stigs fonogram,
och om hur han såg på sin fonogramsamling.


Vh, iö

Hmm, nu blir jag nyfiken, HUR bra var inspelningen, enligt dig ?

Vh Christer

Satt och hoppades att ingen skulle fråga det.

Jag har tyckt samma sak om den sedan första gången jag hörde den, och
jag tycker inte att det är en bra inspelning, men den är heller inte sämre
än de flesta av den tidens orkesterupptagningar, möjligen rent av något
bättre. Fast mest gillar jag den för musikens framförande.


Det som stör mig mest på den är de väsande förstaviolinerna* och lite av
allmän orenhet också. Det förstnämnda beror vågar jag säga med nästintill
fullständig säkerhet på alltför högt placerade mikrofoner, som plockat upp
just ljudet i den höga strålningsriktning som sammanfaller med violinernas
(många av dem) locks normalvektor. Där väser det illa då locket i kraft av
den förhållandevis stora våghastigheten, förstärker harts-väset kraftigt i
den strålningsriktningen.

I en ortoakustisk högtalare är det en svår inspelning eftersom problemet
ökar när denna väsande klang skickas ut i alla riktningar och sedan även
när lyssnaren i alla riktningar, vilket ju inte är fallet i konserthuset.

- - -

Men - jag skall inte sticka under stolen med att inspelningen ifråga inte är
bara dålig, utan den är även "svår". Med det menar jag att det är min upp-
fattning att den KAN framstå som sämre än den är, när den elektronik som
finns i kedjan inte klarar av signalen. Det framgick med önskvärd tydlighet
när man lyssnade hos Stig, med viss elektronik.

De ortoakustiska högtalarna är som sagt heller inte i sitt esse just när man
försöker återge något som i verkligheten är smalstrålande, i synnerhet inte
om det smalstrålande har "fångats i strålen" (som violinväset).

Sagt med andra ord: Står man naturligt i strålen när man lyssnar i verklig-
heten så blir det inte så bra när man återger det ortoakustiskt bred- eller
rundstrålande, och står man INTE i strålen när man lyssnar naturligt live,
så blir det verkligen dåligt, extra dåligt, när man på inspelningen fångat
det i strålen, och lyssnar på det ortoakustiskt återgivet**!


Och det gör förstås valet av förstärkare synnerligen kritiskt. Det framgick
som sagt väldigt tydligt hos Stig.

De förändringar på högtalarna (OA-52) som gjordes under dessa år påver-
kade faktiskt just denna inspelnings spelbarhet klart mindre än de byten
av elektronik (DACar, försteg och förstärkare) som gjordes.


Vh, iö

- - - - -

*Fast jag tror att många ändå skulle bli lite förvånade över hur pass bra
denna inspelning ändå kan låta i högtalare som inte nödvändigtvis är på
något sätt bättre än OA-52, men som drabbas mindre illa av just denna
typ av fel.


**Det är ju ett oundvikligt dilemma detta, att högtalare som är väldigt rund-
strålande kommer att drabbas på det viset när man spelar ljud som natur-
ligt inte är rundstrålande. Men liknande problem får man ju även från hög-
talare av "motsatta sorten".

Om man t ex tittar på en planarhögtalare (sådana ger nästan alltid en ext-
remt fallande energikurva mot höga frekvenser) så kommer de ju inte att
kunna återge ett naturligt ljust omgivande ljudfält. De kan bara förmedla
rumsinformation framifrån.

Det ena är inte bättre eller sämre än det andra, bara annorlunda, och som
jag ser det är det bra att det finns valfrihet. Frågan är dock om inte det
allra tokigaste vore högtalare för flerkanalsinspelningar, med olika strålings-
egenskaper för olika kanaler, således att trumpeter återgavs av en annan,
mera riktad, del av högtalaren än flöjt och triangel...


Stereosystemet är helt enkelt förlustbehäftat och man behöver göra vissa
val baserade på vad man prioriterar och för all del vad man "gillar" när man
skall välja hur man vill utforma en högtalare. Det finns ingen gratis lunch.

En given högtalare i kombination med stereosystemet, lyssningsrummet,
och organismen människa (närmare bestämd den senares hörselapparat)
kommer - hur man än väljer - inte att kunna återge en originalhändelse
perfekt.

Det är i själva verket en fysikalisk omöjlighet!

Därför får man välja vad man tycker är för egenskaper som är mest "nor-
mala" eller mest viktiga med avseende på hur naturligt ljud "är", statistiskt.

Och beroende på vem man är och vad man gillar, så kan man ha väldigt
olika uppfattningar om hur normala ljud "är". Alla gillar ju inte ens samma
ljud/instrument/perspektiv.

I själva verket så tror jag ingen som tänkt igenom saken och kommit fram
till hur man tycker det "skall vara", kommer att komma fram till en lösning
som man inte själs ser som en sorts kompromiss mellan en uppsättning av
olika möjliga val. Den som inte kommer fram till något som är en balansakt,
har helt enkelt inte tänkt tillräckligt, för en balansakt är det!

Men det finns inget svar på vilken balans som är den rätta.

Och skall man ställa till funderingarna ännu mera så är det ett faktum att
lyssningsrummet är en del av ekvationen också. Olika rum behöver därför
olika lösningar, och är rummen väldigt olika - så behöver lösningarna vara
det också.

De flesta lyssningsrum i hemmen har dock format i samma storleksordning,
så det jag skriver om variationer även inom en given filosofi, blir en mindre
tung synpunkt om perspektivet insnävas till att inbegripa bara vardagsrum.

[hifikg]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Vet att mitt inlägg är off-topic, fast diskussionen om L4 tog sig aldrig riktigt.

Skicka pm till herr Steindl är mitt förslag. Ska det printas så tror jag fler är intresserade. Bara ett tips från sidolinjen i denna debatt.

Det var ett utmärkt tips. Så bra att Peter hann före t o m, så nu har jag ett trevligt porträtt för mitt lyssningsrum och är glad som en speleman. Tack för det Peter.

[petersteindl]

Vad kul det skulle vara om det snickrades ihop en minnesskrift om Stig. Ni moderna högtalartillverkare får ursäkta, men Hr Carlsson kommer alltid att vara svensk kung i högtalardjungeln. Jag letar fortfarande efter en bra bild att printa i storlek 50x70 och hänga i mitt lyssningsrum. Jag har några, men i alldeles för dålig upplösning.

Vet att mitt inlägg är off-topic, fast diskussionen om L4 tog sig aldrig riktigt.

Skicka pm till herr Steindl är mitt förslag. Ska det printas så tror jag fler är intresserade. Bara ett tips från sidolinjen i denna debatt.

Det var ett utmärkt tips. Så bra att Peter hann före t o m, så nu har jag ett trevligt porträtt för mitt lyssningsrum och är glad som en speleman. Tack för det Peter.

För all del. fast jag hade inte sett Naqs tips innan jag började fila på mitt PM Först därefter såg jag tipset och undrade om det föreligger tankeläsning

Mvh
Peter

[Laila]

[Naqref]

Först därefter såg jag tipset och undrade om det föreligger tankeläsning

Kanske.

[Naqref]

Jag håller med dig i din tidigare frågeställning om varför de som lämnar generell rabatt till LTS-medlemmar inte får samma förmånliga reklam?

De kanske inte inkommit med egenproducerat reklammaterial redo för publikation?

Det verkar inte vara så att det räcker. Uppenbarligen så gäller förmånen om gratis reklam bara för Hifi-kit och SSC.

Tex. kommenterar som att de som ger rabatt till LTS-medlemmar är dumma i huvudet, inte så konstruktivt

Det kan ju vara relativt dumt. D v s dummare om de då är berättigade till annonsplats automatiskt om de inte utnyttjar det. Typ. Det behöver ju inte betyda att de är dumma. Menmen. Jag skulle själv kunna erbjuda rabatter till LTS medlemmar om jag fick tillgång till låt säga en sida med reklam/nummer.

Jag erbjöd mina tjänster med 15% rabatt till LTS-medlemmar i utbyte mot en reklamsida men si det gick inte. Så då får det vara. För den här gången.

[DQ-20]

Men vad vill man då vinna med OA-principen - stereo i hela rummet?

/ B

Det där finns det ju spaltmeter om på CP, om du missat det. Annars handlar det inte om "sterio i hela rummet" utan om att integrera rummets begränsningsytor, främst golv och högtalarvägg, i högtalarens konstruktion. Detta ställer vissa krav på placering. Vinsten är ökad känslighet i basområdet och förutsägbarhet vad gäller samverkan med golv och högtalarvägg, dvs ytor som normalt ger de första reflexerna. De tidigaste modellerna handlade om MONO i hela rummet och man kan se en gradvis övergång till allt högre kvot direktljud i OA-konceptet. 80-talsserien handlar definitivt inte om "sterio i hela rummet".

/DQ-20

[Bill50x]

Ja, jo, jag har funderat på detta. 60-talarna (OA4/5/osv) var ju ursprungligen gjorda för mono. Sedan kom 70-talarna (OA12/14/mfl) och de var ju tänkta för stereo. Och därefter kom OA50/51/mfl som då tillhör relativt modern tid.

Men varför då skapa en ny OA5, ingen lyssnar väl på mono idag? Ungefär som att göra en ny trattgrammofon för 78-varvare eftersom vi har bättre kunskap och material idag än när det begav sig...

/ B

[IngOehman]

Det är därför den är gjord så den är konverterbar från mono till stereo.

Och skälet till att den gjordes trodde jag var redovisat flera gånger om.
Det beror på att det framfördes önskemål om att den skulle göras.

Men om man skall vara noga så var OA-5 nog en stereohögtalare trots
allt. Den kom under en tid då stereo knappt ens var något nytt. Att sen
Stig sade sig förespråka mono långt in på 70-talet (även då 70-talarna
gjordes, men inte längre då de var klara) var en sak för sig.

Däremot finns det ju olika sorters lyssning och en lounge-lyssning är
ju kanske inte riktigt samma sak som att sitta stilla i hotspot och lyssna
koncentrerat. Varken allt eller alla är lika, och därför finns det även både
utrymme och behov av saker som gör olika.

Och mottagandet har ju varit väldigt positivt. Ingen som klagat har ens
velat demonstrera vad de har synpunkter på (trots upprepade uppman-
ingar att kontakta mig om man vill att jag skall titta på saken) så det är
en rimlig slutsats att deras agenda var att klaga endast. Men om MMX
är en högtalare för just dig Bill, är ju upp till dig att bedöma. De är till
för dem som vill ha sådana högtalare, så även på så vis är den ju rätt så
normal.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det där med att göra en trattgrammofon var en spännande ide. Jag
skall fundera på den men jag lovar inget.

[Bill50x]

PS. Det där med att göra en trattgrammofon var en spännande ide. Jag skall fundera på den men jag lovar inget.

Den vill jag se

/ B

[rylandes]

Nja Stig har ju själv uttryckt att 60-tals serien var konstruerad och tänkt som monohögtalare. Samt att 70-tals serien är den första som är gjord för stereo.

--

[Naqref]

Och mottagandet har ju varit väldigt positivt. Ingen som klagat har ens
velat demonstrera vad de har synpunkter på (trots upprepade uppman-
ingar att kontakta mig om man vill att jag skall titta på saken) så det är
en rimlig slutsats att deras agenda var att klaga endast.

Nu är detta kanske fel tråd för att diskutera MMX men att ingen har velat demonstrera är nog mest beroende på din avoga inställning när det begav sig. Nu när det är överspelat så är det faktiskt lite för sent att komma med krav på att bli kontaktad. PappaBas har lätt bjudit in alla som har velat lyssna hemma hos honom när han fortfarande hade sina högtalare.

[Sanny_X]

PappaBas har lätt bjudit in alla som har velat lyssna hemma hos honom när han fortfarande hade sina högtalare.

Har han lyckats sälja dom?

[KarlXII]

PappaBas har lätt bjudit in alla som har velat lyssna hemma hos honom när han fortfarande hade sina högtalare.

Har han lyckats sälja dom?

Kanske Tengil som har ett lager hemma..

[IngOehman]

Nja Stig har ju själv uttryckt att 60-tals serien var konstruerad och tänkt som monohögtalare. Samt att 70-tals serien är den första som är gjord för stereo.

--

Ja just det, när deras konstruerande var klart hade Stig övergivit mono-
övertygelsen. Om det inte såg ut som om det var det jag menade, så ut-
tryckte jag mig dåligt.

(Har just läst vad jag skrev, och - jag uttryckte mig nog dåligt. Det jag
skrev om konstruktionen och "när de var klara" nog tolkas som att jag med
"klara" inte menade konstruerandet, utan menade att modellerna både var
konstruerade, hade producerats under en tid och sedan lagts ned. Det var
inte det jag menade.
Jag menade att Stig var tämligen entydigt stereopositiv när han var klar
med konstruktionen av 70-talarna, så han måste ha konverterat under
utvecklingen av dem. Till mig sa han hur som helst att han konverterade
först under första halvan 70-talet, och att han efteråt såg på sin mono-
övertygelse som "sitt största misstag".
Så självklart är 70-talarna stereo-högtalare. Men som sagt - redan i 50-
talets slut och definitivt på 60-talet hade stereo börjat bre ut sig i hemmen,
och det fanns bilder där man visas hur deras rundstrålning (från två hög-
talare) gör att det blir stereo i hela rummet och inte bara i en liten area
där de två strålarna från två konventionella högtalare möts. Stereo kom ju
inte när Stig ville det, utan rätt så långt dessförinnan.
Och man kan även minnas att beteckningarna "60-talshögtalarna" är lite
vilseledande. OA-5 II kom mycket sent 60-tal och OA-6 II faktiskt först på
70-talet(!) och de producerades långt in på 70-talet (i varje fall fanns de
att köpa 1974, det minns jag).
Så även om man kan påstå att de "egentligen var mono-högtalare" i det
att de inte hade "stereoanpassats", så var det ju välkänt att de användes
för stereofoni, och innan 70-talarna var klara så ansåg Stig att inga speci-
ella anpassningar behövdes för Stereo, men nota bene - i en tid då han
inte gillade stereo. Så har i varje fall Stig beskrivit det hela.)

- - -

Vill dock om Stigs mono-period säga att hans mono-entusiasm inte bott-
nade i något så simpelt som brist på erfarenhet av hur bra stereo kan låta
(vilket han i och för sig upplevde under konstruerande av 70-talarna) utan
hans primära motstånd mot stereo hade faktiskt med lite andra saker att
göra.


Dessa var några av dem:

1. Ekonomi: Stig menade (på sent 50- och 60-tal i varje fall) att det för
en normal musikkonsument var klokt att jämföra en högklassig monohög-
talare med avsevärt mycket mindre goda stereohögtalare plus en extra
förstärkare, eftersom de kunde tänkas kosta lika. I praktiken fick man
därför avsevärt mycket mindre pengar att satsa på BÅDA högtalarna i
en stereoanläggning, som man kunde satsa på en i en monoanläggning.

2. Tekniska begränsningar: Stig ogillade kvalitetsnivån på de tidiga stereo-
bandspelarna såväl som på den tidiga stereoperiodens stereograveringar.
Graververken var oftast avsevärt mycket sämre (än samtidens monograv-
eringar) med bland annat väldigt mycket högre rörlig ekvivalent nålspets-
massa för stereograveringarna och därmed även väldiga krav på effekt
från graverförstärkaren, effekt som inte fanns tillgänglig. Även illa oljud i
vertikalled var ett vanligt problem från många graververk.

3. Omogen teknik: Stig menade att många av de tidiga stereoinspelning-
arna framförallt vittnade om att man inte ännu hade lärt sig att spela in
stereofoniskt för att nå användbar kvalitet. Cirkustrix (ping-pong-stereo
t ex) hamnade oftast i vägen för musiken som därmed kom i skymundan,
menade Stig.


Jag frågade ju Stig en hel del om hans syn på inspelningsteknik efter det
att han på 70-talet när man "konverterat", det vill säga jag undrade om
hans syn på stereoinspelning och om man gjort några eller skulle vilja göra
det (minns att jag alltså pratade med honom om detta efter 1984).

Stigs svar var märkvärdigt ödmjukt, tyckte jag då. Han sade att han för-
stås kunde göra en del antaganden, men att han inte ansåg sig vara säker
på hur det bäst skulle gå till (mikrofonval, mikrofonplaceringar, fix med in-
spelningslokalen...) och att han INTE skulle vilja göra några stereoinspel-
ningar utan att först få möjlighet att göra en hel del experiment. Han sa
också att inga sådana tillfällen hade kommit upp.

Men jag vet ju att han intresserade sig för (i hög grad) hur inspelningar
som han gillade, var gjorda, och jag blev alltid själv i hög grad "förhörd"
när jag kom med egna inspelningar (jag spelade in rätt så mycket på den
tiden). Stig var mycket intresserad av allt som omgärdade inspelningarna,
in i minsta detalj.

Han frågade mig dessutom alltid om hur verkligheten hade upplevts, för
att kunna jämföra med vad han hörde. Jag kunde konstatera att han om
man tittar på rena preferenser, gillade mikrofonplaceringar lite närmare än
jag själv. Men kanske så är det inte rätt att säga så, för hos Stig så höll
jag ofta med om upplevelserna. De fall då jag tyckt att mikrofonerna hade
hamnat lite för nära, lät mera lagom hos Stig, och de avstånd som hos
mig lät perfekt lät ofta lite för distant hos Stig, tyckte jag. Så även om
vi inte var helt överens om hur inspelningarna skulle balanseras (jag talar
om små skillnander dock) så var vi rätt överens givet en given lyssning.

Detta förvånade mig lite, eftersom Stigs mono-inspelningar nästan utan
undantag lät mer distant än jag uppfattade att Stig gillade när vi satt
och lyssnade på mina "experiment". En annan sak som gjorde mig minst
sagt förvånad var att han nästan alltid gillade de inspelningar bäst där
de tidiga reflexer som fångats var rätt rejält sena. Han kontrade med att
säga att han inte hade någon bestämd uppfattning om vilka tider han
föredrog, men att han visste vad han gillade när han hörde det.

Jag var inte den ende som försökte få en klar bild av inom ungefär vilka
tidsintervall Stig tyckte reflexer tillförde den läckerhet i klang och rums-
upplevelse som han ville ha, Claes Wettebrandt talade mycket med Stig
om detta också.

Men några siffror fick ingen av oss ur Stig, annat än med avseende på
tidsintervall inom vilka han INTE ville ha några tidiga reflexer. Det var
något han var mycket mera på det klara med. Eventuellt kommer jag att
skriva lite om detta i framtiden.

De experiment jag gjorde gör dock att jag har en rätt klar bild av vad han
defacto gillade. Och det var ibland gränsfall om dessa rumsbidrag ens skall
sorteras som han gjorde.


Vh, iö