OA-51 sida på Carlssonplanet
1. Data
Princip: 2-vägs basreflex vägghängande direkt/rundstrålare med absorbentpanel, avstämd vid 38 Hz
Impedans: 8 ohm
Känslighet: 87 dB
Frekvensområde: 32-20.000Hz enligt DIN
Basavrullning: -3 dB vid 42 Hz
Tonkurva: +/-3 dB från 300 Hz till 17.000 Hz
Vikt: 11 kg st
Mått B x H x D: 43 x 30 x 25 cm
- bredd inklusive absorbentpanel: 72 cm
Volym:16 liter
Mått på absorbentpanel:
220 x 300 x 65 mm
Patent:
OA51 nr 1
OA51 nr 2
OA51 nr 3
Reservdelar
distansringar för basen, plastdetaljer, absorbentvinge och material mm gå att få tag på genom John Larsen:
http://www.larsenhifi.com/info.htm
1.1 Uppgraderingar från SSC .1 .2 .3
Skillnader mellan .1 .2 .3
.1 Scan Speak 18W/8542 + Peerless 115DT26 ("Original")
.2 Scan Speak 18W/8545 +Vifa D25AG-35-06
.3 Scan Speak 18W/8545 + Carlsson T-11oa / D2606/920000
T11-oa är i princip samma elementen som Scan-speak D2606/920000
, enda skillnaden är en filtbit bakom domen på t11
I .3 satsen ingår en filtbit från Larsen HIFI, men den ska inte brukas enligt SSC:
När det gäller filten så ingår den inte i OA-51's konstruktion. Det gjorde den inte från början heller för den delen, alltså "OA-51 MkI", som Stig Carlsson dimensionerade. Dock sak den finnas på OA52.
Redan utan filten så är energikurvan på gränsen till för klen i högsta oktaven med Carlsson T11-oa i OA-51, det vill säga klangen har en tendens att vara lite inbäddad eller "filtig".
1. Det finns en väldigt signifikant skillnaden mellan OA-51 och OA-52, såtillvida att den förstnämnda strålar fritt och odämpat i mer än 2 PI steradianer, medan OA-52 strålar odämpat i närapå mindre# än PI steradianer (rätt stor skillnad faktiskt*). Detsamma behöver gälla diskanten, om det skall bli balans mellan registren.
2. Det är delvis en subjektiv fråga. Den som säger att de föredrar att ha "filtbananen" där med OA-51 skall självklart inte känna sig hindrad. Jag tycker det kväver ljudet en bra bit, och det tycker jag är extra synd eftersom jag upplever att T11-oa ligger en liten, liten smula åt det mämpade, avrullade, kvävda håller redan utan att filten är där.
Med hängslen och svångrem (läs delningsfiltrets utformning) gick det att få den att prestera ok klangligt trots allt (i varje fall utan filt på OA-51), om än inte perfekt. Men elementet är så bra ur alla andra aspekter att jag tyckte den där lite avrullade karaktären högst upp var acceptabel.
Jag har dock arbetat vidare med det för att hitta en lösning, men eftersom sådant kan ta flera år har elementet producerats i den nuvarande formen så länge. Det klagas ju alltid på att saker tar tid, så jag tyckte att John skulle få en version säljbar medan konstruktionen fintrimmades.
*Vilket beror på att OA-51 dels är väggmoterad, och dels har elementen mera utstickande och mindre "kabinettsombyggda" än i OA-52.
#Ljudvågor som inte är väldigt korta bryter nämligen av och går runt det objekt som kabinettet utgör.
(IÖ)
(AVR)
Budgetfilter/Lyxfilter?
Skillnaden mellan "lyx" och standardfilter är att:
Standard:
"vanliga" spolar av koppartråd, MKP kondensatorer.
Vanligt kablage och kretskort.
Lyx:
foliespolar och Jensen "papper i olja"-kondensatorer i kombination med MKP (för att få rätt värde), kablaget är här enkardelig koppartråd i teflonslang. Allt är "hårdwirat" Point to point. (AVR)
Hörbart bättre men inte värd den extra kostnaden. (V8)
1.2 Uppgraderingar från Larsen/Ericsson
Uppgraderingen består av nya filterkompononter
OA51LE Beskrivning
Intryck:
Har nu haft en första kortare lyssningssejour med OA-51 LE-filtret.
Mitt första intryck; vad fint det låter.
Jag upplevde det som om det var bra balans på nivån över hela registret. Något som jag tyckte var den största förändringen, till det bättre, var att jag upplevde mellanregistret som så mycket bättre, varvid t.ex. kvinnoröster lät mer nyanserade.
Nu vill jag påpeka att ovanstående tyckande är mina högst subjektiva synpunkter, där jag inte kan referera till OA 51.3, då det var längesedan jag lyssnade till den konfigurationen.
Men då jag snart lämnade denna, för en egen variant, så kan jag dock nämna, att som de nu låter känner jag mig fullständigt nöjd, med detta utförande.
(Densen)
Dels att de motsvarar de önskamål som var själva upprinnelsen till OA51.LE, de har likt Larsen 6 ett bättre fokus och renhet i ljudbilden...
OA51.3´s röriga och såsiga ljudbild är som bortblåst utan att OA51 kararaktären fått sig en törn.
Mellanregistret är mycket renare, speciellt om man pressar högtalarna en smula (brantare delning av 8545?).
Diskantregistret låter renare om man spelar starkt (brantare delning T11?)
Det är som sagt bättre ordning och reda i ljudbilden och det är lättare att placera ut olika instrument/komponenter i det musikaliska skeendet. det presenteras med djup, höjd och bredd i ljudbilden på ett fantastiskt trevligt sätt.
"Det" (ljudet) släpper ännu bättre i den mening att det är ännu svårare att höra att ljudet kommer från dessa så fantastiskt fina högtalare...
Det bara finns där snyggt och prydligt...
Det vetetusan om inte basen är bättre oxå men det beror väl i så fall på att den framträder tydligare när OA51'ans få negativa sidor skalats bort...
(AVR7k)
OA-51LE²
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=41559
Den stora skillnaden ligger i den nya diskanten Scan Speak D2608 -913000 (Peerless HDS) som används. Samt det för LE-versionerna typsikt brantare filtret och att elementen spelar i fas under ett större frekvensspan jämfört med SSC:s versioner.
Tycker personligen att denna version är klart bättre än .3. Diskantåtergivningen åker upp ett par hack till på skalan.
OA51LE filter
OA51.LE2
2. Rummet
Kan nämna att Stig förespråkade heltäckningsmatta på 100% av golvet. I övrigt föredrog han rum med viss dämpning under öronhöjd, men väldigt lite över. Diffusion helt ok även högt upp dock.
Som konsekvens av detta var ha faktiskt helt emot kraftiga absorberande gardiner, och använde själv bara några små flurtunna gardiner i det stora nedre lyssningsrummet, och inga alls i det övre.(IÖ)
3. Placering
Några grundregler och gissningar:
1. Stig tyckte alltid att man skulle försöka uppnå ett avstånd från diskanten till sidoväggen överskridande 1 meter. Om det måste ske på bekostnad av stereoöppningsvinkeln är det ingen acceptabel kompromiss dock. Rätt stereogeometri är viktigare!
2. Stig förespråkade ALLTID heltäckningsmatta på HELA golvet.
3. Stig förespråkade faktiskt (tvärtom mot vad man ofta läser) att man skulle ha något stort och gärna absorberande objekt (en divan eller låg liten soffa t ex) placerat mellan högtalarna! Dock ville han INTE att detta objekt skulle vara högre än ca 50-60 cm. Över detta fick bara plattare saker som t ex tavlor finnas.
4. Stig förespråkade förekomsten av många hårda och diffuserande objekt över axelhöjd, men måttligt med absorberande ting. Tjocka gardiner tyckte han t ex inte alls om, utan skulle det vara gardiner förespråkade han väldigt tunna dylika.
5. Carlssonhögtalarna saknar en möjlighet jämfört med andra högtalare - nämligen att balansera basnivån genom att variera avståndet mellan högtalarna och väggen bakom dem. Därför är det viktigt att man väljer en vägg som ger rätt stöd åt högtalarna, att placera dem mot.
. Rätt vägg är den som påminner mest om urberg när man bankar på den med näven. En tjock betongvägg eller murad stenvägg är prima. Nästan lika bra är en rejält tjock lättbetongvägg eller en tegelvägg, eller möjligen ett rejält träreglad (minst 60 c-c, gärna 30 c-c) vägg med trippelgips på. Väggar man bör undvika att ha bakom högtalarna är tunna och resonanta väggar. Sämst av allt är enkelgips på plåtreglar.
6. Stig placerade själv sina högtalare enligt ett mönster som tämligen exakt stämmer överens med den standard som jag förespråkar, nämligen +/-22,5 till +/-23 grader - men med en viktig reservation: Ortoakustiska högtalare spelar inte ensamma, utan tillsammans med sin spegelbild! Det gör att de faktiskt skall stå bredare än man kanske först tror.*
. Ett bra startvärde får man om man mäter avståndet från lyssnarens öron till högtalarväggen (inte till själva högtalarna). Därefter delar man det med 1,18. Då får man avståndet mellan högtalarna, och de är faktiskt primärt mellan baselementens centrum (mittdome/dammkåpa) man skall mäta.
Sen kan en del manuell handpåläggning därefter vara att rekommendera också. Reflexioner från sidoväggar kan t ex distordera breddintrycket så att man behöver modifiera det en smula, oftast således att man behöver ställa dem lite tätare än man räknar fram med 1,18-divisionen.
Vh, iö (för SSC)
*Har för mig att jag åstadkommit någon illustration på hur det kan se ut i några fall. Kortförklaring är i varje fall dessa grundregler:
1. Strunta i själva högtalarlådorna, utan tag fasta på elementen.
2. Projicera bak elementen mot väggen bakom högtalarna och mät dit istället för mot själva elementen, så får man en bättre bild av virtuella tyngdpunkten på ljudkällan. Detta är i synnerhet viktigt om man talar om de djupare Carlsson-högtalarna från Sonab-tiden.
(IÖ)
Vad man måste hålla i minnet är ju varifrån ljuden kommer i högtalarna - nämligen från själva högtalarelementen. Ja det visste ju förstås nästan alla, men att veta och att tänka på är inte samma sak alla gånger...
I vissa Carlssonfall är det en påfallande stor skillnad mellan hur högtalarna är utformade, och specifikt tänker jag nu på hur OA-52 och OA-51 är utformade. Förvisso har de båda två fin-fin ortoakustisk utstrålning - men deras akustiska tyngdpunkter har ju olika stereoöppningsbredd! Surprised
Såhär skall jämförelsen alltså se ut, när högtalarna är rätt placerade:
3.1. Avstånd
Kan tillägga en sak till, och det är att Carlssonhögtalarna på grund av sin kraftigt invinklade utformning mycket sällan "drabbas" av någon ljudbreddningshjälp av sidoväggarnas reflexioner.
Vanliga högtalare kan däremot få det ibland, och därför kan det vara aktuellt att placera vanliga högtalaren något lite tätare än +/- 23 grader (talar om någon enstaka grad då alltså) ibland.
Carlssonhögtalare skall dock aldrig placeras tätare än +/- 23 grader.(IÖ)
Det handlar om vinklar till högtalarna (i horisontalplanet). Ett varv är 360 grader.
Rakt fram kallar man noll grader, rakt åt sidan är -90 grader (åt vänster) respektive 90 grader (åt höger) och rakt bakåt är 180 grader eller -180 grader.(IÖ)
3.2. Höjd
Jag har mina med diskanterna i ögonhöjd. (V8)
Jag hade mina 51´or placerade så man precis såg ovansidan på dom från lyssningsplats, hade jag dom högre fick jag ljudbilden i taklisten (Dynamic)
Jag har nu testat med ca 40cm och 65cm's höjd. Den lägre höjden faller mig bättre i smaken, eller någonstans däremellan (40 - 50cm). Jag tyckte som Dynamic påpekade stämmer i mitt fall också. Jag upplever också ljudbilden som om den hamnar för högt vid placering om ca 65cm. Som påpekats är det klart att det är högst individuellt vilken höjd som passar i förhållande sitt-, takhöjd o.s.v. Men de hamnar troligtvis i slutändan omkring 50cm p.g.a. att jag upplever dem en aning bastunga vid 40cm's höjd.(Flamenco)
Mina 51.3 spelar bra som dom är tycker jag. Har dom på 50cm höjd och med ca 3 meters mellanrum. Har dock upplevt att om man har ett litet rum så försvinner basen. I större rum låter dom mycket bättre.(Magot, CP)
Det här med att sänka dem till 50-60 cm över golv gör faktiskt susen. Men det är klart att om rummet är kalt utan textilier med väggar av t.ex. gipsskiva och klinkers på golvet så spelar det nog ingen roll vilka högtalare man spelar med.
(Jocke, CP)
4. Komponenter
4.1 Dämpmaterialet i lådan
Som jag förstått det har man 6 bitar á 10x10x26cm per högtalare. 2 läggs i
den inre kammaren och 4 i den yttre (där elementen sitter). Isoleringen i den
yttre blir ganska komprimerad mao, medan den inre kammaren inte blir mer
än halvfylld.
100mm av den lagom fluffiga isover varianten är nog det som stämmer bäst med orginalet.
Två remsor ska ligga raklånga över basreflexröret, ända upp i taket. Två remsor ska ligga såhär: ( ) direkt bakom baselementet. Därmed är yttre kammaren ganska proppfull.
Inre kammaren ska vara klädd mot sidoväggen och baffelns baksida. I övrigt tom.(grafpro)
4.2 Distansringen
OA51 har en ganska hög plastring under elementet och elementet sitter med bara 6 st skruvar. Tidiga högtalare som skickades, bl a till Stig överlevde inte transporten, de sex skruvarna orkade inte hålla elementet och plastringen på plats, Stilexo kontaktade så Scanspeak för att fråga om de hade förslag på lämplig lösning.
Använd coatingvätskan var det svar man fick. Vätskan "limmar" fast ringen i lådan och elementet i ringen och ger så mycket "friktion" att fästskruvarnas hållkraft blir tillräcklig för att hålla elementet på plats även om lådan i sitt emballage utsätts för mildare våld.
Med största sannolikhet går det att återmontera elementet i befintligt "klet". Spela basrik musik och lyssna efter läckage efter montering. Annars köper man Hifikits tätningslist som ersättning.
Detta högtalarklet/coating är coating som levererades från ScanSpeak till Stilexo då man testade att coata 8542 på olika sätt för att uppnå önskade egenskaper hos elementet.
http://www.faktiskt.io/modules.php?name ... c&p=354648
4.3 Dämpvingen
Stig Carlsson gjorde tonkurvemätningar. Ur dessa mätningar så kunde störningar i tonkurvan detekteras. Störningarna är från diskant och mellanregister d v s vid olika frekvenser. Med olika densitet kan man ändra störningarnas inverkan genom att välja olika absorption vid olika frekvenser. På så sätt kan man minimera störningar utan att för den skull absorbera övriga frekvensregister. Nyttosignal ville Stig Carlsson inte absorbera.
(petersteindl)
4.3.1. Original
Mått på dämppanel:
220 x 300 x 65 mm
Dämppanelen som föjlde med OA51 när den var ny var en plastlåda med RockWool i (täckt av lite svart skum) lådans infästning var en smula invinklad så att man kunde vinkla in lådorna om de t ex stod på en hylla. Orginal dämppanel var eg. inte tillräckligt effektiv utan hade sin utformning av kommersiella skäl. I Patentet finns beskrivet en större dämppanel som gör jobbet fullt ut, det så kallade elefantörat.
Väggabbsorbenten i de olika modellerna har densitet 80 Kg/m3
(petersteindl)
Dämpmaterialet inuti högtalarna är på 25 Kg/m3. Det kallas idag för Rockwool, Roxull eller Paroc eller man kan även använda Gullfiber.
Larsen kom ut med en annan modell i plåt med vinklar som håller fast dämpet och högtalartyget istf skummet som i orginalet.
4.3.2 Utan
...
4.3.3. ”Elefantörat”
Tjocklek 5-10 cm. Markskiva, Vid 10cm gröp ur för basreflexröret.
Enligt patentet så skulle absorbenten vara 50*80 cm och 10 cm tjock i mineralull med densiteten 150 kg/m3
Utförandet på bilden i patentet förefaller dock opraktisk med den färdiga produkten OA51 då denna skiva helt täcker basreflexporten. (avr)
Exempelvis:
Paroc 132-00.
Rockwool 375
Chili har gjort en trevlig ritning:
Elefantöron kan göras av t.ex 600x600mm takakustikskivor. Dessa täcker
inte basporten (använd inte den målade sidan utåt bara).
De är lite tunna, enligt de som vet. Men enligt en som lyssnat, dvs jag, så spelar det inte så himla stor roll. Tror att hyffsad närdämpning och ett bra diffusfält i öronhöjd i resten av rummet (växter i fönstret, bokhyllor, diffusorpaneler etc) gör att man är näst intill framme vid porten med adressen "Nirvana/Eldorado". (V8)
4.4 Skumfronten
Jag tror att Skumfronten täckandes framsidan på högtalarlådan på OA-51 var 25 mm tjock. Men den var betydligt tunnare kring högtalarelementen. Jag tippar mindre än 1 cm tjock över basen. Skyltarna var limmade på något sätt och skumplasten var fäst med kardborr mot lådan och det var det första som ramlade av .
Skumplasten över fronten var matchande skumplasten på vingen med dämpmaterial.
Tyvärr verkar passformen varit under all kritik.
Larsen Hifi saluför en nyare variant som kostar ca 1200:- paret inkl frakt.
4.4.1 Frontlogga
Jag mätte upp en dekal från en av skumplastfronterna. Placeringen av dessa syns på första sidan i broschyrerna. Om nu någon skulle vilja tillverka egna.
De är tillverkade i 1mm tjock svart plast, och övriga mått syns i bilden nedan.
Teckensnittets höjd är för C = 9mm, a = 6mm, textens bredd är ca 47mm. Teckensnitt obekant.
- oa51front mått.png (235.21 KiB) Visad 21034 gånger
(Galder)
4.5 Anslutningsterminal
Bästa ersättningsterminalen är en så kallad säkerhetslabhylsa. De finns i 4,8 och 6,3mm anslutningsstift.
Är osäker på vilken som är "Rätt" men oavsett vilken som väljs bör den inte begränsa prestanda.
Förslag är :
Hirschmann SEP 2610 för 4,8mm
Hirschmann SEP 2620 för 6,3mm
Finns på Conrad, Elfa Ebay mfl.
exvis
https://www.conrad.se/?websale8=conrad-swe&pi=733974
https://www.conrad.se/?websale8=conrad-swe&pi=733952
5. Trix
5.1. Basreflex
Förlängs med 5 cm vid användande av 8545
Tipset och måttet 5 cm kommer från Ingvar Öhman.
Orginalavstämmningen i OA51 är ju uträknad för SS 18W8542 och det nya 18W8545 skiljer sig lite från detta element. 18W8545 låter bättre i OA51 lådan om den avstäms en smula lägre än original
Ljudet blir lite mindre bumligt, högtalaren går lite lägre ner i frekvens, ljudet blir överlag bättre och tydligare då "bumligheten" tidigare maskerat andra ljud.
Ett enkelt test för att lyssna hur det blir med längre port är att ta 4-5 A4 papper och klippa till längden på dessa till 29 cm...
lägg pappren lite förskjutna i sidled (alltså inte i en ordnad hög) och rulla ihop dem till en tub på ca 3 cm i diameter. Stoppa in detta "papprör" i basreflexröret, släpp ut och kolla så att det ligger snyggt längs orginalrörets insida.
Efter det att du släppt ut papprena i basreflexröret, ta lite tejp och tejpa fast papprena i varandra, annars kommer de att vandra ut och in i takt med basgångarna i bastunga låtar från ex.vis Infected Mushroom
Vips så har du för test förlängt röret med 5 cm.
5.2. Tunn Bas?
Den här frågeställningen fanns på 80-talet när jag jobbade i radiobutik. Generalagenten (LEAB) lät hälsa från Stig att det finns en anledning till att det sitter tonkontroller på förstärkaren - använd dem! (Jocke, CP)
Man kan enligt Larsen ta ur en bit dämpull ur lådorna. Den som ligger överst på basreflexröret och få en fylligare bas. Jag har inte provat detta skälv men det kan kanske vara en ide. Har inte provat detta skälv.
(Magot, CP)
6. Basmodul
Då OA-51 är lite tunn i de lägsta oktaverna är det nog många som vill komplettera med basmoduler.
Idén med basmodul till oa51 är att man får tre fördelar av det;
- Upplevd högre upplösning
- Högre ljudtryck
- Fullregister
Scanspeak 18w/8545 jobbar bättre om den blir avlastad nedåt, eg om den slipper vara midbas utan bara antingen eller. Därav kan man få ökad upplösning. Ljudtrycksegenskaperna blir bättre; man kan spela högre med bibehållen ljudkvalitet. Fullregistersystem innebär oftast bättre realism i det man hör. (V8)
Det finns nu (080311) några spännande alternativ
6.1 Färdiga/Kommersiella Basmoduler
6.1.1 Naqrefs OrthoBass-51
Uppbyggt kring ett 10" Bremen baselement där Peter Steindl har haft ett och annat att säga till om i designen.
Väldigt hög verkningsgrad gör att de måste delas aktivt med OA51
6.1.2 SSC
SSC har två olika bastillsatser som de väljer att kalla det på gång.
En större och en mindre, bara den mindre har än så länge blivit presenterad.
Det är dock inte en ren basmodul då den inte kräver ett extra slutsteg. Den smygs in med ett mycket flackt filter. Denna insmygning löseräven en av oa51:s akilleshälar, nämligen diffraktionsproblemen vid 3-400Hz.
Officiellt lanseringsdatum okänt (19/4 2010)
Detta är vad SSC har skrivit om bastillsatsen:
Detta skrevs 2005:
Den kommande produkten kallas internt för ”bastillsats” – smaka på det. Bastillsats – ett fascinerande ord!
Bastillsatsen torde också komma att innehålla någon form av delningsfilter som avlastar OA-51-lådan från djupbasen vilket borde göra överdelen än mer välljudande. En plugg för OA-51:ans basreflexrör ingår i konstruktionen. Bastillsatsen är inte avsedd för bruk med någon annan högtalare än OA-51.
STIGS DRÖM
En bastillsats till OA-51-serien är helt enligt den dröm Stig Carlsson en gång själv hade om att med en för OA-51 särskilt anpassad underdel göra OA-51 till en fullregisterhögtalare för musiklyssnare med höga krav.
OA-51 är också, näst efter Kolboxen (Lund 1001), vad jag förstått den modell Stig lagt ner längst konstruktionstid på under sin livstid, två år.
senare tillkom denna info när det var på tal om en lite serie oa51 som skulle nyproduceras(28/09/2006)
Samtidigt som efterträdaren till OA-51 produktionssätts planeras en passande basmodul till OA-x1 / OA-51.
Inom en snar framtid därefter kommer även ett bassystem till OA-X1/OA-51 bli färdigt. Systemet kompletterar OA-X1/OA-51 – för den som inte tycker att mycket är nog...
Ljudeffektspotentialen ligger med god marginal över det kraftfullaste i Carlssonväg som funnits i historien – OA-2212. Noga räknat kan nämnd basdel alstra en ljudeffektnivå som är drygt 6 gånger(!) den som OA-2212 kunde prestera.
För praktiskt bruk handlar det dock självklart inte om ljudtryck - utan om marginaler och en väg till en obesvärat ren musikåtergivning, även i mycket stora och krävande rum, och med krävande programmaterial. Dimensioneringen är alltså inte alls lagd åt det basmättade hållet, utan en ortoakustisk dimensionering utan bombastiskt överbetonat basregister gäller självklart!
Baskvalitet har högsta prioritet - baskvantitet i form av avsiktligt obalanserad klang hör inte hemma i en Carlssonhögtalare, även om den maximala ljudtrycksförmågan (=marginalerna/renheten) här har givit mera kvantitet än någonsin förr. /SSC
6.1.3 Errols XXLS Basmoduler
6.2. Kravlista för DIY
• Delningsfrekvens 80 Hz
• De bör (om man gör en basreflexkonstruktion) har en pumpförmåga som ligger på åtminstone det dubbla för 8545'an. Vilket i praktiken gör att en långslagig 8" funkar eller en 10" med samma slaglängd som 8545an. Sen kanske man vill ha lite extra marginaler på det.
• Delningsfrekvensen bör vara runt 80Hz och vara av en udda ordningens funktion. Det blir i praktiken ett tredje ordningens som funkar enklast.
• Basen ska optimeras för den strålningsimpedans som utgör en fjärdedels sfär (pi steradianers rymdvinkel) samt ett normalt rums kavitetsverkan.
• Man måste se till att man har en flack avrullning nedåt så man slipper de vanliga problemen med för hög grupplöptid. Den senare bör ligga under 0.8/f för hela det hörbara området (20-80Hz).
Där någonstans skulle jag ta avstamp om jag skulle konstruera en orthoakustiskt anpassad basmodul.(Naqref)
Diskuterade element
Seas H1208
Scan speak 18w/8545
Nya LTS basen?
7. Annat
7.2 Intressanta PDF:er
Carlsson Ortho- Acoustic Loudspeakers: Design and Performance Principles
MOLT 1982: OA51
MOLT 1984: OA50, OA51, OA52
Loudspeaker And Listening Room
Högtalarna och Lyssningsrummet
7.2 Ritning
7.3 Nya Element
Det är ett nytt baselement, B71-oa på gång som ersättare till OA51, som kommer att vara anpassat till konstruktionen (vilket egentligen 8545 från Scan Speak inte är).
Både den ersättande nya basen Carlsson B71-oa och diskantelementet Carlsson T11oa-II kommer att gå att köpa på HiFi-kit under 2008.
(IÖ)
B71-OA
Rykten börjar sprida sig om en möjlig ersättare till SS elementet. Här kommer lite mer ”kött på benen”
SSC har en lång tid arbetat på en ny bas som ersättare till 18W/8545. Målet har varit att få ett ännu bättre element med i huvudsak samma mått som SS basen (7,1” kommer det att bli).
Innan SSC ens vet om de kommer att lyckas med att överglänsa 8545 är det förstås svårt att precisera vilka egenskaper elementet kommer att få, men följande egenskaper står på agendan att försöka förbättra:
Maximal slaglängd, distorsion i mellanregisterområdet, roll off över 2 kHz, verkningsgrad och känslighet, effekttålighet, spridningssymmetrin och jämnheten i produktion. Om och när elementet blir klart, kommer mera noggranna beskrivningar att komma.
Den kommande 7,1-tumsbasen är döpt till Carlsson B71-oa där B står för bas, 71 för korgmåttet i tum och oa- förstås för orto-akustisk. Sedan några veckor finns en fantastiskt högpresterande prototyp på SSC:s konstruktionsavdelning.
Basen blev dock så lyckad att högtalarfabriken som ska tillverka den seriemässigt själva föreslagit test av ett nytt konmaterial som skulle kunna förbättra elementet ytterligare.
Inom kort ska det anlända prototyp till SSC med denna kon och efter tester, mätningar och kontrollyssningar kommer beslutet att tas om vilken kon som blir allra bäst. Sedan är elementet klart för produktion.
Jag vågar dock inte - vis av skadan från OA-60-utveckligen för ett par år sedan - ge något datum för när tillverkningen startar. Det kan bli i vår, men också först i höst.
Till det kommer ytterligare några sannolika månaders väntetid innan SSC hunnit ta fram modifieringsinstruktioner för montering i äldre Carlsson- och Sonabmodeller och t ex för basfiltren i OA-116 och OA-2212. Och byggbeskrivning för den nya bottenplatta som sannolikt kan behöva byggas för dessa båda modeller.
8-Tummaren, skulle sitta i oa62
Dels ett helt nytt och mäktigt 8-tums baselement, särskilt framtaget för denna prestigemodell. Elementet har en gjuten aluminiumkorg med ett mycket kraftigt motorsystem och ljudmässigt en närmast obegränsad dynamik. Det nya stora elementet som ännu är odöpt är enbart konstruerad för användning i OA-konstruktioner och har därför inte det problem i delningsfilterområdet som tillfälligt stoppat introduktionen av mellanmodellen OA-60.
Båda elementen placeras i OA-62 på en baffel konstruerad enligt ortoakustiska principer á la 50-serien.
Dessa element kommer dock att dröja länge till, av vad jag har förstått av IÖ (080308)
7.4 Filter
Huvudskälet till att Stig bytte filterfilosofi var att han i samband med över-
gången till singulärt diskantelement och de nya möjligheter med avseende
på tidssvar för direktljudet, intresserade sig för grupplöptiden (mer så än
fasens form per se). Därför ville han samtidigt med bytet till singulär diskant
börja använda filter som i sig hade låg grupplöptid. Vad det betydde för
honom var låga ordningstal OCH låga Q-värden. Det mest originella med
hans dimensionering var kanske att han kompenserade för grupplöptiden
med olika polaritet beroende på spärrbandets faspolaritet. Det gjorde att
den frekvensberoende fördröjningen var "bakfram" jämfört med nästan alla
högtalare i hela världen.
Min filosofi har varit, att i möjligaste mån respektera Stigs filosofi, det vill säga att undvika att gå så långt med fasintegrationen i delningen att energikurvan "tappar orken" visavi direktljudet, samt att (när det gäller 80-talsprodukter) även respektera att Stig med den högre graden av direktljud som gällde från OA-51 och framåt, gick från de brantare filter som användes under 70-talet för vissa modeller (och som förvisso funderade väldigt bra i de sammanhangen). Han ville inte använda filter brantare än 2:a ordningen, och sade att han även inom ramen för sådana ville besläkta dem med 1:a ordningens filter, genom att hålla Q-värdena i schack.
Så har även jag gjort av samma skäl, för senare OA-51-versioner och för OA-58 (och för det som skule bli OA-60).
PS. Det är tveksamt om Stigs 80-talskonstruktioner kan kallas faslinjära.
Frågan är ju hur pass linjärt något behöver vara för att få kallas "linjärt"?
Oftast (av det jag sett historiskt) har högtalare kallats faslinjära när de
har tangerat eller rent av överträffat ett minimumfassystem med samma
tonkurva. Tycker själv att det är en rimlig definition.
Använder man det som ram är inga av Stigs konstruktioner faslinjära, men
de som kom på 80-talet är trots allt förhållandevis goda med avseende på
vågformsåtergivning. De beter sig som redan nämnts signifikant annorlunda
än majoriteten av normala högtalare. Till det bättre skulle jag vilja säga.
(IngOehman)
7.4 Kuriosa om Diskanten
Hur är det då med OA-51? Det var inte möjligt att applicera extra diskanter för reflekterat ljud i OA51 utan att det skulle påverka direktljudet hos diskanten.
Vidare, så var den domediskant nämligen Peerless KO-D10 klart höjd mot översta diskanten i högtalarelementets nollgradersriktning. Stig använde sig av denna egenskap och vinklade elementet så att diskantens 30 gradersriktning blev direktljudet mot lyssnaren medans nollgradersriktningen pekade uppåt och inåt d v s mot taket. Eftersom KO10DT hade rak tonkurva i 30 gradersriktningen så kunde Stig på så sätt bibehålla den kvot mellan direktljud och reflekterat ljud som Stig ville ha i denna högtalare.
3-vägarna var alltid tänkta med mer än 1 diskantelement. Stig Carlsson berättade för mig exakt hur han ville prova sig fram och vilka riktningar han ansåg som värdefulla. Till 3-vägarna hade Stig Carlsson varken valt basar eller diskanter. De gamla som han godkänt tillverkades inte längre. Mellanregistret fick han av mig d v s Thiel & Partner 2 tumsdriver C2-44. Det var mycket arbete kvar innan 3-vägarna kunde färdigställas. Det hade blivit en ortoakustisk högtalare så som ortoakustiskt skulle vara enligt Stigs åsikter genom årtiondena.
Men det var inte bara diskanten som avgjorde om Stig ansåg en högtalare vara ortoakustisk eller inte. Det var mellanregistrets placering i förhållande till dess närliggande begränsningsytor och även basens. Trots allt var det kvoten mellan direktljud och reflekterat ljud som var den springande punkten med Stigs högtalare, sedan var det vinklarna från vilket håll det reflekterade ljudet i diskanten skulle nå lyssnaren som hade betydelse.
Då Stig konstruerade OA52 och OA50 använde han alltjämt Peerless KO10DTpå grund av sin speciella karakteristik där 30 graders kurvan var rak medans noll graders kurvan var förhöjd mot högsta diskanten.
Jag minns då jag var hemma hos Stig och då han hade fått meddelandet att KO10DT skulle upphöra och fasas ur Peerless sortiment och priset på KO10DT höjdes från Peerless. Stig fick 6 månader att söka ersättare. Han var minst sagt bekymrad. Vi var nog en del runt Stig som var lite bekymrade men samtidigt jätteglada för vi gillade ju inte riktigt KO10DT eftersom dess distorsion var för hög. Svalander hade sina modifieringar på elementet och den var väl ok, även fast jag själv inte använde den. Nåväl, till slut blev det en Vifa diskant med aluminiumdome och nya filter. Med Vifa var det så att de kunde leverera diskanter med frontplatta som inte var rund utan avsågad så att säga, som en travbana. Seas tillverkade en liknande aluminiumdomediskant men de kunde inte leverera annat än med rund frontplatta. Dessutom gjorde Stig mätningar på Seas och fann att Seas mätte sämre än Vifa så valet var för honom givet.
Den svarta filtbit som satt på utsidan i en båge ovanför metalldomediskanterna kom till på sådant sätt att kunderna själva kunde välja om de ville använda den eller inte. Dessa metalldomediskanter hade en ful peak i nollgradersriktningen ovanför 20 kHz. Kanske var det den som spökade så att filten gjorde nytta? (Peter Steindl)
7.4 Diskussion ang övergång till 8542 från 8542
Man skall använda 8545 utan K. K betyder kapton, och det anger materialet i bobinen. Kaptonbobinversionen uppvisar olustiga resonanser i övre mellanregisterområdet, som man nog inte vill ha, om elementet används som boomer, det vill säga inte som woofer.
Fast frågan är om man inte allra helst skall använde 8542?
Det är ett väldigt undervärderat element. Inte heller det är perfekt, men det passar på många sätt bättre i OA-51 än 8545. Dess största svaghet är väl att det åldras med avseende på surrounden. Det kan även nämnas att det finns två olika varianter av elementet (på begagnatmarknaden). De äldre än högohmigare än de som tillverkas idag. Bäst passar de äldre, men oddsen att få tag på sådana är låga. Det var för övrigt de som användes i den ursprungliga OA-51.
Varför bytte då Stig Carlsson ut det, om det gamla nästan är bättre?
Därför att produktionskvalitén var minst sagt dålig på den tiden på Scan Speak vad gäller 8542. Man var även medveten om detta på Scan Speak, åtminstone var Lars Goller det. Det var angående detta högtalarelements spridning av produktionskvalitet som jag upplyste Stig Carlsson om hur de gjorde kvalitetskontrollen på DCM och Snell vilka jag på den tiden importerade. Stig ville veta och jag redogjorde i detalj för honom om hur det gick till. Då jag besökte fabrikerna i USA kunde jag lära mig exakt och i detalj hur det gick till d v s hela metodiken. Lite industrispionage kan tyckas, men så var det.
Stig implementerade då ungefär samma kvalitetskontroll och metodik för att minimera bristerna hos 8542. Men det kostade resurser, tid och därmed pengar. Stig gillade dock aldrig detta högtalarelement i produktionen på grund av dess bristande kontinuitet i kvalitén.
Då Stig fick de första prototyperna av 8545 var som en skänk från ovan i Stigs ögon. Produktionsexemplaren hade i o f något högre distorsion än vad prototyperna hade men de var ändå bra och bättre än 8542 och kontinuiteten var utomordentligt bra vilket medförde att de slapp allt slit med inmätning av vareviga element.
Ett annat problem med de tidigt tillverkade exemplaren var att baselementets
(8542) upphängning var av polyeterfoam, och idag finns det nog inga element
kvar som är intakta. Men - motorsystemet på dessa tidiga exemplar var av en
helt annan sort än de 8542 som går att köpa idag och har man ett par sådana
äldre 8542 där upphängningen givit upp, så SLÄNG DEM INTE, kanta om dem.
Det är en unik elementserie med det mest genomarbetade motorsystem som
Scan-Speak har gjort. Det är inte alls likadant som hos de 8542 som tillverkas
idag.
Den som har ett par 8542 och undrar om det är originalelement, alltså element
från tiden då OA-52 började tillverkas, så mät talspoleresistansen på dem. Om
det är senare element så ligger Re på sisådär 5,6 ohm, men är det originalelement
så ligger de på närmare 7 ohm. I själva verket går inte impedansen under 8 ohm
inom audioområdet
OA-51 från -83 underbar referens ?
Per Gulbrandsen på Carlssonplanet har funnit en ny referens och det må så vara, men det finns en del saker i artikeln som tål att bemötas, då Gulbrandsen är ute på en alldeles privat cykeltur.
Jag är nog en av få personer som har mätt mycket på just Peerless KO10 och Scan-Speak 18W-8542, närmare 5000 element av vardera sorten ansvarade jag för mätningarna på.
Stig Carlsson hade valt mätutrustning åt oss på Carlsson fabriken. Samma Brüel & Kjaer utrustning som han själv ägde i sitt mätlabb, utrustat med en väldigt dyr ¼ ” mikrofon av samma märke. Hela kalaset kostade knappa 200 000 år 1981.
Tyvärr kunde vi inte mäta distorsion, enbart frekvenskurvan, vilket Stig tyckte var tillräckligt i produktion.
Alla element som skulle användas i OA-51/52 mättes. En provlåda av OA-51 och senare OA-52 med en vridbar ring för basen och en snabbkoppling för diskanten tillverkades.
Mätningarna gick till på det viset att bas/diskant placerades i provlådan varefter baselementet roterades i 6 olika mätpositioner med skruvhålen som referens och mätkurvor dokumenterades på varje position, så totalt gjordes nästan 30 000 mätningar, som finns dokumenterade. Så snacka om kvalitet.
Den frekvenskurva som uppfyllde kraven monterades i lyssningsposition.
Från dessa mätningar kunde vi då para ihop enskilda högtalarpar med lika frekvenskurvor. Även en slutmätning gjordes på varje färdigt par högtalare för att säkra kvaliteten.
Eftersom vi inte kunde mäta distorsion skickades med jämna mellanrum stickprover från olika batcher till Stig för koll.
Man kan fråga sig varför detta rigorösa mätförfarande behövdes?
Svaret är baselementet 18W-8542.
Kvaliteten på dessa element både vad distorsion- och frekvensrespons anbelangar
Varierade så kraftigt att vi hade en uppgörelse med Scan-Speak att alla ej dugliga element fick returneras. Vid ett tillfälle mottog vi en sändning om 100 element som vi började mäta på. Efter en stunds mätning blev jag utkallat till produktionen för att beskåda eländet. Resultatet var så undermåligt att hela sändningen returnerades.
Problemet var att, som det vackert hette, elementet var handgjort.
Olika personer i produktionen hade inte samma handlag därför den varierande kvaliteten.
Stig var mycket missnöjd med detta element så länge vi använde det.
18W-8542 var från början inte alls som det är idag. Det var ett mindre papp dammskydd, mindre coatat och ventilerat bakåt. Eftersom Stig till slut hittade ett större dammskydd som var glesare pluggades ventileringen bakåt.
Jag var även involverat i utvecklingsarbetet av detta element. Jag coatade element på kors och på tvären, bytte dammskydd i mängd och parti, och mätte. Det var faktiskt jag, efter Stigs instruktioner, som gjorde det första provet med coating under dammskyddet ned till talspolen. Resultatet som det sedermera blev var Stigs förtjänst.
Peerless hade en helt annan koll på sina produkter. De började tidigt med automation i produktionen, vilket gjorde att jämnheten blev en helt annan.
Diskanten KO-10 och basen SC165 var det faktiskt inga större problem med.
De mätte ganska lika från batch till batch.
Så de olikheter som Gulbrandsen talar om härstammar säkert från baselementet.
Jag var hela tiden efter Carlssonfabrikens konkurs 1987 Stig behjälplig med utvecklingen av .2 modellerna.
Början 1993 bekostade Larsen Hifi en resa till Scan-Speak för att Stig ville ha ett bättre baselement.
Nu när jag är i farten måste jag berätta detta. Det var faktiskt roligt.
Väl nedkomna till Scan-Speak skulle vi träffa en ganska nyanställd tekniker vid namn Lars Goller, senare utvecklingschef och numera ägare till Gamut. Lars satt i möte när Stig och jag anlände.
Vi blev anvisade hans kontor för att vänta. Där gjorde vi en spännande upptäckt.
Där på skrivbordet låg ett baselement som hade samma korg som 8542 men i övrigt var ingenting likt.
Lars Goller anländer till kontoret och hälsar samtidigt som han plockar undan elementet. Han undrar vad han kan hjälpa oss med. Både Stig och jag pekar på elementet och undrar vad det är. Lars försöker bortförklara dess existens, men blir till slut tvungen att plocka tillbaka elementet. Det var nog inte meningen vi skulle sett detta. Det var en av de första prototyperna på 18W-8545. Stig och Lars fann varandra ganska snabbt. Stig var normalt inte så lättimponerat, men i det här fallet förstod jag att Lars Goller hade gjort intryck på Stig.
På resan i bilen hem yttrade Stig följande: ”den där grabben visste vad han talade om”.
Fram på våren mottog Stig de första proverna på 8545 från nollserien.
Det var första gången jag hörde Stig uttala sig positivt om ett nytt element.
Den sena kväll han ringde och berättade om mätningarna, hade han inte nog med superlativer. Han var som ett barn på julafton.
Det kan tilläggas att alla problem som Scan-Speak hade med 8542 var som bortblåsta i och med 8545. Vi behövde aldrig utföra alla dessa mätningar.
Diskantlelementet var redan klart: Vifa 25Ag. .2 versionerna var ett faktum.
Enligt min mening spelade .2 versionerna i en betydligt högre division.
Det gick att använde bättre elektronik och högtalarna hängde med.
Det har suttit en hel del olika människor i min lyssningssoffa för att utvärdera original OA-51/52 mot senare uppgraderingar och det finns ingen som backat och återtagit sina gamla högtalare. Alla har uppgraderat utan tvekan.
Larsen Hifi / John Larsen
(IÖ)
Länkar:
Carlssons basreflexprincip
http://www.faktiskt.io/modules.php?name ... c&p=392684
22/6 intryck/länk OA51LE, Basmoduler uppdaterade
6/5 - Densitet på väggabsorbent
29/4 - 1.2 Uppgraderingar från Larsen/Ericsson
18/4 - lade till bilder
10/3 -08 Basmoduler, patentet lättare att se, ersättare till SS8545,
bilder på de olika versionerna, länk till Carlssonplanet
30/12 Lade till placeringsregler o gissningar,bild på ett öra,patentlänk.
19/4 -10 elefantörat, A4-trix, diskussion ang 8542-8545, ssc basmodul, diskant kuriosa, filter kuriosa
26/4 -10 Skumfront, distansring
17/8 -10 LE2, citat bastillsats
31/8 -10 Mer info ang .3 diskanten
29/10 -10 info dämpmaterial
11/1 - Länk till OA-51LE²
26/4 -11 Bild med mått för Gör det självaren
2/8 -11 Chilis elefantöra
20/5-12 mer info om 8542
14/10-13 dämppanelsmått & bilder, småjusteringar
28/2-18 labhylsa
Skumplasten över fronten var matchande skumplasten på vingen med dämpmaterial.
