De senaste årens utveckling i form av negativa reaktioner mot SSC delvis som följd av
den ryktesspridning, de spekulationer och andra tråkigheter som förekommit, har inte
varit rolig att vara med om, men jag har uthärdat. Därtill har det förekommit både för-
täckta och mera halvtydliga hot (löften), faktiskt sabotage såsom datorintrång och även
vissa minst sagt oväntade försök att sabotera styrelsemedlemmarnas privat-/arbetsliv,
det vill säga tillvaro utanför SSC. Jag har uthärdat det också.
Men för ungefär en vecka sedan blev hoten mot mig personligen konkreta. Jag kontak-
tades av en person som berättar att han hade för avsikt att "förstöra mitt liv", i det fall
jag avser att fortsätta deltaga i SSC.
Först visste jag inte riktigt vad jag skulle säga, tycka eller känna, men efter någon dag
kom liksom chocken. Och olusten, för att inte säga skräcken/rädslan.
Nu vet jag ju inte just något om den som levererade budskapet, eller ens om han läser
detta, men efter ungefärligen en veckas funderande inser jag att det bara finns en sak
att göra: Jag avgår per idag från styrelsen för Stiftelsen Stig Carlsson.
På sätt och vis skall det bli skönt för frivilligarbete som mest möts med otacksamhet
är inte speciellt inspirerande, men det känns också dystert.
Jag vill dock avsluta beskedet med att säga att jag betraktade Stig Carlsson som en av
mina bästa vänner – han var en man som, trots ryktet om att vara en arg civilingejör
som han skaffade sig, nog mer än någon annan jag känt hade förmågan att kring sig
sprida inspiration och skaparglädje, och även om han hade åsikter och tyckte illa om
mycket så ägnade han sig aldrig åt att göra ned och förstöra ens det han ogillade mest,
utan han ägnade sig åt att tala för det han trodde på. Han var för och inte emot.
Många är vi som blivit inspirerade.
Från vad jag har sett från mitt perspektiv "inifrån SSC" så är den stundtals mycket hårda
kritiken mot SSC som förekommit svår att förstå. Jag har ju bara sett goda ansatser och
även om jag förstås hade hoppats att flera skulle ha genomförts så vet jag ju vad det
finns för skäl till att så inte alltid blivit fallet.
Tycker det inte är mer än rätt att jag i varje fall här och nu berättar att den frustration
som jag har sett komma utifrån, i det mesta har delats eller känts än värre inom SSC.
Och jag kan i varje fall delvis förstå, givet vad jag själv läst i form av påståenden om
SSC, den vrångbild av SSCs ansträngningar som andra kan ha fått.
Jag kommer att fortsättningsvis betrakta mig som en vän även av SSC. Mitt avhopp
har absolut ingenting med SSC att göra, ej heller med någon av dem som varit mina
styrelse-kamrater. Jag kommer även att göra vad jag kan för att i framtiden ge stöd åt
och hjälpa SSC, om de vill ha min hjälp.
Kan säga, för att avsluta lite gladare och mera hoppfullt, att mitt främsta hopp är att
SSC inom kort kommer att kunna digitalisera och tillgängliggöra det fantastiska arv
som vi alla har fått från Stig, i form av alla hans fantastiska inspelningar.
Förhoppningsvis kan det ske under ett "ortoakustiskt skivbolag". Jag tycker det vore
synd att inte använda den beteckningen. Kanske ’Ortho-acoustic recordnings’? Det
enkla är ofta det sköna.
En sådan utgivning tycker jag vore en fantastisk och välförtjänt homage åt Stig, och
något som skulle komma hela världen till fromma.
Jag är säker på att SSC kan ro detta i hamn, om inte annat i samarbete med något av
de existerande skivbolagen.
Det är hög tid, såhär på det tolfte året efter Stigs frånfälle.
Vänligste hälsningar, iö
- - - - -
PS. Jag lovade förra veckan SSC att lämna besked redan i lördags, men eftersom jag
låg till sängs i någon mystisk magsjukdom (har inte hämtat mig riktigt ännu) och inte
var ordentligt klar i huvudet, så tog jag några dagar extra på mig att tänka.
