Möblera för bästa återgivning med Carlssonhögtalare

[schmutziger]

MÖBLERA FÖR BÄSTA LJUDÅTERGIVNING MED CARLSSONHÖGTALARE:

MOT VÄGG
Viktigast är att Carlssonhögtalare står på golv mot vägg,
så nära som eventuella golvlister och elementrör tillåter.
Detta är grunden för den ortho-akustiska högtalarprincipen
som därmed gör rummet till en verksam del av
högtalarkonstruktionen. (Enda undantaget från
golv/väggprincipen är Sonab OD11 och V1 som båda kan även
ligga t ex i bokhylla)

Båda högtalarna bör stå mot samma vägg, helst mot
långväggen i ett rektangulärt rum och så brett isär som
möjligt. De bör inte stå längst in i något hörn. Det bör
finnas minst 40 cm kvar till hörn, helst mer, annars
riskerar man en onödig och tröttande höjning av
basåtergivningen.

DÄMPA GOLVET
Näst viktigast är att hela golvet mellan högtalarna och
lyssningsplatsen är reflexdämpat, helst med en tjockare
matta, småmöbler, vad som helst.
Reflexdämpning kan lämpligen förstärkas av ett soffbord
som idealt bör täcka den tänkta "spegelbild" lyssnaren
kan "se" av högtalarna i golvet/mattan.

Som princip bör hela rummet i övrigt vara väl ljuddämpat
nedanför "öronnivå" – alltså gärna med mjuka soffor,
fåtöljer, flera mattor osv.

Ingvar Öhman kommenterar:

"Stig avrådde ifrån att använda soffbord tillsammans
med modellerna OA50 och OA52 eftersom de är så låga.
Golvreflexen kommer i vinkel så nära under direktljudet
att det inte går lätt att skymma golvreflexen utan att
skada direktljudet.

Skulle man dock lyckas blir tonkurvan runt 600 - 2000
Hz jämnare, men klangen kommer att drabbas i ett lägre
register (200 - 500 Hz) där konstruktionen är beroende
av golvreflexen. Totalt blir det en försämring.

Med alla äldre Sonabmodeller och med OA51 är ett
soffbord dock en utmärkt tillgång. Med kommande
modeller (!) likaså.../IÖ"

REFLEKTERANDE TAK
Nästnäst viktigast är att taket är reflekterande, alltså
inte av mjuk väv eller annat ljuddämpande material utan av
trä, puts, betong eller annat. Tvärgående takreglar av t
ex trä är bara bra.

DIFFUSERA MERA
Bokhyllor på sidoväggar är utmärkt för diffuseringen av
ljudet, vilket motverkar stående vågor i rummet. Det gör
också tavlor av olika tjocklek, gardiner osv.
Alltså vanlig vardagsmöblering.

Det kan här avslöjas att Stig Carlsson själv alltid hade
en särskild textilklädd mjuk soffa placerad mitt emellan
högtalarparet, mot samma vägg som detta.

Han och hans vänner/besökare lyssnade alltid i
specialbeställda danskbyggda jättefåtöljer i furu med
breda mjuka ryggdynor som sträckte sig ända upp över
öronhöjd.

När Stig av ekonomiska skäl tvingades flytta upp på vinden
i sitt vackra hus på Söder Mälarstrand byttes dock den
klassiska soffan ut mot en bred - säng!

De ljudmässiga fördelarna med möbleringstipsen ovan
uppenbarar sig snabbt när man prövar själv. Gör som jag –
möblerings-tweaka. Det är gratis!

saxat:
Nyhetsbrev 15 juni 2009
http://www.carlssonplanet.com/newsletter_view.php?id=77

[schmutziger]

Rummet
Kan nämna att Stig förespråkade heltäckningsmatta på 100% av golvet.
I övrigt föredrog han rum med viss dämpning under öronhöjd,
men väldigt lite över.
Diffusion helt ok även högt upp dock.

Som konsekvens av detta var han faktiskt helt emot kraftiga absorberande gardiner,
och använde själv bara några små flurtunna gardiner
i det stora nedre lyssningsrummet, och inga alls i det övre.


Placering
Några grundregler och gissningar:
1. Stig tyckte alltid att man skulle försöka uppnå ett avstånd från
diskanten till sidoväggen överskridande 1 meter.
Om det måste ske på bekostnad av stereoöppningsvinkeln är det
ingen acceptabel kompromiss dock.
Rätt stereogeometri är viktigare!

2. Stig förespråkade ALLTID heltäckningsmatta på HELA golvet.

3. Stig förespråkade faktiskt (tvärtom mot vad man ofta läser) att man
skulle ha något stort och gärna absorberande objekt
(en divan eller låg liten soffa t ex) placerat mellan högtalarna!
Dock ville han INTE att detta objekt skulle vara högre än ca 50-60 cm.
Över detta fick bara plattare saker som t ex tavlor finnas.

4. Stig förespråkade förekomsten av många hårda och diffuserande
objekt över axelhöjd, men måttligt med absorberande ting.
Tjocka gardiner tyckte han t ex inte alls om, utan skulle det vara
gardiner förespråkade han väldigt tunna dylika.

5. Carlssonhögtalarna saknar en möjlighet jämfört med andra högtalare
- nämligen att balansera basnivån genom att variera avståndet
mellan högtalarna och väggen bakom dem.
Därför är det viktigt att man väljer en vägg som ger rätt stöd åt
högtalarna, att placera dem mot.
Rätt vägg är den som påminner mest om urberg när man bankar på den med näven.
En tjock betongvägg eller murad stenvägg är prima.
Nästan lika bra är en rejält tjock lättbetongvägg eller en tegelvägg,
eller möjligen ett rejält träreglad (minst 60 c-c, gärna 30 c-c) vägg
med trippelgips på.
Väggar man bör undvika att ha bakom högtalarna är tunna och
resonanta väggar.
Sämst av allt är enkelgips på plåtreglar.

6. Stig placerade själv sina högtalare enligt ett mönster som tämligen
exakt stämmer överens med den standard som jag förespråkar,
nämligen +/-22,5 till +/-23 grader - men med en viktig reservation:
Ortoakustiska högtalare spelar inte ensamma, utan tillsammans med sin spegelbild!
Det gör att de faktiskt skall stå bredare än man kanske först tror.*
Ett bra startvärde får man om man mäter avståndet från lyssnarens
öron till högtalarväggen (inte till själva högtalarna).
Därefter delar man det med 1,18. Då får man avståndet mellan
högtalarna, och de är faktiskt primärt mellan baselementens centrum
(mittdome/dammkåpa) man skall mäta.
Sen kan en del manuell handpåläggning därefter vara att
rekommendera också.
Reflexioner från sidoväggar kan t ex distordera breddintrycket så att
man behöver modifiera det en smula, oftast således att man behöver
ställa dem lite tätare än man räknar fram med 1,18-divisionen.

Vh, iö (för SSC)


*Har för mig att jag åstadkommit någon illustration på hur det kan se
ut i några fall. Kortförklaring är i varje fall dessa grundregler:

1. Strunta i själva högtalarlådorna, utan tag fasta på elementen.

2. Projicera bak elementen mot väggen bakom högtalarna och mät dit
istället för mot själva elementen, så får man en bättre bild av virtuella
tyngdpunkten på ljudkällan.
Detta är i synnerhet viktigt om man talar
om de djupare Carlsson-högtalarna från Sonab-tiden.

Vad man måste hålla i minnet är ju varifrån ljuden kommer i högtalarna
- nämligen från själva högtalarelementen. Ja det visste ju förstås
nästan alla, men att veta och att tänka på är inte samma sak alla
gånger...

I vissa Carlssonfall är det en påfallande stor skillnad mellan hur
högtalarna är utformade, och specifikt tänker jag nu på hur OA-52 och
OA-51 är utformade.
Förvisso har de båda två fin-fin ortoakustisk utstrålning
- men deras akustiska tyngdpunkter har ju olika
stereoöppningsbredd! Surprised


Såhär skall jämförelsen alltså se ut, när högtalarna är rätt placerade:


Avstånd
Kan tillägga en sak till, och det är att Carlssonhögtalarna på grund av
sin kraftigt invinklade utformning mycket sällan "drabbas" av någon
ljudbreddningshjälp av sidoväggarnas reflexioner.

Vanliga högtalare kan däremot få det ibland, och därför kan det vara
aktuellt att placera vanliga högtalaren något lite tätare än +/- 23
grader (talar om någon enstaka grad då alltså) ibland.

Carlssonhögtalare skall dock aldrig placeras tätare än +/- 23 grader.
Det handlar om vinklar till högtalarna (i horisontalplanet).
Ett varv är 360 grader.
Rakt fram kallar man noll grader, rakt åt sidan är -90 grader
(åt vänster) respektive 90 grader (åt höger) och rakt bakåt är
180 grader eller -180 grader.


av Öhman
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=20120

[faulhund]

Hej alla som inte har något bättre att göra på sommarnätterna än att skriva här ...

Eftersom det finns en tråd med ämnet, ska jag försöka använda den. Men det gäller ingen optimal placering utan en som ö.h.t. går: Jag har kommit på att jag vill ha högtalare i mitt hobbyrum, och jag har hittat ett par hembyggda OA-5 II på Tradyra, som kan renoveras för att duga till lyssning "vid sidan av" (*). Problemet är att den enda placering, som kommer i fråga och som inte blir helt i fel ledd är på ömse sidor om skrivbordet. Jag kommer alltså att sitta med en mycket trubbig öppningsvinkel, och det kan inte hjälpas att det blir ett "hål i mitten". Lådorna är 64 cm höga med fötter och skrivbordet 75, så den vanliga diskantplaceringen är till föga glädje; bara de yttre av dem är synliga från min sittposition. Det bästa jag hittat hittills är att sätta de bästa diskanterna snett inåt/uppåt mot fönsterväggen, så att jag kommer att "se" deras spegelbilder (framifrån) under en något mindre vinkel.

Är det någon, som har bättre/ytterligare förslag?

Nåja, det är väl inget helgerån att placera carlssonhögtalare på detta regelvidriga sätt, eftersom det inte är några äkta. Därför tänker jag sätta de fungerande elementen från mina urgamla Philipslådor ADK3540 i dem (AD0160/T domdiskant och AD5060/Sq mellanenhet, längst ut från bordet närmast väggen). Jag letar fortfarande efter ersättare till 9710, en fråga som behandlats på carlssonplanet, men som här har en mindre dignitet, eftersom de med separat mellanregister inte behöver gå särskilt långt upp i frekvens.

F.ö.: I snickerboa kommer det inga mattdjävlar på golvet etc, så rumsresonanserna tänker jag leva med ...

*=Kanske beskriver jag dem i nån annan tråd, för de är faktiskt riktigt välsnickrade.

[lennartj]

Kan du inte ta lite spillvirke och göra 11 cm höga socklar till OA5'orna?
I snickerboa är det väl inte så superkritiskt med det estetiska?

[faulhund]

Tack, lennartj, för tipset!
Ja, jag skulle faktiskt kunna sätta lådorna på ben. Därför att dessa hembyggen, som närmast är OA-5 typ II, har basrefexrör som "popboxen" och hjul under - inte slitsar mot golvet eller en bottenplatta som de sonabproducerade. Då kommer avstämningen inte att blir särskilt mycket beroende av avståndet till golvet.
Effektivt har jag redan höjd upp dem nu under mitt experimenterande, eftersom jag ställt mellanregisterhögtalarna med sin inneslutning ovanpå baffeln, och de är 11 cm. (Strålningsmönstret från 9710 kan jag försumma, eftersom jag nu bara kör dem som bas. Dem kommer jag att byta ut.)
Men vitsen med carlssonhögtalare är ju att åstadkomma balans mellan direkt och reflekterad diskant. Problemet är att alltså att jag sitter alldeles för nära dem och kan höra de individuella elementen, och genom att höja dem kommer de ju ännu litet närmare ...
Kontrollrumshögtalare, som är avsedda att användas med litet avstånd, är ofta utförda med koaxialt placerade element. Jag prövade först att sätta en AD0160/T domdiskant ovanför 9710M rakt uppåt. Det får också klart godkänt, men en stereobild inställer sig inte. Nu får dessa bästa diskanter komma snett inåt kompletterade med likaledes befintliga AD5060/Sq rakt upp och någon annan "skrika" mot hörnen. För ävenledes mot Carlssons rekommendation står mina boxar på kortväggen alldeles för nära hörnen ...
Det som ger bästa stereoperspektivet är att sätta två "skrikor" (även dåliga!) på väggen framför med mindre än en meters avstånd ...
Mina aktiva delningsfilter till denna "trevägare" kunde jag i princip behålla, men de har farit illa av alla flyttningar och skrapar och har sig. Men jag vet inte, hur jag skulle utfört alla experiment utan den flexibilitet som aktiva filter ger. Likaså kan jag välja ett rent baselement nu och är inte hänvisad till 9710ans känslighet. Slutstegen på 40 W (per element!) är dock i skaplig kondition, så de får vara kvar på sina chassier och ta plats inuti lådorna.