Följande 165mm-element från Peerless förekommer i OD11/OA12/OA14/OA116/OA2212/OA50 och OA58.
SC165-I.
5,3/8/16 ohm. Hästskoformad magnet av alnico, dammkåpa av papp med "Sonab" stämplat i vitt, impedansen stämplad bakpå konen. Skumkanter som höll i kanske tio år. Har inga typbeteckningar men en siffra som sannolikt är tillverkningsdatum på korgen. Satt i alla Sonabmodeller med början 1973. Om skumkanten spruckit och konen hängt i bara spindeln i decennier är spindeln ofta konisk eller bucklig. Är det mycket är det ingen idé att byta skumkanten.
Tonkurva vid närfältsmätning utan baffel:
Distorsion vid närfältsmätning utan baffel. Dipparna i andraton vid 100Hz och tredjeton lite högre är mätfel pga lite för hård gateing, ska bortses från. Egendomligheten vid 6kHz är sannolikt också ett mätfel. Men tredjetonsdistorsionen vid 1kHz är en hörbar svaghet i elementet, liksom tonkurvans puckel strax över 3kHz.
Impedanskurvorna ser ut så här:
Noll db i skalan är 8ohm (-3db=5,7ohm, +3db=11,3ohm, +6db=16ohm, +9db=22,6ohm, +12db=32ohm, +15db=45,1ohm, +18db=64ohm, +21db=90,2ohm). Fallet över 18kHz är ett mätfel, ska ignoreras.
Talspolen 33mm dia, 17mm höjd.
Magnetgapet är 8mm högt och slaglängden därmed 4,5mm.
DC-resistans för 5,3ohm-varianten: 4,5ohm; för 8ohm: 6,6ohm; för 16ohm: 13ohm.
Rörlig massa: 14g (+-1g individuell skillnad)
Resonansfrekvens: 44Hz (+-2Hz individuell skillnad)
QMS 3,34
QES 0,44
Qts 0,39
Cms 0,96 mm/N
Vas 23,7 l
SC165-II.
5,3/8/16 ohm. Rund magnet av ferrit, 102mmx14mm, i övrigt identisk med typ I och anses helt kompatibel. Ersatte efterhand typ I i samtliga modeller. Spindeln är sannolikt av bättre material, den är oftast plan.
SC165-III.
8 ohm. Satt enbart i OA50, första versionen från 1984. Fortfarande skumkant men dammkåpan är nu av textil och utan tryck. Inga etiketter med typbeteckningar. Talspole och magnet som typ II. Impedanskurvan mycket lik tidigare. Samma rörliga massa.
Tonkurva vid närfältsmätning utan baffel. Notera att höjningen vid 3kHz nu är utjämnad, avrullingen uppåt är så jämn att lågpassfilter inte ansågs behövas alls i OA50!
Distorsion vid närfältsmätning utan baffel. Den besvärande tredjetonsdistorsionen vid 1kHz är kvar.
Peerless 831881. Kallas också SC165-IV, och senare B65OA och SC165-V.
8 ohm. Har gummikant istället för skumkant (helt svart, blankare och lite smalare). Det satt i OA50.2. Specificerades av Stig Carlsson 1996. I en senare serie från 2004 för OA58 kallas den B65OA och har då en extra etikett med det namnet. Den serien kallas också ibland SC165-V. Typ IV och typ V har alltså inga ljudmässiga skillnader och samma produktnummer!
Tonkurva vid närfältsmätning utan baffel. Nu har en ny puckel i frekvensgången uppstått. Den ser beskedlig ut här, men om man förstorar bilden ser man att höjningen i oktaven från 500Hz till 1kHz är drygt 6dB!
Distorsion vid närfältsmätning utan baffel. Den besvärande tredjetonsdistorsionen vid 1kHz är sänkt till hälften.
Impedanskurvan jämförd med SC165-I ser ut så här:
Noll db i skalan är 8ohm (-3db=5,7ohm, +3db=11,3ohm, +6db=16ohm, +9db=22,6ohm, +12db=32ohm, +15db=45,1ohm). Fallet över 18kHz är ett mätfel, ska ignoreras. Hacket i kurvan vid 900Hz är återkommande och inget mätfel. Sådana brukar tyda på något konstruktionsfel, det är inte känt vad det beror på här.
Elementet har alltså rätt väsensskilda egenskaper om man jämför med de tidiga elementen, och skälet är att det förutom gummiupphängningen också har en kortslutningsring i motorsystemet. Därför fungerade det inte heller som plug'n play-ersättare i OA50 - som inte hade något LP-filter för sin SC165-III - varför OA50.2 också fick ett nytt filter. LP-delen består där helt simpelt av en 0,5mH spole. Den sänker puckeln och oktaven 1-2kHz ett par dB, men eliminerar den inte helt.
Som ersättare för 70-talsmodellerna är den därmed inte helt självklar. Den ger lägre distorsion men en lite sämre frekvenskurva, åtminstone i närfält och on-axis. En extra kondensator om 4,7uF parallellt över den befintliga 10uF kondensatorn i LP-delen av filtren för OD11/OA12/OA14 förbättrar kurvan ett par dB och kan rekommenderas.
Impedanskurvan är också annorlunda. Resonansfrekvensen är lite högre och Q-värdet lägre. I en sjutiotalslåda ser man av den impedanskurva man då får att den inte matchar lådan lika pefekt som de gamla elementen. Kanske har det ingen lyssningsmässig betydelse, men det pedanteri som kännetecknar Stigs konstruktioner rubbas lite...
Peerless 830811. Samma som ovan men 16 ohm.
Peerless xxxxxx. Samma som ovan men 5,3 ohm.
Peerless 830939. Kallas också B65oaII och SC165-VI.
8 ohm. Gummikant. Konstruerad av SSC (Ingvar Öhman) för den tänkta OA60 som blev OA58.2. Tillverkad i en serie 2006 med extra etikett "B65oaII...". En serie från 2008 saknar den extra etiketten och chassiets form är lite annorlunda.
Tonkurva vid närfältsmätning utan baffel:
Distorsion vid närfältsmätning utan baffel. Dipparna i andraton vid 100Hz och tredjeton lite högre är mätfel pga lite för hård gateing, ska bortses från. Egendomligheten vid 5kHz är sannolikt också ett mätfel.
Elementet är i allt man kan se mycket likt 831881. Impedanskurvan är identisk, även det lilla hacket vid 900Hz är kvar. Höjningen vid 1kHz och däröver är densamma. Resonemangen ovan om det elementet får därför gälla också här.
Rörlig massa: 15,5g
Resonansfrekvens: 47,6Hz
QMS 1,94
QES 0,41
Qts 0,34
Cms 0,72 mm/N
Vas 17,8 l
Magneten 102x20mm.
Anm: Det datablad som finns hos HifiKit har andra uppgifter. Där anges resonansfrekvens till 33,8Hz vilket är långt från sanningen. Vikten stämmer inte heller. Ett mysterium.
Vanligt förekommande ersättningselement
Peerless 831413.
8 ohm. Skumkant. Resonansfrekvens 46Hz och rörlig massa 13g. Talspolen 33mm men okänd slaglängd. Magnet 102x14mm. Tonkurva och distorsion mycket lik tidiga SC165-modeller. Överlag mycket lik SC165-III.
Peerless 832413 och 833413.
8 ohm. Skumkant. Båda har sålts i åtskilliga exemplar under 90-talet som ersättare. 833413 har en påtaglig höjning om 6-8dB kring 1kHz, precis som 831881 och 830939. Resonansfrekvens 49Hz, talspole 13mm och magnetgap 5mm vilket ger slaglängd 4mm. Inte samma mått som SC165 alltså. I Nyhetsbrev nr 25/2003 (
http://www.carlssonplanet.com/newslette ... .php?id=25 ) från Carlssonplanet testas ett 8-ohmselement och förkastas. Vem kan bekräfta om den testen gäller något av dessa element?
Peerless 831660.
8 ohm. Skumkant. Rätt talspole men fel, mindre magnet.
Peerless 833429.
8 ohm. Har blank plastkon och skumkant. Dess datablad finns på
www.tymphany.com/833429 . Fel mått på talspolen. Har en obehaglig topp i frekvenskurvan mellan 1 och 2kHz. Den har avfärdats med eftertyck av Ingvar Öhman på detta forum (
http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... &list=full ).
Peerless 833599.
8 ohm. Har blank plastkon och skumkant. Omnämns som ersättare i flera forumdiskussioner. Datablad finns på
http://www.tymphany.com/833599 . Fel mått på talspolen. Inga bedömningar funna.
Peerless 830504.
16 ohm. Skumkant. Möjligen den som faktiskt anses helt kompatibel med 16 ohm typ I och typ II i Nyhetsbrev nr 25/2003 från Carlssonplanet, och därmed fungerar utmärkt i OA116. Har dock inte impedanskurva som SC165-I. Resonansfrekvens 51,8Hz. Rörlig massa 11,6g.
Peerless 830803.
5,3 ohm. Skumkant. Sannolikt den som avfärdas i Nyhetsbrev nr 25/2003 från Carlssonplanet. Har i så fall för hög talspoleresistans och fel rörlig massa, liksom kraftfaktorn och en massa andra småparametrar. Dock är slaglängden riktig.
SEAS CA18RNX.
8 ohm. Plastbelagd pappkon. Används i OA50.LE och kan också med lite möda monteras i OA14. Distorsionsnivån ungefär som i tidiga SC165, lite högre än i B65oaII. Datablad finns på
http://www.seas.no/index.php?option=com ... Itemid=131 .
Drev HiFi-butik med Sonabprodukter, byggde studio- och orkesterelektronik och gav ut vinylinspelningar i ett tidigare liv. Gillar modern konstmusik. Är sannolikt tondöv.
