petersteindl skrev:mapem skrev:perstromgren skrev:
Stig var väl rätt klok då han byggde ihop slutstegen med högtalaren, och kunde då, har jag förstått, optimera på ett annat sätt än någon som måste tänka ett generiskt slutsteg. Är det någon som gör så idag? Används negativ utgångsimpedans i aktiva högtalare fortfarande?
Jag kanske är ute och cyklar, men var inte det där med negativ utimpedans knutet till just 800-ohms-högtalarna, och avsaknad av utgångstransformator, och rörförstärkare? Frågeställningen är kanske inte så aktuell idag.
Hur var det, konstruerades inte förstärkaren av en man vid namn Idestam-Almquist, som också lanserade idén med negativ utimpendans?
Detta är undringar som härrör ur min hjärnas innersta skrymslen för förvaring av knappt ihågkomna missuppfattningar från historiens begynnelse.
Hej mapem
Karl-Erik Ståhl gjorde sitt examensarbete på KTH. Det handlade om positiv strömåterkoppling för negativ utimpedans. Jag vill också lägga till att man kan ställa in Noll utimpedans eller vanlig hederlig positiv utimpedans. Det beror på hur mycket man applicerar sin positiva strömåterkoppling.
Vad är negativ utimpedans? Vad är noll utimpedans? Vad är positiv utimpedans d v s vanlig utimpedans?
Jag skall försöka ge en summarisk förklaring.
Om man tänker sig att man har en förstärkare som man driver obelastad d v s utan last d v s med oändligt belastningsmotstånd fast mätinstrumentet kanske har 10 megaohm. Då kan man t.ex. styra ut förstärkaren med 100 Hz så att man mäter 10 volt RMS på förstärkarutgången.
Därefter applicerar man ett belastningsmotstånd på förstärkarutgången på t.ex. 10 ohm och mäter spänningen igen d v s motståndet ligger mot jord eller mellan + och - på en balanserad förstärkare. Om spänningen sjunker från 10 volt till 9 volt så vet man att det blir en spänningsdelning mellan förstärkarens utimpedans och lasten som är 10 ohm. Strömmen blir 9 volt över 10 ohm d v s 0,9 ampere. Men differensen i spänning är från 10 volt till 9 volt d v s 1 volt. Då räknar man ut att förstärkarens utimpedans är 1 volt/0,9 ampere =1,111 ohm. Utimpedansen fungerar som ett seriemotstånd med utgången och man kan räkna ut detta seriemotstånd som är utimpedansen eller snarast utresistansen.
Om spänningen istället endast sjunker från 10 volt till 9,9 volt så är förstärkarens utimpedans lägre än förut. Det är så här man mäter och räknar ut dämpfaktorn, men som tekniker är man normalt mer intresserad av utimpedansen, åtminstone jag.
Om man ställer in förstärkarens positiva strömåterkoppling så att utspänningen inte varierar med belastning så är utimpedansen noll ohm d v s 10 volt RMS är konstant vid olika last. Man måste dock ta hänsyn till förstärkarens strömkapacitet. Någonstans finns det strömbegränsning. Positiv strömåterkoppling innebär att strömdraget ökar med belastning. Ju mer man belastar förstärkaren desto mer ström går det åt för att hålla spänningen konstant. (Jag har själv konstruerat transistorslutsteg 300 watt klass A vid 8 ohm med positiv strömåterkoppling där jag ställer in noll ohms utimpedans och det är generiskt oavsett högtalare inom rimliga gränser d v s ner till ungefär 2 ohms belastning).
Om man istället ställer in återkopplingen så att det blir 11 volt över lasten då man belastar d v s att utspänningen stiger med ökad belastning så beter sig förstärkaren som om den har negativ utimpedans d v s man har vridit på strömdraget ännu mer än för noll utimpedans.Det är denna egenskap Stig ville använda sig av för att uppnå sin frekvensgång och låga distorsion.
Egentligen så skall man särskilja impedans och resistans för Kalle Ståhl lade in denna funktion i den komplexa impedansen. Det betyder att han såg belastningen mer som impedans än resistans och således kunde han utveckla återkopplingsmetoden för att bättre anpassa den till faktiska impedansen hos specifika högtalarelement. Så har jag förstått det, men jag har inte läst hans patent.
Stig Carlssons variant var med motstånd och resistiv. Karl-Erik Ståhls var med komplex impedans d v s en utvidgning av Stigs koncept.
Stig hade fortfarande sina gamla patent gällande i USA då Audio Pro började sälja sina subwoofers, men Stig gjorde ingen affär av det annat än att han skrivit om det i sin berättelse om sig själv som han använde som CV. Kalle Ståhls patent och försäljning av Audio Pro subwoofers i USA var således under några år patentintrång på Stigs Amerikanska patent.
Stigs strömåterkopplingskoncept i OA-6 var för att uppnå den frekvensgång och låga distorsion han ville ha. Man kan införliva konceptet för annan impedans än 800 ohm. Det blir andra värden på komponenterna i återkopplingen. Man får vara försiktig med instabilitet då man konstruerar och tänka på vilken strömkapacitet man förfogar över.
Jon Idestam Almqvists slutsteg hade inte denna strömåterkoppling och var en enklare variant i förhållande till Stigs. Den var mer lik Philips orginalförstärkare för drivning av 800 ohmselement. Konceptet var ursprungligen gjort för TV för att spara in på utgångstransformator som ju var en dyr komponent. Röret EL86 var lämplig för ändamålet och kanske t.o.m. utvecklades för ändamålet.
Idestam-Almqvists slutsteg var billigare i produktion än Stigs mer komplicerade variant. Stig var intresserad av Jon Idestam-Almqvists slutsteg/popboxkombo som ju var betydligt billigare att producera än Kolboxen. Därför accepterade Stig Carlsson Jon Idestam-Almqvists projekt med popboxen under förutsättningen att det endast var ett DIY-projekt. Anledningen till detta villkor var att Popboxen utnyttjade Stig Carlssons första patent som gällde Stig Carlssons basreflexprincip. På den tiden fanns ännu inte OA6 eller OA5 och inte heller patent för dessa, utan enbart Kolboxen. Stig var väldigt nyfiken på resultatet av en fyrkantig högtalarlåda med elementen placerade ovanpå lådan och ville därför göra mätningarna på popboxen på ”sitt” mätlabb på KTH. På den tiden var Sven Eriksson Stigs assistent och gjorde mätningarna åt Stig. Dessa mätningar på Popboxen var enligt Jon Idestam-Almqvist själva premiärmätningarna i detta mätlab på KTH.
Vad gäller Karl-Erik Ståhl så fick han efter KTH erbjudande från Audio Pro och så kom basmodulen B2-50 med principen ACE-Bass (Amplifier Controlled Euphonic Bass).
Jag har för mig att principen och patenten sedermera såldes till Yamaha. Därefter har Audio Pro på något sätt förvärvat tillbaks rättigheterna.
MvH
Peter