För något år sen räddade jag dessa gamla krigare från återvinningen. De hade säkert tillbringat några dagar ute; regn eller dagg hade trängt genom gallret och mixat ihop dammet därunder till en särdeles osmaklig, kläggig hinna.
Det syntes även på faneret att lådorna blivit blöta då lacken börjat släppa. När jag tagit in dem och låtit dem torka upp började den välbekanta doften av träbåt sprida sig från dem.
Elementen var i förväntat skick, dvs diskanterna fungerade bra men basarna var sedan länge uppätna i kanterna.
Om originalelementen ska vara kvar eller inte har jag i skrivande stund inte bestämt mig för. Jag har 8 sprillans CT-62 diskanter, och två Öhmanbasar liggande som kan läggas i...men det kanske är kul med en helt original också.
Vi får se helt enkelt.
Jag börjar med lådan medan jag bestämmer mig.
Lådorna är fula. Lacken har släppt, det ligger en massa droppar vit färg på dem - de har antagligen delat plats med den förra ägarens färgburkar i något förråd - men det finns inga djupare repor eller krosskador på dem. Alltid nåt!
För att inte få in för mycket slipdamm inuti lådan - jag orkar inte ta isär dem helt - så väljer jag att maska av toppen. Två A4-papper och målartejp funkar perfekt som täckning.
Excenterslipen. Sliparnas okrönte konung.
Jag börjar med 80-papper för att få bort lacken och det översta lagret av exponerat, illaluktande trä. Det gäller att vara mycket lätt på handen samt att alltid starta slipmaskinen med papperet på slipytan, annars kan den få för hög cirkulär hastighet och rita sliprosor. Det vill vi inte ha på det här tunna faneret.
Det blir stor skillnad direkt, och man blir väldigt sporrad att fortsätta.
Omedelbar payoff.
Med så här grovt papper måste man vara väldigt försiktig för att inte köra rakt genom faneret. På en del ställen blev jag tvungen att gå djupt, och på andra ställen, främst kanterna, är det lätt att faneret fransar upp sig eller att man går igenom.
Efter 80-papperet blir det ett varv med 120-papper, raskt följt av 240-papper.
Sedan läggs maskinen undan och det blir till att handjaga en stund.
240-papper längs med fibrerna på trät, så att alla eventuella sliprosor från excenterslipen försvinner.
Dessvärre hände detta. Helt oväntat fastnade sandpapperet i en liten flisa faner, som sedan slets upp och åkte av. DAMMIT! Typiskt när man ska vara seriös och duktig och ta det sista för hand.
Det var bara att försöka hitta flisan, och limma på den igen. Skadan var lite för stor för att man omärkligt skulle kunna spackla över den. På med vitlim och klämma fast den med kloss. Jag lade lite gladpack emellan så jag inte skulle limma fast klossen...
Efter en stund var det dags att se hur det ser ut.
Bra. Skadan är nu betydligt mindre och bör gå att fixa till i princip helt osynligt.
Forsättning följer....
(och behåll SC165:orna)
