Anyway, ungefär så här ser det ut för min del:
Alltsammans startade någon gång i en avlägsen forntid med ett par OA-5 Typ 2. Av någon anledning råkade det bli den lite udda varianten i grönbetsat utförande. Någon klar minnesbild av ljudet har jag väl inte. Men vid den tiden så var det ju Carlsson som gällde och jag var ganska nöjd under några år, sånär som på att basförmågan inte riktigt stod i proportion till storleken på lådorna.
Nästa steg blev OD-11. Ganska snart efter att 11:orna lanserades så köpte jag inte mindre än två par av dessa i valnötsfanér. Fram till någon gång kring 1983 förmedlade sedan mina OD-11 musik med stor framgång i lite olika konstellationer och varierande placeringar.
Därefter måste jag erkänna att det föll sig så att jag avvek från den sanna och rätta vägen. Från och till fortsatte OD-11 att göra tjänst som bland annat surroundhögtalare. Men huvudrollen hade de alltså lämnat ifrån sig och så småningom försvann de helt och hållet (vilket jag sedermera haft anledning att ångra ordentligt).
Även om det dröjde ett bra tag innan nästa Carlsson-kontakt, så fanns nog ändå konceptet hela tiden med någonstans i medvetandet. Nästa möte var en Carlsson-kväll på Hifi-Punkten i Skövde då bland annat OA-52 demades. Detta bör ha varit år 1996 och version 52.2 av högtalarna, eftersom jag minns att jag för provlyssning hade med mig Gillian Welch "Revival" som ju kom ut det året.
Nog lät det väldigt bra men något köp blev det inte, bland annat eftersom det just då inte fanns tillräckligt utrymme i budgeten.
Ungefär i samma veva lånade jag hem ett par OA-50 över en helg för att testa (även dessa bör ju ha varit version 2). Men även om det lät helt Ok, så ville inte den riktiga WOW-känslan infinna sig. Följden blev att jag fortsatte utan Carlsson ett tag till.
Jag kommer inte riktigt ihåg orsaken, men vintern 2006/2007 började jag fundera på nytt om inte Carlsson kunde erbjuda ett alternativ till mina dåvarande stativhögtalare. Jag var inte alls missnöjd med ljudet från de senare, men jag kände ändå att det skulle vara intressant att testa.
Efter dialog med butiken i Skövde och lite otålig väntan så slutade det med att jag i mitten av mars 07 hämtade hem ett av de sista paren OA-58.2 som producerades.
Sedan var det liksom inget snack om saken. Jag kände direkt att det helt enkelt var RÄTT. Så här skulle musiken låta om mina öron fick avgöra.
Och på den vägen är det..
