Det här inlägget av iö tyckte jag skulle repriseras här:
"Ni som kände Stig Carlsson, hur såg han på kablarnas betydelse? Just curious. (hifiKG)
Det beror på tidsperiod.
På 70-talet betraktade han kabeln som förhållandevis oviktig, och de
få synpunkter på kabeln han kom med var synnerligen modesta.
Det han sa om kablar var att de inte skulle vara för tunna om de var
mycket långa, men gränsen var mycket generös. Jag minns inte på
rak arm var han drog gränsen, men det var i storleksordningen att
man inte bör använda tunnare kabel än 0,5 mm^2 om den är mer än
15 meter lång.
(Vi talar om resistans i storleksordningen ohm och uppåt.)
På 80-talet ändrades Stigs världsbild dramatisk och han intresserade
sig väldigt mycket för kabelns betydelse, men då i stort sett bara de
egenskaper som jag skulle sortera som "mystiska". När det gäller
serieresistans och induktans var han fortfarande inte särskilt noga
eller tillmätte dem någon större betydelse, men han var heller inte
helt konsekvent.
Vissa dagar sa han att vad som helst upp till 0,5 ohm var tillräckligt
lågt för att han inte skulle bry sig om det, men andra dagar sa han
att han konstruerade sina högtalare för en sammanlagd serieresistans
om 0,5 ohm med högtalarens delningsfilter inräknat. Han mätte även
alla element med en halv ohm i serie. I det senare fallet blir det inte
mycket resistans kvar åt kabeln.
De egenskaper han intresserade sig för och som han ansåg påverka
(utan att han gjorde några blindtester överhuvudtaget, enligt egen
uppgift) var bland andra dielektrika och storleken på kontakter (han
närde en tes om att en metallklump var som en efterklangskammare
för elektronerna. Men de sista åren han levde talade han om två olika
kablar såsom varandra bättre än det andra han testat - en enkardelig
och mycket kort kabel med ledarna långt isär (och den sådana kabel
han använde var faktiskt lite sprängtråd som han hittat när han varit
ute och gått) och en platt kabel med folieledare som låg bredvid var-
andra, alltså inte som en sandwitch.
Båda dessa kablar var alltså enkardeliga, hade skapligt låg resistans
men normalhög induktans.
De sista åren han levde använda han den platta kabeln men han sa
att det var av praktiska skäl. Han behövde efter att ha växlat till en
stereoförstärkare (från att ha haft monoblock) en större längd än vad
sprängtrådarna räckte till.
Vh, iö
