Inspelning av Stig Carlsson?

[misanplass]

Tråden får gärna flyttas om den passar bättre under teknik- eller musikdelen.

Två stycken LP-skivor fick idag följa med hem från loppis bara för att det stod Stig Carlsson på konvoluten. Här är en av dem.



Jag läste inte så noga på plats utan fick se när jag kom hem att jag inte alls köpt någon inspelning av SC utan av Ulf Nyquist. Mitt exemplar var en stereo utgåva. Hade det varit en mono utgåva så hade SC stått för inspelningen.

Enligt texten på baksidan konvolutet har separata inspelningar skett för stereo och för mono. Är det inte i själva verket stereoinspelningar som "mixats" till mono?

[Nagrania]

Bengt Nyquist har vid något tillfälle (och jag var själv med) berättat om den här inspelningen som gjordes 1966. Jag vill minnas att den utgivna monoinspelningen egentligen är den sammanslagna stereoinspelningen som SR gjorde vid samma tillfälle.

[misanplass]

Intressant. Om så var fallet, hur har SC kunnat sätta sin prägel på monoutgåvan? Var det vanligt förr, på monotiden, att man slog ihop upptagningar från flera mikrofoner till ett monospår? Stig kanske stod för "slutmixen" i så fall.

[Nagrania]

I början under stereåns barndom i mitten och slutet av 50-talet tappade man monosignalen från mixerbordet till en fullspårs bandspelare. Det gjorde man samtidigt som en stereoinspelning tappades till en tvåspårs bandspelare. Det här gjorde man eftersom S/N är högre med fullspår. Senare när man började spela in på tre kanaler, då gjordes mixningen i efterhand till stereo och mono. I Sverige till skillnad i USA användes det tredje spåret vanligen för sångpålägg. Vad jag vet var det bara en studio i Sverige som använde i början av 60-talet en trekanalsbandspelare.

[Nagrania]

Intressant. Om så var fallet, hur har SC kunnat sätta sin prägel på monoutgåvan? Var det vanligt förr, på monotiden, att man slog ihop upptagningar från flera mikrofoner till ett monospår? Stig kanske stod för "slutmixen" i så fall.

Eftersom man mixade direkt till två kanaler så kan man ju kalla det för slutmix. Den gjordes ju av Bengt Nyquist. SC använde en egen rundtagande svensk mikrofon av märket Pearl som inte finns inblandad på skivan. Eftersom producenten (Håkan Elmquist) tyckte att SR:s inspelning blev bättre och det blev anledningen till att man släppte samma stereoinspelning också i mono.

[misanplass]

Tack för svar Nagrania. Riktigt trevligt med förstahandsinformation!

Du kanske även vet något om den andra skivan som jag köpte? En Pearl K-12 omnämns i bifogat kommentarsblad. Återkommer med bilder.

[misanplass]

Loppisskiva nummer två:

[Nagrania]

Jag känner inte igen skivan men texten på baksidan vittnar om vad som var styrt av SC och som blev nördigt då i mitten av 60-talet. SC förespråkade mono framför stereo. Jag tror att LTS också förspråkade samma sak. Vad kan det ha berott på? Jag tror att det kan ha varit så att pickup tekniken för avspelning ännu inte var tillräckligt bra. Det var enklare att spela av en monoskiva med lägre distorsion jämfört med stereo. En sak till är att man får lägre skivbrus från en monoskiva eftersom man med en mono pickup bara lyssnar lateralt. En intressant sak är att man använder en modifierad bandspelare av märket Telefunken. Jag kan nu minnas fel men jag tror att den bandspelaren som SC använde var en halvspårsmaskin. Modifieringen bestod i att man ändrade tidskonstanten från 35µsek. till 14µsek. Avsikten var att man därmed kunde minska bansbruset. Man höjde diskanten med +3dB för att sedan minska -3dB vid avspelningen. Det var en metod som ibland användes innan brusreduceringen från Dolby fått sitt inträde i studiovärlden. Slutligen kan man konstatera att skivan är graverad med en graverdosa (Neumann ES59) gjord för monoskivor. Det kan man också förstå av texten "Skivspårets profil är dimensionerad för nålspetsradier <0,025mm". Europa Film hade då ännu inte börjat att gravera stereoskivor.