momus skrev:"Att mäta är att veta" skriver Grafpro på sin hemsida. Själv är jag inte så säker. Har ju haft en massa rörsteg som mäter dåligt enligt vanlig mätstandard. Trots det har dom låtit underbara. Har också läst en massa tester där mätresultaten inte på något sätt stämt med de mer subjektiva utlåtandena i testet.
Sak samma med Carlsson/Sonab. Jag har också upplevt OA 12/14 lite "ljusa", men aldrig upplevt det där fräsande ljudet som så många talar om. Trots nytt filter och Obi T22 oa fick jag flytta bygeln till det mest diskantdämpande läget för att ljudet inte skulle vara alltför ljust eller öronnypande. "Nypandet" blev dock inte lika påträngande med klass A eller klass D (NAD D 3020). Men det där "fräsande" ljudet har jag aldrig upplevt, med undantag då för defekta diskanter (MT 20). Kan ljudet komma från SC 165 eller B 65 0A II ? Är det nåt som händer i övergången mellan dom två elementen?
OA 12:s lite "sämre" mellanregister kan också häröra från vana. Är man van vid det ganska distinkta mellanregister som dom flesta bredbandselement har, kan ljudet från OA 12 upplevas som aningen ihåligt. Det brukar vara en tämligen vanlig reaktion från lyssnare vana vid mer direktstrålande högtalare. Därav kanske reaktionen av att OA 12 låter lite "nedbländade" i mellanregistret.
Vissa mätningar korrelerar med mätresultatet, men långt ifrån alla. Ett par OA 52 mätte Grafpro upp enligt LTAS. Dom mätte spikrakt. Ett par gamla AR 3 från 1959 mätte rakt men hade en förhöjning av det under mellanregistret och basen. Det syntes och hördes. AR 3 upplevdes som mer "varma". Men att upplösningen på bägge högtalarna var hög - det kunde jag inte se någonstans. Men det hördes. Tydligt.
Att mäta är att veta vadå?
jag har en del erfarenhet av design och bygge av förstärkare och kan se vad du menar till viss del. Grafpro har helt rätt: Att mäta är att veta! Kan du höra det kan du mäta det. det handlar om fysik och inte magi. Frågan är hur vet man vad man mäter och hur vet man att man mäter det man hör?
Låg distorsion är alltid bra, men distorsion finns och då blir fördelningen 2:a, 3:e och 4:e tons distorsionen viktig. jag har laborerat en hel del med Nelson pass designer och då framför allt med följande:
F5 ,klass a push-pull med mycket feedback, försvinnande låg distorsion, dominerande 2:a ton men en hel del 3:ton.
Aleph, klass a singel ended, låg distorsion totalt dominerande 2:ton med försvinnande liten 3:ton.
Jag skulle gradera dem likvärdigt i absolut kvalitet, men skillnaden är tydlig. Alephen är betydligt behagligare att lyssna på, lite mjukare utan att ta bort detaljer. F5 handlar om definition, kontroll och detaljer. En stor del av skillnaden ligger just i distorsionsspektrumet. F5 är överlägst närmast sanningen. Aleph har mer charm.
En mätbar skillnad är impedansen ,F5 är mycket låg och har därför mycket stor dämpningfaktor, aleph har högre impedans, lägre dämpningsfaktor och därför lägre "kontroll" av högtalarna. Mätbar skillnad, om högtalarens impedans är låg är det tydlig hörbar skillnad.
Jag har skruvat dessa parametrar upp och ned lyssnat och mätt och det är tydligt att här ligger en stor del av skillnaden man kan uppleva mellan olika förstärkare. En annan stor faktor är IMD men det får bli annan dag.
Beroende på högtalare kan faktiskt alephen låta bättre, lägre dämpning kan mjuka upp ljudet en del, 2:tons dominansen ger behagligare mellan och diskant. Ofta handlar det om att täcka över defekter hos högtalaren. Men, allt är mätbart!
Nu till OA12. Jag har jagat med tonbygeln fran och tillbaka och upplevt att diskanten är hög, men ingen inställning känns rätt. När jag ser mina och grafpros mätdata och förstår jag varför: Det jag hör är sc165:ans tredje och fjärdetons distortion. Har ingen med diskanterna att göra över huvudet taget. det är förklaringen till att jag föredrar ljudet om jag byter plats på höger och vänster! Mindre direktstrålning från 165:an! Allt verkar finns där i mätdatan.
Min preliminära mätningar visar att distorsionen är mycket lika mellan höger och vänster. Kanske en fingervisning om att min och grafpros revovering av 165 är likvärdig i det avseendet. Jag har även mätt mina cheapo Hitachi och med risk att få forumet mot mig:
Hitachin gör mos av OA12:an i alla avseenden än bas extension. Så är det! Och det hörs, se mina tidigare inlägg.
sc165 är ett mycket märkligt val i denna applikationen. Jag har tillgång till ett annat par 70:talare, hemmabyggen med någon form av peerless högtalare som låter mycket renare, jag ska ta och låna dem.
Innan jag drar för stora växlar på min mätdata måste jag undersöka hur pålitlig distorsionsmätningarna är. Likheten mellan höger och vänster samt skillnaden mellan oa12 och hitachi pekar på att jag mäter en verklig skillnad.
Allt går att mäta! Utom på mycket små högtalare där heisenbergs osäkerhetsprincip sätter in
