Moderatorer: Carlssongossarna, Redaktörer
murgatroyd skrev:Peter, Tack för bilderna! Du råkar inte ha någon bild där även Dimitrij Sovre (GLOTTA AB) finns med?
Ampzilla .... och på en färgbild en Well Tempered Classic, och förstås Mark Levinson LNP-2... svettningar...
paa skrev:Jag ser att han har en Unamco T1 skivspelare på testbänken, var det en spelare han använde för egen del också?
lemmts skrev:Oj oj oj, som upplagt för hårda ordväxlingar om någon törs ta upp tråden. Vi har några här som anser sig vara den enda som representerar den enda sanna läran, och att alla andra är falska profeter.
pinnen skrev:Jag förstår inte riktigt dom senaste inläggen men om det här är känsliga frågor jag ställer på något vis så tar jag gärna emot ev svar via PM .
lennartj skrev:Jag kanske misstar mig, men tvivlar på att det fanns några hårdrockskivor alls i Stigs skivsamling och att han åtminstone inte själv ägnade sig åt att utvärdera sina konstruktioner med sådan musik.
Mig gör det inget, för mitt intresse för genren är minimalt.
Är det någon kan vederlägga min spekulation?
Jag tycker pinnens fråga är intressant, men beroende på svar här är kanske en separat tråd om Carlsson/Sonabhögtalare och hårdrock är en lämpligare plats för fortsatt diskussion om det ämnet?
JM skrev:Var Stig hörselskadad i de högre frekvenserna?
I början av 1970-talet jobbade jag extra med att sälja bla OA12or o OA14 på en av de då största hifi-butiken i Stockholm. Min hörsel var vid den tiden oförstörd o jag kunde inte förstå att alla ville köpa Stigs högtalare. De högre frekvenserna var för diffusa, påträngande o distorderade. Dessutom var högtalarna extremt placeringskänsliga.
Stigs stora lyssningsrum är lite speciellt efter vad jag kan se på bilderna.
Kort avstånd mellan högtalarna o lyssningspositionen vilket förklarar att direktljudet från hans högtalare i hans rum var ok. X meter?
Kala stenväggar med rikligt med bredbandiga sidoreflexer. Kan vara ok med kort lyssningsavstånd. Takhöjden (y meter) o stentaket kan möjligen förklara Stigs förkärlek för vinklade diskanter.
Takreflexerna verkar vara de enda reflexerna som är längre än 10 ms? Övriga reflexer kan inte som jag uppfattar det bidragit mycket breddning av stereobilden.
Var den spatiala ljudupplevelsen i hans rum mer på höjden än på bredden?
Tack Peter för dina informativa bilder. Vi vill ha fler bilder o läsa mer hur Stig tänkte. Hur såg hans prioriteringslista ut? Vad var viktigast för bästa ljudet?
Skärpning Ingvar! Fixa fram lite bilder o beskriv hur du uppfattade Stigs prioriteringar för det bästa ljudet?
JM
paa skrev:Jag ser att han har en Unamco T1 skivspelare på testbänken, var det en spelare han använde för egen del också?
IngOehman skrev:JM skrev:Var Stig hörselskadad i de högre frekvenserna?
I början av 1970-talet jobbade jag extra med att sälja bla OA12or o OA14 på en av de då största hifi-butiken i Stockholm. Min hörsel var vid den tiden oförstörd o jag kunde inte förstå att alla ville köpa Stigs högtalare. De högre frekvenserna var för diffusa, påträngande o distorderade. Dessutom var högtalarna extremt placeringskänsliga.
Stigs stora lyssningsrum är lite speciellt efter vad jag kan se på bilderna.
Kort avstånd mellan högtalarna o lyssningspositionen vilket förklarar att direktljudet från hans högtalare i hans rum var ok. X meter?
Kala stenväggar med rikligt med bredbandiga sidoreflexer. Kan vara ok med kort lyssningsavstånd. Takhöjden (y meter) o stentaket kan möjligen förklara Stigs förkärlek för vinklade diskanter.
Takreflexerna verkar vara de enda reflexerna som är längre än 10 ms? Övriga reflexer kan inte som jag uppfattar det bidragit mycket breddning av stereobilden.
Var den spatiala ljudupplevelsen i hans rum mer på höjden än på bredden?
Tack Peter för dina informativa bilder. Vi vill ha fler bilder o läsa mer hur Stig tänkte. Hur såg hans prioriteringslista ut? Vad var viktigast för bästa ljudet?
Skärpning Ingvar! Fixa fram lite bilder o beskriv hur du uppfattade Stigs prioriteringar för det bästa ljudet?
JM
Ojdå, jaha, hmmm...
Jag försöker beta igenom punkterna en och en.
1. Var Stig hörselskadad?
Jag mätte, på Stigs begäran, hans hörsel, det vill säga kartlade hans hörseltröskel, två gånger. Första gången när jag precis lärt känna honom, det vill säga 1984 (han var då i de sena 50), andra gånger några år senare, kanske 11.
Ingen av gångerna hade han några typiska bullerskade-artefakter (smalbandiga dippar, vanligast i 3-4 kHz-registret), men högfrekvenshörandet var inte så jättebra. Hörstyrkan var mjukt fallande redan från någon kHz och vid 8 kHz så behövde man spela väldigt högt för att nå över Stigs hörtröskel. Mera så andra gången än första, men inte mycket mera.
Mätningarna gjordes inte med hörlurar utan i hans rum - med hans högtalare. Man behöver trixa lite med mättonen för att inte interferenser skall ge falska värden, men gör man det så ger sådana mätningar mycket större validitet. Hörlurar kommunicerar alltför individuellt olika med olika öron.
Jag vill dock här påminna om att man inte behöver ha något specifik hörsel för att kunna jämföra live-ljud med återgivet ljud. Skillnaden mellan live och återgivet är ju samma oavsett hur man hör, och vi var rätt så ofta ute och lyssnade på live-musik, oftast klassisk. Och klangen hos Stig själv var heller inte diskantbetonad och jobbig, det vill säga det var ju lite olika från gång till gång eftersom han experimenterade en del, men när anläggningen fungerade som bäst så var den i mina öron alls inte överbetonad i diskanten.
Med det sagt så "tålde" Stig mycket mera diskant än jag, och det var också det som var upprinnelsen till att jag kom att mäta upp hans hörtröskel.
När han gjorde högtalar-mätningar i sitt rum så såg han synligt oberörd ut, trots att det skar i mina öron så jag var tvungen att hålla för dem. Jag frågade spontant om det inte gjorde ont i hans öron och han svarade; -Nejdå, det går bra. Jag frågade då om han visste hur hans hörsel såg ut och han svarade att han inte hade undersökt det kliniskt (vilket jag antar betydde nyligen) men att känsligheten föll mot högre frekvenser, ju högre desto svagare hörde han. Det stämde väldigt bra med hur hörseln mätte.
Jag tillmäter detta just ingen betydelse, han gjorde nästan alltid samma bedömningar som jag av klanger och när man talade med honom fick man absolut inte känslan att han hade svårt att höra. Ett undantag fanns det, och det var att artefakter i det högsta registret som var svåra att stå ut med för mig, som t ex väsandet från den VIFA metalldome som såsmåningom hamnade i OA-52, inte verkade besvära honom nämnvärt. Han höll med om att det nog fanns något där, men att han uppskattade VIFA-diskantens rena låga register.
När det gäller anemiska basbeskurna och diskanthöjda inspelningar så klagade Stig nästan lika mycket på dem som jag. Han menade att man får vara beredd på att lida eller behöva göra något åt dem om man återgav dem väl. Jag reflekterade dock över att han ofta beskrev inspelningar som var tydligt komprimerade, alltså odynamiska, som basfattiga.
2. Jag har lite bilder med Stig och från Stigs bostad, men de är inte i digital form. Har även en hel del mätningar på Stigs rum som jag gjorde med min egen mätutrustning (egentligen mest för att se om resultaten var jämförbara, och de var nästan identiska, trots att jag svepte bruset istället för att svepa en filter efter mikrofonsignalen) och någonstans har jag även ritningar på rummen med noggranna måttangivelser för hur allting var placerat.
3. Om man vill veta min uppfattning om Stigs tankar och ideer med musikåtergivning, sina högtalare och rummets roll i det hela så skrev jag en artikel om det i MoLt (minns inte vilket år, men det borde ha varit runt 1990 plus minus ett par år) som Stig även läste före publiceringen och tyckte var mycket bra. Vid publiceringen så tillkom även en tecknad bild som illustrerade hur ett Stig-rum kunde se ut, en bild inte fanns ännu då Stig läste artikeln, som skulle visa ungefär hur Stig tyckte att man skulle möblera sitt rum, och denna bild såg Stig först när artikel kom i tryck. Han tyckte att bilden såg lite snålt möblerad ut, vilket jag berättade i numret efter.
Vh, iö
Tangband skrev:Det där med Stigs hörsel är ju intressant. Om det var så att Stigs diskantkurva i öronen föll dramatiskt vid 8 kHz så borde det ha påverkat hans klangideal.
matssvensson skrev:Tangband skrev:Det där med Stigs hörsel är ju intressant. Om det var så att Stigs diskantkurva i öronen föll dramatiskt vid 8 kHz så borde det ha påverkat hans klangideal.
Nej. Som IngOehman skriver hör man ju lika med sin hörsel oavsett om det är ett ursprungsljud eller en återgivning. En hörseldefekt gör det sannolikt svårare att särskilja nyanser i det skadade registret som iö också nämner, men klangidealet ändras inte när allt låter lika. Jag tycker inte världen låter annorlunda nu än när jag var yngre och min hörsel också var mer oförstörd.
Tangband skrev:IngOehman skrev:JM skrev:Var Stig hörselskadad i de högre frekvenserna?
I början av 1970-talet jobbade jag extra med att sälja bla OA12or o OA14 på en av de då största hifi-butiken i Stockholm. Min hörsel var vid den tiden oförstörd o jag kunde inte förstå att alla ville köpa Stigs högtalare. De högre frekvenserna var för diffusa, påträngande o distorderade. Dessutom var högtalarna extremt placeringskänsliga.
Stigs stora lyssningsrum är lite speciellt efter vad jag kan se på bilderna.
Kort avstånd mellan högtalarna o lyssningspositionen vilket förklarar att direktljudet från hans högtalare i hans rum var ok. X meter?
Kala stenväggar med rikligt med bredbandiga sidoreflexer. Kan vara ok med kort lyssningsavstånd. Takhöjden (y meter) o stentaket kan möjligen förklara Stigs förkärlek för vinklade diskanter.
Takreflexerna verkar vara de enda reflexerna som är längre än 10 ms? Övriga reflexer kan inte som jag uppfattar det bidragit mycket breddning av stereobilden.
Var den spatiala ljudupplevelsen i hans rum mer på höjden än på bredden?
Tack Peter för dina informativa bilder. Vi vill ha fler bilder o läsa mer hur Stig tänkte. Hur såg hans prioriteringslista ut? Vad var viktigast för bästa ljudet?
Skärpning Ingvar! Fixa fram lite bilder o beskriv hur du uppfattade Stigs prioriteringar för det bästa ljudet?
JM
Ojdå, jaha, hmmm...
Jag försöker beta igenom punkterna en och en.
1. Var Stig hörselskadad?
Jag mätte, på Stigs begäran, hans hörsel, det vill säga kartlade hans hörseltröskel, två gånger. Första gången när jag precis lärt känna honom, det vill säga 1984 (han var då i de sena 50), andra gånger några år senare, kanske 11.
Ingen av gångerna hade han några typiska bullerskade-artefakter (smalbandiga dippar, vanligast i 3-4 kHz-registret), men högfrekvenshörandet var inte så jättebra. Hörstyrkan var mjukt fallande redan från någon kHz och vid 8 kHz så behövde man spela väldigt högt för att nå över Stigs hörtröskel. Mera så andra gången än första, men inte mycket mera.
Mätningarna gjordes inte med hörlurar utan i hans rum - med hans högtalare. Man behöver trixa lite med mättonen för att inte interferenser skall ge falska värden, men gör man det så ger sådana mätningar mycket större validitet. Hörlurar kommunicerar alltför individuellt olika med olika öron.
Jag vill dock här påminna om att man inte behöver ha något specifik hörsel för att kunna jämföra live-ljud med återgivet ljud. Skillnaden mellan live och återgivet är ju samma oavsett hur man hör, och vi var rätt så ofta ute och lyssnade på live-musik, oftast klassisk. Och klangen hos Stig själv var heller inte diskantbetonad och jobbig, det vill säga det var ju lite olika från gång till gång eftersom han experimenterade en del, men när anläggningen fungerade som bäst så var den i mina öron alls inte överbetonad i diskanten.
Med det sagt så "tålde" Stig mycket mera diskant än jag, och det var också det som var upprinnelsen till att jag kom att mäta upp hans hörtröskel.
När han gjorde högtalar-mätningar i sitt rum så såg han synligt oberörd ut, trots att det skar i mina öron så jag var tvungen att hålla för dem. Jag frågade spontant om det inte gjorde ont i hans öron och han svarade; -Nejdå, det går bra. Jag frågade då om han visste hur hans hörsel såg ut och han svarade att han inte hade undersökt det kliniskt (vilket jag antar betydde nyligen) men att känsligheten föll mot högre frekvenser, ju högre desto svagare hörde han. Det stämde väldigt bra med hur hörseln mätte.
Jag tillmäter detta just ingen betydelse, han gjorde nästan alltid samma bedömningar som jag av klanger och när man talade med honom fick man absolut inte känslan att han hade svårt att höra. Ett undantag fanns det, och det var att artefakter i det högsta registret som var svåra att stå ut med för mig, som t ex väsandet från den VIFA metalldome som såsmåningom hamnade i OA-52, inte verkade besvära honom nämnvärt. Han höll med om att det nog fanns något där, men att han uppskattade VIFA-diskantens rena låga register.
När det gäller anemiska basbeskurna och diskanthöjda inspelningar så klagade Stig nästan lika mycket på dem som jag. Han menade att man får vara beredd på att lida eller behöva göra något åt dem om man återgav dem väl. Jag reflekterade dock över att han ofta beskrev inspelningar som var tydligt komprimerade, alltså odynamiska, som basfattiga.
2. Jag har lite bilder med Stig och från Stigs bostad, men de är inte i digital form. Har även en hel del mätningar på Stigs rum som jag gjorde med min egen mätutrustning (egentligen mest för att se om resultaten var jämförbara, och de var nästan identiska, trots att jag svepte bruset istället för att svepa en filter efter mikrofonsignalen) och någonstans har jag även ritningar på rummen med noggranna måttangivelser för hur allting var placerat.
3. Om man vill veta min uppfattning om Stigs tankar och ideer med musikåtergivning, sina högtalare och rummets roll i det hela så skrev jag en artikel om det i MoLt (minns inte vilket år, men det borde ha varit runt 1990 plus minus ett par år) som Stig även läste före publiceringen och tyckte var mycket bra. Vid publiceringen så tillkom även en tecknad bild som illustrerade hur ett Stig-rum kunde se ut, en bild inte fanns ännu då Stig läste artikeln, som skulle visa ungefär hur Stig tyckte att man skulle möblera sitt rum, och denna bild såg Stig först när artikel kom i tryck. Han tyckte att bilden såg lite snålt möblerad ut, vilket jag berättade i numret efter.
Vh, iö
Det där med Stigs hörsel är ju intressant. Om det var så att Stigs diskantkurva i öronen föll dramatiskt vid 8 kHz så borde det ha påverkat hans klangideal.
bomellberg skrev:Det där har jag helt missat att tänka på tidigare.
En högtalarkonstruktörs hörsel är ju exakt likadan vid lyssning av referenser som vid lyssning av de högtalare hen utvecklar.
bomellberg skrev:Det där har jag helt missat att tänka på tidigare.
En högtalarkonstruktörs hörsel är ju exakt likadan vid lyssning av referenser som vid lyssning av de högtalare hen utvecklar.
Möjligtvis kan riktigt höga frekvenser missas helt, men det finns det ju mätverktyg för.
Återgå till Carlsson Illuminati
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 9 gäster