Jag tror inte att Yamaha tillverkade hifi när de började tillverkat åt Sonab. Men väl strax efter. Högtalare var ju något som de kunde känna sig ganska säkra på att de inte skulle få tillverka åt Sonab.
Och den där mojängen som de kom med 1954, är det inte troligt att den var en avslutad parentes i historien när Sonab inledde samarbetet? (Jag vet inte, gissar bara.)
För Yamaha så sträcker det dock ut historien högst påtagligt. Men det skulle vara kul att veta om den tillverkades ändå fram till 1967...
petersteindl skrev:På 50-talet, ja. Därefter var Stig inte inblandad i elektronikkonstruktioner. Har han blivit en vilde också?
Mvh
Peter
Jag har fått samma intryck av Stig, men begreppet "inte inblandad" är väl möjligen något svart, eller om det är vitt det är.
Vad jag menar är att jag fått intrycket av Stig, att han har haft ideer som det lyssnats på. T ex att den transistorbestyckade bass-energizern till OA-6 II blev som den blev på grund av Stigs input där krav om negativ utimpedans fanns, samt att det var Stig som bestämde hur EQn skulle se ut (funktionen alltså). Jag vet inte i exakt vilken grad Stig var inblandad i energizern i övrigt, men samtidigt som han var klar över att han inte kunde konstruera med transistorer så uttryckte han sig också om att han "inte var stolt över konstruktionen", vilket ju tyder på viss inblandning.
Eller möjligen avsåg det summa-resultatet, där det inte så lämpligen AD9710 användes som baselement.
Men inte heller det var ju Stigs beslut. Jag vet inte hur många gånger jag hört honom beklaga Sonabs snål-val därvidlag. Men det är klart, Stigs koppling till märket Sonab kan självklart ge känslor av ostolthet när inte produkterna blev så bra som Stig hade önskat.
- - -
Sen har jag ju hört Stig berätta om sina insatser för att tonbalanskontroll skulle finnas på några Sonab-förstärkare. Dock tror jag inte att han hade någon annan inblandning än att komma med input på hur manövreringen skulle vara, alltså att bassänkning kopplades till diskanthöjning och vice versa.
Det kan dock nämnas att hans egen tonbalanskontroll (han kallade den faktiskt så) som var helt passiv (så trots att det var hans konstruktion så var det ju inte en elektronikkonstruktion om man anser att en sådan behöver vara aktiv), som han använde för att rätta till klangen på sina inspelningar under många år, inte hade bas- och diskantmanövreringarna kopplade. Det var istället ett antal knappar som styrde tonkurvan.
Så Stig hade möjligen en något friare definition på vad en tonbalanskontroll är, än de som lärt sig att man skall ha en sådan av Stig.
- - -
Sammanfattningsvis så håller jag med dig, helt enkelt.
Vill bara lägga in en liten grå-nyans.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
