Tangband skrev:Jag förstår de estetiska skälen till varför du har bremenbasarna under oa52, det ser snyggt ut.
Hur har du gjort mätningarna du visar- är de en meter från högtalaren eller är de från lyssningsplats ?
Det vore väldigt intressant att få se en LTAS mätning med 1/12 smoothing från din lyssningsplats. Carlsson var väldigt noggrann med att frekvensgången både på lyssningsplats och i närheten av högtalaren skulle vara rak- i hans rum.
Det kan diskuteras. Jag känner bara till ett enda tillfälle då det mättes nära högtalarna i Stigs lyssningsrum, och det var när jag var där med mina piP och vi mätte både dessa och OA-52 på kort och långt avstånd (med min mätutrustning).
(Jag vet att även Peter Steindl mätt på dem nära, i sitt hem, både i sitt lyssningsrum och utomhus, jag minns det supernoga eftersom han ringde mig och sa "vad är detta för skit!!!" Han refererade då till resultatet och hur det skilde sig från det intryck han fått av Stig, om att direktljudet nu skulle ha rak tonkurva.)Stig själv mätte sällan eller aldrig halvnära. När han ville se direktljudet (utan rumsbidrag) så mätte han i mätrummet, med sin variant av gatingteknik, och när han ville se hur högtalare och golv och vägg samverkade (utan inblandning av resten av rummet) så mätte han utomhus.
Dessa mätningar använde han framförallt för att bilda sig en uppfattning om registret under 300 Hz. Dock ändrade han sig filosofiskt i och med flytten till Torkel Knutssongatan, och ville därefter se en fallande tonkurva (cirka -6 dB vid 38 Hz) vid utomhusmätningen, för att inte få för mycket bas i lyssningsrummet (som hade mycket styva väggar). Sonab-generationerna gavs högre nivå i djupbasen.
- - -
Det är riktigt att han inför 80-talsserien (egentligen bara OA-51, för 50 och 52 var det inget arbete påbörjat med) bestämt sig för att han ville ha ett anständigt direktljud (vilket inte 60- och 70-talarna erbjöd), men detta mätte han alltså på flera meters avstånd i mätrummet (två?) med geting-teknik.
Tangband skrev:Med oa52 tror jag det är viktigt att dessa placeras som Carlsson ville, dvs på golvet . OM ljudet skulle bli som HAN hade tänkt, vill säga.
Det stämmer. De mäter bäst stående på golvet.
Tangband skrev:Sedan kan ju DU ha uppfattningen själv att ljudet blir bättre med oa52 placerad högre upp- och det är ju inte alls fel
.
Det blir ju lite som Larsens idéer.
Du menar som från och med OA-58? Det var SSC som styrde utvecklingen för dessa. Inte Larsen.
Tangband skrev:Med en dsp så vore det enkelt att justera för ”tappet ” du har mellan 100-200 Hz. Då skulle du kunna få fram en LTAS kurva vid din lyssningsplats som diffar kanske +-2 db.
Enheten decibel förkortas dB, inte db. förkortningen db används för Database och sen finns ȸ, the db-digraph a ligature of "d" and "b" in African linguistics.
När det gäller att lyfta 10 dB med eq där det finns en dip så avråder jag p det bestämdaste. 10 dB är en tiodubbling av ineffekten. Så spelar man på en nivå som kan ge 10 W vid aktuell frekvens och lyfter nivån med 10 dB så blir det 100 W. Distorsionen missgynnas maximalt av att kräma på just i de register där systemet har svårigheter att generera signifikanta nivåer. Smalbandiga lyft för att kompensera dippar bör alltid undvikas.
Tangband skrev:Och vara mer fri att prova olika delningsfrekvenser. Men jag förstår dilemmat att du vill fortsätta köra analogt. Att blanda en dsp med analoga filter är heller oftast ingen hit (min åsikt).
Menar du att det uppstår några specifika blandningseffekter? Eller menar du att man bör låta bli att smutsa ned ett analogt system med digitala processningar? Eller något annat?
Tangband skrev:Med risk att jag kan ha fel, men:
Eftersom högtalaren i original har sin boomer-talspole, som du skriver, ca 30 cm från golvet så tror jag även baffelsteget påverkas om du höjer upp högtalaren till 60 cm. - frekvensgången från högtalaren påverkas alltså beroende på höjd-placeringen, och skillnaden i vissa frekvensområden borde vara upp mot 6 db.
Det stämmer, det blir signifikanta skillnader.
Samtidigt är det väldigt svårt att entydigt definiera ett "baffelsteg" för en konstruktion som OA-52. Baffelsteget är ju det som uppstår när man går från rundstrålning (4pi steradianer) i fritt fält (vid låga frekvenser) till baffelstött (2pi steradianer) frekvensregister (högre upp i frekvens).
Men med en högtalare som OA-52 så går man istället från dubbelstött (golv och vägg bakom högtalarna) register (=pi steradianer) vid låga frekvenser, till ett som i princip är 2pi-strålande lite högre upp i frekvens. Däremellan finns även en massa mellanfall med en blandning av kanter som ger motfasbidrag och sådana som ger ifasbidrag... Dämppanelerna försöker minimera dessa interferenseffekter så mycket som möjligt, men det är först på större mätavstånd (där efterklangen är med i ekvationen) som man når rimligt rak tonkurva mellan 200 och 5000 Hz.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).