Recensionstråd Sonab/Carlsson

[Mr_Ekan]

Med anledning av Johan Lindroos' favvohögtalartråd tänkte jag att vi här kan recensera våra favoriter och antifavoriter som lämnat Stig Carlssons ritbord. Själv börjar jag med en 70-talare som jag nu levt med några veckor.

Sonab OA12.3
Går att hitta orenoverad för en spottstyver eller rent av gratis om man har tur. Hela kalaset bör sluta mellan 3k och 4k. För dessa pengar får man en väldigt kompetent högtalare som, sin litenhet till trots, spelar djup och framförallt välartikulerad bas. Diskanten CT62 spelar väldigt luftigt och fint.

Jag har testat OA12 i två rum med bra resp. lysande resultat. Klangbalansen verkar gynnas av en lätt dämpad bakvägg för att reducera diskantens efterklang. Ett betongrum, som jag nu spelar i, bör man nog förse med möbler i klart större utsträckning än vad jag gjort.

Summa summarum så kan OA12.3 inte ses som mycket annat än ett fynd. Svensk ingenjörskonst a la 1975 .

Mera recensioner svp! .

[Erik_Johansson]

Kul!

Har självt levt flera år nu med OA12.2. Har alla delar till filtermodden men det har inte blivit av att jag gjort den. Hursomhelst en helt klart småtrevlig högtalare som måste anses vara extremt prisvärd. Jag bjöd för detta paret 600kr (helt perfekt skick, valnötsfanér utan en enda repa) men den ytterst trevlige ägaren tyckte det lät mycket och sa "Nej, vi säger 300kr tycker jag!". Dessa högtalarna är ju inget under i ljudbildsprecision men klangligt klart trevliga och som folkhögtalare som de var tänkta som så gör de ju ett helt ypperligt jobb. Så väldigt lätta som de är att få till i olika rum.

Roligaste Carlsson jag hört är annars det par OA116.3 som jag renoverade åt en beställare i Skåne i vintras. Även om dessa högtalare som sagt har sina tillkortakommanden så är de verkligen imponerande sett till grundkonstruktionens ålder.

Alla som renoverar dessa gamla burkar (åtminstone 70-tals serien och senare modeller, samt OA6 Typ1 och Kolboxen) på ett korrekt och noggrant sätt gör verkligen en kulturhistorisk gärning i mitt tycke.

/Erik

[Mr_Ekan]

Gled hem till föräldrarna i Småland i helgen och rotade fram mina OA-50. I med SC165-4 från OA-12 (som ska totalrenoveras, snart...) och poppa på. Kedjan var denna:

Pioneer DV-668 AV -> Sentec SC-9 -> bryggade NAD 208 -> OA-50(.1).

Okej. Diskanten distar olidligt vid vissa frekvenser (läs: på vissa låtar). Även jobbiga resonanser. Men, på de spår där disten inte blir styrande är upplevelsen närmast total! Vilket släpp! Vilken spelglädje och framförallt vilken tighthet! Basen excellerar både i djup och rapphet. Fjäderlätt, helt enkelt.

OA-50 måste vara en av de klart mest vettiga Carlsson man kan köpa. Renoveringskostnaden är rimlig och redan i .1-utförande visar den stor potential. Bättre bas än i OA-52, med reservation för att jag hört burkarna i olika rum.

//Martin

[mapem]

Intressant! Föredrar du OA 50 framför OA 52? Om du skulle ha rätt blir ju ett eventuellt återinträde i Carlssonvärlden mycket billigare än jag befarat.

Den distande dsikanten, beror det på att du har "första generationens" Peerless-diskant i lådorna?

[Mr_Ekan]

Kan inte riktigt besvara frågan betr 50 kontra 52, pga att 1) min vänstra 52:a spökar med mig. Troligen ngt fel i diskantfiltret. 2) Har ej hört högtalarna i samma rum.

Sägas kan dock att OA-50 preseterar väldigt bra. Och ja, jag har gamla sunkiga Peerless originaldiskanter i dom.

Vh
Martin

[Jocke]

"Första generationens" Peerless-diskant sitter även i mina underbara 51:or. Har faktiskt aldrig hört något bättre och jag har hört mycket. Ska vid tillfälle avnjuta .3-modellen för att se om den kommer upp i samma klass!

Ni tycker nog att jag är tokig som tycker att den här gamla diskanten är något att ha! Skämt åsido så har den en tendens att åldras. Om det är någon mjukgörare i coatingen som "svettas"? Domen blir spröd och prasslig - den märks bara man nuddar vid den. Ny coating - problemet löst! Det känns ju bättre med den här insikten än att ifrågasätta Stigs omdöme - det vill väl ingen av oss ge oss på!

Mina 51:or spelar balanserat med tyngd i basen (om det finns någon bas i inspelningen), brilliant diskant utan tendenser till att bli vass. Röster är tydligt artikulerade och återges övertygande.

Blunda och njut!

/Jocke

[mapem]

Coating kan göra underverk, jag kletade på Damarlösning (tavelfernissa) på ett par Scanspeakdiskanter jag hade och det tog bort en irriterande vasshet och essighet.

[avr7000]

Recept tack...

50/50 damar och terpentin eller...

Hur många lager?

/Stefan

[mapem]

Outspätt, två lager, mest i mitten på kalotten. Inköpt i en liten flaska i en butik med konstnärsmaterial. Finns i olika fabrikat. Den jag fick tag i var så pass lättflytande att jag inte spädde, annars kan man väl det. Det gick inte år många droppar!

Tipset var från Troels Gravesens hemsida (dansk diy-högtalarbyggare) som använde det på ProAc-kloner med samma diskant (SS 2009) som jag hade i mina dåvarande högtalare (Rega Ela).

[Jocke]

Min första kontakt med coating var i Sven Tyrlands "Konstruktion av en monitorhögtalare" 1974 (Institutionen för byggnadsakustik (det hette faktisk så på den tiden) på Chalmers). Han använde silikon på ett 5" mellanregister. Enligt hans mätningar lugnade det ner elementet som hade en del besvärliga resonanser, övre gränsfrekvensen sjönk något men operationen gav ett större användbart område.

Har använt silikon på 51.1-diskanten med gott resultat. Den svarta silikonen går att spä med lacknafta till lämplig konsistens. Pensla försiktigt med en vattenfärgspensel, akta kantupphängningen!

När jag renoverade kantupphängningen på 8542 konstaterade jag att kalotten inte var tät. Det gick att se igenom och det gick att blåsa rätt igenom. Behandling med PVA (vattenfast trälim) gjorde susen. Passade sedan på att stryka hela konen för att få den mer formstabil. Ta det försiktigt och lägg bara på lite i början så att konen inte blir blöt och tappar formen.

Funderar på ett ekologiskt alternativ - linolja som får en seg, kådliknande konsistens när den härdat.

Såg för många år sedan ett slags "test" med mätningar, sannolikt i någon engelsk hifi-tidning - någon som minns?

/Jocke

[mapem]

Funderar på ett ekologiskt alternativ - linolja som får en seg, kådliknande konsistens när den härdat.

Damar-lösning är någon naturharts upplöst i balsamterpentin. Mer ekologiskt kan det nog inte bli!

[Jocke]

Det låter ju spännande med Damar-lösning. Om det är "tavelfernissa" kanske man ska vara uppmärksam så den inte åldras för snabbt. Man har ju sett hur gamla fernissade tavlor ser ut (särskilt de som hängt i solen krackelerar). Vet inte om det är något problem, men visst utvecklar högtalare värme (i bästa fall 1% verkningsgrad). Gysinge byggnadsvård har en linoljefernissa som kunde vara intressant att testa.

Ursäkta Mr_Ekan för att det här kom att handla om något annat än recentioner!

/Jocke

[mapem]

Jag får väl också be om ursäkt för att coating-diskussionen förlängs, men jag kan inte låta bli. Om man använder linoljefernissa måste man vara säker på att den är tillräckligt seg och mjuk. Varning för iblandad shellack t ex som förekommer i traditionella fernissblandningar. Och för alkydoljor. T ex Le Tonkinois och Schooner som används till båtar (kolla bilden till vänster) innehåller linolja och kinesisk träolja, de är sega jämfört med andra fernissor men jag tror de är för spröda för att fungera som coating. Damar-hartsen har använts länge för oljemålningar på duk just för att den håller sig seg länge, antar jag.

Rå kallpressad jungfru-linolja av hög kvalitet kanske kan fungera bra, om den har lägre, dvs vanlig färghandelskvalitet är den ständigt klibbig enligt mina erfarenheter. Men då handlar det om båtar!

Ursäkta för OT än en gång!

[Jocke]

Jag ska inköpa Damar så snart jag har ett par lämpliga element att behandla!